Min tid II - Bokförlaget Boksidan

Fan också, samma svåra fråga. Vi skulle ha pratat med hans kusin ändå, bara för att få reda på
hur mycket det kostar. Men Johan sa:
”Tusen spänn.”
”Tusen spänn, så mycket. Du ska få ett bra pris av mig, det blir sex gram. Det kan ni ha mycket
roligt med kompis.”
Det lät ju lovande så jag log. Johan log också.
Sen sa Bogdan att vi skulle ses nere vid sjön trekanten klockan elva på kvällen. Vi skulle
komma från tunnelbanan och gå mot Gröndal. Vi skulle gå på medurs. Han skulle gå moturs.
När vi såg honom skulle vi säga hej och han skulle krama om mig och ta Johan i handen. Johan
skulle ha två ihopvikta femhundringar inuti handen som han skulle ge till Bogdan samtidigt
som Bogdan skulle ha en påse med knarket i sin hand. Bogdan skulle ha sin hand under Johans
och Johan skulle släppa sedlarna. Sedan skulle Johan ta påsen som låg i Bogdans hand.
När vi bestämt det så sa Bogdan i mycket allvarlig ton:
”Du vet Elisabeth jag sysslar egentligen inte med sånt här och jag vill inte bli langare till dig,
men bara för denna gång eftersom du inte sa något till polisen. Du förstår. Kom gärna hit och
drick kaffe med mig, men fråga inte om jag har några grejor, okej?”
”Okej” sa jag förståss. Sedan frågade jag om han hört något om Leffe. Bogdan sa att han bara
hört av en kompis som satt på samma fängelse att Leffe fått stryk av någon, men han visste
inget mer.
Det kändes faktiskt lite skönt att höra att han fått stryk. Men när jag tänkt lite på det skämdes
jag.
Bogdan förstod nog vad jag tänkte för han skrattade och sa:
”Leffe förtjänade stryk, sen han lurade dig att ta in grejorna till honom. Men var inte orolig han
lever.”
Under hela tiden vi satt där på kaféet rökte vi alla tre som galningar. Men just då när jag var
som mest sugen på en cigarett var det helt jättetomt i både mitt och Johans paket. Då gick
Bogdan till kassan och hämtade ett paket och gav till oss. Sedan sa han att han skulle stänga.
Vi gick till bankomaten och sedan gick vi till en bar i Aspudden och drack öl. Som tur var
visste Johan var den där trekanten låg någonstans. Själv visste jag inte ens var det var. Jag
trodde det var när man hade sex med två killar samtidigt. Vilket ju var himla tur att han inte
menade för jag hade fortfarande ingen lust att ha sex med Bogdan. Johan var jättenervös över
det där med att överlämna pengarna och ta knarket så han ville att vi skulle öva på det. Så jag
gick över och satte mig bredvid honom i soffan.
”Men vi kan väl inte öva här tänk om någon ser oss.”
”Vaddå ser oss, vi har ju inget knark.”
”Men vaddå, dom kan väl fatta att vi övar liksom. Sedan följer dom bara efter oss.”
”Men vilka skulle bry sig?”
”Knarkpoliserna.”
”Ser du några knarkpoliser då?”
”Det vet jag inte, dom kan väl se ut hur som helst. Dom där två killarna där borta till exempel,
dom kan ju vara knarkpoliser. Förresten så vill jag gärna öva mer på riktigt liksom. Jag vill ju
inte gärna klanta till det och tappa knarket. Han Bogdan skulle väl inte bli så glad då.”
Så vi betalade och gick iväg tills vi hittade en park. Jag tyckte att vi kanske kunde göra det där
det fanns en lampa åtminstone, men Johan ville göra det diskret där det va så mörkt som
möjligt.
”Men tänk om jag tappar pengarna då sa jag.”
”Fan ta det lugnt det är klart att du inte gör.”
”Jo det gör jag kanske.”
Jag lyckades tvinga honom till att göra övningen med två hopvikta tjugolappar och tur var ju
det för vi tappade dom. Det var inte ens mitt fel fast han blev sur på mig ändå.
11