Om makt, språk och icke-beslutsfattande

skedda. Någon måste ha struntat i att skaffa en skyddskåpa till maskinen. Ibland döljs agenten
utan att processen görs till substantiv. Man ignorerar helt enkelt agenten som om händelsen
var sin egen orsak, t.ex. "But meanwhile the defenceissue came to the front, and the
programme, responding to the news, became a programme about Labour's defence policy -
which the leader doesn't want to talk about." (The Guardian, 16 okt, 1986 cit i Fairclough,
1989, 123) Det framgår inte vem som låg bakom att försvarspolitiken kom på dagordningen.
Fairclough menar att det här kunde vara relevant att informera om att Tory - partiets kongress
föregående vecka beslutade att koncentrera sig på Labour's försvarspolitik inför kommande
valkampanj (ibid.)
Undvika att besvara en fråga
Att inte svara på en fråga kan vara ett sätt att förhindra att frågan blir föremål för ett beslut,
eller att överlasta problemställningen på någon annan. Det tydligaste sättet att inte svara på en
fråga är att ignorera den. Just p.g.a. att ignorans så tydligt visar att man inte är villig att
samarbeta väljer man ofta hellre andra undvikande strategier 16 . Det är mindre tydligt att någon
ignoreras i ett informellt samtal eftersom turordningen där inte är bestämd i förväg. På
tillexempel ett sammanträde kan ingen av deltagarna undgå att höra att någon gör en
frågeställning. Detsamma kan sägas om endast två personer är inbegripna i samtalet. Om det
pågår parallella samtal inom en grupp kan man låtsas vara inbegripen i ett annat samtal för att
slippa svara. Ignorans lämpar sig bäst då den som ignorerar har avsevärt mycket större makt
än den som frågar. En alternativt strategi är att tillsynes svara på frågan, men avge ett så vagt
eller obegripligt svar att frågeställaren inte får den information som hon förväntar sig av
svaret. Man kan också omformulera frågan då man besvarar den så att man svarar på en helt
annan, mindre känslig fråga. Ett fjärde alternativ är att skämta bort frågan (se ovan)
Diskurser som helt domineras av frågor och svar, t.ex. intervjuer, kan utforma sig till bataljer
av offensiva frågor och undvikande svar. Båda parter försöker lura den andre att välja det
ämne för diskursen som man själv vill avhandla (Se Jaworski, 1993, 111 - 115, Fairclough,
1989, 172 - 175, 181).
Omformulering
Förutom att implicit formulera om en fråga så att det bättre passar till det svar man är villig att
lämna, kan man explicit formulera om en berättelse där berättaren försöker uttrycka ett
problem som på något sätt hotar omformulerarens intressen. Strategin är effektivare ju
osäkrare berättaren är på innebörden av sin berättelse och ju svårare hon har att uttrycka sina
tankar och känslor. Omformuleraren kan låtsas vilja förstå berättaren och hjälpa berättaren att
själv förstå sitt problem bättre; "Åh, jag förstår, du menar alltså att…" Omformuleraren
parafraserar berättelsens innehåll, både i fråga om innebörd, ordval och syntax. Berättaren
tycker sig ju då "känna igen orden som sina egna". Men helt obemärkt ändrar omformuleraren
på tolkningen av berättelsens innebörd på ett sätt att berättaren tror att den förvrängda
tolkningen verkligen var den hon själv syftade på. Omformulerarens förmenta välvilja
gentemot berättaren sätter en moralisk press på berättaren att acceptera omformuleringen. (Jfr
Fairclough, 1989, 222-225;1992, 157, 158)
16 "… forms of speech that perform the function of noncommunicating genuine messages, of separation of self
from others, and of creating the appearance of communication without actually meaning to communicate."
(Jaworski, 1993, 98) Jfr Habermas
19