Diskriminerad, trakasserad, kränkt?

teten, hbt-personerna. Toleranspedagogiken eller toleransperspektivet befäster
på så vis normaliteten hos dem som definieras som heterosexuella, samtidigt
som det stärker känslan av avvikelse hos dem som inte gör det. Att tolerera
människor som betraktas som ”annorlunda” innebär inte att man ifrågasätter
de normer som marginaliserar och utestänger människor från social gemenskap,
menar Reimers. Tvärtom kan det bidra till att befästa normer som klassificerar
människor som normala respektive avvikande. 35
Detsamma gäller andra grupper som hamnar utanför normen. Det kan vara
personer med annan etnisk tillhörighet än svensk eller som skiljer sig åt utseendemässigt
från vita svenskar, personer med annan religion än kristen och personer
med en funktionsnedsättning. Toleransprojekten utgår från att förändringsobjekten
är eleverna och det största problemet blir vilka elever som framstår
som intoleranta, menar Sabine Gruber. 36 Hon har studerat hur etniska skillnader
i grundskolan återskapas genom till exempel mångkulturella temadagar.
Från personalens sida ville man genom dessa temadagar skapa ökad tolerans för
etniska olikheter bland eleverna. Man anordnade bl.a. besök i en moské, visade
film som skildrade olikheter och ”kulturkrockar” på ett lättsamt sätt. 37 Ofta utgick
personalen, enligt Gruber, från att det var svenska elever som skulle lära sig
bli toleranta gentemot ”invandrare”. Toleransprojekten blev därför begränsande,
menar Gruber, eftersom de som gavs mandat att tolerera (svenskar) blev de som
satte dagordningen för vart gränserna gick för toleransen, medan de som skulle
tolereras (”invandrare”) varken tillfrågas de eller gjordes delaktiga i projekten,
utan objektifierade och underordnade. 38 På så sätt vidmakthölls en föreställning
om svenskheten som oproblematisk, enligt Gruber. Dessutom beskriver hon
hur personalen inte reflekterade kring sin egen föreställningsvärld och eventuella
intolerans. Hon ger flera exempel på hur motsägelsefullt personalen reagerade
visavi toleransens gränser, dvs. vilka etniska eller religiösa avvikelser som
tolererades och vilka som inte tolererades. Medan sjalbärande bland muslimska
flickor tolererades och försvarades, tolererades till exempel inte en romsk flickas
klädsel på samma sätt av delar av personalen. Istället borde personalen reflektera
kring sin egen roll som både skapare av normer och upprätthållare av normer,
liksom ifrågasätta svenskheten som norm, konkluderar Gruber.
Toleransperspektivet bidrar således, enligt ovannämnda forskare, till att vidmakthålla
olika normer i verksamheterna hellre än att skapa empati och ökad
förståelse för de variationer av förutsättningar barn och elever har. Att söka
stävja intoleransen kan med andra ord snarare befästa än omkullkasta ojämlika
35 Jfr Bromseth & Wildow (2007).
36 Gruber (2008).
37 a.a. sid. 80.
38 Gruber bygger sitt resonemang på Hastrup. (2002).
DiskRimineRAD, TRAkAsseRAD, kRänkT 29