Kultur för hälsa - Statens folkhälsoinstitut

36 kultur för hälsa
I detta kapitel följer fem avsnitt med forskningsinsatser och projekt som är utvärderade
med avseende på kulturens effekt på deltagarnas hälsa och välbefinnande: ssssss
1. Kultur, natur och miljö. Här presenteras ”Studier och projekt med flera kulturuttryck”,
där framför allt stora grupper av människor har studerats över tid. Under ”Natur” ges en
inblick i ett omfattande forskningsprojekt som fokuserar på utomhusmiljöns betydelse
och påverkan på hälsan. Under ”Arbetslivet” belyses vilken betydelse kulturella aktiviteter
kan ha för de anställdas kreativitet och allmänna välbefinnande. Under ”Miljö och
design” undersöks hur boendemiljö, inflytande och utformning av miljön inom vården
kan främja såväl livskvalitet och engagemang som läkeprocesser. Under ”Äldre” presenteras
rön koppade till kulturell och intellektuell stimulans. Hälsoeffekter är bland
annat ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande, minskad stressnivå och social isolering.
2. Dans och musik. Musik är den mest utforskade kulturyttringen. Förutom fysiologiska
effekter tycks musikutövande och musiklyssnande ge en rad hälsovinster. I
avsnittet beskrivs även dans- och musikprojekt inom företrädesvis vården.
3. Berätta, läsa, skriva. De studier och projekt som redovisas här fokuserar bland
annat på vilken betydelse läsandet har för barns intellektuella utveckling och hur
skrivande kan förbättra såväl fysisk som psykisk hälsa.
4. Bild och konst. Här redovisade studier och projekt visar hur samtal om konst bland
äldre och vårdpersonal, bildterapi för flyktingbarn och konstpsykoterapi för personer
med kronisk smärta kan ge positiva hälsoeffekter som ökad social aktivitet och
kreativitet, fysiskt och psykiskt välbefinnande samt förbättrad förmåga till empati.
5. Drama. De här refererade projekten visar att teaterverksamhet kan ha positiv inverkan
på skolbarns språkliga och sociala kompetens samt ungdomars högriskbeteende.
Att kulturupplevelser kan påverka människan både fysiologiskt och psykologiskt är
väl dokumenterat och flera av de refererade undersökningarna kombinerar kvantitativ
medicinsk forskning med kvalitativ humanistisk. Kulturupplevelserna verkar kunna stimulera
delar av hjärnbarkens tillväxt och inverka psykologiskt, neurologiskt och immunologiskt
på motståndskraften mot infektioner, cancer och så kallade autoimmuna sjukdomar,
exempelvis reumatisk ledsjukdom. Risken för depression minskar genom
påverkan på HPA-axeln, som består av en del av hjärnan, hjärnbihanget och binjurarna.
När den emotionella stressen minskar bidrar det till att förmågan att lösa problem förbättras.
Bilden av det egna jaget och omgivningen blir också mer positiv. Vid kronisk
emotionell stress däremot aktiveras HPA-axeln och stresshormonnivån (kortisol) ökar,
vilket kan leda till depressivitet och göra att man känner sig hjälplös, utan hopp samt får
negativa förväntningar och sämre förmåga att hantera påfrestningar och krav i livet.
Ett aktivt kulturliv verkar vara nära förbundet med social position. Ett angeläget
forskningsområde är att undersöka vad det kan finnas för drivkrafter för människor
med kort utbildning, som är två till tre gånger mindre aktiva i kulturlivet än långtidsutbildade,
att engagera sig mer. Forskning om orsakerna till lågt deltagande i kulturlivet
skulle kunna ske tvärvetenskapligt och engagera forskare inom medicin, sociologi,
socialpsykologi, socialmedicin och humaniora.