Konsulten nr 6 2012 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF
Konsulten nr 6 2012 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF
Konsulten nr 6 2012 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kval för K-val?<br />
I föregående nummer av Redovisningskonsulten redogjorde jag för hur K-regelverken hänger samman, när de ska/får<br />
tillämpas och var de har sin grund ifrån. Där konstateras att alla aktiebolag och ekonomiska föreningar från och med<br />
årsredovisningar med räkenskapsår som inleds första januari 2014 måste tillämpa antingen K3 eller K2.<br />
TEXT: CLAES ERIKSSON<br />
Större aktiebolag och större ekonomiska föreningar<br />
kan inte välja K2. Mindre aktiebolag och<br />
mindre ekonomiska föreningar ska däremot<br />
välja att tillämpa antingen K2 eller K3. Vilka<br />
är då de stora skillnaderna mellan regelverken?<br />
Generella skillnader<br />
Regelverken är framtagna med olika utgångspunkt.<br />
Det gör att reglerna skiljer sig en hel<br />
del åt. En presentation av en årsredovisning<br />
upprättad enligt K2 kan därför se väldigt olik<br />
ut om samma årsredovisning i stället hade<br />
upprättats enligt reglerna i K3. På detaljnivå<br />
finns det väldigt många skillnader. En del är<br />
enbart skillnader i sätt att uttrycka sig medan<br />
andra är uppenbara skillnader. Det är svårt att<br />
upprätta fullständiga skillnadslistor mellan<br />
regelverken. I denna artikel visar jag i stället på<br />
ett par generella skillnader mellan regelverken.<br />
Nedanstående bild visar på ett antal generella<br />
skillnader mellan regelverken som det är bra<br />
att känna till då företaget ska fatta beslut om<br />
regelverk.<br />
Generella skillnader mellan K3 och K2<br />
K3 K2<br />
Principbaserat Regelbaserat<br />
Användarperspektiv Upprättarperspektiv<br />
ÅRL tillämpningsbar<br />
fullt ut<br />
Alltid ”korrekt”<br />
redovisning<br />
Kräver bedömningar<br />
och skattningar<br />
Principbaserat eller regelbaserat<br />
Man brukar tala om princip- respektive regelbaserade<br />
regelverk. Ett principbaserat regelverk<br />
är ett regelverk där inga tydliga regler finns. I<br />
stället finns ett antal principer och definitioner<br />
utifrån vilka varje affärshändelse/transaktion<br />
måste bedömas för att redovisningen ska kunna<br />
Redovisningskonsulten <strong>nr</strong> 6 <strong>2012</strong><br />
Vissa begränsningar<br />
av ÅRL<br />
Förenklingsregler<br />
finns<br />
Skrivna regler för t ex<br />
väsentlighet<br />
Kräver upplysningar Upplysningar endast<br />
enligt lag<br />
göras på ett korrekt sätt. I ett regelbaserat system<br />
finns i stället tydliga regler som anger exakt hur<br />
företaget ska redovisa i olika situationer.<br />
Det finns inget system som fullt ut är antingen<br />
principbaserat eller regelbaserat. I ett principbaserat<br />
system finns det nästan alltid med några regler<br />
och i ett regelbaserat system går det alltid att hitta<br />
några principer att falla tillbaka på om en regel<br />
inte finns för en viss händelse. Man brukar säga<br />
att IFRS/IAS reglerna är ett exempel på ett principbaserat<br />
regelverk. Men i det regelverket finns<br />
ett antal regler samt exempel med tillhörande<br />
tolkningar som klart ger det en regelbaserad smak.<br />
K3 är faktiskt det mest principbaserade regelverk<br />
jag har sett. Att Bokföringsnämnden (BFN)<br />
verkligen velat ha det principbaserat framgår dels<br />
av att allmänna råd har skrivits för grundläggande<br />
principer och definitioner samt att regelverket<br />
i princip inte innehåller några exempel. Det är<br />
väldigt svårt att hitta praktisk vägledning i K3.<br />
Det gör att det kan vara svårare att upprätta en<br />
årsredovisning enligt K3 än enligt K2.<br />
K2 var från början tänkt att vara än mer regelbaserat<br />
än vad det är. Till många av de tydliga<br />
regler som finns i K2 finns alternativ till att göra<br />
på annat sätt. Ett exempel är avskrivningar där<br />
det finns regler för vad nyttjandeperioden kan<br />
beslutas till. Det är däremot frivilligt att i stället<br />
utgå från den verkliga nyttjandeperioden.<br />
Ett annat exempel är möjligheten att inte<br />
periodisera inkomster och utgifter. Regel 2.4<br />
i K2 lyder:<br />
”Ett företag behöver inte periodisera inkomster<br />
och utgifter som var för sig understiger<br />
5 000 kronor, trots det som anges i 2 kap. 4 § första<br />
stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554).”<br />
Detta är alltså en ”får-regel”. Men frågan är<br />
vad som gäller om denna regel inte nyttjas? Finns<br />
det någon möjlighet för företaget att sätta en<br />
annan gräns än 5 000 kronor? Som jag ser det<br />
torde det inte göra det i ett regelbaserat system<br />
när regeln uttrycks som den gör. Det kan skapa<br />
”inlåsningseffekter” i det regelbaserade systemet.<br />
Användarperspektiv respektive<br />
upprättarperspektiv<br />
Efter hand har BFN mer haft upprättarens<br />
perspektiv för ögonen när K2 har tagits fram.<br />
Det ska vara enkelt för upprättaren att skapa<br />
årsredovisningen. Minsta möjliga handpålägg-<br />
ning inom lagens ramar kan sägas ha varit en<br />
ledstjärna. Det återspeglas till exempel genom<br />
tilläggsupplysningarna som i princip enbart<br />
kräver vad årsredovisningslagens (ÅRLs) femte<br />
kapitel kräver. Trots att K2 innehåller en del valmöjligheter<br />
som gör att det kan ifrågasättas om<br />
årsredovisningen på ett korrekt sätt återspeglar<br />
den ekonomiska ställningen i företaget behöver<br />
företaget inte upplysa om hur dessa regler har<br />
tillämpats.<br />
Man kan säga att regelverket skjuter över ansvaret<br />
för att förstå årsredovisningen på läsaren av<br />
den. En läsare måste vara insatt i regelverket och<br />
veta vad man kan behöva fråga om för att veta<br />
om årsredovisningen ger tillräcklig information.<br />
I de fall årsredovisningen inte ska läsas av någon<br />
annan fungerar det bra. Är det så att företaget<br />
vill eller behöver visa upp sin årsredovisning i<br />
olika sammanhang bör styrelsen överväga att i<br />
stället tillämpa K3.<br />
Vid upprättandet av K3-regelverket har<br />
BFN definitivt haft användarnas perspektiv för<br />
ögonen. Ett tydligt exempel på det tycker jag<br />
är kravet på komponentavskrivningar. Det blev<br />
relativt ifrågasatt av remissinstanserna, men BFN<br />
stod på sig. BFN bjöd in remissinstanserna till<br />
ett möte och förklarade att ett huvudskäl för<br />
komponentavskrivning var att det ger en bättre<br />
information till användarna av årsredovisningen.<br />
Ett tydligt bevis för att K3 har ett användarperspektiv<br />
är punkterna 2.8 - 2.11 i K3. Punkterna<br />
innehåller regler om att årsredovisningen ska vara<br />
begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig. Såväl<br />
punkter som kommentarer anger att det handlar<br />
om användarnas perspektiv. Av utrymmesskäl<br />
återger jag inte innehållet här utan hänvisar den<br />
intresserade läsaren dit.<br />
Hur årsredovisningslagens möjligheter kan<br />
tillämpas?<br />
I K2 har BFN begränsat möjligheterna att<br />
tillämpa vissa paragrafer i ÅRL (Observera<br />
att jag i denna artikel bara berör aktiebolag<br />
och ekonomiska föreningar). Till exempel kan<br />
företagen inte presentera en funktionsindelad<br />
resultaträkning, göra uppskrivningar eller värdera<br />
tillgångar till verkligt värde.<br />
Hur kan BFN på detta sätt ha begränsat<br />
möjligheter som lagen ger? Om ni går tillbaka<br />
fortsättning på nästa sida<br />
35