Min tid II - Bokförlaget Boksidan

”Ja det har jag. Hon ringde mig faktiskt. Hon sa att du sagt något om att du skulle vilja ut och
resa och se världen. Bli nu inte arg på henne för det. Du ska vara glad att du har en mamma
som bryr sig. Dom flesta ungdomar jag träffar har föräldrar som inte bryr sig ett dugg.”
”Bryr sig. Hon bara lägger sig i och försöker bestämma över mig.”
”Skulle du inte vilja bli reseledare då?”
”Jo kanske det, men hur gör jag då?”
”Man ansöker och sedan får man gå på en intervju. Om man kommer in så får man betala en
avgift.”
”Men jag har väl ingen chans, det är väl en massa människor som vill bli reseledare? Förresten
så har jag inga pengar.”
”Dom flesta brukar faktiskt komma in för det är ett sätt för resebolagen att fylla hotellen och
utnyttja personalen när det ändå är lågsäsong. Vad det gäller pengarna kan kommunen faktisk
ställa upp med avgiften inom ramen för vårt ungdomsprogram.”
Det kändes konstigt. Här satt hon och sa en jättebra grej, men det gick liksom inte in. Det gick
bara in på ytan liksom. Jag menar jag blev ju glad och så, men jag blev liksom inte glad hela
vägen in i magen. Allt stannade liksom i öronen. Men jag sa i alla fall:
”Jättebra, jag vill jättegärna gå en sådan utbildning.”
”Bra, jag har faktiskt redan beställt papper som vi kan fylla i tillsammans om du vill?”
Så vi fyllde i blanketten och så skulle vi träffas några dagar senare. Då skulle jag ta med mig
mitt betyg från gymnasiet. När vi bestämt allt det där satt vi en stund och tittade på varandra.
Sedan sa hon att jag kunde få lite pengar av henne. Så när jag gick därifrån hade jag en check
på två tusen kronor i handen. Jag var förståss jätteglad. Jag tog ut pengarna sedan åkte jag in till
stan och gick till Hennes&Mauritz. Det var helt otroligt vilken himla tur jag hade, för dom hade
rea just när jag gick dit. Dom skulle visst bygga om eller nått. Rean hade visst just börjat för
dom hade mycket kläder kvar och det fanns flera snygga grejor i min storlek. Jag köpte
underkläder, brallor och flera toppar. Sedan köpte jag smink och en bulle.
Jag hade ingen lust att prata med mamma, för hon skulle säkert bara vara sådär jättenöjd över
att hon ordnat det där med soc. Så jag åkte fort hem, duschade, rakade benen, sminkade mig
och klädde på mig mina nya fina kläder. Sedan åkte jag in till stan igen. Jag kände en sån himla
lust att bli full, men jag visste inte riktigt hur jag skulle bli det. Jag hade ju bara blivit full på
fester och sånt. Några gånger hade jag blivit full på restaurang också, men då var det ju alltid
någon som man följt med till restaurangen och då hade ju han bjudit. Man hade bara behövt
sitta där och öppna munnen liksom. Nu skulle jag gå på restaurang själv. Det pirrade i hela
kroppen. Jag steg av vid T-centralen och började jag gå åt ett håll. Det var tydligen fel håll för
jag kom till en bro och på andra sidan av bron verkade det inte finnas så mycket restauranger.
Då vände jag och gick åt andra hållet. Där fanns det inte så mycket restauranger heller, det
visste jag sedan tidigare, så jag gick till tunnelbanan. Jag tänkte att jag skulle åka till söder men
problemet var att det inte finns någon tunnelbanestation som heter söder. Jag åkte till slussen.
Där behövde jag inte gå långt alls innan jag hittade ett ställe som verkade mysigt. Jag stod ett
tag utanför och liksom samlade ihop mej för att kunna gå in. Till slut hade jag stått där så länge
att det skulle kännas ännu pinsammare att gå in. Så då gick jag vidare till nästa mysiga ställe.
Det låg alldeles bredvid och jag gick direkt in utan att tveka.
Killen i baren tittade på mig och jag sa:
”Öl!”
Han sa:
”Leg?”
Jag sa:
”Har inget, men jag är faktiskt över tjugo.”
Han sa:
”Okej då, vill du ha en stor eller en liten öl, ska det vara lager eller ale, ljus eller mörk.”
6