23.09.2013 Views

Konsulten nr 6 2012 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF

Konsulten nr 6 2012 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF

Konsulten nr 6 2012 - Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Kval för K-val?<br />

I föregående nummer av Redovisningskonsulten redogjorde jag för hur K-regelverken hänger samman, när de ska/får<br />

tillämpas och var de har sin grund ifrån. Där konstateras att alla aktiebolag och ekonomiska föreningar från och med<br />

årsredovisningar med räkenskapsår som inleds första januari 2014 måste tillämpa antingen K3 eller K2.<br />

TEXT: CLAES ERIKSSON<br />

Större aktiebolag och större ekonomiska föreningar<br />

kan inte välja K2. Mindre aktiebolag och<br />

mindre ekonomiska föreningar ska däremot<br />

välja att tillämpa antingen K2 eller K3. Vilka<br />

är då de stora skillnaderna mellan regelverken?<br />

Generella skillnader<br />

Regelverken är framtagna med olika utgångspunkt.<br />

Det gör att reglerna skiljer sig en hel<br />

del åt. En presentation av en årsredovisning<br />

upprättad enligt K2 kan därför se väldigt olik<br />

ut om samma årsredovisning i stället hade<br />

upprättats enligt reglerna i K3. På detaljnivå<br />

finns det väldigt många skillnader. En del är<br />

enbart skillnader i sätt att uttrycka sig medan<br />

andra är uppenbara skillnader. Det är svårt att<br />

upprätta fullständiga skillnadslistor mellan<br />

regelverken. I denna artikel visar jag i stället på<br />

ett par generella skillnader mellan regelverken.<br />

Nedanstående bild visar på ett antal generella<br />

skillnader mellan regelverken som det är bra<br />

att känna till då företaget ska fatta beslut om<br />

regelverk.<br />

Generella skillnader mellan K3 och K2<br />

K3 K2<br />

Principbaserat Regelbaserat<br />

Användarperspektiv Upprättarperspektiv<br />

ÅRL tillämpningsbar<br />

fullt ut<br />

Alltid ”korrekt”<br />

redovisning<br />

Kräver bedömningar<br />

och skattningar<br />

Principbaserat eller regelbaserat<br />

Man brukar tala om princip- respektive regelbaserade<br />

regelverk. Ett principbaserat regelverk<br />

är ett regelverk där inga tydliga regler finns. I<br />

stället finns ett antal principer och definitioner<br />

utifrån vilka varje affärshändelse/transaktion<br />

måste bedömas för att redovisningen ska kunna<br />

Redovisningskonsulten <strong>nr</strong> 6 <strong>2012</strong><br />

Vissa begränsningar<br />

av ÅRL<br />

Förenklingsregler<br />

finns<br />

Skrivna regler för t ex<br />

väsentlighet<br />

Kräver upplysningar Upplysningar endast<br />

enligt lag<br />

göras på ett korrekt sätt. I ett regelbaserat system<br />

finns i stället tydliga regler som anger exakt hur<br />

företaget ska redovisa i olika situationer.<br />

Det finns inget system som fullt ut är antingen<br />

principbaserat eller regelbaserat. I ett principbaserat<br />

system finns det nästan alltid med några regler<br />

och i ett regelbaserat system går det alltid att hitta<br />

några principer att falla tillbaka på om en regel<br />

inte finns för en viss händelse. Man brukar säga<br />

att IFRS/IAS reglerna är ett exempel på ett principbaserat<br />

regelverk. Men i det regelverket finns<br />

ett antal regler samt exempel med tillhörande<br />

tolkningar som klart ger det en regelbaserad smak.<br />

K3 är faktiskt det mest principbaserade regelverk<br />

jag har sett. Att Bokföringsnämnden (BFN)<br />

verkligen velat ha det principbaserat framgår dels<br />

av att allmänna råd har skrivits för grundläggande<br />

principer och definitioner samt att regelverket<br />

i princip inte innehåller några exempel. Det är<br />

väldigt svårt att hitta praktisk vägledning i K3.<br />

Det gör att det kan vara svårare att upprätta en<br />

årsredovisning enligt K3 än enligt K2.<br />

K2 var från början tänkt att vara än mer regelbaserat<br />

än vad det är. Till många av de tydliga<br />

regler som finns i K2 finns alternativ till att göra<br />

på annat sätt. Ett exempel är avskrivningar där<br />

det finns regler för vad nyttjandeperioden kan<br />

beslutas till. Det är däremot frivilligt att i stället<br />

utgå från den verkliga nyttjandeperioden.<br />

Ett annat exempel är möjligheten att inte<br />

periodisera inkomster och utgifter. Regel 2.4<br />

i K2 lyder:<br />

”Ett företag behöver inte periodisera inkomster<br />

och utgifter som var för sig understiger<br />

5 000 kronor, trots det som anges i 2 kap. 4 § första<br />

stycket 4 årsredovisningslagen (1995:1554).”<br />

Detta är alltså en ”får-regel”. Men frågan är<br />

vad som gäller om denna regel inte nyttjas? Finns<br />

det någon möjlighet för företaget att sätta en<br />

annan gräns än 5 000 kronor? Som jag ser det<br />

torde det inte göra det i ett regelbaserat system<br />

när regeln uttrycks som den gör. Det kan skapa<br />

”inlåsningseffekter” i det regelbaserade systemet.<br />

Användarperspektiv respektive<br />

upprättarperspektiv<br />

Efter hand har BFN mer haft upprättarens<br />

perspektiv för ögonen när K2 har tagits fram.<br />

Det ska vara enkelt för upprättaren att skapa<br />

årsredovisningen. Minsta möjliga handpålägg-<br />

ning inom lagens ramar kan sägas ha varit en<br />

ledstjärna. Det återspeglas till exempel genom<br />

tilläggsupplysningarna som i princip enbart<br />

kräver vad årsredovisningslagens (ÅRLs) femte<br />

kapitel kräver. Trots att K2 innehåller en del valmöjligheter<br />

som gör att det kan ifrågasättas om<br />

årsredovisningen på ett korrekt sätt återspeglar<br />

den ekonomiska ställningen i företaget behöver<br />

företaget inte upplysa om hur dessa regler har<br />

tillämpats.<br />

Man kan säga att regelverket skjuter över ansvaret<br />

för att förstå årsredovisningen på läsaren av<br />

den. En läsare måste vara insatt i regelverket och<br />

veta vad man kan behöva fråga om för att veta<br />

om årsredovisningen ger tillräcklig information.<br />

I de fall årsredovisningen inte ska läsas av någon<br />

annan fungerar det bra. Är det så att företaget<br />

vill eller behöver visa upp sin årsredovisning i<br />

olika sammanhang bör styrelsen överväga att i<br />

stället tillämpa K3.<br />

Vid upprättandet av K3-regelverket har<br />

BFN definitivt haft användarnas perspektiv för<br />

ögonen. Ett tydligt exempel på det tycker jag<br />

är kravet på komponentavskrivningar. Det blev<br />

relativt ifrågasatt av remissinstanserna, men BFN<br />

stod på sig. BFN bjöd in remissinstanserna till<br />

ett möte och förklarade att ett huvudskäl för<br />

komponentavskrivning var att det ger en bättre<br />

information till användarna av årsredovisningen.<br />

Ett tydligt bevis för att K3 har ett användarperspektiv<br />

är punkterna 2.8 - 2.11 i K3. Punkterna<br />

innehåller regler om att årsredovisningen ska vara<br />

begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig. Såväl<br />

punkter som kommentarer anger att det handlar<br />

om användarnas perspektiv. Av utrymmesskäl<br />

återger jag inte innehållet här utan hänvisar den<br />

intresserade läsaren dit.<br />

Hur årsredovisningslagens möjligheter kan<br />

tillämpas?<br />

I K2 har BFN begränsat möjligheterna att<br />

tillämpa vissa paragrafer i ÅRL (Observera<br />

att jag i denna artikel bara berör aktiebolag<br />

och ekonomiska föreningar). Till exempel kan<br />

företagen inte presentera en funktionsindelad<br />

resultaträkning, göra uppskrivningar eller värdera<br />

tillgångar till verkligt värde.<br />

Hur kan BFN på detta sätt ha begränsat<br />

möjligheter som lagen ger? Om ni går tillbaka<br />

fortsättning på nästa sida<br />

35

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!