Hoppundervisning med hjälp av storbildsvideo - SLU

Reflektion över den experimentella
studien
Reflektion över den kvalitativ
intervjun
Trots tillgång till studenterna på Hippologprogrammet var
det svårare än jag trodde att kontrollera förhållandena i
studien. Min plan var från början att filma studenterna
en gång i veckan under åtta veckor. Tyvärr fick jag nöja
mig med fem tillfällen, eftersom studenterna skulle byta
hästar mitt i terminen. jag misstänkte från början att det
skulle behövas en längre period för att få fram en effekt av
undervisningen med Storbildsvideo.
Enligt planerna skulle det vara samma ridlärare (Erik
Berggren) som undervisade hela tiden, och det var han
som planerade de hoppövningar som användes i studien.
Vid de två sista tillfällena undervisade en annan ridlärare
(Louise Haaga), eftersom Erik var upptagen på annat håll.
jag anser att det är omöjligt för två ridlärare att undervisa
på samma sätt.
Det jag var mest orolig för i början av studien var den
tekniska utrustningen. Trots att jag inte hade möjlighet
att testa utrustningen före starten av studien, fungerade
den relativt bra . Några gånger blev bilden sämre eftersom
solen lyste in i ridhuset, vilket medförde att jag fick flytta
kameran för att undvika att solen bländade.
Svagheten med den experimentella studien var främst att
det var endast en person som bedömde studenterna när
de hoppade banan i början och i slutet av perioden. Dessutom
är det svårt att finna ett sätt att objektivt bedöma
färdigheter i hästhoppning. Ytterligare ett problem är att
både ryttarnas och hästarnas dagsform varierar, vilket
påverkar resultatet. Banan som studenterna hoppade när
de bedömdes var relativt enkel (hinderhöjd 0,90 - 1,00
m) och blev inte så utslagsgivande som jag hade hoppats
på. Studenterna ska ha färdighet att hoppa en bana med
en hinderhöjd på 1,20 m vid kursens slut. Resultatet var
väldigt bra redan vid den första bedömningen, vilket medförde
att det var svårt att förbättra.
jag funderade en hel del på om jag skulle intervjua studenterna
före eller efter det andra testtillfäller. Eftersom syftet
med intervjuerna var att undersöka studenternas uppfattning
om hur de upplevde undervisning med Storbildsvideo,
valde jag att göra intervjuerna före. jag bedömde att
det i annat fall fanns risk för att studenterna skulle bli
alltför färgade av hur de lyckades vid det andra testtillfället.
Ridlärarna intervjuades först efter det andra testtillfället.
Det berodde dels på tidsbrist och dels på att den ena
ridläraren var bortrest vid den tidpunkten. Den andra ridläraren
var med vid det andra testtillfället, men hade ej
tillgång till studenternas resultat från första tillfället.
Intervjuerna med studenterna kändes avspända och mer
som samtal. Det var ingen av studenterna som hade något
emot att jag bandade intervjuerna. De hade redan vid studiens
början fått information om att jag skulle intervjua
dem längre fram, och de svarade villigt på frågorna. Som
lärare hade jag studenternas förtroende sedan tidigare,
vilket gjorde att det var lätt att få dem att svara på frågorna.
Naturligtvis kan det även ha varit en nackdel, eftersom
det finns en risk att jag kan ha påverkat studenterna
att ge de svar som de trodde att jag ville ha. Flera av frågorna
gick in i varandra, och i slutet av intervjuerna kontrollerade
jag att studenterna hade svarat på alla frågor.
jag valde att banda och skriva ut alla intervjuerna, eftersom
jag tycker att det är svårt att anteckna under tiden.
21