Min tid II - Bokförlaget Boksidan

Blomsterförsäljning
Jag gick till arbetsförmedlingen för att lämna in mina kort och hämta nya. Då säger min
förmedlare att hon har ett förslag på ett arbete till mig. Jag skulle sälja blommor. Jag hade sagt
till henne förut att jag gärna jobbade i blomsteraffär eftersom jag gjort det förut och att jag
tyckte det var ganska kul. Jag ringde till företaget och dom sa att jag kunde komma dit och
prata med en gång. Företaget låg i ett hus utanför stan. Det såg inte alls ut som en
blomsteraffär. Det var inte det heller, dom höll på med att sälja rosor på olika krogar. Jag
träffade en kille som hette Göran. Han var ungefär i min ålder. Jag tycker att de där
blomsterförsäljarna är rätt så pinsamma, så jag hade ingen större lust att jobba med det. Men
Göran sa att man kunde tjäna jättemycket pengar, så jag tackade ja. Man jobbade bara torsdag,
fredag och lördag och den dagen var det tisdag. Jag skulle ha på mig något romantiskt sa han.
Gärna något som det var spetsar på. Jag vet inte om jag tycker att spetsar är så romantiskt,
dessutom har jag inga kläder med spetsar på. Men jag gick i alla fall till Hennes & Mauritz och
köpte en svart klänning med spetsar på och några par strumpbyxor som också hade spetsar.
När jag kom dit igen på torsdagen fick jag träffa en tjej som hette Ulrika. Hon var lite yngre än
mig och väldigt söt. Vi skulle jobba i ett team. Hon hade en bil med ett skåp bakpå. Vi lastade
in en massa rosor i skåpet och åkte. Hon frågade varför jag börjat där och jag sa att det var för
att man kunde tjäna så mycket pengar.
”Skitsnack, så sa dom till mig också, men det är bara dom som tjänar pengar. Vi får tio kronor
per ros vi säljer. Resten tar dom. Man får inte ihop mer än kanske trehundra kronor på en kväll
och då måste man ligga i som bara fan.”
”Vad kostar dom då?”
”Det beror lite på vilket ställe man är på. På Café Opera kostar dom femtio kronor, men på till
exempel BZ kostar dom bara trettio.”
”Men hur vet dom vilka blommor som vi sålt var?”
Hon skrattade och sa ”det vet dom inte så jag brukar säga att jag nästan inte sålt någon blomma
på Caféet och en massa blommor på BZ fast det egentligen är tvärtom”.
”Märker dom inte det då?”
”Jo det kanske dom kan göra, dom kan ju va på caféet och kolla när vi säljer, så man kan inte
säga att man inte sålt någon blomma alls på caféet.”
Sedan stannade hon bilen och tittade på mig. ”Du måste ha rött läppstift som matchar
blommorna, det säljer jättebra. Har du det?”
”Nej, jag brukar inte använda läppstift så ofta. Det smakar så äckligt.”
”Du kan få låna mitt om du vill.”
Hon stannade bilen och lyfte upp en ryggsäck som låg på golvet mellan stolarna. Grävde runt
ett tag och lyfte upp ett Lancôme stift. ”Det här smakar ganska okej faktiskt, prova det.”
Jag tog det och luktade. Det luktade som läppstift brukar. Jag satte en dutt på ena läppen och
smakade på den med tungan. Det smakade inte så farligt, det smakade nästan ingenting faktiskt.
Ulrika vek ner den där grejen som sitter i taket. Bakom den var det en spegel. Jag satte på
stiftet. Det var en ganska läcker färg. Men jag är ju inte så bra på att lägga på läppstift så det
kom lite utanför läppen. Jag tycker det ser så himla larvigt ut. Ungefär som om man försöker
göra så det ser ut som om läpparna är större. Jag torkade bort det med en bit papper som jag
hittade, men då försvann det lite från själva läppen också. Jag var tvungen att lägga på mer och
då kom det lite utanför igen.
När jag till slut var klar så gav jag henne stiftet. Och hon bara drar det ett varv runt munnen
utan att kolla i spegeln över huvud taget. Jag känner mig som en liten tjej som är ute och åker
med mamma och fått prova hennes smink.
Hon förstod nog vad jag tänkte för hon säger:
”Jag ser att du inte brukar använda läppstift.”
27