ffattacker_helarapport

SST | Främlingsfientliga handlingar mot trossamfund
samtidigt vittnar flera intervjuade om att de, trots att de bär synlig davidsstjärna i
halsband, inte utsatts för något. Intervjupersonerna visar prov på en sorts invand
riskmedvetenhet, en beredskap att uppfatta fara och hot med anledning av att
vara judar. Ett par av de intervjuade som invandrat till Sverige från Israel påpekar
att de mött diskriminering i egenskap av ickesvenskar, men inte på grund av deras
judiskhet.
Även i en rapport om självupplevd diskriminering som DO beställt av TNS
SIFO nämns individuella judiska personers utsatthet. En person sade sig ha fått
höra av en kollega från Libanon att ”jag borde gå med i Hamas och bomba dig”
(Fridenäs, Christiansson och Holmberg 2010, 68). Återkommande möten med
fördomar om att judar har mycket pengar och är snåla nämndes också i studiens
intervjuer.
Slutligen kan nämnas att en grupp forskare vid Malmö högskola, inkluderande
Anders Wigerfelt, Berit Wigerfelt och Pieter Bevelander, för närvarande arbetar
med ett projekt om hatbrott i Skåne. En intervjubaserad artikel som fokuserar på
antisemitiska hatbrott i Skåne är för närvarande under bearbetning.
4.2. Muslimska personers och muslimska församlingars utsatthet
Att döma av den tillgängliga litteraturen är muslimer (verkliga eller förmodade) den
religiöst definierade grupp som är mest utsatta för diskriminering och andra
hatbrott i dagens Sverige. Det finns också fler studier som dokumenterar muslimers
utsatthet jämfört med övriga grupper. Noteras bör att det återkommande påpekas i
den genomgångna litteraturen att det för muslimer finns en betydande
överlappning mellan motiv som rör etniskt ursprung (t.ex. afrosvenskar) och
muslimsk identitet: med andra ord finns det sannolikt en betydande andel
diskriminering och hatbrott mot muslimer registrerat i statistiken under rubriker
som ”etnisk diskriminering” och ”afrofobiska hatbrott”. Muslimer drabbas alltså
inte bara av explicit islamofobiska uttryck utan även av mer generellt
främlingsfientliga yttringar (se t.ex. Kalonaityté, Kawesa och Tedros 2007, 50). I
denna rapport fokuseras uppgifter om explicit islamofobiska yttringar.
Det finns flera svenska publikationer som varit tongivande i synen på och
debatten kring islamofobi i Sverige. Flera av dessa är huvudsakligen studier av
inflytelserika diskurser och politiska skeenden och innehåller därför i liten grad
dokumentation av konkret, faktisk utsatthet för hatbrott med islamofobiska motiv
(Gardell 2010; Malm 2009). DO har i ett pågående projekt rörande muslimers
utsatthet för diskriminering låtit sammanställa en forskningsöversikt som samlar
och sammanfattar forskning i ämnet vid svenska högskolor och universitet under
åren 2003–2013 (DO 2013a). Rapporten är en god utgångspunkt för den som vill
orientera sig om forskningsläget. Klas Borells kunskapsöversikt om islamofobiska
fördomar och hatbrott är också en ingång till ämnet (Borell 2012).
22