Rapport_2014_1_Alkohol__Idrott

alkohol och idrott
positiva förstärkningsmotiv (så som känsla av tillhörighet till laget/gruppen,
ökat självförtroende eller mental frånkoppling från idrotten) har de tydligaste
kopplingarna till utvecklingen av alkoholrelaterade problem, även om
alkoholkonsumtionen av sociala eller allmänna förstärknings-/förbättringsmotiv
också har en påvisad koppling (Martens et al. 2005; Martens, Cox &
Beck 2003; Martens et al. 2011; Yusko et al. 2008b; Watson 2002). Andra
aggressiva beteenden, som att vandalisera egendom eller att köra bil onykter,
framträder också mer sannolikt hos idrottare i berusat tillstånd (Darren
& Thompson 2009; O’Brien et al. 2012; Hildebrand & Johnson 2001).
För kvinnliga idrottsstudenter relateras alkoholkonsumtionen ibland till så
kallad relationell aggressivitet, även kallad dold/tyst mobbning, mot andra,
där relationer(s status) i subjektets sociala omgivning skadas (Storch, Werner
& Storch 2003). Idrottande (manliga) studenter löper större risk för att
bli beroende av både alkohol och hasardspel än icke-idrottande studenter,
vilket kan leda till bruk av andra droger, mer oskyddat sex och än större
totalkonsumtion av alkohol, än icke-idrottande studenter. (Weiss 2010;
Huang & Jacobs 2011; Huang et al. 2007). Till sist har idrottsstudenter
med hög alkoholkonsumtion fler sexpartners och mer oskyddat sex än ickeidrottande
studenter, samt konsumerar mer alkohol före och under själva
sexakten (Wetherhill & Fromme 2007). Idrottsstudenter uppvisar även mer
bekräftelsebehov men mindre intimitetsbehov kopplat till sex än icke-idrottare
(Grossbard et al. 2007a).
Idrott är, i många fall, en väldigt tidskrävande aktivitet, vilken ofta segregeras
genom ålder och/eller kön. Det är också en aktivitet som i många fall
övervakas och styrs av vuxna. (Peretti-Watel 2009). Idrottande ungdomar
får lära sig att om de är seriösa i sin satsning bör de avstå från bland annat
alkohol. Men vad händer då med subjektet när denna sociala kontext/
identitet kollapsar? När skadan inträffar eller när man inte längre ges möjlighet
att träna och tävla i sin idrott på samma sätt. Denna så kallade desocialisation
kan utsätta idrottare för risken att bruka alkohol och droger,
inte sällan sent i deras karriärer, när kicken eller ruset från idrottsutövandet
inte infinner sig på samma sätt längre. Är det kanske så att alkoholen blir
till en tillflyktsort för att rymma ifrån pressen och stressen som det inrutade
idrottslivet utsätter subjektet för? Eller är det så att alkoholen nyttjas för att
klara av den fysiska/psykiska smärtan som kommer från den dagliga tunga
träningen? (jämför: Nilsson 1999, s. 65ff).
Det ska hållas i minnet att idrotten alltjämt är en av de starka arenorna för
manlig fostran och typiskt manliga egenskaper, som uthållighet och styrka,
efterfrågas i de flesta idrotter som i supa-festernas dryckeslekar, samtidigt
som typiskt manliga normer, som att ha makt över kvinnor, förakta homosexuella,
vara dominant och våldsam samt ta risker återskapas och stärks
i alkoholstinna (manliga) miljöer (Peretti-Watel 2009; Locke & Mahalik
2005).
50