Diskriminerad, trakasserad, kränkt?

kåren då kamratstödjare kan uppfattas som spioner och som lärarnas tredje öga
av andra elever. En flicka berättar att andra elever säkert tror att hon skvallrar på
andra elever för att hon är med i friends. Elevernas resonemang visar att
lojaliteten med klasskamraterna sätts på prov i den här typen av verksamhet.
Ska de berätta för lärarna och utsätta sina kamrater för granskning eller ska de
hålla tyst och försöka ingripa själva i de konflikter som uppstår? Kamratstödjarna
uppfattar att de efter bästa förmåga försöker att hjälpa elever som är utsatta,
men det är svårt ibland att räcka till.
I den parallella skolverksstudien om tillämpningen av barn- och elevskyddslagen
58 visar det sig att i en av de besökta grundskolorna sker en rekryteringsprocess
av kamratstödjare där intresserade elever får ansöka om och
motivera varför de vill bli kamratstödjare. De blir intervjuade av kurator och
klassföreståndare om de befinns lämpliga uppgiften. Deras status i klassen har
också betydelse för om de väljs ut. Frågan man kan ställa sig är vilken betydelse
kamratstödjare egentligen har för att främja och förhindra samt hantera diskriminering,
trakasserier och kränkningar både bland elever och mellan elever
och lärare? Åläggs eleverna ett alltför stort ansvar att hantera dessa frågor, när
personalen borde vara de som tar det största ansvaret? Vilka signaler sänder man
ut till övriga elever genom att välja kamratstödjare? Är de till för att informera
lärarna om vad som händer eller ska de hjälpa sina kamrater? Vad händer om
man väljer ut, antingen via rekryteringsprocesser arrangerade av personalen eller
via elevernas egna val, personer som visar sig vara olämpliga för uppgiften
och snarare bidrar till att skapa situationer där diskriminering, trakasserier och
kränkningar förekommer?
Årskurs 8
Även i årskurs åtta är kunskapen hos de intervjuade eleverna begränsad om
både barn- och elevskyddslagen och likabehandlingsplanen som ska finnas på
skolan. Det blir ett dokument i mängden som de får i en hög med papper i
början av en termin. Oron bland personalen för att likabehandlingsplanen ska
bli en ”hyllvärmare” och inte ett levande dokument och ett väl använt verktyg
visar sig också i den parallella skolverksstudien om tillämpningen av Barn och
elevskyddsslagen. 59 Den vanligaste svårigheten i arbetet med att ta fram en likabehandlingsplan
anser personalen vara att skapa ett konkret dokument som alla
förstår. En annan svårighet är att engagera elever och studerande i planarbetet.
I denna studie hade få skolor arbetat aktivt med planerna med eleverna,
enligt elevernas uppfattning. Ett fåtal skolor har dock haft med eleverna i
själva utformningen av planen. Vissa skolor har skickat ut den på remiss till
elevrådsrepresentanter och föräldragrupper, vilket även visar sig i den parallella
58 Skolverket (2009) rapport 327.
59 a.a.
DiskRimineRAD, TRAkAsseRAD, kRänkT 39