Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jag nickade och så gick vi. Han sa att han var chaufför och att jag var reseledare. Då fick vi<br />
både kaffe och juice och vilken macka som vi ville. Jag kände mig inte hungrig. Men jag sa att<br />
jag ville köpa cigaretter och då fick jag dom.<br />
Vi kom tillbaka och väckte dom andra. Jag fick en soppåse och gick mot baken på bussen.<br />
Chauffören satt i förarstolen och höll på med något. Man såg lite av filten där borta. När jag<br />
kom närmare så såg jag också en fot sticka fram under den. När jag stod bredvid dom syntes<br />
det jättetydligt att det låg någon under filten. När jag tänker på det så är det väl ganska<br />
självklart egentligen för varför skulle någon lägga en filt över en hög med väskor. Förresten<br />
hade ju sätena varit tomma förut. Jag försökte peta in foten men den åkte ut igen. Då tog jag i<br />
lite hårdare då började hon som hade foten att röra på sig och jag hörde ljud. Jag hittar lite<br />
skräp här och där. Jag går fram och tillbaka flera gånger, mest för att jag inte kan sitta still. Till<br />
slut går det inte att hitta ens ett hårstrå på golvet. Chauffören säger att jag ska gå och slänga<br />
soporna någonstans på båten. Jag går iväg och letade efter någonstans sam<strong>tid</strong>igt rökte jag minst<br />
fyra cigaretter på raken. Någon säger något på tyska i högtalarna. Det är något om att alla ska<br />
gå till sina bilar tror jag. Jag måste ta mig till bussen men jag bara fattar inte hur man hittar dit.<br />
Jag springer jättefort bakåt. Men jag kommer bara till en vägg då springer jag åt andra hållet.<br />
Jag hittar en dörr där springer jag in. Där finns en trappa. Jag mins att jag gick upp för en trappa<br />
så nu gick jag ner. Det kommer en dörr och jag öppnar den hör jag en massa ljud. Bilar som<br />
startas och sånt. Det är tomt framför vår buss. Chauffören ser sur ut när jag kommer in och jag<br />
hinner inte ens sätta mig förrän han kör iväg. Jag frågar chauffören om vad jag ska göra. Han<br />
säger att jag ska berätta lite om vad som kommer att hända.<br />
”Du kan ju öva lite innan, om det känns jobbigt.”<br />
”Men vad ska jag säga då?”<br />
Nu känns det som om han är ganska trött på mig.<br />
”Du får väl läsa i programmet, du har väl det?”<br />
Som tur var hade jag det. Jag läste igenom det som stod om den här dagen minst tjugo gånger.<br />
Dom första tio gångerna fattade jag ingenting. Det var bara en massa ord som stod där. Men till<br />
slut så hade jag lärt mig det utantill. Det var ganska mycket prat som skulle sägas, nästan en hel<br />
sida. Det kändes som om när jag skulle hålla föredrag om Marco Polo i plugget och inte hade<br />
en aning om vem det var egentligen. Jag hade bara skrivit av det som stod i vår uppslagsbok.<br />
Men jag hade gjort ganska fina teckningar, men det var ju ingen som såg dom. Det jobbigaste<br />
var att jag visste att fröken visste mycket mer än mig om den där Marco. Nu var det precis<br />
samma sak. Chauffören kunde säker det här programmet superbra. Men det gick faktiskt<br />
ganska bra. I alla fall var det ingen som buade. Som tur vart så stod det att de skulle gå runt på<br />
egen hand i Hamburg. Det jobbiga för min del var att vi sedan, klockan fem, skulle åka runt<br />
med bussen och då skulle jag prata om det vi såg, fast jag orkade inte tänka på det nu. Jag hade<br />
fullt upp med att vara jättenervös. Men helt otroligt nog åker vi hela vägen till Hamburg utan<br />
att någon kom och undrade vilka som låg under filten. Som tur var höll dom sig under filten<br />
hela <strong>tid</strong>en. Jag var ju jätterädd för att någon av tjejerna skulle vara tvungen att gå och kissa eller<br />
nått. Det enda lite läskiga som hände var att chauffören precis i början sa:<br />
”Nu får vi hoppas att vi slipper tullarna för det tar sån himla <strong>tid</strong>.”<br />
”Tullare?” Sa jag. ”Vad letar dom efter?”<br />
”Jag vet inte, det lär ju knappast va sprit eller knark i alla fall. Det är ju värre när vi kommer<br />
tillbaka till Sverige. Då letar dom efter sprit.”<br />
Precis efter att han sagt det så åkte vi förbi några killar i gröna uniformer. Dom såg stränga ut,<br />
men chauffören vinkade till dom och då vinkade dom också. Det såg ut som en glad vink så jag<br />
pustade ut lite. Under hela resan snurrar bara en tanke i huvudet. Den handlar om hur fan jag<br />
ska få ut tjejerna ur bussen. Men jag hade en himla tur. Chauffören sa att så fort han kom fram<br />
skulle han bara städa bussen sedan skulle han gå och lägga sig.<br />
21
Change language