Peter Malmros

undersökning som gjordes av Henriksson (2010) är papperspåsen den mest använda
(tabell 20).
Tabell 20 Antalet användarkommuner för de olika insamlingsteknikerna. Modifierad från
Henriksson (2010).
Endast Endast Endast Papperspåse & Papperspåse &
papperspåse plastpåse bioplastpåse plastpåse bioplastpåse
Antal 54 12 8 2 2
Papperspåsar och bioplastpåsar har en förmåga att släppa igenom vatten vilket gör att
vattnet i påsen kan avdunsta. För att avdunstning ska kunna ske behöver påsen
ventileras, annars kan påsen bli för blöt och den kan då gå sönder. Med hänsyn till detta
används ofta en speciell påshållare, som ser till att påsen ventileras. Plastpåsar är
vattentäta och behöver ingen speciell påshållare. Plastpåsar används oftast i samband
med att det finns en optisk sorteringsanläggning. I en dylik anläggning sorteras
hushållsavfallet i olika påsar med olika färg beroende på vilken typ av avfall det är
(Henriksson, 2010). I vissa fall används plastpåsar utan någon optisk sortering, vilket är
fallet i Uppsala. I Uppsala sorteras avfallet i olika kärl innan det samlas upp och
levereras till behandlingsanläggning
Beroende på påsens typ används olika typer av uppsamlingskärl där påsarna
mellanlagras innan de hämtas för vidare behandling. För papperspåsar och bioplastpåsar
används ofta ventilerade kärl för mellanlagring, vilket möjliggör ytterligare
avdunstning. Plastpåsar mellanlagras i täta kärl.
Enligt Henriksson (2010) är plastpåsar det system som innebär minst problem när det
gäller hantering innan avfallet kommer till behandlingsanläggningen. Detta beror på
plastpåsarnas tålighet och förmåga att förhindra läckage, vilket ger renare kärl.
Papperspåsar och bioplastpåsar som förvaras i ventilerade kärl kan orsaka problem som
till exempel genomblötning, flugor, mögel och fastfrysning i kärl vid kallt väder. Det
har även visat sig att kunderna sätter plastpåsar runt papperspåsen. Det gör att ingen
vätska ventileras bort och mer plast hamnar i avfallet. Den stora fördelen med
papperspåsar och bioplastpåsar är att ingen sortering behöver ske då matavfallet
komposteras på grund av att dessa bryts ner. Plastpåsar måste däremot sorteras ut. Vid
biogasanläggningar utsorteras som regel alla påsar, oavsett sort, på grund av de inte
bryts ner under den korta tid som de befinner sig i rötkammaren. Ett vanligt problem
med plast- och bioplastpåsar är att de har en förmåga att trasslas ihop och bilda
sammanhängande nystan som orsakar stopp i ledningar och pumpar. Papperspåsar är
skörare och sönderdelas till finare fragment och orsakar därför mindre problem
(Henriksson, 2010).
Från det att avfallet läggs i påsen tills det att det kommer till behandlingsanläggningen
pågår biologisk aktivitet i materialet. Enligt Avfall Sverige (2010b) minskar
papperspåsarnas vikt med i genomsnitt 27 % från det tillfälle då matavfallet läggs i
påsen tills det att mellanlagringskärlet töms, vilket i testerna var 7 dagar för
38