Hoppundervisning med hjälp av storbildsvideo - SLU

Diskussion
I det här kapitl et diskuterar jag de resultat jag fått fram
i stu dien mot bakgrund av de två syften som jag formulerade
i inledningen. Jag redovisar ocks å en del andra iakttagelser
som jag gjort i samband med studien.
Övning ger färdighet
De flesta ryttarna både i testgruppen och kontrollgruppen
förbättrade sina färdigheter i hästhoppning totalt sett
under den period som studien pågick. Ridning och hästhoppnin
g är komplicerade färdigheter som det ta r lång tid
att lär a. I ridning lär sig ryttaren ofta först vad han eller
ho n ska gör a - men det tar betydligt längre tid att verk ligen
lär a sig att utföra färd igheten. Det stämmer väl överens
med den litteratur jag läst där rö relser måste utföras
mång a gånger för att det ska skapas "nervförbindelser"
och motoriska mönster i hjärnan. Vid inlärning av praktiska
färdighete r sker en förändring i en indi vids motoriska
förmåg a (Annerstedt 1990). Ryttaren måste få chans
att prova om och om igen, för att färdigheten ska automatiseras
och befästas.
Ingen signifikant skillnad
mellan resultaten för
test- och kontrollgruppen
Någon signifikant skillnad mellan resultate t för test- och
kontro llgrupp kunde int e påvisas i studien. Rytm en var
den enda par ametern där det fanns en tendens (p=0,0 8) till
att kontro llgruppen hade ett bätt re resultat än testgru p­
pen. Samtliga rytta re i studien hade ett mycket bra resultat
redan på den första testen och det bidrog troligtvis till
att det inte blev så stort skillnad mellan det för sta och
det andra testet. Kursmålet för ryttarna i studien var att
hoppa en bana med en hinderhöjd på 1,20 m. Hinderhöjden
i testet var endast 0,90 - 1,00 m och därmed blev
banan relativt enkel för ryttare och hästar, vilket bidrog
till att banan inte gav ett tillräckligt utslag .
Mest positivt att direkt
få en bild av hur man själv rider
Resultatet av studien visar att samtl iga rytta re var mycket
pos itiva till an vändning av Storbildsvideo i hoppundervisningen.
Är eleven positiv förb ättras förutsättningarna för
inlärn ing. Naturligtvis finns en stor risk att studentern a
påverkades av mina egna åsikter. Dels genom att jag är
dera s lärare och dels genom att de visste att jag själv var
pos itiv till studien.
Det som ryttarna i studien uppl evde som mest po sitivt var
att de fick möjl ighet att se sig själva rida och att de fick
en bättre helh etsbild av hur det så ut när de red. Oftast
har ryttaren en inre bild av hur han eller hon rider, men
det är inte alltid den bilden stä mmer överens med verkligheten.
Förs ta gången ryttarna tittade på videoskärmen var
det alldeles tyst i ridhuset. Det framgi ck tydligt att flera
av ryttarna saknade tidigare uppfattning om hur de själva
såg ut till häst. Perspektivet förändrades när de fick titta
på videoskärmen, och när de fick mö jlighet att använda
fler sinnen i inlärningen. De upplevde att hela ekipaget tränade
- inte bara ryttaren.
Även ridl ärarna i studien var myck et positiva till att
anv ända Storbildsvideo som hjälpmedel i hoppundervisningen.
De lade märke till att ryttarna fick en tydligare
bild av hur de ser ut när de rider och hoppar och vad de
gör, och vad som behöve r rättas till - vad de gör bra och
vad som är mindre bra . Genom att förståelsen ökar hos
eleven, har denne lättare att ta till sig instruktioner och att
förä ndra det som behöv er förändras.
Snabbare från instruktion
till handling
Både ryttare och ridlärare i studien uppl evde att undervisning
en blev mer effektiv med hjälp av Storbildsvideon
efter som det gick snabbare att komma från instruktion till
handling.
De tyckte att det var enklare för rid läraren att
peka på en bild och samtidigt förklara för ryttaren. I tra-
29