Min tid II - Bokförlaget Boksidan

Jag tror att killen, som jag inte kommer ihåg vad han heter, blev ganska besviken på mig för jag
somnade redan i taxin. När vi hade åkt ett tag väckte han mig och sedan hjälpte han mig in i
hans lägenhet.
Jag tror faktiskt att han frågade om jag ville ha te eller nått, men jag sa:
”Sova.”
Han sa: ”Okej då.” Sedan kommer jag inte ihåg mer än förrän jag vaknade. Det första jag
märkte var att jag hade ont i huvudet. Sedan hörde jag någon som pratade. Det lät som om det
var på TV. Jag öppnade ögonen och då ser jag en kille som sitter i en soffa och kollar på TV.
Han vänder sig mot mig och säger:
”Hej, hur mår du?”
”Ont i huvudet, vad är klockan.”
”Halv tolv.”
”Ska du inte lägga dig?”
Han log.
”Vill du det?”
Jag log också samtidigt som jag drog undan täcket. Han klädde av sig och la sig bredvid mig.
Sedan älskade vi. Vi höll på ganska länge och sedan gjorde vi det ingen när vi vaknade. Det var
himla mysigt men samtidigt tänkte jag hela tiden att jag kanske gjorde något dumt. Jag vet inte
om jag gjorde något dumt, men jag har hört att det är dumt att gå hem med en kille första
kvällen. Man ska liksom bygga upp ett intresse först. Fast jag vet inte vad jag skulle ha det där
intresset till, för den här killen kändes alldeles för gammal för mig egentligen. Han ville i alla
fall att jag skulle ringa honom. Han gav mig sitt telefonnummer innan jag gick.
Mamma och pappa var på jobbet när jag kom hem. På min säng låg det en stor lapp från
mamma där det stod att jag skulle ringa till henne så fort jag kom hem. För säkerhets skull hade
hon lagt en likadan lapp på en hög med kläder som låg på stolen. Ett tag funderade jag faktiskt
på att ringa henne. Men jag började med att brygga kaffe och ta fram ett paket med formbröd.
Jag laddade brödrosten och tog fram mjölk, smör paprika, skinka och ost. Sedan tände jag en
cigarett och funderade på allvar över om jag skulle ringa. Jag tänkte:
”Fan jag är nästan tjugo år och måste typ ringa hem och berätta för mamma om jag sover över
hos en kille. Jag måste fan flytta illa kvickt. Samtidigt säger ju mamma att hon gärna vill att jag
bor hemma så att hon verkligen får rå om mig. Hur hon nu fan kan vilja det. Vi har ju inte
särskilt trevligt ihop.”
Så jag bestämde mig för att inte ringa.
Jag käkade, duschade och gick och la mig i sängen. Jag vaknade av att mamma satt i sängen
och rörde vid täcket.
Så fort jag slog upp ögonen gick hon på och frågade var jag varit och varför jag inte ringt.
”Men mamma jag är faktiskt vuxen, jag behöver inte redovisa vad jag gör för dig längre.”
”Men nu bor du ju här.”
”Vill du att jag ska flytta ut på gatan.”
”Nej det vill jag ju inte, men du kan väl berätta vad du gjort. Jag blir ju orolig.”
”Jag träffade en kille.”
”Du går väl inte hem med vem som helst?”
Nu blev jag lite sur, kanske delvis för att jag var alldeles nyväckt, mitt i en dröm.
”Jo det gör jag visst det, han såg sexig ut.”
Mamma såg förskräckt ut.
”Du har väl inte börjat med knark?”
Nu blev jag ännu surare. Vad visste dom om knark. Dom hade väl bara sett det på TV. Bara för
att jag råkade bli inblandad i en knarksmuggling var jag nästan knarkare i deras ögon. Det hade
jag misstänkt länge, men det här var först gången som hon sa något om det.
8