Yttrande - Länsstyrelsen i Stockholms län - Länsstyrelserna

More documents

Recommendations

Info

YTTRANDE Datum 2007-09-12 Beteckning 300-2007-029217 Länsstyrelsen ser två huvuduppgifter för staten regionalt, uppgifter som i allt väsentligt bör åläggas länsstyrelserna snarare än statliga regionala sektorsinstitutioner: • Säkerställa att statens intentioner får genomslag regionalt. Det inrymmer bland annat den tillsynsfunktion som kommittén anser ska vara en huvuduppgift för länsstyrelserna. • Säkerställa att statliga insatser kan medverka till att utvecklingen i regionen främjas. Här torde bland annat den kunskapsinsamlande uppgiften för länsstyrelserna som kommittén omnämner kunna ingå. Men det krävs mer än så av statliga regionala insatser för att en dynamisk samhällsutveckling ska kunna säkerställas. En mer rationell regional struktur förutsätter bland annat att staten i regionerna kan uppträda på ett mera samlat sätt än idag. Länsstyrelsen förordar att en process inleds som siktar till att regionala statliga myndigheter inordnas i länsstyrelsen. En sådan reform bör genomföras även om övriga förändringar av den regionala strukturen kan komma att ske på ett annat sätt än kommittén föreslagit. I fråga om tillsynen vill Länsstyrelsen gå längre än kommittén genom att ge länsstyrelserna det samlade regionala ansvaret för den statliga tillsynen. Det innebär att bland annat tillsynen av hälsovården bör föras in under länsstyrelserna. En nära samverkan mellan staten regionalt och direktvalda organ är avgörande för att på bästa sätt främja utvecklingsförmågan i olika delar av landet. Länsstyrelsen understryker att det offentliga ansvaret för en dynamisk utveckling måste delas av primärkommuner och direktvalda organ å ena sidan och staten i regionerna å den andra. Länsstyrelsen menar att kommitténs förslag på denna punkt inte erbjuder den ram som konstruktiva gemensamma regionala utvecklingsinsatser kräver. Övergripande kommentarer Sverige är en del av en alltmera global ekonomi. Det innebär radikalt nya förutsättningar både för land och regioner. Konkurrensen är hårdare än någonsin tidigare. Globaliseringens utmaningar måste, enligt Länsstyrelsens uppfattning, få vara en avgörande utgångspunkt för överväganden om hur vårt land ska organiseras. För Stockholmsregionen med landets huvudstad är denna utgångspunkt helt avgörande. Att Sverige – och Storstockholmsregionen – inte är optimalt organiserade är uppenbart. Kommittén belyser förtjänstfullt detta med analyser kring alltifrån Regeringskansliets bristande förmåga att göra helhetsbedömningar till den regionala statliga splittringen och de ofta oklara relationerna mellan staten, de 2 (18)
YTTRANDE Datum 2007-09-12 Beteckning 300-2007-029217 direktvalda regionala organen och kommunerna. För Storstockholmsregionens del har liknande iakttagelser gjorts i OECD-studien ”Territorial reviews Stockholm, Sweden". Sverige behöver alltså en reform av den offentliga verksamhetens struktur. Kommittén har på ett ofta klargörande sätt illustrerat det offentliga Sveriges strukturella brister. Med dessa illustrationer som utgångspunkt föreslår kommittén en rad förändringar där de mest konkreta och omedelbara rör en ny regionindelning och en förändrad relation mellan staten regionalt och de direktvalda så kallade regionkommuner som föreslås ersätta de nuvarande landstingen. Även om Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att det offentliga Sverige behöver reformeras har Länsstyrelsen svårt att dela den stereotypa utgångspunkten för kommitténs förslag. I stället för fixerade befolkningstal och tillgång till sjukhus och universitet som avgörande regionala komponenter bör enligt Länsstyrelsens mening de centrala och regionala strukturerna utgå från vad som är nödvändigt för att maximera Sveriges internationella attraktions- och konkurrensförmåga. Eller annorlunda uttryckt: Den regionala strukturen måste bygga på naturliga utvecklingsmöjligheter och samband. Det innebär inte att Länsstyrelsen menar att dagens struktur är ändamålsenlig eller att större regionala enheter inte skulle vara bättre lämpade med de globala utmaningarna i åtanke än dagens 21 län. Problemet är snarast att kommittén försöker lösa ett angeläget problem på ett sätt som framstår som bakvänt. Några ytterligare kommentarer till kommitténs kriterier för den tilltänkta regionala indelningen kan belysa saken ytterligare. Kommitténs befolkningskriterier – ingen region mindre än 500 000, ingen större än två miljoner – ger intryck av att vara politiska snarare än rationella. Någorlunda lika stora regioner kan lättare tänkas balansera varandra jämfört med en mer brokig regional mosaik, tycks vara tanken. En sådan lösning har emellertid ingenting med Sveriges konkurrenskraft att göra. Vissa regioner kan förmodligen utvecklas bäst även med färre invånare än 500 000. För andra regioner är två miljoner invånare tvärtom en onaturlig och kontraproduktiv begränsning. Inom varje region, säger kommittén vidare, ska det finnas minst ett forskningstungt universitet. Det antyder att kommittén ser universitetens utbildning och forskning som någon form av regional angelägenhet. Länsstyrelsen vill starkt varna för en sådan analys. Universitet är inte lokala eller regionala utan nationella och internationella. Blotta misstanken att Sveriges 3 (18)
Page 1: Ulla Huzell 08-785 44 39 YTTRANDE D
Page 5 and 6: YTTRANDE Datum 2007-09-12 Betecknin
Page 13 and 14: YTTRANDE Datum 2007-09-12 Relatione

Yttrande - Länsstyrelsen i Stockholms län - Länsstyrelserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?