Min tid II - Bokförlaget Boksidan

Sen sa hon att jag kunde börja där också för dom behövde en färdledare på en busstur till
Tyskland. Jag blev jätteglad och sa ja direkt innan hon ens hunnit berätta något mer. Jag fick
adressen till det stället hon jobbade, de ville att jag skulle komma dit direkt. Jag han knappt
tänka ut vad jag skulle ha på mig, ännu mindre tänka ut vad jag skulle säga, eller ta med mig
mina betyg. När jag kom dit verkar det i alla fall inte som det spelade någon roll. Jag ringde på
dörren till resebyråns kontor. Anna öppnade och bakom henne stod en äldre kille. Han verkade
vara en typisk chef. Han hälsade på mig och sa att det var himla bussigt av mig att jag ville
ställa upp. Han tog tag i min hand och drog in mig i ett rum med en massa broschyrer och sånt.
Sedan bad han mig ta av mig kläderna. Jag blev jätteförvånad, men vad fan skulle jag göra jag
ville ju ha jobbet. Jag stod och tvekade lite, drog lite i tröjan. Fan han hade ju verkat vara en
rätt så snäll kille, men så är han bara värsta äcklet. Han måste väl för fan ha sett att jag såg
alldeles förskräckt ut men han sa inget. Han bara stirrade på mig när jag började dra upp tröjan.
Jag klädde av mig jättelångsamt men till slut stod jag i alla fall på golvet i det där förrådet i
bara trosor, bh och strumpor. Då öppnar han ett skåp och frågar vilken storlek jag har på blusar
samtid som han börjar gräva i en hylla med ljusblå blusar. Han ger mig fem blusar, tre blå
kjolar och två blå kavajer.
-Du ska var borta en vecka så du behöver ju lite att byta med. Har du några frågor?
Egentligen hade jag en massa frågor, typ ”vad ska jag göra”, ”när ska jag börja”, ”vart ska jag
resa”, men det enda jag vågade fråga för att inte låta allt för amatörmässig var:
-Lön?
-Just det, det blir den sedvanliga lönen 600 kr om dagen plus traktamente. Hur vill du ha
pengarna har du något konto vi kan sätta in det på?
-Personkonto, sa jag.
-Bra, vad har du för personnummer.
Sen var allting tydligen klart.
”Bussen går i morgon klockan sex. Den går från Cityterminalen, ni sover i bussen och kommer
fram till Hamburg i övermorgon. Du kunde visst tyska, men du kan ändå få en parlör med dig
om du vill öva lite i bussen. Ni är i Hamburg över dagen och sover där i övermorgon natt. Sen
åker ni till München och sover där och sedan blir det Österrike i ett par dagar. Lycka till!”
”Men hur hittar jag bussen, vilken buss är det.”
”Det är lätt, den är vit och det står Janssons buss på den. Han som kör heter Tore. Var där
klockan senast klockan fem. Vänta så ska jag hämta deltagarförteckningen och färdplanen.”
Jag vart så himla nervös så jag kunde inte somna förrän fem på morgonen. Men sedan sov jag
hela dan. Jag sov så länge att jag inte vaknade förrän vid fyra på eftermiddagen. Jag trodde inte
att det var sant när jag vaknade. Fyra, jag har nästan aldrig sovit så länge förut och så skulle jag
göra det just den dan. Jag han inte direkt ligga och fundera på det. Jag bara duschade packade
ner kläderna och lite trosor och sånt samt tyskaboken i en bag och åkte till Cityterminalen. Sen
stod jag där i cityterminalen och kände mig förvirrad. Jag var helt mosig i huvudet efter allt
sovande så jag fattade inte vart jag skulle gå. Men andra människor verkade tro att jag jobbade
där som nån turistinformatör eller nåt för det kom hela tiden en massa folk och frågade om
saker. Det kom så mycket folk och frågade att jag inte hann fundera över vart jag skulle gå.
Jag var rätt så sur och irriterad. När jag var som allra mest sur och irriterad kommer det fram en
gubbe i blå kavaj. Han frågade om jag var reseledare och jag svarade:
”Nä jag är polis”.
Då sa han:
”Synd för jag letar efter en reseledare som ska vara med på min buss. Dom brukar ha såna där
kavajer och blusar som du har.”
Så jag fick tag i bussen till slut.
Han frågade om jag var ny och då sa jag att jag var det.
”Vet du hur man gör`”
17