Anna Tidén

Utveckling av rörelser går via behärskande av stora grovmotoriska rörelser till ett mer
detaljerat och förfinat utförande. De grovmotoriska rörelserna utvecklas enligt samma
mönster hos alla individer, men i olika takt och vid olika åldrar. Utvecklingen sker enligt två
principer, dels den proximodistala principen som innebär att rörelser med centralt belägna
kroppsdelar utvecklas före rörelser med perifera kroppsdelar som händer och fingrar, dels den
cephalokaudala principen som betyder att rörelser utvecklas från huvudet och nedåt (Hwang
& Nilsson, 2003). Med grovmotoriska grundformer avses de rörelser som ligger till grund för
fortsatt rörelseutveckling. Dessa grundformer anses vara balansera, klättra, krypa, åla, hänga,
stödja, kasta och fånga, rulla/rotera, hoppa/landa, gå och springa (Hwang & Nilsson 2003).
Utifrån dessa grundformer och kombinationer utvecklas olika färdigheter som i många fall är
viktiga för fysik aktiviteter som lek och idrott.
I den fortsatta rörelseutvecklingen kombineras de enskilda grundformerna med
varandra, ibland kallad kombinationsmotorik. Grundformer och grundformer i kombination
utvecklas sedan till att blir säkrare och mer precisa. Dessa utvecklingsnivåer kan utryckas som
outvecklad form/initial, utvecklad form/elementary och förfinad form/mature (Hwang &
Nilsson, 2003; Gallahue & Ozmun 1998). På detta sätt kan man kvalitativt urskilja olika
rörelsemönster, bedöma hur automatiserade de är samt se hur de utvecklas med träning och
mognad.
Idrottsspecifika, aktivitetsspecifika grundformer
När kombination av olika grundformer behärskas kan dessa utvecklas vidare och bli mer
idrottsspecifika. Vid äventyrslekar i naturen och i gymnastiksalen är grundformer som hoppa,
klättra, hänga, springa, balansera viktiga att behärska. Grundformerna balansera, gå, springa,
hoppa samt klättra är grundförutsättningar för de förflyttningssätt som används i samband
med olika former av friluftsliv. Att glida och flyta i vatten, på snö eller is utgår från
grundformen balans. Olika övningar i redskapsgymnastik är alla utvecklingar av enskilda
grundformer som sedan kombineras med varandra. Exempelvis är både hjulning och
handstående en kombination av stödja och rotera. Ett sidhopp kombineras med springa,
hoppa, stödja, balansera och rotera. Gymnastikens volter är en utveckling av grundformen
rulla/rotera, och barr- och räckövningar av grundformerna hänga och stödja. I friidrott utgår
alla grenar från grundformerna springa, hoppa och kasta. Inom löpgrenarna finns både sprintdistans-
och terränglöpning. Hopp kan utföras såväl långt som högt och i kastgrenarna
återfinns kärnkastet som grund. I bollspelen återfinns de flesta grundformer samt förfiningar
av dessa, till exempel gripa/greppa, föra/fösa, dämpa med kropp, fot eller klubba. I alla
10