Hoppundervisning med hjälp av storbildsvideo - SLU

Undervisning med hjälp av
Storbildsvideo tar längre tid
Den största nackdelen som rytt ar e och ridlärare upp levde
med användning av Storbildsvideo är att det tar tid att
titta på videoinspelningen. Trots att tekniken fungerade
ganska smidigt, blev hästa r och rytta re i studien kalla och
stela. Vissa rytta rna tyckte att det gick för fort när de såg
sig själva på videon, och de önskad e att de fått mö jlighet
att se sig själva flera gånger. För att förstärka inlärningen
kunde rytt arna fått möjlighet ta hem videofilmen och studera
den i lugn och ro. Tid sprogrammet under studien
fung erade bäst vid de övningarna som gick snabbast att
rida och att filma t ex övning 1 och 2 (fem studs och kontroll
av hä sten) .
Att anvä nda Storbildsvideo i hoppundervisningen kräver
en dyrbar utrustning. En viktig förutsättning är att man
har utrustning som fungerar bra och som är smidig att
använda . Jag tyckte att utrustningen som användes i studien
fungerade relativt bra, även om bilden de första två
gångerna var för mörk för att alla detaljer skulle kunna
urskiljas. Att använda en vanlig videoinspelning där man
i efterh and ser sig själv på TV kan vara ett alternativ till
Storbildsvideo. Nackdelen är dels att det tar längre tid för
rytt aren att titta på inspelningen efteråt , dels att ryttarna
missar chansen att pröva direkt efter att de sett vad som
behöver förbättras.
Det tar tid att korrigera rörelser
Någon för bätt ring av resultatet för testgruppen har inte
kunnat påvisats jämfört med kontrollgruppen. Flera ryttar
e i testgruppen tyckte att de fått en bild av sig själva,
men att de behövde mer tid att bearbeta och praktiskt
omsätt a vad de sett på videoinspelningen. Enligt Ann erstedt
(1997) måste varje detal j läras och tränas och rör elserna
måste ut föras många gånger för att det ska skapas
ett motoriskt minnesspår. Dessutom tar det längre tid att
för ändra rör elser som red an är auto ma tiserade. Jag anser
att und ervisningen med Storbildsvideo skulle ha påg ått
und er en längre tid för att en eventuell effekt skulle kunna
uppnås. Både test- och kontrollgrupp tr änade ytterligare
en dag i veckan på traditionellt sätt (utan Storbildsvideo)
under studien, vilket naturligtvis påverkade ryttarna i
båda grupperna. Det skulle vara int ressant att genomför a
en ny utbildningsuppföljning t ex tre månader efter försöksperioden
för att jämföra resultatet för de båda gru p-
perna.
Filma var tredje vecka under en
längre period
Både ryttare och ridlärare i studi en ansåg att det skull e
vara bättre att filma ryttarna exempelvis var tredje eller
var fjärd e vecka och då under en längre period . En av ryttarna
had e som förslag att man först skulle kunna filma
ryttarna en gång för att se vad som behöver förbättras,
och därefter ge dem möjlighet att öva några veckor, för att
sedan filma igen. Samma övning skulle även kunna filmas
två gånger efte r varandr a. Det skulle ge ryttare och ridlärar
e möjlighet att följa utvecklingen ännu tydligare och att
se en event uell förb ättring.
Ryttarna behöver många språng för att öva in ett moment
och för att befästa en rörelse. Ett bra resultatet borde
uppnås genom en kombination av att filmas med Storbildsvideo
och få kommentarer av ridläraren, och att sedan få
tillräckligt med tid att öva praktiskt. En idé skulle kunna
vara att filma vissa övningar endast en gång per lektion,
och att stoppa filmen och eventuellt spola tillbaka den ett
par gånger under visningen. Hoppövningarna måste planera
s noga, så att varje övn ing har ett klart syfte. De olika
övningarna i den sk utbildningstrappan (bilaga 1) fung e­
rade bra under studien. Trots att den första övningen (fem
studs) fungerade bäst, tyckte flera ryttare att alla övningar
var värdefulla på olika sätt .
Storbildsvideo på ridlektionerna ­
en metod att satsa på?
Hoppundervisning med hjälp av Storbildsvideo är en
metod som är helt ny, och som aldrig tidigar e har använts
på Strömsholm. Min studie har inte kunnat påvisa att
resultatet på kort sikt blir bättre än vid traditionell hop-
31