Åtgärder mot fetma, 963 kB - Statens folkhälsoinstitut

18 Åtgärder mot fetma
Ärftliga faktor påverkar utvecklandet av fetma i samma storleksordning som bla vid högt
blodtryck, schizofreni och alkoholism. Även om mycket forskning har gjorts vet vi dock
fortfarande inte säkert vad det är som ärvs, om det kan vara en personlighet, en egenskap
hos fettväv eller muskulatur, en benägenhet i centrala nervsystemet eller i aptitregleringen
att svara annorlunda. Ärftlighet för fetma är lokaliserat på många olika håll i arvsmassan
och att det inte finns någon enskild faktor som har avgörande betydelse. Bara i enstaka fall
hittar man en äkta hormonell rubbning som kan förklara fetman. Vanligare är att läkemedel
såsom kortison, epilepsimedicin, nervmediciner med mera kan ge hetshunger och överätning
och därmed vara en orsak till övervikt och fetma.
Konsekvenser av övervikt och fetma för individ och samhälle
Den i snabb takt ökande övervikten i befolkningen är och kommer att bli ett allt större
folkhälsoproblem. Kraftig övervikt (fetma) i sådan omfattning att den kan förväntas
förkorta den beräknade livslängden, har nu blivit så vanlig att man räknar med att nio procent
av alla vuxna svenskar tillhör riskgruppen med fetma. Det är särskilt anmärkningsvärt
att andelen med fetma och övervikt även ökar bland yngre. Både sjukdomen fetma och alla
de följdsjukdomar som övervikten orsakar, är var för sig ett allvarligt hot mot både individen
själv och mot samhället.
När fettmassan ökar långt utöver det normala leder detta till en rad hälsoproblem. En liten
övervikt medför inte nödvändigtvis hälsoproblem, men fetma är i sig en sjukdom och både
övervikt och fetma kan leda till många komplikationer och risker. Även vid måttlig
övervikt ökar risken för att dö i förtid, även om risken bara är något förhöjd upp till BMI
30. Risken för en förtida död stiger med ökande BMI. Vuxna personer med fetma har en 50
till 100 procentig ökad risk att dö i förtid i jämförelse med individer med BMI 20-25
(Surgeon General 2001). Ökad risk för sjukdom och död varierar även med var det extra
fettet är lokaliserat i kroppen, högsta riskerna finns vid bukfetma. Surgeon General (2001)
anger även att den förhöjda sjukdomsrisken kan vara lika stor som pga fattigdom, rökning
eller alkoholproblem.
Fetma är den vanligaste inkörsporten till diabetes typ 2 (FYSS kap obesitas, 2002), eftersom
obesitas utlöser den insulinresistens som är ett förstadium till diabetes. Under de
senaste decenierna har allt fler insjuknar i diabetes typ 2, både globalt och i Sverige har
uppskattningsvis 3–4 procent av befolkningen sjukdomen. Av de som utvecklar diabetes i
vuxen ålder har 70-90% fetma. Under senare år har det visat sig att det framför allt är bukfetma
(den manliga typen av fetma), med fettet lokaliserat till buken, som ökar sannolikheten
för utveckling av diabetes. Diabetes innebär en ökad risk för andra sjukdomar,
främst hjärt och kärlsjukdomar.
Även hjärt-kärlsjukdomar är klart relaterade till bukfetma, främst via det metabola syndromet.
Vid metabolt syndrom förekommer även insulinresistens, förhöjt kolesterolvärde