Min tid II - Bokförlaget Boksidan

Dessutom fanns det inget hål för fåglarna att gå in igenom, men det vågade jag inte säga till
honom. Men han var på hugget. Han tyckte att jag skulle ta på mig mina vinterkängor och ställa
mig på bordet och hålla fast bitarna med fötterna. Jag vägrade. Då gick han iväg och köpte
tvingar. Till slut fick han ihop en holk. Den såg för jävlig ut det var flera spikar som inte var
riktigt islagna och plankorna var liksom för tjocka. Det såg ut som nått man gjorde i träslöjden.
Men han hade fortfarande inte sagt något om hur han tänkte att fåglarna skulle komma in i den.
Till slut frågade jag om det. Då blev han helt tokig och bara kastade holken i väggen. Men han
gav inte upp för det. Fast nu skulle han göra det seriöst och göra en plan. Så han satte sig vid
köksbordet och tog fram ett papper och en penna. Sedan började han rita en fågelholk. Jag
kände mig lite ensam så jag ringde till Tina. Men Tina svarade inte så jag ringde runt till alla
som jag kunde telefonnumret till, men det var ingen som var hemma. Jag gick tillbaka in till
köket och sa:
”Mat, frukost.”
Tommy sa ingenting, men jag började fixa kaffe. Vi drack kaffe. Jag åt en ostmacka. Tommy åt
två mackor, han sa fortfarande ingenting förutom när han bredde smör på en macka och allt
smör klumpade ihop sig i mitten. Då sa han:
”Fan”, sedan slängde han mackan.
Jag försökte komma på något tröstande att säga. Det enda jag kom på var.
”Tonfisk, vi har tonfisk. Ska vi göra tonfiskmackor.”
Tommy blev inte alls gladare av det han bara blängde på mig. Då blev jag också sur. Så jag
öppnade tonfiskburken och la på en stor hög på en macka. Den var ganska god, men jag hade
ingen lust att äta, så jag slängde den. Då blev han jätteirriterad.
”För fan här försöker man få pengarna att räcka dessutom försöker jag fixa något att leva på.
Men vad gör du? Du jobbar inte dessutom bara kastar du maten.
Jag blev ledsen, men jag kom inte på något att säga. Jag höll på att börja gråta. Men jag ville
inte gråta inför honom, det kändes larvigt på något sätt, så jag gick ut och gick istället.
När jag kom tillbaka var det dammigt i hela lägenheten. Tommy höll på att såga som en
galning. Ja sa ingenting till honom. Jag gick och la mig på sängen. Jag låg där i flera timmar.
Hela tiden hörde jag hur Tommy sågade spikade eller svor.
Jag blev hungrig och gick ut i köket. Frukostgrejorna stod kvar. Jag gjorde ett par
tonfiskmackor. Dom kändes rätt så torra, så jag sprutade ketchup på dom och la dom i ugnen.
Dom såg fortfarande tråkiga ut, så jag la på lite ost på dom. Sedan, menads dom låg där ugnen
och osten smälte så tittade jag på osten. Den såg rätt äcklig ut, torr och liksom svettig. Jag
tänkte att den kanske hade blivit dålig. Så jag slängde den och sedan slängde jag mackorna och
osten också.
Jag frågade Tommy om han ville ha mat. Han sa inget. Jag tänkte att han ville nog ha mat i alla
fall så jag kokade spagetti. Vi hade inte så mycket i kylen. Men jag hittade ett paket med bacon
och en lök. Jag hackade det och strödde det i spagettin och så toppade jag med ketchup och
peppar. Jag la upp spagettin på två tallrikar och gick ut i vardagsrummet. Tommy åt utan att
säga något. Jag åt också, det var ganska gott. Tommy satt på sin sida i soffan och jag satt på
den andra. Efter ett tag märkte jag att han hade byggt någon slags träställning på armstödet på
hans sida. När jag kollade närmare så satt fjärrkontrollen till TV:n fast i den. Jag gick runt till
han sida och kollade ännu närmare, sedan frågade jag vad det var.
”Det är en ställning för fjärrkontrollen.”
”Varför då?”
”Så att den ska sitta fast.”
Men varför då?”
”Ja så att man vet var den är.”
”Men förstör man inte soffan om man skruvar fast träbitar i den?”
45