Peter Malmros

& Schnürer, 2009). Rötresten har ett högt kväveinnehåll och är där likvärdig med
svingödsel men den har däremot vanligtvis ett lägre fosfor- och kaliuminnehåll än
svingödsel (tabell 3, Baky m.fl, 2006). Vissa anläggningar avvattnar rötresten och får då
en fast och en flytande rötrest. Den fasta rötresten innehåller mindre lättillgänglig näring
vilket ger ett sämre skördeutbyte (Jarvis & Schnürer, 2009).
Tabell 3 Näringsinnehåll i flytande rötrest, nötflytgödsel och svinflytgödsel (Baky m.fl, 2006).
Innehåll per ton våtvara
Rötrest, flytande Nötflytgödsel Svinflytgödsel
Torrsubstanshalt, procent av våtvara 3,8 9,8 8,8
Växtnäringsämnen, kg per ton
Totalkväve 4,5 3,9 5,1
Ammoniumkväve 3,2 1,8 3,3
Fosfor 0,4 0,8 1,9
Kalium 1,2 4,0 3,0
Rötresten som kommer från samrötningsanläggningar ska inte förväxlas med
restprodukten från biogasframställning vid avloppsreningsverk, som kallas rötslam.
Rötslammet kan vara mindre lämpligt att använda som gödning på grund av att det kan
innehålla metaller och organiska föroreningar (Jarvis & Schnürer, 2009).
För att säkerställa rötrestens kvalitet finns ett certifieringssystem. Detta innebär att
biogasanläggningar kan certifiera rötresten genom att se till att den uppfyller ställda
krav. Kraven är olika beroende på vilka typer av substrat som rötas. Viktiga parametrar
för certifieringen, utöver näringsinnehållet, är bland annat mängd föroreningar, andel
patogena (sjukdomsalstrande) bakterier, partikelstorlek och antal grobara frön. För att
kunna säkerställa kvalitet på produkten och för att kunna spåra eventuella smittor finns
det också krav på dokumentation av rötrestens väg från råvara till slutprodukt (SP,
2010).
En nackdel med rötresten är dess låga torrsubstanshalt, vilket gör att
transportkostnaderna ofta blir höga. Den höga vattenhalten kan även få som följd att
jorden kompakteras på åkrarna på grund av rötrestens höga vikt samt att det krävs
många körningar för att få ut rätt mängd gödning (Jarvis & Schnürer, 2009).
2.4 NEDBRYTNING AV ORGANISKT MATERIAL
Organiskt material innehåller mycket energi som frigörs då materialet bryts ner.
Beroende på vilka förhållanden som råder frigörs energin i olika former. När det finns
syre tillgängligt, aeroba förhållanden, frigörs stor del av energin i form av värme. När
det inte finns något tillgängligt syre, anaeroba förhållanden, kan energin istället frigöras
i form av till exempel metangas. I biogasprocessen, där metangas framställs är det
anaeroba förhållanden som råder. Aerob nedbrytning sker vanligtvis vid kompostering
(Deublein & Steinhauser, 2008).
8