Hoppundervisning med hjälp av storbildsvideo - SLU
Hoppundervisning med hjälp av storbildsvideo - SLU
Hoppundervisning med hjälp av storbildsvideo - SLU
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Hoppundervisning</strong> <strong>med</strong><br />
hjälp <strong>av</strong><br />
<strong>storbildsvideo</strong><br />
Mari Zetterqvist Blokhuis<br />
PEDAGOGISKT UTVECKLINGSARBETE NR 62<br />
Uppsala 2002<br />
Enheten tör pedagogiskt utvecklingsarbete<br />
Box 70 70, 750 07 Uppsala<br />
ISSN 0348-5994
<strong>Hoppundervisning</strong> <strong>med</strong><br />
hjälp <strong>av</strong><br />
Storbildsvideo<br />
en studie om en ny undervisningsmetod i hästhoppning
Tryck : <strong>SLU</strong>/ Service/Repro 2003
INNEHÅLL<br />
FÖRORD 5<br />
SAMMANFATIJ'JING 6<br />
SUMMARY 7<br />
INLEDNING 9<br />
Ridning - den näst största idrotten i Sverige 9<br />
Nya undervisningsmetoder i ridning och hästhoppning 9<br />
Min egen bakgrund 10<br />
Syfte och frågeställning 12<br />
Disposition 12<br />
BAKGRUND 13<br />
Inlärning 13<br />
Inlärningsstilar 14<br />
Informationsbearbetning 14<br />
Representativa system 15<br />
Undervisningsmetodik inom idrotten 15<br />
Undervisningsmetodik inom ridsporten 16<br />
MATERIAL OCH METOD 17<br />
Urval 17<br />
Genomförande 17<br />
Utbildningstrappan 18<br />
Intervjuerna 19<br />
Bearbetning 19<br />
Utrustning 20<br />
Reflektion över den experimentella studien 21<br />
Reflektion över den kvalitativa intervjun 21<br />
RESULTAT 22<br />
Kvantitativ utvärdering <strong>av</strong> ryttarnas färdighet 22<br />
Intervjuer <strong>med</strong> ryttare och ridlärare 24<br />
Storbildsvideo i ridundervisningen på British Racing School 28<br />
DISKUSSION 29<br />
Övning ger färdighet 29<br />
Ingen signifikant skillnad mellan resultaten för test- och kontrollgruppen 29<br />
Mest positivt att direkt få en bild <strong>av</strong> hur man själv rider 29
Snabbare från instruktion till handling<br />
Mest nytta <strong>av</strong> övningen <strong>med</strong> sits och följsamhet<br />
Hästarna sparas<br />
Inlärningsstilarna varierar bland ryttarna<br />
Undervisning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo tar längre tid<br />
Det tar tid att korrigera rörelser<br />
Filma var tredje vecka under en längre period<br />
Storbildsvideo på ridlektionerna - en metod att satsa på?<br />
REFERENSER<br />
Litteratur<br />
BILAGA 1. HOPPÖVNINGAR<br />
BILAGA 2. UTBILDNINGSUPPFÖljNING I HOPPNING<br />
BILAGA 3. BEDÖMNINGSKRITERIER FÖR BANHOPPNING<br />
BILAGA 4. FRÅGOR TILL INTERVJUER MED STUDENTERNA<br />
BILAGA 5. FRÅGOR TILL INTERVJUER MED RIDLÄRARNA<br />
29<br />
30<br />
30<br />
30<br />
31<br />
31<br />
31<br />
31<br />
32<br />
32<br />
33<br />
35<br />
36<br />
38<br />
39
Förord<br />
Ridning och hästhoppning är komplicerade färdigheter<br />
som det tar lång tid att lära. Det beror bl a på att varje<br />
häst har sitt eget speciella rörelsemönster och sitt eget temperament.<br />
Hästens dags form kan också variera, vilket gör<br />
det omöjligt att skapa samma träningssituation från dag<br />
till dag. Undervisningsmetodiken i ridning och hästhoppning<br />
har vuxit fram ur militära traditioner. Att vara ridlärare<br />
är ett krävande yrke, och ibland kan det vara svårt<br />
för ridläraren att ge de rätta instruktionerna. Det kan även<br />
vara svårt för ryttaren att förstå vad ridläraren egentligen<br />
menar <strong>med</strong> sina instruktioner.<br />
På Hippologprogrammet arbetar teoretiska och praktiska<br />
lärare sida vid sida, vilket gör att det finns unika möligheter<br />
till utvecklingsprojekt bl a om samspelet mellan människa<br />
och häst. Lärarna på Strömsholm arbetar ständigt<br />
<strong>med</strong> att försöka finna nya undervisningsmetoder, som är<br />
mer effektiva än dem som traditionellt används. Pilotstudien<br />
Didaktiken i hästhoppning (Zetterqvist 1998) visade<br />
att alla ryttare är olika och lär bäst på olika sätt. I samband<br />
<strong>med</strong> studien fick jag iden att testa hoppundervisning<br />
<strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo. Varför inte använda sig <strong>av</strong><br />
modern teknik i ridundervisningen? Jag är själv övervägande<br />
visuell, och lär mig mycket <strong>av</strong> att se duktiga ryttare<br />
rida. Då får jag en bild inne i huvudet, som jag kan bära<br />
<strong>med</strong> mig när jag rider och övar.<br />
programmet möjlighet att delta i utveckling <strong>av</strong> nya undervisningsmetoder<br />
är viktigt för deras förståelse för inlärning<br />
och undervisning. Det projekt, som presenteras här, fyllde<br />
på sätt och vis dubbla syften. Studenterna fick chans att<br />
prova en ny undervisningsmetod, samtidigt som de deltog<br />
aktivt i ett utvecklingsprojekt. Det blev "Learning by<br />
doing". Förhoppningsvis kommer denna rapport att inspirera<br />
ridlärare, studenter och andra intresserade till diskussioner<br />
om för- och nackdelar <strong>med</strong> olika sätt att undervisa.<br />
Jag vill tacka lärare och studenter på Strömsholm för er<br />
inspi ration och ert tålamod under projektets gång. Ett speciellt<br />
tack till hoppläraren Erik Berggren, som bl a hjälpt<br />
till <strong>med</strong> de hoppövningar som använts i studien, och till<br />
Karin Morgan, som gjort den statiska bearbetningen <strong>av</strong><br />
resultatet. Tack också till Johan Casparsson, som hjälpt<br />
till <strong>med</strong> den tekniska designen <strong>av</strong> studien, och till Nils Trowald<br />
och Bengt Ekman på pedagogiska enhet för såväl<br />
personellt som ekonomiskt stöd.<br />
Mari Zetterqvist Biokhuis<br />
Projektet har varit mycket roligt och givande att genomföra,<br />
speciellt tack vare det positiva gensvar jag fått från<br />
ridlärare och studenter. Att ge studenterna på Hippolog-<br />
5
Sammanfattning<br />
Ridning och hästhoppning är komplicerade färdigheter<br />
som kräver mycket <strong>av</strong> ryttaren. År 1998 genomfördes ett<br />
didaktiskt pilotprojekt - Didaktiken i hästhoppning (Zetterqvist<br />
1998) - inom ramen för Hippologprogrammet.<br />
Studien visad e att alla ryttare använder olika inlärningsstrategier.<br />
Vissa lär bäst om ridläraren/tränaren först visar<br />
hoppövningen till häst. Andra ryttare förstår bättre om<br />
ridläraren/tränaren instruerar <strong>med</strong> ord, <strong>med</strong>an en tredje<br />
grupp lär sig bäst empiriskt - dvs genom att pröva sig<br />
fram. En bra metod är när tränaren (alternativt någon <strong>av</strong><br />
elevern a) visar hoppövn ingen till häst.<br />
Det har visat sig att vi lär oss allra bäst när flera sinnen<br />
är involverade i inlärningen. Inom andra sporter finns en<br />
allmän uppfattning att användning <strong>av</strong> bilder i undervisningen<br />
är mycket effektivt. Syftet <strong>med</strong> förel iggande studie<br />
var att undersöka om undervisningen i hästhoppning kan<br />
förbättras genom användning <strong>av</strong> Storbildsvideo.<br />
Hippologstudenterna <strong>med</strong> inriktning ridlärare delades<br />
slumpmässigt in i fyra grupper. Två grupper (13 studenter)<br />
undervisades under fem veckor <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo<br />
när de hoppade olika övningar. O<strong>med</strong>elbart efter<br />
var je övning fick ryttarna se sig själva på Storbildsvideo,<br />
och tillsammans <strong>med</strong> sin ridlärare analysera förtjänster<br />
och brister för att sedan rida övningen ytterligare en gång.<br />
Två grupper (12 studenter) undervisades på traditionellt<br />
sätt, där ridläraren endast g<strong>av</strong> muntliga instruktioner. Före<br />
och efter testperioden bedömdes ryttarens färdigheter <strong>av</strong><br />
en expert, och djupintervjuer genomfördes <strong>med</strong> testgruppen<br />
i syfte att undersöka hur de upplevt undervisningen.<br />
Resultatet <strong>av</strong> den experimentella delen <strong>av</strong> studien har<br />
inte kunnat påvisa att användning <strong>av</strong> Storbildsvideo kan<br />
förbättra inlärningen jämfört <strong>med</strong> traditionella metoder.<br />
Båda grupperna förbättrade sina färdigheter under testpe-<br />
riaden, men någon signifikant skillnad kunde inte påvisas<br />
mellan grupperna. Däremot pekar resultatet <strong>av</strong> intervjuundersökningen<br />
på att den nya metoden kan vara ett bra<br />
komplement. Ryttarna tyckte att de fick en bättre helhetsbild<br />
<strong>av</strong> hur de red och hoppade jämfört <strong>med</strong> när ridläraren<br />
enbart ger muntliga instruktioner. Ryttarna fick även<br />
större möjligheter till självanalys. Genom att de fick se<br />
inspelningen och sedan öva igen direkt, blev de mer motiverade<br />
att rätta till sina eventuella brister, speciellt detaljer<br />
i sitsen. Ridlärarna i sin tur upplevde att ryttarna hade<br />
lättare att förstå deras instruktioner, eftersom ridlärarna<br />
kunde instruera ryttarna samtidigt som de studerade videoinspe1ningen<br />
tillsammans.<br />
Nackdelen <strong>med</strong> den nya undervisningsmetoden var dels<br />
att den tog längre tid jämfört <strong>med</strong> traditionell hoppundervisning,<br />
och dels att hästar och ryttare blev kalla när de<br />
stod stilla och tittade på videon. <strong>Hoppundervisning</strong> <strong>med</strong><br />
hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo verkar dock vara en bra metod för<br />
att spara hästarna, eftersom ryttarna upplevde att de hoppade<br />
övningen en gång till när de såg sig själva på videoskärmen.<br />
Troligtvis var testperioden för kort. Även om ryttarna fick<br />
en bild <strong>av</strong> hur det såg ut när de red och hoppade, behövde<br />
de en längre period för att öva. Varje rörelse måste upprepas<br />
många gånger, för att den ska automatiseras. En bra<br />
metod skulle troligtvis vara att filma ryttarna var tredje<br />
vecka under en längre period, och att ge dem tillräckligt<br />
<strong>med</strong> tid för att öva och befästa sina färdigheter. Gruppstorleken<br />
bör vara max sex ryttare per grupp. Ridundervisningen<br />
domineras fortfarande <strong>av</strong> traditionella metoder.<br />
Därför är det viktigt att de blivande ridlärarna får möjlighet<br />
att testa olika undervisningsmetoder under utbildningen<br />
på Strömsholm. Det gör dem förhoppningsvis mer<br />
öppna för att prova nya metoder i sitt framtida yrke.<br />
6
Summary<br />
Modern techniques of teaching riding h<strong>av</strong>e their roors in<br />
tried and tested methods of the old c<strong>av</strong>alry schools, which<br />
h<strong>av</strong>e been refined for use in civilian life in riding schoois.<br />
In 1998 a pilot study was carried out in Sweden - Didactics<br />
in horse jumping (Zetterqvist 1998). The aim was<br />
to find how to most effectively teach riders the cornplicated<br />
skil1 in horse jumping. The result indicated that since<br />
every rider has a different personality and different way of<br />
learning, they need specific individual training rnethods to<br />
improve. One problem in the learning process is that students<br />
benefit from various methods of learning (auditive,<br />
visual, kinaesthetic).<br />
The student's learning process benefits when more than<br />
one sense is involved. A common opinion is that the use<br />
of pictures in learning is very efficient, and this has often<br />
been applied in other sports. The most simple way is to<br />
use mirrors, but using video technique is also very efficient,<br />
especial1y when the student can get irn<strong>med</strong>iare feedback.<br />
In the present study we examined a new teaching<br />
method in show jumping using large screen video technique.<br />
Twenty-five student riders in show jumping and twenryfive<br />
school horses at the Strömsholm Equestrian Centre,<br />
Sweden, participated in the study, The riders were students<br />
in the seeond year of the equine programme of the<br />
Swedish University of Agricultural Sciences. The training<br />
of two groups of students (total of thirteen students) was<br />
recorded on video once a week during five consecutive<br />
weeks. Two groups of students (twelve students) wcre<br />
used as controls, The students perfor<strong>med</strong> five different<br />
exercises, which were ai<strong>med</strong> to improve the riders' different<br />
skiJls. The test group was recorded on video when<br />
they perfor<strong>med</strong> the exercises, and im<strong>med</strong>iately afterwards<br />
they watched themselves on a large video screen (3 x<br />
4 m) situated in the riding hall. The rid ing teacher and<br />
the riders analysed which aspects the riders did weil and<br />
which not so weil. Directly afterwards the riders repeated<br />
the exercise in order to impr<strong>av</strong>e the technique. The riders<br />
in the control group were instructed in a more traditional<br />
way mainly by oral instructions.<br />
Before and after the five weeks period an expert scored<br />
the students when the y perfor<strong>med</strong> a course with six fences<br />
(including one double fence). The expert's scoring of the<br />
results before and after the period for the test group and<br />
the contral group were compared using analyses of variance.<br />
The riders in the test group and the two riding<br />
teachers were also interviewed in order to find out th e<br />
advantages and the disadvantages of using large screen<br />
video. The interviews contained ten "open questions".<br />
The results of the study did not confirm that the new<br />
method of teaching by using large screen video technique<br />
improves the rider's skil1 in horse jumping more than traditional<br />
teaching methods. The results of the interviews<br />
indicate that teaching by using large screen video could be<br />
a good method, since the riders appreciated it very much<br />
to see themselves ride and jump.<br />
Teaching by Jarge screen video is efficient since it is easier<br />
for the riding teacher to instruct the riders when watching<br />
the video screen together, The rider also gets a deeper<br />
understanding of the riding teacher's instructions, better<br />
self-assessment and higher motivation to improve details,<br />
especially in his/her position. Another advantage is that<br />
th e horses can be spared since the rider learns the same<br />
even by jumping less fences.<br />
Probably the period of the study was too short. Horse<br />
jumping is a complicated skill, and it is very important<br />
that the rider gets the opportunity to repeat an exercise<br />
many times to autornatize his/her movements. Teaching<br />
by using video screen technique could be a good method<br />
when combined with a lot of practical training. The riders<br />
in th e study got a picture in their minds by watching the<br />
video film, but it was felt like more time was needed for<br />
praetise. Disadvantage by using video teehnique was that<br />
it rakes more time than traditional teaching. Both horses<br />
and riders got eold when standing still and watehing the<br />
video film during the lesson.<br />
A good method of teaehing in show jumping may be to<br />
video tape the riders for instance every third week during<br />
a longer period and to give the rider a longer period of<br />
7
p ractise to " dce pen " the Jearning. The size of the group of<br />
riders should be a ma ximum of six students - the larger the<br />
gro up th e longer tim e it rak es to watch the video.<br />
In riding an d horse jumping tr aditional teaching methods<br />
are st ill dominating . T herefore it is ver y important to con-<br />
stantly try to improve th e effectiveness o f teaching merhods.<br />
Thus, it seems irnportant for future progress th at<br />
students in equine programs alrea dy get the possibi lit y to<br />
participate in didactic studies in order to ma ke th em open<br />
minded towards new ways of teaching.<br />
8
Inledning<br />
Ridning . den näst största idrotten i<br />
Sverige<br />
Ridning har under senare år blivit en populär fritidssysselsättning,<br />
framförallt bland barn och ungdom. Det finns<br />
ca 500.000 ryttare i Sverige och ridning är den näst största<br />
idrotten mätt i antalet aktivitetstimmar. Varje år genomförs<br />
ca 8 miljoner ridlektioner på 600 ridskolor runt om i<br />
landet (Svenska Ridsportförbundet 2002-06-18).<br />
Strömsholm har sedan Gust<strong>av</strong> Vasas tid varit ett centrum<br />
för hästar och ridkonst i Sverige. Redan 1621 grundades<br />
Strömsholms stuteri - den första organiserade stuteriverksamheten<br />
i Sverige. År 1868 grundades på initiativ <strong>av</strong><br />
Karl XV en central rid skola på Strömsholm för armen.<br />
Under 100 år, fram till 1968, var armen huvudman för<br />
Ridskolan Strömsholm och utbi ldade officerare (Waxberg,<br />
1964). Under 1950-talet <strong>av</strong>h ästades armen i snabb takt,<br />
och den 1 juli 1968 upphörde den militära instruktörsutbildningen.<br />
Dåvarande Ridfrämjandet övertog de flesta <strong>av</strong><br />
ridskolans hästar, och instruktörsutbildningen blev civil<br />
(Ståhlberg 1988).<br />
(Sveriges Lantbruksuniversitet). De studenter som valt<br />
inriktning ridlärare genomför sitt andra utbildningsår på<br />
Ridskolan Strömsholm. På Strömsholm studerar de blivande<br />
ridlärarna bl a dressyr, hoppning, pedagogik, undervisningsmetodik<br />
och ekonomi.<br />
Ett <strong>av</strong> kursmålen i årskurs två på Hippologprogrammet är<br />
att studenten skall - ha kunskap och färdighet motsvarande<br />
träning <strong>med</strong>elsvår klass och tävling Lätt klass 1.20m hoppning<br />
enligt Svenska Ridsportförbundets stilhoppningsanvismngar,<br />
Ridning och hästhoppning är komplicerade färdigheter<br />
som det tar lång tid att lära. Lärarna på Strömsholm<br />
arbetar ständigt <strong>med</strong> att finna nya och effektivare undervisningsmetoder<br />
i ridning för att försöka öka kvaliren<br />
på undervisningen. Därför genomfördes under 1997 och<br />
1998 ett didaktiskt pilotprojekt Didaktiken i hästhoppning<br />
(Zetterqvist, 1998). Syftet var att studera hur undervisning<br />
i hästhoppning egentligen går till. Syftet var också<br />
att finna nya undervisningsmetoder i hästhoppning som är<br />
effektivare än dem som traditionellt används.<br />
I början <strong>av</strong> december 1978 blev eleverna vid ridinstruktörskursen<br />
och vissa andra kurs er ber ättigade till statlig<br />
studiehjälp genom ett samarbete <strong>med</strong> Valla folkhögskola.<br />
År 1987 bildades Hästsportens folkhögskola, som blev<br />
hästsportens egen folkhögskola. Vid den tiden visade det<br />
sig att åldrarna bland Ridfrämjandets <strong>med</strong>lemmar hade<br />
sjunkit i snabb takt, och en tredjedel <strong>av</strong> <strong>med</strong>lemmarna var<br />
barn. Målen för instruktörsutbildningen förändrades, och<br />
kurserna fick en tydligare inriktning mot instruktörsrollen<br />
(Ståhlberg, 1988).<br />
Nya undervisningsmetoder i ridning<br />
och hästhoppning<br />
Ridskolan Strömsholm utbildar än idag ridlärare, ridinstruktörer<br />
och hästskötare till ridskolorna i Sverige. År<br />
1994 startade en ny tvåårig högskoleutbildning vid <strong>SLU</strong><br />
Resultatet <strong>av</strong> studien visar att alla ryttare är olika och lär<br />
bäst på olika sätt. Ryttarna använder sig <strong>av</strong> olika inlärningsstrategier,<br />
och de flesta lär sig bäst om ridläraren/<br />
tränaren först visar hoppövningen till häst. Då kan de<br />
skapa sig en bild <strong>av</strong> hur övningen ska genomföras. Andra<br />
ryttare förstår bättre om ridläraren/tränaren instruerar<br />
<strong>med</strong> ord, <strong>med</strong>an en tredje grupp lär sig bäst empiriskt,<br />
d v s genom att pröva sig fram. Sex <strong>av</strong> nio tränare<br />
använde ofta metoden att visa hoppövningen för eleverna.<br />
Antingen red de övningen själva, eller också använde de<br />
sig <strong>av</strong> någon annan duktig ryttare som förebild. En <strong>av</strong> trä <br />
narna hade lagt märke till att vissa ryttare förstår bra när<br />
han pratar och instruerar <strong>med</strong>an andra förstår bättre om<br />
han visar.<br />
Undervisningsmetodiken i ridning har militära traditioner.<br />
Målet <strong>med</strong> ridundervisningen var tidigare att föra en trupp<br />
militärer från en plats till en annan på ett snabbt och smidigt<br />
sätt. På Strömsholm används fortfarande Armens rid-<br />
9
instruktion som rättesnöre för ridutbildningen. Den skrevs<br />
redan 1930 och används i förkortad upplaga från senare<br />
år. Naturligtvis börjar den bli alltmer omodern. Den metod<br />
som fortfarande dominerar i ridundervisningen är att ridläraren<br />
förklarar hur ryttaren ska göra och talar om när<br />
denne gör rätt eller feJ. Oftast används metoden "visa<br />
- instruera - öva" när ridläraren ska gå igenom ett nytt<br />
moment. Det är vanligt förekommande att en <strong>av</strong> eleverna<br />
får visa övningen, eftersom det tar tid för ridläraren att<br />
själv sitta upp på en häst och visa.<br />
Under de senaste decennierna har hästens roll i samhället<br />
förändrats dramatiskt. Hästen används numera främst för<br />
rid sport och som fritidssysselsättning. Upplevelsen står i<br />
centrum vilket bl a inneburit att nya undervisningsmetoder<br />
har utvecklats. De militära kommandon som användes<br />
tidigare har influerats <strong>av</strong> modern pedagogik och undervisningen<br />
har blivit mer individorienterad.<br />
var 21 år sökte jag en ridi nstru ktö rskurs på Strömsholm,<br />
och blev antagen . Redan andra dag en på kursen bestämde<br />
jag mig för att det var som ridlärare jag ville arbeta i framtiden.<br />
På Strömsholm var ridlärarna skickliga men samtidigt<br />
väldigt auktoritär a.<br />
Efter att ha arbetat sju år på heltid som ridlärare i Linköping,<br />
flyttade jag till Katrineholm där jag drev egen ridskolan<br />
under fem år. Jag undervisade ryttare i alla åldrar<br />
och på ol ika nivåer under de sammanlagt tolv år som jag<br />
arbetade som ridlärare. Det var ett roligt och omväxlande<br />
yrke. Jag gick ytterliga re två kurser på Strömsholm, och<br />
efter den sist a kursen blev jag "auktoriserad ridlärare" <br />
vilket är den högsta titel man kan få som ridlärare. Kursinneh<br />
ållet bestod uteslutande <strong>av</strong> ridning, ridlära, instruktärskunskap<br />
och häst- och sta llsk ötsel. Att det fanns barn<br />
som red på ridskolorna behandlades över huvud taget inte<br />
under utbildningen.<br />
Under mitten <strong>av</strong> 1990-talet införde skolchefen Sylve Söderstrand<br />
en ny undervisningsmetod som i dagligt ta l kallas<br />
"Demo" på Strömsholm. Eleverna samlas till fots en gång<br />
i veckan i ridhuset kring ett speciellt tema. Det kan vara<br />
dressyr, t ex ryttarens sits eller galoppfattning, eller hoppning,<br />
t ex gymnastikhoppning eller hoppning <strong>av</strong> kombinationer.<br />
Några duktiga elever rider och visar olika moment,<br />
m edan en eller flera lärare samtidigt berättar om övningarna<br />
eller rörelserna. Eleverna får då möjlighet att använd<br />
flera sinnen - de ser momenten utföras praktiskt samtidigt<br />
som de får en te oretisk förklaring <strong>av</strong> hur de ska utföras.<br />
"Demo" har blivit en uppskattat metod på Strömsholm,<br />
som d elvis har ersatt den teoretiska undervisningen som<br />
tidigare hölls i klassrum (Berglund, 2000).<br />
Min egen bakgrund<br />
Jag växte upp i Linköping, och redan som nioåring började<br />
jag rida på lektion på hästarna som fanns vid Vall a<br />
Fr itidsområde. Min första ridlärare var en sträng m ilitär.<br />
Kommandona ekade på ridbanan, och jag minns inte vem<br />
jag var räddast för - ridläraren eller hästen. Efter att ha<br />
tillbringat så gott som varje ledig stund i Valla började jag<br />
som sjuttonåring rida på ridskolan vid Ånestad. När jag<br />
Under m in tid som ridlärare funderade jag ständigt på hur<br />
jag skulle lära ut ridning på bästa möjliga sätt till eleverna.<br />
Hur skulle jag lära ryttarna att ge de rätta signalerna till<br />
hästen - och dessutom i rätt ögonblick? Och hur skulle jag<br />
lära ryttaren att vara lyhörd för hästen och förs öka uppfatta<br />
dennes signaler?<br />
Vägarna förde mig så sm åningom tillbaka till Strömsholrn,<br />
och 1992 fick jag ett vikariat som lärare i ridning, hästkunskap<br />
och pedagogik. Utvecklingen hade gått framåt<br />
och ämnen som pedagogik, ledarskap, utvecklingspsykologi<br />
mm hade införts på schemat. Numera är pedagogik<br />
ett viktigt ämne på Strömsholm och det är väl integrerat<br />
<strong>med</strong> den praktiska undervisningsmetodiken. Det gäller att<br />
de blivande ridlärarna är väl rustade att möta den tuffa<br />
uppgiften att underv isa elever i olika åld rar.<br />
År 1994 startade H ippologprogrammet och där<strong>med</strong> fick<br />
pedagogiken st örre utrymme i kursplanen. De studenter<br />
som väljer ridl ärarinriktningen läser 10 poäng pedagogik,<br />
och jag fick förmånen att vara <strong>med</strong> och utveckla kursplanen<br />
för utbildningen. Genom sLU fick jag möjlighet<br />
att sö ka m edel för pedagogiska utvecklingsprojekt. Under<br />
arbetet <strong>med</strong> Didaktiken i hästhoppning - mitt första projekt<br />
- fick ja g iden att undersöka om undervisning <strong>med</strong><br />
hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo skulle kunna förbättra inlä rn ingen.<br />
10
Denna metod borde gynna de eleverna som främst lär sig<br />
visuellt - dvs genom att se. Ryttarnas själv<strong>med</strong>vetenhet och<br />
motivation skulle kunna ökas, vilket borde vara positivt<br />
för inlärningen. Ridlärarstudenterna skulle förhoppningsvis<br />
bli bättre rustade för sin framtida lärarroll, genom att<br />
de får en ökad förståelse för den didaktiska processen.<br />
Jag är själv övervägande visuell i min inlärningsstil, och<br />
har svårt att ta till mig enbart muntliga instruktioner.<br />
Däremot blir jag mycket inspirerad <strong>av</strong> att rida tillsammans<br />
<strong>med</strong> duktiga ryttare. För barn är det naturligt att lära sig<br />
nya färdigheter genom att härma. Detta har utnyttjats i<br />
undervisningen inom flera idrotter bl a skidåkning. Genom<br />
diskussioner <strong>med</strong> ledare och aktiva har jag fått veta att<br />
video används flitigt inom teknikträning i en rad idrotter.<br />
En del litteratur i idrottsmetodik behandlar fördelar <strong>med</strong><br />
visuell instruktion. Annerstedt (1997) skriver t ex om<br />
det positiva <strong>med</strong> att använda videoanläggning för att ge<br />
idrottsutövaren direkt "feedback". Trots detta har det<br />
varit omöjligt att finna någon studie i ämnet.<br />
Under studiens gång fick jag höra talas om att videoinspelning<br />
används som hjälp<strong>med</strong>el i ridundervisningen på British<br />
Racing School i Newmarket, England. Skolan utbildar<br />
arbetsryttare för galoppsporten.<br />
11
Syfte<br />
Disposition<br />
Ridning och hästhoppning är komplicerade färdigheter<br />
som tar lång tid att lära sig. Mycket <strong>av</strong> träningen i hästhoppning<br />
syftar till att förbättra ryttarens balans, följsamhet<br />
mm. I träningen måste ryttaren och ridläraren ta<br />
hänsyn till hästen. Det går inte att träna hästen i hoppning<br />
varje dag, eftersom det sliter på hästens ben. Därför är det<br />
viktigt att göra träningen så effektiv som möjligt, så att<br />
ryttaren får ut mesta möjliga träning <strong>av</strong> varje språng.<br />
Genom att ge ryttaren tillfälle att använda fler sinnen,<br />
borde det gå fortare för ryttaren att förbättra sina färdigheter<br />
i hästhoppning. Att få chans att se sig själv rida och<br />
hoppa på Storbildsvideo borde göra att det behövs färre<br />
träningstillfällen för att ryttaren ska förbättra sina färdigheter.<br />
Kvaliten på hoppundervisningen borde bli bättre<br />
jämfört <strong>med</strong> traditionell hoppundervisning, där ridläraren<br />
instruerar huvudsakligen <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> muntliga instruktioner.<br />
Ryttaren har ibland problem <strong>med</strong> att bedöma sin egen färdighetsnivå<br />
i hästhoppning, och här spelar självförtroende<br />
och självkänsla en stor roll. Ofta har en ryttare svårt att<br />
rent objektivt föreställa sig hur han eller hon ser ut på<br />
hästryggen. En ryttare <strong>med</strong> gott självförtroende har ofta<br />
en föreställning om sin färdighetsnivå som är bättre än<br />
verkligheten, <strong>med</strong>an motsatsen gäller för en ryttare <strong>med</strong><br />
svagt självförtroende. Att få se sig själv hoppa på Storbildsvideo<br />
borde ge ryttaren en mer realistisk bild <strong>av</strong> sin egen<br />
färdighetsnivå. vilket borde bidra till en större själv<strong>med</strong>vetenhet<br />
och en ökad motivation att rätta till detaljer t ex<br />
när det gäller sits och inverkan.<br />
I kapitel två presenteras en teoretisk bakgrund till studien.<br />
Den behandlar bl a inlärning <strong>av</strong> praktiska färdigheter,<br />
informationsbearbetning och undervisningsmetoder<br />
inom idrotten.<br />
Kapitel tre tar upp val <strong>av</strong> metoder, urval och en beskrivning<br />
<strong>av</strong> hur studien har genomförts och vilken utrustning<br />
som använts. Dessutom redovisas hur materialet i studien<br />
har bearbetats.<br />
I det fjärde kapitlet redovisas dels en kvantitativ utvärdering<br />
<strong>av</strong> resultatet från studien och dels resultatet från<br />
intervjuer <strong>med</strong> de ridlärare och studenter som deltog i studien<br />
. En intervju <strong>med</strong> en instruktör från British Racing<br />
School i England redovisas också.<br />
I kapitel fem diskuterar jag de resultat jag fått fram och<br />
anknyter till den litteratur jag studerat i ämnet. Med<br />
studien som bakgrund ger jag en del förslag till hur<br />
Storbildsvideo skulle kunna användas fortsättningsvis i<br />
hoppundervisningen på Strömsholm.<br />
Syftet <strong>med</strong> föreliggande studie är att undersöka om inlärningen<br />
i hästhoppning förbättras genom användning <strong>av</strong><br />
Storbildsvideo i undervisningen.<br />
12
Bakgrund<br />
Inlärning<br />
Vad är inlärning?<br />
Inlärning är ett fenomen, som man inte direkt kan se utifrån.<br />
Det handlar om processer på fysiologisk nivå. Inom<br />
psykologin studerar man därför hur dessa yttrar sig - dvs<br />
resultatet <strong>av</strong> processerna. Forskare definierar begreppet<br />
inlärning olika, men de flesta kan enas om definitionen:<br />
Inlärning är en process, som resulterar i relativt bestående<br />
förändringar <strong>av</strong> beteendet, orsakade <strong>av</strong> miljön (Perrner &<br />
Perrner 1989).<br />
tiserad. Rörelsen är då inte längre beroende <strong>av</strong> <strong>med</strong>veten<br />
styrning. Inlärda rörelser "lagras" och denna information<br />
kan sedan användas efter behov. Det har också visat sig att<br />
det är lättare att återge rörelser man har sett (Annerstedt,<br />
1997).<br />
Balansförmåga<br />
En väl utvecklad balans är nödvändigt i all idrott. Det<br />
är viktigt att kunna upprätthålla jämvikten när rörelseförloppet<br />
eller situationen förändras. Rörelseförloppet kan<br />
bestå <strong>av</strong>en enkel rörelse eller en serie rörelser (Annerstedt,<br />
1997)<br />
Marton m.fl. (1977) definierar inlärning som en förändring<br />
mellan kvalitativt skilda uppfattningar <strong>av</strong> samma<br />
fenomen eller mellan kvalitativt skilda sätt att genomföra<br />
samma uppgift.<br />
Inlärning <strong>av</strong> praktiska färdigheter<br />
Motorisk utveckling och inlärning innebär att lära sig<br />
färdigheter som har <strong>med</strong> rörelse att göra och kan definieras<br />
som en förändring i en individs motoriska förmåga.<br />
Motorik brukar delas in i grovmotorik och finmotorik.<br />
Det förstnämnda är rörelser där stora muskelgrupper är<br />
inblandade som t ex att rulla, krypa, gå hoppa, springa<br />
och balansera <strong>med</strong>an det sistnämnda är rörelser <strong>med</strong><br />
små muskelgrupper, typ fingrarnas och ögonens rörelser<br />
(Annerstedt, 1990).<br />
Automatisering <strong>av</strong> rörelser<br />
Alla rörelser måste läras in genom tankemässigt (kognitivt)<br />
förarbete, för att en individ ska kunna skaffa sig<br />
en inre bild <strong>av</strong>en rörelse. Varje detalj måste läras och<br />
tränas och rörelserna måste utföras många gånger om det<br />
ska skapas "nervförbindelser" och motoriska mönster i<br />
hjärnan. När man upprepar och korrigerar en rörelse tillräckligt<br />
många gånger skapas ett motoriskt schema eller<br />
minnesspår och efterhand kommer rörelsen att bli automa-<br />
Koordination<br />
På alla områden inom idrotten är koordination <strong>av</strong> stor<br />
betydelse för prestationen. Vad är då koordination? Koordination<br />
betyder samordning eller anpassning och kan<br />
definieras som förmågan att samordna kroppsrörelser i<br />
förhållande till varandra. Detta samspel mellan nerv och<br />
muskelsystem utvecklas genom mognad, växande och<br />
inlärning (träning). Koordination är grundläggande för all<br />
vidare inlärning <strong>av</strong> rörelser. Samspelet mellan nerv- och<br />
muskelsystemet styrs <strong>av</strong> att hjärnan kopplar in de muskler<br />
och det antal motoriska enheter, som krävs för att utföra<br />
den rörelse man tänkt sig (Annerstedt, 1997).<br />
Social inlärning<br />
Det finns en mängd teorier om inlärning. Enligt Albert<br />
Bandura - en <strong>av</strong> de stora företrädarna för social inlärningsteori<br />
- lär vi oss till stor del genom imitation och<br />
härmning, dvs genom observation <strong>av</strong> andras beteende och<br />
de konsekvenser som följer. Tillsammans <strong>med</strong> människor<br />
iakttar vi hur andra beter sig och rättar vårt eget beteende<br />
efter vad vi uppfattar som socialt önskvärt. Vi försöker<br />
efterlikna förebilder eller modeller. Modellerna är i<br />
allmänhet personer som vi tycker om och som vi vill bli<br />
lika (Perrner &Permer, 1989).<br />
13
Spegelneuroner<br />
Vid tekniska högs kolan i Esbo i Finla nd pågår forsk ning<br />
om s k spegelneuroner. Dessa är en sorts mycket säregna<br />
hjärnceller som är grunden för människans <strong>med</strong>födda förmåga<br />
att härma rörelser. Det speciella <strong>med</strong> spegelneuronern<br />
a är att de beter sig likadant o<strong>av</strong>s ett om man själv gör<br />
en viss rörelse eller om man ser någon annan göra r örelsen.<br />
H ärmning är det överlägset sna bbaste sätt et att överföra<br />
kunskap. Det snabbaste sättet at t t ex lära ett barn hur<br />
man knyter skorna är att själv knyta en sko och låt a<br />
barnet imitera rörelserna. På samma sätt sprids massor <strong>av</strong><br />
kun skap, som är "tyst" i den men ingen att röre lser beskriver<br />
den bättre än ord (Snaprud, 2002).<br />
och miljöm ässiga (Dryden & Vos, 1994, och Boström,<br />
1998).<br />
Rita Dunn (2001) anser att det svåraste sättet att komma<br />
ihåg ny och komplicerad information, i synnerhet fakta,<br />
är att förs öka lära sig enbart geno m att lyssna. En del<br />
lär sig bäst genom att läsa, <strong>med</strong>an andr a lär sig bättre<strong>med</strong><br />
hjälp <strong>av</strong> teckn ade figurer, diagram eller OH-blad .<br />
En kombination <strong>av</strong> att lyssna och läsa fungerar bra för<br />
en del människor som lär sig <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> TV-program,<br />
filmer och annat videom aterial. Det finns även elever som<br />
kommer ihåg saker när de får lära sig <strong>med</strong> händerna (ta k<br />
tilt) och /eller <strong>med</strong> hela kroppen (kinestetiskt), d v s genom<br />
att göra något som kräver att de rör på sig.<br />
Inlärningsstilar<br />
Inlärningsstila rna är förankrade i hjärnans arbetssätt och<br />
består både <strong>av</strong> biologiska genetis ka dr ag och miljöm ässiga.<br />
Fram förallt i USA finns en gedigen forskning om<br />
inlärningsstilar och en rad modeller. Förgru ndsgestalterna<br />
är professorerna Rit a Dunn och Kenn eth Dunn från New<br />
Yor k, som enligt Boström (1998) ska pat den tillförlitligaste<br />
modellen Th e Dumt and Dumt Learning Styles<br />
Model.<br />
Par et Dunn har i sin forskning identifierat 21 olika element<br />
eller stildrag, grupperade i fem fält , som alla har<br />
betydelse för en ind ivids inlärn ingsstil. Genom att bli <strong>med</strong>veten<br />
om sin egen inlärningsstil ska pas förutsättningar för<br />
en effektivar e inlärni ng. För att klar a sig i samhället handlar<br />
det mer om hur varje individ lär sig än vad. Varje människas<br />
inlärnin gsstil är en kombination <strong>av</strong> tre faktorer :<br />
* Hur informat ionen lättast upp fattas - om ma n främst<br />
är visuell, auditiv, kinestisk eller tak til inlärare d v s<br />
om man lär sig bäst genom att se, höra, röra sig eller<br />
rö ra vid.<br />
* Hur information en ordnas och bearb eta s d.v.s om man<br />
främ st använder vänster eller höger hjärna, anal ytisk<br />
eller global.<br />
* Vilka förhållanden som är nödvändiga för att ta in<br />
och lagra information - emotionella, sociala, fysiska<br />
Informationsbearbetning<br />
För att lära oss nytt och svårt mat erial måste VI<br />
först<br />
beha ndla informa tionen i våra hjärn or. En del vill helst<br />
ha ny och svår information presenterad stegvis för att<br />
kunna förstå helheten . Andra vill få helheten presenterad<br />
före deta ljerna, och de vill helst bli känslomässigt fångade<br />
<strong>av</strong> ett ämne, t ex via berättelser eller personliga episoder<br />
(Boström, 1998).<br />
Boström skiljer på två olika sätt att bearbeta information:<br />
Sckventiell informationsbearbetning<br />
vänsterhjärnedominant<br />
* Reagerar på verbala instruktioner<br />
* Är beroende <strong>av</strong> ord och språ k för att skapa förståelse<br />
* Föredrar lektioner uppbyggda steg för steg dä r detaljer<br />
och fakta bygger på vara ndra i en logisk följd<br />
* Fokuser ar bra på detaljer * Föredrar specificeringar,<br />
kriterier och exak t feedback * Analyserar ett probl em<br />
Holistisk informationsbearbetning högerhjärnedo <br />
minant<br />
* Reagerar på bildvi suella, kin estetiska och konkreta<br />
genomgångar<br />
* Är beroende <strong>av</strong> fantasi och bilder för att skapa förståelse<br />
* Föredrar en översiktlig helhetsbild så att de vet<br />
vad lektionen går ut på<br />
14
* Använder ofta sin kreativitet och fantasi under bearbetning<br />
<strong>av</strong> ny information<br />
* Relaterar det han lärt sig till egna erfarenheter<br />
* Är impulsiv i sitt beslutsfattande<br />
Representativa system<br />
Den perceptuella dominansen (dvs det sinne som dominerar)<br />
är <strong>av</strong> största vikt vid inlärningen. När vi lär oss det<br />
som är nytt eller svårt underlättas inlärningen om vi får<br />
informationen presenterad på vårt representativa system.<br />
Vi lär oss dock allra bäst när flera sinnen är involverade.<br />
Kan vi stimulera barn till att använda olika sinnen hjälper<br />
vi dem till större flexibilitet i vårt komplexa informationssamhälle<br />
(Boström, 1998).<br />
Vester anser att dessa olikheter har sin grund i hur hjärnans<br />
celler kopplades samman under framförallt de tre<br />
första månaderna i livet. Miljön <strong>av</strong>gjorde då uppkopplingen<br />
och där<strong>med</strong> hur arvet, vars och ens <strong>med</strong>födda<br />
potential, skulle utnyttjas och uttryckas. Vi blev olika, bl.a<br />
när det gäller vårt sätt att lära. Om en elev har svårt att<br />
förstå, kan det alltså bero på att han eller hon har en<br />
annan lärstil än den som läraren förutsätter att"alla" har<br />
(Försvarsmakten Stockholm, 2000).<br />
Vester skriver: "Ju fler slags förklaringar som ges, ju fler<br />
varseblivningskanaler som kommer till användning, desto<br />
säkrare lagras kunskapen, desto mer mångsidigt förankras<br />
och förstås den, desto flera elever kommer att förstå och<br />
senare också kunna erinra sig denna kunskap" (Försvarsmakten<br />
Stockholm, 2000, s 393) .<br />
Små barn lär sig först via det kinestetiska sinnet. De involverar<br />
hela kroppen när de inhämtar information och lär<br />
sig grundläggande färdigheter. Därefter utvecklas det taktila<br />
sinnet och de lär sig genom att ta i och fingra <strong>med</strong><br />
saker. I händerna finns många receptorer och inlärningen<br />
förstärks och blir begriplig, påtaglig och handfast när man<br />
fingrar och manipulerar <strong>med</strong> föremål (Boström, 1998).<br />
Det visuella sinnet utvecklas starkt under förskoleåren och<br />
barnen lär sig då att se och betrakta bilder, ord, diagram,<br />
symboler osv. Gradvis utvecklas förmågan att minnas det<br />
man ser eller läser under en lektion. Sist utvecklas det<br />
auditiva dvs hörförståelsen. I 11-13 årsåldern kan de flesta<br />
barn minnas mer komplicerade saker <strong>av</strong> det som de hört<br />
under en lektion (Boström, 1998).<br />
Den tyske professorn Fredric Vester ger liknande perspektiv<br />
på lärstilar. Han utgår från basal minnesforskning och<br />
anger att vi har olika mottaglighet beroende <strong>av</strong> det sätt<br />
som lärstoffet når oss: via hörseln (auditivt), synen (visuellt),<br />
skriven text, känseln eller en kombination <strong>av</strong> olika<br />
varselblivningskanaler. Han anser att några lär sig bäst<br />
genom att diskutera, andra genom att förklara för dem<br />
som inte har förstått, ytterligare andra genom att plocka<br />
<strong>med</strong> sakerna, lyssna, se på tablåer eller i ensam het fundera<br />
över formler och abstraktioner i annan form . (Försvarsmakten<br />
Stockholm, 2000).<br />
Undervisningsmetodik inom idrotten<br />
För<strong>med</strong>ling <strong>av</strong> kunskap<br />
Mycket <strong>av</strong> vår utbildning har genom tiderna bestått i<br />
för<strong>med</strong>lad undervisning. Det är förmodligen ett arv från<br />
den tid då få var läskunniga och för<strong>med</strong>lingen måste ske<br />
genom tal. Metoden utgår från att det finns färdiga fakta<br />
och lösningar som ska föras över från lärare till elever<br />
<strong>med</strong> minsta möjliga effektförlust. Tydligt visar sig för<strong>med</strong>lingsprincipens<br />
grundtanke i den gamla militärpedagogiska<br />
ramsan "visa - instruera - öva " <strong>med</strong> det senare<br />
tillägget "pröva". Sedan forskare <strong>av</strong>slöjat motivationens<br />
betydelse för viljan att lära har ramsan moderniserats till<br />
"Motivera - visa - instruera - öva - pröva". Lärarens roll<br />
vid för<strong>med</strong>ling är väl definierad och klart dominerande<br />
(Försvarsmakten, 2000).<br />
Visning - instruktion<br />
En vanlig metod när läraren ska lära ut en praktisk färdighet<br />
är att läraren visar <strong>med</strong>an eleven ser på. Förevisning<br />
<strong>av</strong> moment är som regel effektivare vid inlärning än verbal<br />
beskrivning. Att visa och förklara är en naturlig metod vid<br />
inlärning <strong>av</strong> rörelser. Till visningen kan vara kopplad en<br />
15
instruktion som sker steg för steg och där eleverna efter<br />
varje instruktion får öva momentet i fråga . Därefter får<br />
de "feedback " och prövar igen (Försvarsmakten, 2000,<br />
Annersredt , 1997)<br />
Korrigering <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong>en eller annan form <strong>av</strong> bild är<br />
ofta mycket effektivt. Det enklaste hjälp<strong>med</strong>let är en spegel<br />
där utövaren kan se sig själv under övn ingen. M er <strong>av</strong>ancerad<br />
är en videoanläggning som ock så kan ge en o<strong>med</strong>elbar<br />
"feedbac k" . En vanlig videoinspelning dä r ma n<br />
i efterhand ser sig själv på T V, kan naturligtvis också ge<br />
en god inlärningseffekt. Svagheten är att den tid som går<br />
innan ut övaren får se inspelningen, gör att han eller hon<br />
ofta inte upptäcker sammanhanget mellan den egna rörelsen<br />
och tränarens korrigering (Anners tedt, 19 97).<br />
Undervisningsmetodik inom<br />
ridsporten<br />
Att undervisa i ridning<br />
Den engels ka tr änaren Jane Hougton Brown skriver i<br />
boken Coaching the rider (1995, s. 207 ) om att undervisa<br />
i ridning:<br />
Demo<br />
På Rid skolan Ström sholm används "Demo" som undervisningsmetod<br />
(se sid 4 ). En undersökning <strong>av</strong> Berglund<br />
(2000) visar att samtliga elever i studien <strong>av</strong> po sitivt<br />
instä llda till "D emo" . Som po sitiv a faktorer an g<strong>av</strong>s att<br />
man båd e får se moment och samtidigt får dem förklarade<br />
och att man får se olika resultat <strong>av</strong> momenten. Dessutom<br />
tyckte eleverna i studien att det är bra att få möjlighet att<br />
se exemp el på problemlösning dvs at t de får se vanliga fel<br />
och hur de kan rät ta s till. Som na ckdelar ang<strong>av</strong>s kr<strong>av</strong> på<br />
att övningarna är välplanerade, att gruppen inte ska vara<br />
alltför sto r samt att man inte själv får pr öva direkt under<br />
demonstrationern a.<br />
I studien ställdes även frågor om för- och nackdelar <strong>med</strong><br />
videoinspelning som undervisningsm etod. Samtliga elever<br />
var po sitiva till videoinspelning. Som fördelar ang<strong>av</strong>s att<br />
eleven blir mer <strong>med</strong>veten om sin egen ridning, och att<br />
det är bra för eleven att få se sina brister och förtj än ster.<br />
Som nackdelar an g<strong>av</strong>s att det är svårt att hin na titta på<br />
videoinspelningen i lugn och ro , och att man bör använda<br />
metoden <strong>med</strong> en viss förs iktighet när det gäller tonår ingar<br />
(Berglund, 2000).<br />
"Teaching sport, including riding, whi ch is essentially<br />
kinetic sometimes focuses m ore upo n the learning techniques<br />
ofwatch and listen, wh ereas it should concentrate on<br />
"getting the feel for it", Teaching is often so mu ch restricted<br />
to telling that we h<strong>av</strong>e lost the instin ct to help learning<br />
using visual and kinetic modes".<br />
Inspireras <strong>av</strong> andra<br />
En viktig del i ut vecklingen, oa vsett på vilken utbi ldningsnivå<br />
ryttaren befinner sig, är att se så mycket bra ridning<br />
som möjligt. Det är både inspirerande och läro rikt. Det<br />
är utv ecklande att rida och träna tillsammans <strong>med</strong> ryttare<br />
som är på en hö gre nivå (Söderstrand, Bilock m fl 20 01).<br />
16
Material och metoder<br />
Denna studie syftar till att jämföra inlärningsresultatet i<br />
hästhoppning mellan studenter som undervisats <strong>med</strong> hjälp<br />
<strong>av</strong> Storbildsvideo jämfört <strong>med</strong> de som und ervisat s enligt<br />
tradition ell metod. Med traditionell metod menar jag att<br />
ridläraren instruerar genom enbart muntliga instruktioner.<br />
Den metod jag valde att använda i förs ta hand var en<br />
experimentell studie. Principen för experimentella studier<br />
är använda två identiska gru pper, och att den ena <strong>av</strong><br />
dem (testgruppen) men inte den andra (kontrollgruppen)<br />
utsätts för en viss form <strong>av</strong> påverkan. Sedan mäter man<br />
skillnaden mellan gruppern a när experimentet är slut.<br />
Gruppern a ska vara "matchand e" betr äffande egenska per<br />
som exempelvis ålder, kön och socialgru pp (Bell, 2000).<br />
För att få fram ett mer omfattande resultat kompletterades<br />
den experimentella studien <strong>med</strong> kvalitativa intervjuer.<br />
Kvalitativa intervjuer syftar till att utröna, upptäck a,<br />
förstå och lista ut beskaffenheten eller egenskapen hos<br />
någonti ng (Svensson & Star in, 1996). Syftet <strong>med</strong> den<br />
kval itativa intervjun i denna studie var att ta reda på<br />
hur studenterna upplevde undervisning <strong>med</strong> Storbildsvideo<br />
jämfört <strong>med</strong> traditionell undervisning. Jag intervjuade<br />
även deras två ridlärare i hoppning för att ta reda på om<br />
de upplevde någon skillnad när det gällde att undervisa<br />
<strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storb ildsvideo jämfört <strong>med</strong> att undervisa på<br />
traditionellt sätt. Den und ervisningsmetod som testades<br />
var helt ny för såväl stu denter som ridlä ra re.<br />
Under arbetet <strong>med</strong> studien hörde jag ta las om att instruktörerna<br />
på British Racing school i N ewmarket, England<br />
använder Storbildsvideo när de undervisar elever som<br />
utb ildas till "arbetsryttare" inom galoppsporten. Jag<br />
gjorde därför ett besök på skolan och intervjuade en <strong>av</strong><br />
instru ktörerna för att ta reda på hur de använde sig <strong>av</strong><br />
metoden.<br />
Urval<br />
Jag valde att använda en grupp studenter (25 studenter) på<br />
Hippologprogrammet <strong>med</strong> inriktning ridlära re i studien.<br />
Studenterna genomför sitt andra utbildningsår på Ridskolan<br />
Strö mshol m. Gruppen valdes ut dels där för att den är<br />
relat ivt homogen, både betr äffande åld er och utbildningsnivå,<br />
dels där för att det skulle vara möjl igt att skapa förutsättningar<br />
som var mö jliga att kontrollera. Fördelen var<br />
att jag kände studenterna sedan tidigare, eftersom jag själv<br />
und ervisar dem i pedagog ik. Nackdelen var att det finns<br />
en viss risk för att jag som lär are kan påverka studentern a.<br />
De visste reda n före studien att jag för edr ar att lär a mig<br />
visuellt.<br />
I denna studie har jag anv änt begreppen student , elev och<br />
ryttare. Med student men ar jag de Hippologstudenter som<br />
deltog i studien. Med elev menar jag rid elever i allmänhet<br />
<strong>med</strong>an begreppet ryttare omfattar alla som deltar i rid <br />
undervisning. N ormal t an vänds begreppet ryttare för alla<br />
som rid er - inte enbart dem som deltar i ridundervisning.<br />
Genomförande<br />
Studenterna på H ippologprogrammet delades slumpmässigt<br />
in i fyra ridgru pper. Två gru pper (13 studenter) undervisad<br />
es <strong>med</strong> Storbildsvideo en gång i vecka n under fem<br />
veckor, när de genomfö rde olika hoppövningar. Två gru p<br />
per (12 studenter) und ervisad es på traditionellt sätt, där<br />
ridläraren endas t g<strong>av</strong> muntliga instruktioner. Studenterna<br />
hade var sin hopphäst till sitt förfogande under perioden.<br />
De undervisades i hoppning ytterligare en dag i veckan<br />
under perioden, och då på traditionellt sätt. Studenterna<br />
red hä starna övriga dag ar i vecka n, vissa dag ar självstä<br />
ndigt och and ra und er ledning <strong>av</strong> ridlärare. Ridlärare<br />
för samtliga grupp er var Erik Berggren vid de tre första<br />
övningst illfällena och Loui se Haaga vid de två sista. De<br />
är båda ord inarie ridlärare för de student er som delto g i<br />
studien.<br />
17
Vid varje övn ingstillfälle började rytt arn a <strong>med</strong> att värma<br />
upp hästarna självständigt, och hoppade därefter övningen<br />
på låg höjd. Hindren höjdes något, och ryttarna hoppade<br />
övningen ytterligare två - tre gånger. Jag filmade när ryt <br />
tarna hoppade övningen, och det tog ca fem minuter.<br />
Filmen spolades tillbaka och videokameran kopplades<br />
ihop <strong>med</strong> videokanonen. Ryttarna ställde upp framför<br />
filmduken för att titta på videoinspelningen. Ridlärare och<br />
eleverna kommenterade filmen tillsammans.<br />
Nästa steg var att ryttarna hoppade övningen en gång till<br />
och jag filmade ånyo under ca fem minuter, och därefter<br />
tittade ryttarna på filmen en andra gång. Lektionen <strong>av</strong>slutades<br />
<strong>med</strong> att ryttarna hoppade övningen ytterligare en<br />
eller ett par gånger för att befästa inlärningen och få chans<br />
att rätta till eventuella detaljer som de sett på filmen. Varje<br />
lektion varade i ca 60 minuter. I slutet ställde ryttarna upp<br />
framför ridläraren för ytterligare analys och diskussioner<br />
kring dagens övning.<br />
Utbildningstrappan<br />
Erik Berggren, ridlärare i hoppning på Ridskolan Strömsholm<br />
, planerade de olika hoppövningarna som användes<br />
i studien. Han har konstruerar en s kutbildningstrappa,<br />
där syftet <strong>med</strong> varje övning är att ryttarna ska förbättra<br />
olika färdigheter.<br />
Utbildningstrappan kan delas in i fyra steg; ryttarens sits<br />
och balans, inverkan och kontroll <strong>av</strong> ekipaget, rytm och<br />
anridning samt hinder i följd, se figur 1. (Jacobsson &<br />
Sunnanväder, 2002)<br />
De övningar som användes i studien var relaterade till<br />
utbildningstrappan. Steg 3 (rytm och anridning delades<br />
upp i två delar), se bilaga 1.<br />
Ridlärare var Erik Berggren under de tre för stnämnda<br />
övningarna och Louise Haaga under de två sista övningstillfällena.<br />
Före och efter testperioden bedömdes ryttarna<br />
<strong>av</strong> Jan-Olof Wannius, som är utsedd <strong>av</strong> Svenska Ridsportförbundet<br />
för att kontrollera levaliten på hopputbildningen<br />
på Hippologprogrammet. Han kände inte till vilken typ<br />
<strong>av</strong> undervisning de olika grupperna varit utsatta för. Ryt-<br />
1<br />
2<br />
Inverkan och kontroll<br />
<strong>av</strong> ekipaget<br />
I<br />
3<br />
Rytm och anridning<br />
I<br />
4<br />
Hinder i följd<br />
Ryttarens sits och balans<br />
Figur 1. Utbildningstrappan i hoppning (Jacobsson & Sunnanv äder 2002).<br />
18
tarna hoppade en bana på sex hinder och sju språng och<br />
hinderhöjden var 0,90 - 1,00 m. Kursmålet för Hippologprogrammet<br />
inriktning ridlärare redovisas på sidan 3.<br />
Ett protokoll <strong>med</strong> fastställda kriterier användes, där en<br />
rad färdigheter, t ex ryttarens sits och följsamhet, inverkan,<br />
tempo, vägar och anridning mot hinder bedömdes i<br />
en skala från Otill 10, se bilaga 2. För närmare förklaring<br />
<strong>av</strong> de olika bedömningskriterierna i banhoppning och <strong>av</strong><br />
de termer som används, se bilaga 3.<br />
Två ryttare ur testgruppen och tre ryttare ur kontrollgruppen<br />
sorterades bort ur resu ltatet i såväl den experimentella<br />
som den kvalitativa intervjuundersökningen. De hade<br />
antingen bytt häst under perioden, eller inte deltagit i de<br />
båda utbildningsuppföljningarna. Kvar blev elva ryttare i<br />
testgruppen och nio i kontrollgruppen.<br />
Intervjuerna<br />
minuter. Det fanns pauser i programmet för att undvika<br />
tidspress. Miljön var trivsam och atmosfären <strong>av</strong>spänd.<br />
Den kvalitativa intervjun förutsätter att frågorna till en<br />
början ska vara öppna. Samtidigt är det enligt Svensson<br />
& Starrin (1996) viktigt att intervjuaren inte glömmer<br />
att fokusera dem . Jag följde i stort sett den ordning jag<br />
ställt upp i frågeformuläret. Ibland upprepade jag någon<br />
<strong>av</strong> frågorna eller ställde en följdfråga för att få fram mer<br />
information eller för att studenten skulle få möjlighet att<br />
förtydliga det som han eller hon hade sagt.<br />
Intervjuerna <strong>med</strong> ridlärarna (två stycken) genomfördes<br />
i skolans bibliotek efter det andra mättillfället och tog<br />
något längre tid i anspråk. Studenter och ridlärare fick<br />
veta att jag skulle göra intervjuer ca en vecka före intervjutillfället.<br />
O<strong>med</strong>elbart före intervjun fick de läsa igenom<br />
frågorna under ett par minuter, för att de skulle kunna förbereda<br />
sig. Jag bad om deras tillåtelse att banda intervjuerna,<br />
och informerade om att det bara var jag som skulle<br />
lyssna på bandet.<br />
Djupintervjuer genomfördes <strong>med</strong> de studenter som undervisats<br />
<strong>med</strong> Storbildsvideo (11 studenter) för att undersöka<br />
hur de upplevt undervisningen. Studenterna fick svara på<br />
följande fråga, samt ett antal följdfrågor (se bilaga 4):<br />
Har du upplevt någon skillnad när det gäller undervisning<br />
<strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo jämfört <strong>med</strong> traditionell<br />
undervisning?<br />
Även de två ridlärarna som deltog i projektet intervjuades<br />
om hur de upplevt att undervisa <strong>med</strong> Storbildsvideo jämfört<br />
<strong>med</strong> traditionell undervisning. Ridlärarna fick svara<br />
på följande fråga, samt ett antal följdfrågor (se bilaga 5):<br />
Har du upplevt någon skillnad när det gäller att<br />
undervisa <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo jämfört <strong>med</strong><br />
traditionell undervisning?<br />
I den kvalitativa intervjutraditionen uppfattas intervjuaren<br />
som <strong>med</strong>skapare till intervjuns resultat. Den kvalitativa<br />
intervjun utgörs <strong>av</strong>en interaktion mellan två personer,<br />
intervjuaren och den intervjuade. Ett öppet klimat och<br />
öppen kommunikation är viktigt för att intervjuaren ska<br />
känna sig trygg. Är man som intervjuare <strong>av</strong>slappnad och<br />
osjä lvisk leder detta ofta till att intervjupersonen blir lugnare<br />
(Svensson och Starrin, 1996).<br />
Jag försökte att själv agera så neutralt som möjligt under<br />
intervjuerna. Tyvärr är intervjuer en metod som riskerar<br />
att bli subjektiv, och risken finns att studenterna påverkas<br />
<strong>av</strong> mina åsikter. Enligt Svensson och Starin (1996) är det<br />
ett vanligt problem att respondenten ger de svar som han<br />
eller hon tror att intervjuaren förväntar sig.<br />
Intervjuerna <strong>med</strong> studenterna genomfördes direkt efter<br />
testperioden, men före det andra mättillfället. Detta för att<br />
ryttarna inte skulle bli färgade <strong>av</strong> resultatet vid det andra<br />
mättillfället. Intervjuerna ägde rum under två förmiddagar<br />
på kontoret i det stall där studenternas hästar var uppstallade.<br />
Den tid som <strong>av</strong>sattes för varje intervju var 15 minuter<br />
per student, men varje intervju tog mellan 10 och 20<br />
Bearbetning<br />
Testgruppens och kontrollgruppens resultat före och efter<br />
testperioden jämfördes i en variansanalys (tv åvägs variansanalys<br />
för upprepade mätningar). Ana lysen användes<br />
19
för att mäta skillnaden mellan gruppoernas resultat före<br />
och efter testperioden. Signifikansnivån sattes till p
Reflektion över den experimentella<br />
studien<br />
Reflektion över den kvalitativ<br />
intervjun<br />
Trots tillgång till studenterna på Hippologprogrammet var<br />
det svårare än jag trodde att kontrollera förhållandena i<br />
studien. Min plan var från början att filma studenterna<br />
en gång i veckan under åtta veckor. Tyvärr fick jag nöja<br />
mig <strong>med</strong> fem tillfällen, eftersom studenterna skulle byta<br />
hästar mitt i terminen. jag misstänkte från början att det<br />
skulle behövas en längre period för att få fram en effekt <strong>av</strong><br />
undervisningen <strong>med</strong> Storbildsvideo.<br />
Enligt planerna skulle det vara samma ridlärare (Erik<br />
Berggren) som undervisade hela tiden, och det var han<br />
som planerade de hoppövningar som användes i studien.<br />
Vid de två sista tillfällena undervisade en annan ridlärare<br />
(Louise Haaga), eftersom Erik var upptagen på annat håll.<br />
jag anser att det är omöjligt för två ridlärare att undervisa<br />
på samma sätt.<br />
Det jag var mest orolig för i början <strong>av</strong> studien var den<br />
tekniska utrustningen. Trots att jag inte hade möjlighet<br />
att testa utrustningen före starten <strong>av</strong> studien, fungerade<br />
den relativt bra . Några gånger blev bilden sämre eftersom<br />
solen lyste in i ridhuset, vilket <strong>med</strong>förde att jag fick flytta<br />
kameran för att undvika att solen bländade.<br />
Svagheten <strong>med</strong> den experimentella studien var främst att<br />
det var endast en person som bedömde studenterna när<br />
de hoppade banan i början och i slutet <strong>av</strong> perioden. Dessutom<br />
är det svårt att finna ett sätt att objektivt bedöma<br />
färdigheter i hästhoppning. Ytterligare ett problem är att<br />
både ryttarnas och hästarnas dagsform varierar, vilket<br />
påverkar resultatet. Banan som studenterna hoppade när<br />
de bedömdes var relativt enkel (hinderhöjd 0,90 - 1,00<br />
m) och blev inte så utslagsgivande som jag hade hoppats<br />
på. Studenterna ska ha färdighet att hoppa en bana <strong>med</strong><br />
en hinderhöjd på 1,20 m vid kursens slut. Resultatet var<br />
väldigt bra redan vid den första bedömningen, vilket <strong>med</strong>förde<br />
att det var svårt att förbättra.<br />
jag funderade en hel del på om jag skulle intervjua studenterna<br />
före eller efter det andra testtillfäller. Eftersom syftet<br />
<strong>med</strong> intervjuerna var att undersöka studenternas uppfattning<br />
om hur de upplevde undervisning <strong>med</strong> Storbildsvideo,<br />
valde jag att göra intervjuerna före. jag bedömde att<br />
det i annat fall fanns risk för att studenterna skulle bli<br />
alltför färgade <strong>av</strong> hur de lyckades vid det andra testtillfället.<br />
Ridlärarna intervjuades först efter det andra testtillfället.<br />
Det berodde dels på tidsbrist och dels på att den ena<br />
ridläraren var bortrest vid den tidpunkten. Den andra ridläraren<br />
var <strong>med</strong> vid det andra testtillfället, men hade ej<br />
tillgång till studenternas resultat från första tillfället.<br />
Intervjuerna <strong>med</strong> studenterna kändes <strong>av</strong>spända och mer<br />
som samtal. Det var ingen <strong>av</strong> studenterna som hade något<br />
emot att jag bandade intervjuerna. De hade redan vid studiens<br />
början fått information om att jag skulle intervjua<br />
dem längre fram, och de svarade villigt på frågorna. Som<br />
lärare hade jag studenternas förtroende sedan tidigare,<br />
vilket gjorde att det var lätt att få dem att svara på frågorna.<br />
Naturligtvis kan det även ha varit en nackdel, eftersom<br />
det finns en risk att jag kan ha påverkat studenterna<br />
att ge de svar som de trodde att jag ville ha. Flera <strong>av</strong> frågorna<br />
gick in i varandra, och i slutet <strong>av</strong> intervjuerna kontrollerade<br />
jag att studenterna hade svarat på alla frågor.<br />
jag valde att banda och skriva ut alla intervjuerna, eftersom<br />
jag tycker att det är svårt att anteckna under tiden.<br />
21
Resultat<br />
I det här kap itlet redovisar jag först en kvantitativ jämförelse<br />
mellan testgruppens och kontrollgruppens färd igheter<br />
före och efter undervisningen <strong>med</strong> Storbildsvideo.<br />
Därefter redovisar jag resultatet <strong>av</strong> de kvalitativa intervjuer<br />
som jag genomförde <strong>med</strong> de ryttare och rid lärare<br />
som deltog i studien. Slutligen redovisas en intervju som<br />
genomförts <strong>med</strong> en instruktör på British Racing Schoo l.<br />
Kvantitativ utvärdering <strong>av</strong> ryttarnas<br />
färdighet<br />
Ett protokoll <strong>med</strong> fastställda kriterier användes, där ryttarnas<br />
olika färdigheter (sammanlagt 12 parametrar) bedömdes<br />
i en skala från °till 10, se bilaga 2. För förklaring <strong>av</strong><br />
de olika begreppen som används i testet, se bilaga 3. Ryttarna<br />
bedömdes vid två olika tillfäll en, dels före testperioden<br />
och dels vid testperiodens slut.<br />
Diagrammet i figur 2 visar skillnaden mellan testgruppens<br />
och kon trollgru ppens resultat mellan de två testern a. Testgruppens<br />
resultat inna n testperioden var 87,7 ( 6,7. Efter<br />
test per ioden har de ökat till 91,6 ( 7,0. Kontrollgruppens<br />
resultat innan testp erioden var 86,7 ( 6,7. Efter testp erioden<br />
har de ökat sitt resulta t till 94,3 ( 5,7, se figur 2.<br />
Här redovisas en sammanställning <strong>av</strong> resulta tet från testet<br />
som geno mfördes före och efter undervisningen <strong>med</strong> Storbildsvideo<br />
. Testgruppen var tretton ryttare och ko ntro llgruppen<br />
var från början tolv ryttare. Två ryttare ur<br />
testgruppen och tre ryttare ur kontrollgruppen har sorterats<br />
bort, eftersom de bytte häst under perioden. I resultatet<br />
återstår därför elva ryttare i testgruppen och nio i<br />
kontrollgruppen.<br />
I Kontroll<br />
Test I<br />
.<br />
Inverkan<br />
Rytm .<br />
Tempo .<br />
Ȯ. veruIV<br />
....<br />
Sits öve r hi nder<br />
Sits mellan hinder<br />
I<br />
Anridning<br />
-0,50 0,00 0,50 1,00 1,50 2,OC<br />
Förändring i poäng<br />
Figur 2. Figuren visar skillnade n mellan testgrupp en och kontrollgrupp ens resultat mellan de båda testerna.<br />
22
Tabell 1. Tab ellen visar k ontrollgrupp ens och testgruppens skillnader före och efter testperioden när gruppernas<br />
resultat jäm fö rts <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong>en variansanalys (två vägs variansanalys för upprepade mätningar). Det är p- värdena<br />
som är angivna i tabellen. Signi(ika nsnivån är satt till p
Intervjuer <strong>med</strong> ryttare och ridlärare<br />
Varje fråga redovisas var för sig där svaren karaktäriserats<br />
utifrån vad som varit utmärkande för det svar som angivits.<br />
Jag redovisar även en sammanställning <strong>av</strong> kommentarer<br />
från ryttare och lärare.<br />
lättare förstår vad som kan förbättras. De förstår också<br />
ridlärarens instruktioner bättre när de kan titta på bildskärmen<br />
samtidigt som ridläraren kommenterar. Ryttarna<br />
tycker att det kan vara svårt att själva känna vad som<br />
behöver ändras. Att få titta på sig själv och prova och göra<br />
igen och sedan titta igen är väldigt givande.<br />
Fördelar<br />
Sex kategoriseringar har kunnat urskiljas när det gäller<br />
undervisning <strong>med</strong> Storbildsvideo. De som tycker att det är<br />
bra att kunna se det direkt, de som tycker att det är lätttare<br />
att rätta till fel i sits eller inverkan, de som fått en<br />
bättre helhetsbild/självuppfattning och de som förbättrat<br />
känslan alternativt ökat koncentrationen eller förståelsen,<br />
se tabell 3. Jag har angivit vad ryttarna har tagit upp som<br />
fördelar i första och i andra hand.<br />
Ryttarnas uppfattningar:<br />
Ryttarna tycker att det ger en annan aspekt att se själva.<br />
De får en helhetsbild <strong>av</strong> hur de rider, det bidrar till att de<br />
Ridlärarnas uppfattningar:<br />
Ryttarna får en tydligare bild <strong>av</strong> hur det ser ut när de rider<br />
och hoppar och vad de gör. De får en bättre helhetsbild<br />
och kan då lättare ta till sig instruktioner. Det ökar förståelsen<br />
genom att det blir tydligare vad ryttaren behöver<br />
rätta till. Ibland kan det vara svårt för ryttaren att förstå<br />
hur han eller hon uppfattas från ridlärarens sida . Med<br />
hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideon är det mycket lättare att få en<br />
direkt koppling mellan ridlärarens instruktioner och det<br />
som ryttaren ser på videoskärmen. Instruktören behöver<br />
inte tänka lika mycket, och det blir enklare för ryttaren att<br />
förstå.<br />
Tabell 3. Fördelar som ryttarna upplevt <strong>med</strong> hoppundervisning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo jämfört <strong>med</strong> traditionell<br />
undervisning.<br />
Upplevda fördelar<br />
l:a hand<br />
2:a hand<br />
Summa<br />
Bra att kunna se det direkt<br />
10<br />
O<br />
10<br />
Lättare att kunna rätta till fel i sits, inverkan mm<br />
O<br />
5<br />
5<br />
Bättre helhetsbild! Självuppfattning<br />
O<br />
4<br />
4<br />
Förbättrar känslan<br />
O<br />
1<br />
1<br />
Ökar koncentrationen<br />
1<br />
O<br />
1<br />
Ökar förståelsen<br />
O<br />
1<br />
1<br />
24
Nackdelar<br />
Även här har sex kate gorier kunnat urskiljas. De som<br />
tycker att det är svår t att komma igång när hästarna stå tt<br />
stilla, de som tycke r att det ta r längre tid när Storbildsvideo<br />
används, de som tycker att det går för fort när de<br />
tittar på video n och de som tycker att gruppen var alltför<br />
stor. Ett par ryttare upp g<strong>av</strong> att det int e fann s några na ckdelar<br />
alls (tabell 4).<br />
Ryttarnas uppfattningar:<br />
Det tar mera tid och blir mindre antal språng än vid traditionell<br />
hoppundervisning . Det blir kall t både för ryttare<br />
och hä star att stå stilla och titta på videoinspelningen<br />
och vissa hästar har svårt att komma igång igen. Det går<br />
ganska fort när varje ryttare ser sig själv ett språ ng och<br />
några elever skulle vilja ta hem det och titta flera gånger.<br />
Ridgruppen får inte vara sto r.<br />
Ridlärarnas uppfattningar:<br />
Det tar lite längre tid fram förallt <strong>med</strong> den tekn iska utrustningen.<br />
Tro ts att ryttarna inte hinn er hopp a lika mycket<br />
som vanlig t, vinner man ändå i län gden genom att undervisningen<br />
blir mer effektiv genom att rytt arna får se sig<br />
själva på videon .<br />
Övning som ryttarna haft m est respektive minst<br />
nytta <strong>av</strong><br />
Ryttarna uppg<strong>av</strong> vid vilken <strong>av</strong> de fem övningarna (sits och<br />
följsamhet, kontroll <strong>av</strong> hästen, rytm, anridning på enkel <br />
hinder, hinder i följd ) som de upplevt att de haft mest respekt<br />
ive minst nytta <strong>av</strong> att se sig själva på <strong>storbildsvideo</strong>.<br />
De allra flesta (nio <strong>av</strong> elva ryttare) ansåg att sits och följsamhet<br />
var den övn ing som de haft mest nytta <strong>av</strong>, <strong>med</strong>an<br />
den övning de haft minst nytta <strong>av</strong> variera de, se tabell 5.<br />
Tabell 4. Nackdelar som eleverna upp levt <strong>med</strong> användning <strong>av</strong> Storbildsvideo i hoppunden/ isningen.<br />
Upplevda nackdelar<br />
l:a hand<br />
2:a hand<br />
Summa<br />
Svårt komma igång när hästarna stått stilla 2<br />
Tar längre tid jämfört <strong>med</strong> traditionell undervisning 4<br />
Mindre hoppundervisning 1<br />
Går för fort när man tittar på videon 1<br />
Alltför stor grupp =tar för lång tid att titta 1<br />
Inga upplevda nackdelar 2<br />
4<br />
O<br />
O<br />
O<br />
O<br />
O<br />
6<br />
4<br />
1<br />
1<br />
1<br />
2<br />
Tabell 5. Övningar som ryttarna upplever att de haft mest respektive minst nytta <strong>av</strong> att se sig själva på Storbildsvideo.<br />
Övning<br />
Sits och följsamhet<br />
Kontroll <strong>av</strong> hästen<br />
Rytm<br />
Anridning på enkelhinder<br />
Hinder i följd<br />
Mest nytta <strong>av</strong><br />
9<br />
1<br />
1<br />
Minst nytta <strong>av</strong><br />
1<br />
3<br />
3<br />
2<br />
3<br />
25
Detaljer som förbättrats<br />
Vid analys <strong>av</strong> vilka detaljer ryttarn a anser att de lyckats<br />
förbättra <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideon fra mträder sex<br />
kategorier. De ryttare som anser att de förbättrat detaljer<br />
i sitsen, följsam heten, helhete n, synen på sig själva!<br />
själv<strong>med</strong>vetenheten och ridningen efter hind ret. Ett par<br />
rytta re upplevde inte att de förbättrat några detaljer alls,<br />
se ta bell 6.<br />
Ryttarnas uppfattningar<br />
Ryttarna blev mer <strong>med</strong>vetna om detaljer i sitsen som<br />
behövde förbättras t ex handen eller hälen. De tänkte mer<br />
på vad som behö vde änd ras när de fick se det. Vissa ryttare<br />
tyckte att de fått en bild <strong>av</strong> sig själva, men att de behöver<br />
tid at t bearb eta och omsätt a vad de sett i prak tik en<br />
d v s att för bättra de detaljer som behövde förb ättras. En<br />
ryttare hade lagt märk e till att hästen hoppade olika beroende<br />
<strong>av</strong> hur ryttaren red . När rytta ren red på rätt sätt mo t<br />
hindret blev hästens språng bätt re.<br />
Ridlärarna uppfattningar:<br />
Ridlär arna tyckte att det främst var detaljer i sitsen som<br />
ryttarna förb ättrade, t ex skänkelns placering. De tyckte<br />
att det var bra att ryttarna fick se detaljer som de inte är<br />
<strong>med</strong>vetna om att de gör.<br />
Tabell 6. Detaljer som eleverna upplevt att de lyckats förbättra m ed hjälp <strong>av</strong> användning <strong>av</strong> Storbildsvideo i hopp undervisningen<br />
Detaljer som ryttarna upplevt att de förbättrat<br />
l:a hand<br />
2:a hand<br />
Summa<br />
Detaljer i sitsen t ex handen, skänkeln, hälen<br />
8<br />
4<br />
12<br />
Följsamheten<br />
2<br />
1<br />
3<br />
Helheten! hur ryttaren inverkar på hästen<br />
1<br />
1<br />
2<br />
Synen på sig själv/<strong>med</strong>vetenheten<br />
1<br />
1<br />
2<br />
Ridningen efter hindren<br />
1<br />
O<br />
1<br />
Inga upplevda detaljer som förbättras<br />
2<br />
O<br />
2<br />
Inlärningsstil<br />
Ryttarna fick själva beskriva sin egen subjektiva uppfat t<br />
ning om hur de själva lär bäst - genom att ridlärar en visar<br />
(visuellt), genom att ridlära ren instrue rar <strong>med</strong> ord (auditivt)<br />
eller kinestetiskt (genom att pröva sig fram).<br />
Av de elva rytt are som deltog i studien uppg<strong>av</strong> fem att de i<br />
första hand var visuella i sin inlärningsstil. Fyra ansåg sig<br />
vara kinestetiska, en auditiv och ytterligare en upplevde<br />
att hon var en kombination <strong>av</strong> alla tre inlärningssätten.<br />
Samtliga ryttare uppg<strong>av</strong> att de även lärd e på andra sätt.<br />
sätten. Av de tr e ryttare som försämrade sina resultat var<br />
två ryttare kin estetiska och en visuell.<br />
Lektionsupplägg<br />
Ryttare och ridlärare fick ge sina synpunkter på att ryttarna<br />
hinner hoppa färre språng under lektionerna där<br />
Stor bildsvideo används eftersom det ta r längre tid. Ryttarna<br />
tyckt e att kvaliten på språ ngen blev bättre, och att<br />
metoden sparade hästarna. Ridlär arna anså g att en kombination<br />
<strong>av</strong> video och pr aktisk övning vore optimalt.<br />
Av de fyra ryttare som förbättrade sig mest i studien<br />
uppg<strong>av</strong> två att de var visuella och en auditiv. En ryttare<br />
ansåg sig använda en kombination <strong>av</strong> de olika inlärnings-<br />
Ryttarnas synpunkter:<br />
Rytt arn a upplevde att det kände s som om de "hoppade<br />
26
en gång till" och att de kom ihåg den känslan de hade<br />
när de såg videoinspelningen. Dessutom tyckte ryttarna<br />
att det inte spelade så stor roll att det blev färre språng,<br />
eftersom de fick ut så mycket <strong>av</strong> varje språng. Ryttarna<br />
uppg<strong>av</strong> även att metoden sparade hästarna genom att de<br />
inte behövde hoppa övningen så många gånger.<br />
två gångerna) var för mörk för att man skulle kunna<br />
urskilja alla detaljer. Vidare skulle lekt ionerna vara något<br />
längre - kanske en timme och en kvart - så att det blev<br />
mindre stressigt. Det är viktigt att grupperna är lagom<br />
stora och en elev skulle gärna vilja ta hem videon för att<br />
kunna studera filmen flera gånger.<br />
Ridlärarnas synpunkter:<br />
Även ridlärarna tyckte att undervisningen blev mycket<br />
mer effektiv även om ryttarna hoppade färre språng, eftersom<br />
ryttarna visste tydligare hur de såg ut och vad som<br />
skulle förbättras. En kombination <strong>av</strong> video och praktisk<br />
övning skulle kunna vara ett bra alternativ, eftersom det<br />
behövs många språng för att öva in en färdighet.<br />
Framtida modifieringar<br />
Samtliga ryttare och ridlärare i studien tyckte att Storbildsvideo<br />
var en metod som är lämplig att fortsätta använda<br />
i hoppundervisningen på Strömsholm. Här redovisas förslag<br />
på vad som kan göras annorlunda vid användning <strong>av</strong><br />
Storbildsvideo i hoppundervisningen.<br />
Ryttarnas förslag:<br />
Alla ryttarna upplevde användandet <strong>av</strong> Storbildsvideo som<br />
mycket positivt och att det varit till stor hjälp i hoppundervisningen<br />
genom att det var stor skillnad att få se sig<br />
själva hoppa. De hoppades att fler kommer att få använda<br />
metoden och att det är något som ridskolan kommer att<br />
fortsätta <strong>med</strong>. Det var kul <strong>med</strong> någonting nytt, som även<br />
borde användas i dressyrundervisningen.<br />
Ryttarna tyckte att det skulle räcka <strong>med</strong> att videofilmas<br />
var tredje vecka - då skulle man kunna se skillnaderna<br />
tydligare mellan gångerna. Storbildsvideon skulle kunna<br />
användas t ex under tre perioder under året. Därefter kan<br />
ryttarna först öva några veckor och sedan filmas igen. Ryttarna<br />
skulle kunna rida samma övningar och genom att<br />
jämföra den gamla och den nya filmen kunde man se om<br />
det har skett några förbättringar. En <strong>av</strong> eleverna tyckte att<br />
det skulle räcka att videofilma en gång per ridpass istället<br />
för två.<br />
En annan synpunkt var att bildlevaliten skulle kunna förbättras<br />
ytterligare eftersom bilden ibland (särskilt de första<br />
Ridlärarnas förslag:<br />
Även ridlärarna tyckte att Strömsholm ska fortsätta att<br />
arbeta <strong>med</strong> Storbildsvideo. Det gäller dock att hitta en<br />
smidig teknisk lösning. Ryttarna vill gärna videofilmas när<br />
de rider, men om man ska titta på inspelningen efter lektionen<br />
tar det lika lång tid som att genomföra en lektion.<br />
Det positiva <strong>med</strong> att arbeta <strong>med</strong> Storbildsvideo är att man<br />
sparar tid genom att titta på videoinspelningen under lektionen.<br />
De tyckte vidare att det vore bra att arbeta <strong>med</strong><br />
Storbildsvideo under en längre period. Man kunde ha<br />
gjort vissa övningar - t ex anridning på enkelhinder två<br />
gånger.<br />
Avslutande kommentarer<br />
En <strong>av</strong> ryttarna tyckte att projektet borde upplevts som<br />
bra även <strong>av</strong> ridlärarna. Att de haft möjlighet att förklara<br />
för eleven samtidigt som de tittar på Storbildsvideon. De<br />
kan säga att "såg du där och så ändrar du till nästa gång".<br />
Att det kan vara en bra hjälp att verkligen kunna visa vad<br />
de menar när de ger en instruktion. En <strong>av</strong> ryttarna hade<br />
lagt märke till att när hon tittade på sig själv på videon,<br />
var det inte alls som hon själv upplevde det. Och om ridläraren<br />
t ex g<strong>av</strong> instruktionen att hon skulle trampa ner<br />
hälen, så tycker hon att hon gjorde det. Men när hon såg<br />
filmen upptäcker hon att så inte var fallet. Det som ryttarna<br />
också upplevde som positivt var att det är väldigt<br />
bra att ha tränaren <strong>med</strong> sig när de ser videon. Det är den<br />
stora skillnaden mot när man filmar själv.<br />
Flera <strong>av</strong> studenterna tyckte att det hade varit ett intressant<br />
projekt och de var tacksamma att de fått vara <strong>med</strong><br />
i studien. De hade också lagt märke till att metoden verkade<br />
tilltala flertalet elever. Flera studenter tyckte att det<br />
behövs nytänkande inom undervisningsmetodiken, och att<br />
man måste våga pröva nya och alternativa vägar. Att man<br />
vågar öppna sig och tänka i nya banor och titta hur andra<br />
idrotter gör.<br />
27
Storbildsvideo i ridundervisningen<br />
på British Racing School<br />
Här redovisas den intervju jag genomförde <strong>med</strong> Mr Colin<br />
Raynor - instruktör på British Racing School i New<br />
Market. Mr Raynor arbetar som instruktör på New<br />
Market för arbetsryttare inom galoppsporten. Storbildsvideo<br />
användes redan när han började arbeta på skolan för<br />
ca sex år sedan. Kurserna på British Racing School är nio<br />
veckor långa och förkunskaperna hos eleverna varierar.<br />
Vissa elever har färdighet sedan tidigare i ridning <strong>med</strong>an<br />
andra helt sakna r erfarenhet.<br />
M r Rainer berätt ad e att det diskuterats på sko lan att<br />
sätta upp en storbildsskärm även i ridhuset, men de ansåg<br />
att utrustningen dels skulle vara för dyrbar och att skärmen<br />
skulle bli för dammig i ridhuset. Några förändringar<br />
på sättet att använda videoutrusningen har int e skett de<br />
senaste åren, och Mr Rainer tycker att det är en mycket<br />
effektiv metod. Efter en nio veckors kurs är eleverna i de<br />
flesta fall färdiga att börja arbeta hos en galopptränare<br />
som ar betsryttare.<br />
Kursen för arbetsryttare är indelad i tre etapper; De första<br />
tre veckorna rider eleverna dels på hästsimulatorer och<br />
dels i ridhus för att befästa en bra grundsits och balans<br />
och lära sig att kontrollera hästen. Eleverna videofilmas<br />
första dagen och i slutet <strong>av</strong> perioden. Nästa period på tre<br />
veckor ride r eleverna utomhus på en stor rund inhägnad<br />
gräsbana, och där får de lära sig att galo pp era hästarna<br />
i ett lugnt tempo . Även här filmas eleverna i början och<br />
i slutet <strong>av</strong> perioden. Eleverna använder hörsnäckor och<br />
läraren står i mitten <strong>av</strong> ridbanan och ger instruktioner<br />
via mikrofon. De sista veckorna galopperar eleverna <br />
ett par elever i taget - på en rakbana som mäter 1,6 km.<br />
Instruktörerna åker i bil bredvid eleverna och ger instruktioner<br />
under ritten. Eleverna filmas i början och en eller<br />
två gånger und er perioden. Om enski lda elever har särskilda<br />
problem kan instruktören ibland filma speciella<br />
detaljer.<br />
Varje eftermiddag håller instruktörerna teorilektion i en<br />
lektionssal där det finns en videoskärm <strong>med</strong> måtten ca 1,5<br />
x 3 m längst fram i klassrummet. Instruktörerna har teori<br />
där de t ex behandlar ryttarens sits och balans eller hur<br />
ryttaren ska hålla sina händer. Efter teor igenomgå ngen<br />
spelar instruktören upp videon och eleverna kommenterar<br />
en ryttare i taget - vad ryttare gör bra och vad som behöver<br />
förbättras. Videon kan även stoppas och visas i "slow<br />
motion". Mr Rainer påpekar att det är en bra metod eftersom<br />
den ger ryttaren möjlighet till självanalys. Eleverna<br />
får också tillfälle att jämföra <strong>med</strong> tidigare videofilm och<br />
kan då själva se vilka förbättringar det gjort.<br />
28
Diskussion<br />
I det här kapitl et diskuterar jag de resultat jag fått fram<br />
i stu dien mot bakgrund <strong>av</strong> de två syften som jag formulerade<br />
i inledningen. Jag redovisar ocks å en del andra iakttagelser<br />
som jag gjort i samband <strong>med</strong> studien.<br />
Övning ger färdighet<br />
De flesta ryttarna både i testgruppen och kontrollgruppen<br />
förbättrade sina färdigheter i hästhoppning totalt sett<br />
under den period som studien pågick. Ridning och hästhoppnin<br />
g är komplicerade färdigheter som det ta r lång tid<br />
att lär a. I ridning lär sig ryttaren ofta först vad han eller<br />
ho n ska gör a - men det tar betydligt längre tid att verk ligen<br />
lär a sig att utföra färd igheten. Det stämmer väl överens<br />
<strong>med</strong> den litteratur jag läst där rö relser måste utföras<br />
mång a gånger för att det ska skapas "nervförbindelser"<br />
och motoriska mönster i hjärnan. Vid inlärning <strong>av</strong> praktiska<br />
färdighete r sker en förändring i en indi vids motoriska<br />
förmåg a (Annerstedt 1990). Ryttaren måste få chans<br />
att prova om och om igen, för att färdigheten ska automatiseras<br />
och befästas.<br />
Ingen signifikant skillnad<br />
mellan resultaten för<br />
test- och kontrollgruppen<br />
Någon signifikant skillnad mellan resultate t för test- och<br />
kontro llgrupp kunde int e påvisas i studien. Rytm en var<br />
den enda par ametern där det fanns en tendens (p=0,0 8) till<br />
att kontro llgruppen hade ett bätt re resultat än testgru p<br />
pen. Samtliga rytta re i studien hade ett mycket bra resultat<br />
redan på den första testen och det bidrog troligtvis till<br />
att det inte blev så stort skillnad mellan det för sta och<br />
det andra testet. Kursmålet för ryttarna i studien var att<br />
hoppa en bana <strong>med</strong> en hinderhöjd på 1,20 m. Hinderhöjden<br />
i testet var endast 0,90 - 1,00 m och där<strong>med</strong> blev<br />
banan relativt enkel för ryttare och hästar, vilket bidrog<br />
till att banan inte g<strong>av</strong> ett tillräckligt utslag .<br />
Mest positivt att direkt<br />
få en bild <strong>av</strong> hur man själv rider<br />
Resultatet <strong>av</strong> studien visar att samtl iga rytta re var mycket<br />
pos itiva till an vändning <strong>av</strong> Storbildsvideo i hoppundervisningen.<br />
Är eleven positiv förb ättras förutsättningarna för<br />
inlärn ing. Naturligtvis finns en stor risk att studentern a<br />
påverkades <strong>av</strong> mina egna åsikter. Dels genom att jag är<br />
dera s lärare och dels genom att de visste att jag själv var<br />
pos itiv till studien.<br />
Det som ryttarna i studien uppl evde som mest po sitivt var<br />
att de fick möjl ighet att se sig själva rida och att de fick<br />
en bättre helh etsbild <strong>av</strong> hur det så ut när de red. Oftast<br />
har ryttaren en inre bild <strong>av</strong> hur han eller hon rider, men<br />
det är inte alltid den bilden stä mmer överens <strong>med</strong> verkligheten.<br />
Förs ta gången ryttarna tittade på videoskärmen var<br />
det alldeles tyst i ridhuset. Det framgi ck tydligt att flera<br />
<strong>av</strong> ryttarna saknade tidigare uppfattning om hur de själva<br />
såg ut till häst. Perspektivet förändrades när de fick titta<br />
på videoskärmen, och när de fick mö jlighet att använda<br />
fler sinnen i inlärningen. De upplevde att hela ekipaget tränade<br />
- inte bara ryttaren.<br />
Även ridl ärarna i studien var myck et positiva till att<br />
anv ända Storbildsvideo som hjälp<strong>med</strong>el i hoppundervisningen.<br />
De lade märke till att ryttarna fick en tydligare<br />
bild <strong>av</strong> hur de ser ut när de rider och hoppar och vad de<br />
gör, och vad som behöve r rättas till - vad de gör bra och<br />
vad som är mindre bra . Genom att förståelsen ökar hos<br />
eleven, har denne lättare att ta till sig instruktioner och att<br />
förä ndra det som behöv er förändras.<br />
Snabbare från instruktion<br />
till handling<br />
Både ryttare och ridlärare i studien uppl evde att undervisning<br />
en blev mer effektiv <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideon<br />
efter som det gick snabbare att komma från instruktion till<br />
handling.<br />
De tyckte att det var enklare för rid läraren att<br />
peka på en bild och samtidigt förklara för ryttaren. I tra-<br />
29
ditionelI hoppundervisning är det många steg att gå. Först<br />
ska instruktören se vad ryttaren gör och tänka ut vilka<br />
instruktioner han eller hon ska ge. Instruktören ska vidarebefordra<br />
det till ryttaren och denne ska i sin tur uppfatta<br />
och förstå instruktionen och slutligen omsätta den<br />
till handling. Fördelen <strong>med</strong> Storbildsvideon är att ridläraren<br />
kunde instruera samtidigt som han tittade på videofilmen.<br />
Därigenom upplevde ryttarna att det blev lätt are att<br />
förstå vad ridläraren menar <strong>med</strong> sina instruktioner.<br />
Mest nytta <strong>av</strong> övningen <strong>med</strong> sits och<br />
följsamhet<br />
Resultat et <strong>av</strong> denna studie visar att den förs ta övningen <br />
sits och följsamhet - var den övning där ryttarna upplevde<br />
att de hade mest nytta <strong>av</strong> att se sig själva på Storbildsvideon.<br />
Jag tror att det delvis kan bero på att vi använde<br />
övningen "fem studs". Det är en väl beprövad övning för<br />
att förbättra ryttarens sits och följsamhet. Dessutom finns<br />
det tydligt beskrivet i litteraturen och i bedömningskriterierna<br />
hur en korrekt sits och position ska vara (se bilaga 3).<br />
Sits och följsam het är grundläggande för resultatet i hästhoppning.<br />
I min tidigare studie Didaktiken i hästhoppning<br />
(Zetterqvist 1999) uppg<strong>av</strong> några <strong>av</strong> de skick ligaste<br />
tränarna i hästhoppn ing i Europa att just ryttarens sits och<br />
position är mycket viktiga för result atet. Ryttarn as åsikt<br />
om vilken övning som upplevdes som minst vär defull var<br />
varierande.<br />
Ryttarna i studien upplevde att det som de förbättrade<br />
mest <strong>med</strong> Storbildsvideons hjälp var deras detaljer i sitsen,<br />
t ex hand och skänkel. Några ryttare tyckte att de även förbättrat<br />
följsamheten i språnget. Att se detaljerna på skärmen<br />
gjorde det mer tydligt för eleverna vad de behövde<br />
förbättra. Det är vanligt förekommande att man som ryttare<br />
själv tycker att man har rättat till detaljer i sitsen. När<br />
~~ltta rna i studien tittade på skärmen, kunde de ibland se<br />
att ingen förändring hade skett. Användning <strong>av</strong> Stor bildsvideo<br />
g<strong>av</strong> ryttarna större möj lighet till självanalys. Ryttarn<br />
a tyckte även att det var intressant att se hur deras<br />
sits och följsamhet påverkar hästens språng, och de fick en<br />
ökad förståelse för att hästens språ ng blir bättre när ryttaren<br />
har en god sits och inverkar rätt på hästen.<br />
Hästarna sparas<br />
Eftersom det tog en viss tid för ryttarna att titta på videon,<br />
fick de hoppa färre språng än på en normal hopplektion.<br />
Både ryttare och ridlärare tyckte att det var så pass värdefullt<br />
att titta på videon, så att det i viss mån vägde<br />
upp att de fick hoppa mindre. De flesta <strong>av</strong> ryttarna tyckte<br />
att det blev mer kvalite på de språng som ekipaget tog .<br />
När ryttarna tittade på videofilmen, upplevde de att även<br />
de språ ngen som de såg på videon kunde rä knas som en<br />
övningsgång. Hästarn a sparades genom att de hoppade<br />
färre språng på var je övning. Flera <strong>av</strong> ryttarna tyck te att<br />
det var po sitivt att få chans at t på videoskärmen se de<br />
andra i gru ppen hoppa. De upp g<strong>av</strong> att de lärde sig <strong>av</strong> att<br />
titt a på varandra och <strong>av</strong> att höra ridlärarens kommentarer.<br />
Inlärningsstilarna varierar<br />
bland ryttarna<br />
Ryttare och ridlärare i studien fick själva beskriva sin egen<br />
subjektiva uppfattning om hur de bäst lär sig - om de i<br />
första hand lär sig visuellt, auditivt eller kinestetiskt. Vid<br />
närmare analys <strong>av</strong> de fyra ryttare som för bättrat sig mest<br />
i testgruppen ansåg två att de var övervägande visuella, en<br />
att hon var auditiv och ytterligare en att hon lärde sig bäst<br />
genom en komb ination <strong>av</strong> de olika inlärningssätten.<br />
Förevisni ng <strong>av</strong> moment är enligt Försvarsmakten (2000)<br />
effektiva re vid inlärni ng <strong>av</strong> praktiska färdighet er än verbala<br />
beskriv ningar. De ryttare som lär sig bäst visuellt <br />
särskilt de som är bildvisuella (Boström 1998) - borde ha<br />
större nytta än andra <strong>av</strong> anvä nd ning <strong>av</strong> Stor bildsvideon.<br />
Detta kunde dock inte påvisas i studien. Allra bäst lär vi<br />
oss när flera sinnen är involverade. Det borde innebära<br />
att ju fler sinnen som är inblandade i hoppundervisningen,<br />
desto större är chansen för ridläraren att nå alla ryttare.<br />
En <strong>av</strong> ryttarna berättade att hon arbetat en sommar hos<br />
en duktig hoppryttare och ofta fick följa <strong>med</strong> på stora ryttartävlingar.<br />
H on lärde sig mycket <strong>av</strong> att studera skickliga<br />
ryttare, och de få gånger hon själv hopptr änade gick det<br />
bätt re än no rmalt. I boken Hopplära - Str ömsholmsmetoden<br />
skriver författarn a (Söderstrand, Bilock m fl, 2000) <br />
att en viktig del i en ryttares utvecklin g är att få mö jlighet<br />
att se så mycket bra ridning som möjligt.<br />
30
Undervisning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong><br />
Storbildsvideo tar längre tid<br />
Den största nackdelen som rytt ar e och ridlärare upp levde<br />
<strong>med</strong> användning <strong>av</strong> Storbildsvideo är att det tar tid att<br />
titta på videoinspelningen. Trots att tekniken fungerade<br />
ganska smidigt, blev hästa r och rytta re i studien kalla och<br />
stela. Vissa rytta rna tyckte att det gick för fort när de såg<br />
sig själva på videon, och de önskad e att de fått mö jlighet<br />
att se sig själva flera gånger. För att förstärka inlärningen<br />
kunde rytt arna fått möjlighet ta hem videofilmen och studera<br />
den i lugn och ro. Tid sprogrammet under studien<br />
fung erade bäst vid de övningarna som gick snabbast att<br />
rida och att filma t ex övning 1 och 2 (fem studs och kontroll<br />
<strong>av</strong> hä sten) .<br />
Att anvä nda Storbildsvideo i hoppundervisningen kräver<br />
en dyrbar utrustning. En viktig förutsättning är att man<br />
har utrustning som fungerar bra och som är smidig att<br />
använda . Jag tyckte att utrustningen som användes i studien<br />
fungerade relativt bra, även om bilden de första två<br />
gångerna var för mörk för att alla detaljer skulle kunna<br />
urskiljas. Att använda en vanlig videoinspelning där man<br />
i efterh and ser sig själv på TV kan vara ett alternativ till<br />
Storbildsvideo. Nackdelen är dels att det tar längre tid för<br />
rytt aren att titta på inspelningen efteråt , dels att ryttarna<br />
missar chansen att pröva direkt efter att de sett vad som<br />
behöver förbättras.<br />
Det tar tid att korrigera rörelser<br />
Någon för bätt ring <strong>av</strong> resultatet för testgruppen har inte<br />
kunnat påvisats jämfört <strong>med</strong> kontrollgruppen. Flera ryttar<br />
e i testgruppen tyckte att de fått en bild <strong>av</strong> sig själva,<br />
men att de behövde mer tid att bearbeta och praktiskt<br />
omsätt a vad de sett på videoinspelningen. Enligt Ann erstedt<br />
(1997) måste varje detal j läras och tränas och rör elserna<br />
måste ut föras många gånger för att det ska skapas<br />
ett motoriskt minnesspår. Dessutom tar det längre tid att<br />
för ändra rör elser som red an är auto ma tiserade. Jag anser<br />
att und ervisningen <strong>med</strong> Storbildsvideo skulle ha påg ått<br />
und er en längre tid för att en eventuell effekt skulle kunna<br />
uppnås. Både test- och kontrollgrupp tr änade ytterligare<br />
en dag i veckan på traditionellt sätt (utan Storbildsvideo)<br />
under studien, vilket naturligtvis påverkade ryttarna i<br />
båda grupperna. Det skulle vara int ressant att genomför a<br />
en ny utbildningsuppföljning t ex tre månader efter försöksperioden<br />
för att jämföra resultatet för de båda gru p-<br />
perna.<br />
Filma var tredje vecka under en<br />
längre period<br />
Både ryttare och ridlärare i studi en ansåg att det skull e<br />
vara bättre att filma ryttarna exempelvis var tredje eller<br />
var fjärd e vecka och då under en längre period . En <strong>av</strong> ryttarna<br />
had e som förslag att man först skulle kunna filma<br />
ryttarna en gång för att se vad som behöver förbättras,<br />
och därefter ge dem möjlighet att öva några veckor, för att<br />
sedan filma igen. Samma övning skulle även kunna filmas<br />
två gånger efte r varandr a. Det skulle ge ryttare och ridlärar<br />
e möjlighet att följa utvecklingen ännu tydligare och att<br />
se en event uell förb ättring.<br />
Ryttarna behöver många språng för att öva in ett moment<br />
och för att befästa en rörelse. Ett bra resultatet borde<br />
uppnås genom en kombination <strong>av</strong> att filmas <strong>med</strong> Storbildsvideo<br />
och få kommentarer <strong>av</strong> ridläraren, och att sedan få<br />
tillräckligt <strong>med</strong> tid att öva praktiskt. En idé skulle kunna<br />
vara att filma vissa övningar endast en gång per lektion,<br />
och att stoppa filmen och eventuellt spola tillbaka den ett<br />
par gånger under visningen. Hoppövningarna måste planera<br />
s noga, så att varje övn ing har ett klart syfte. De olika<br />
övningarna i den sk utbildningstrappan (bilaga 1) fung e<br />
rade bra under studien. Trots att den första övningen (fem<br />
studs) fungerade bäst, tyckte flera ryttare att alla övningar<br />
var värdefulla på olika sätt .<br />
Storbildsvideo på ridlektionerna <br />
en metod att satsa på?<br />
<strong>Hoppundervisning</strong> <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> Storbildsvideo är en<br />
metod som är helt ny, och som aldrig tidigar e har använts<br />
på Strömsholm. Min studie har inte kunnat påvisa att<br />
resultatet på kort sikt blir bättre än vid traditionell hop-<br />
31
pundervisning. Trots det tycker jag att Strömsholm ska fortsätta att använda metoden som ett komplement till den ordi <br />
narie undervisningen. Ridskolan skulle kunna köpa in en egen dat<strong>av</strong>ideoprojektor som är lätt att sköta. Eleverna på de<br />
längre kurserna skulle <strong>med</strong> fördel kunna filmas ungefär var tredje eller var fjärde vecka. Naturligtvis kan Storbildsvideo<br />
även användas i dressyrundervisningen. Metoden är mest lämpad för grupper på högst sex ryttare, varför den troligtvis<br />
inte passar att använda på vanliga ridskolor.<br />
Jag anser att ridundervisningen fortfarande domineras <strong>av</strong> traditionella metoder. Därför är det viktigt att de blivande<br />
ridlärarna får möjlighet att testa olika undervisningsmetoder under utbildningen på Strömsholm. Eller som en <strong>av</strong> studenterna<br />
uttryckte det:<br />
"Det som slår mig främst är just detta <strong>med</strong> pedagogiken - att man måste våga ta lite nya vägar att lära eleverna. Och<br />
kanske gå ifrån standardmetoden att stå där i mitten. Våga öppna sig lite mer och tänka lite mer och titta hur andra<br />
gör".<br />
Referenser<br />
Litteratur<br />
Annerstedt, C. 1990 Undervisa i idrott, Studentlitteratur, Lund.<br />
Annerstedt, C. 199 7 Idrottens träningslära, SISU idrottsböcker, Malmö.<br />
Bell, J. 2000 Introduktion till forskningsmetodik, 3:e upp!. Studentlitteratur, Lund.<br />
Berglund, J. 2000 Demo - en undervisningsmetod för ridskola? Fördjupningsarbete nr 144. Sveriges Lantbruksuniversitet<br />
, Uppsala.<br />
Boström, L. & Wallenberg, H. 1997 Inlärning på elevens villkor, Brain books, Falun.<br />
Boström, L. 1998. Från undervisning till lärande, Brain Books, Falun. Dryden, G. och Vos, J. 1994 Inlärningsrevolutionen,<br />
Brain books, Jönköping.<br />
Dunn, R. 2001 Nu fattar jag! Brain Books, Finland.<br />
Försvarsmakten, Stockholm. 2000 Pedagogiska grunder, Värnamo.<br />
Hartman, S. 1990 Handledning, Linköpings universitet, Skapande vetande, rapport nr 17.<br />
Houghton Brown, J. 1995 Coaching the rider, BlackweIl Science Ltd, Oxford.<br />
Jacobsson, L. & Sunnanväder, P. 2002 Fördjupningsarbete under tryckning, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.<br />
Marton, E,Dahlgren, L.O., Svensson, L., and Säljö, R. 19 77. Inlärning och omvärldsuppfattning, Almqvist & Wiksell,<br />
Stockholm.<br />
Permer, K. och Permer, L-G. 1989. PsykSologi - en grundbok, Studentlitteratur, Lund.<br />
Snaprud, P. 2002. Hjärnan ser sig själv i andra, Artikel i Dagens Nyheter 2002-03-09.<br />
Ståhlberg, U. 1998. Hästarnas och ridningens Strömsholm, Ridfrämjandet.<br />
Svenska Ridsportförbundet 02-06-18. Ridsportåret 2001. httpllwww.ridsport.seNerBer 2001lverk 52_53.pdf.<br />
Svensson, P-G. & Starrin, B. (red.) 1996. Kvalitativa studier i teori och praktik, Studentlitteratur, Lund.<br />
Söderstrand, Bilock m fI200l. Hopplära - Strömsholmsmetoden, Natur och Kultur/LTs förlag, Borås.<br />
Waxberg, H. 1964 Strömsholms stuteri, LT:s förlag.<br />
Zetterqvist M 1998. Didaktiken i hästhoppning, Pedagogiskt utvecklingsarbete nr 41, Sveriges Lantbruksuniversitet,<br />
Uppsala.<br />
32
BILAGA 1. HOPPÖVNINGAR<br />
Övning 1<br />
Fem studs:<br />
I I I I I<br />
"Fem och en halva":<br />
5 .5<br />
Övning 2<br />
Kontroll mellan hinder:<br />
.<br />
20 .5 m<br />
Övning 3<br />
Galoppbomrnar fram till ett hinder:<br />
/<br />
17.8 m<br />
I<br />
En bom och sen 4 galoppsprång till ett hinder:<br />
<<br />
)<br />
33
Övning 4<br />
Lång och kort anridning på enkelhinder:<br />
Övning 5<br />
Hinder i följd:<br />
2<br />
34
ilaga 2. UTBILDNINGSUPPFÖLJNING I HOPPNING<br />
Provplats:<br />
_<br />
Datum: --------<br />
Ryttare:<br />
_<br />
Häst: ----------<br />
Hoppning:<br />
Bommen: ---------------<br />
Fel på hinder:<br />
_<br />
Poäng 0 -10<br />
Kommentar<br />
Anridning<br />
Sits mellan hinder<br />
Sits över hinder<br />
Överliv<br />
Blick<br />
Hand<br />
Skänkel<br />
Vägar<br />
Tempo<br />
Rytm<br />
Inverkan<br />
Allmänt intryck<br />
35
BILAGA 3. BEDÖMNINGSKRITERIER FÖR BANHOPPNING<br />
Grundkriterier<br />
Hämtat ur "Riktlinjer för stilhoppning"<br />
Utbildning och bedömning bygger på grundprinciperna för en klassisk hoppstil.<br />
Tyngdpunkten i bedömandet ligger vid ryttarens sits och inverkan på hästen. Med rätt<br />
inverkan utvecklar man en bra riden, väl genomarbetad och lydig häst som skall resultera i<br />
framgångsrik träning och tävling.<br />
Ryttarens sits - mellan hinder - inverkan<br />
Ryttarens sits ska vara balanserad och följsam. Sitsen ska efter behov varieras inom ramen för<br />
lätt sits.<br />
Trampet i stigbyglarna ska vara stadigt och fjädrande <strong>med</strong> stigbygeln på fotbladet och hälen<br />
sänkt.<br />
Knä och underskänkel skall ligga tätt intill sadel och häst <strong>med</strong> vaden stadigt intill, utan att<br />
knäet klämmer.<br />
Överlivet, något framåtlutat, <strong>med</strong> i hästens rörelse.<br />
Huvudet, halsen och axlarna skall uppbäras fritt och naturligt.<br />
Armarna skall vara svagt vinklade i armbågslederna samt nära kroppen utan att klämma.<br />
Händerna hålles nära tillsammans utan att beröra varandra.<br />
Inverkan<br />
Ryttaren ska ha förmåga att kunna korta och länga hästens galoppsprång samt att motverka<br />
förvänd eller korsgalopp.<br />
Byten och nya fattningar ska ske mjukt och i hästens rytm .<br />
Hästen ska ridas rak på raka spår och formad runt inre skänkeln på böjda spår.<br />
Ryttarens sits - över hinder<br />
Överlivet väl <strong>med</strong> i språnget, mjukt utan att kastas framåt.<br />
Sätet är tack vare fjädrande höft och knäleder något lyft ur sadeln.<br />
Skänkeln har ett stadigt och fjädrande lodrätt tramp <strong>med</strong> hälen placerad strax bakom<br />
sadelgjorden. Skänkeln får ej kastas framåt eller bakåt i språnget.<br />
Blicken<br />
Genom att ryttaren hela tiden ser åt det håll hanlhon ska rida säkerställs ryttarens balans och<br />
följsamhet samt hjälpernas exakthet och där<strong>med</strong> hästens förutsättningar att kunna känna vad<br />
som ska ske härnäst.<br />
Tygellängd - Hand - Ställning - Eftergift<br />
Armbågen framför kroppen <strong>med</strong> lätt buren och ledig hand.<br />
Underarmen ska vara en förlängning <strong>av</strong> tygeln utan vinkel.<br />
Tygelfattningen skall ej ändras under ritten och handen skall ha en lätt kontakt <strong>med</strong> hästens<br />
mun. Handen <strong>av</strong>speglar inte bara om sätet och skänklarna är självständiga, ryttarens balans,<br />
utan också den känsliga kommunikationen mellan häst och ryttare .<br />
36
Med en lätt och mjuk kontakt <strong>med</strong> hästens mun ges eftergiften mot halsen i riktning mot<br />
hästens mun. Ryttaren får ej hålla sin balans i hästens mun och där<strong>med</strong> hindra hästen från att<br />
använda huvud och hals i språnget.<br />
Vägval<br />
Ryttarens förmåga att rida hästen så att den så tidigt som möjligt kommer vinkelrätt och mitt<br />
på hindren.<br />
Tempo och rytm<br />
Anpassa tempot till hästens galopp, spr ånglängd, hinderstorlek samt sätt att hoppa.<br />
Förmåga att rida i rytm och balans fram till <strong>av</strong>språngspunkten samt mellan hinder.<br />
Anridning<br />
Förmågan att komma till en, för respektive häst, normal <strong>av</strong>språngspunkt vid varje hinder.<br />
Helhetsintryck<br />
Den totala bilden <strong>av</strong> ekipaget under markarbete och hoppning utifrån texten samt att det ger<br />
ett snyggt och prydligt intryck vad gäller utrustning, klädsel, ryttarens uppträdande samt<br />
horsemanship.<br />
Betygskriterier<br />
För betyget - Godkänt - skall ovanstående kriterier uppfyllas på en väl skolad och rutinerad<br />
häst.<br />
För betyget - Väl Godkänt - skall ovanstående kriterier uppfyllas på en väl skolad och<br />
rutinerad häst samt att ryttaren ska genom visad säkerhet och rutin kunna rida hästar i olika<br />
åldrar, <strong>av</strong> olika karaktär och temperament i utbildnings- och korrigeringssyfte.<br />
37
BILAGA 4. FRÅGOR TILL INTERVJUER MED STUDENTERNA<br />
1 Har du upplevt någon skillnad när det gäller hoppundervisning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong><br />
Storbildsvideo jämfört <strong>med</strong> traditionell undervisning?<br />
2 Fördelar respektive nackdelar?<br />
3 Ni har haft fem teman på lektionerna under projektperioden<br />
B. sits och följsamhet<br />
A. kontroll <strong>av</strong> hästen<br />
B. Rytm<br />
C. Anridning på enkelhinder<br />
D. Hinder i följd<br />
Vid Vilken <strong>av</strong> övningarna tycker du att du haft mest resp minst nytta <strong>av</strong> att se dig själv<br />
på <strong>storbildsvideo</strong>? Rangordna!<br />
4 Är det någon särskild deltalj tycker du att du lyckats <strong>med</strong> att förbättra <strong>med</strong><br />
<strong>av</strong> undervisningen <strong>med</strong> <strong>storbildsvideo</strong>?<br />
5 Det tar ju viss tid att titta på <strong>storbildsvideo</strong>n vilket <strong>med</strong>för att ryttarna hoppat färre språng<br />
under ridlektionerna - hur ser du på det?<br />
6. Har du någon uppfattning <strong>av</strong> hur du själv lär dig bäst - genom att ridläraren<br />
visar (visuellt), genom att ridläraren instruerar <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> ord eller<br />
kinestetiskt (genom att pröva dig fram)?<br />
7 Är det något som du tycker vi borde gjort annorlunda när vi arbetat <strong>med</strong><br />
<strong>storbildsvideo</strong> under projektets gång?<br />
8 Är undervisning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> <strong>storbildsvideo</strong> en metod som du skulle vilja att vi fortsatte<br />
att arbeta <strong>med</strong> på hopplektionerna på Strömsholm?<br />
9 Är undervisning <strong>med</strong> <strong>storbildsvideo</strong> en metod som du själv skulle kunna tänka dig att<br />
använda i ditt framtida arbete som ridlärare?<br />
10 Är det något annat du lärt dig under projektets gång?<br />
38
BILAGA 5. FRÅGOR TILL INTERVJUER MED RIDLÄRARNA<br />
1. Har du upplevt någon skillnad när det gäller att undervisa i hoppning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong><br />
<strong>storbildsvideo</strong> jämfört <strong>med</strong> traditionell hoppundervisning?<br />
2. Fördelar respektive nackdelar?<br />
3. Har du lagt märke till att vissa elever förbättrat sin inlärning när du använt <strong>storbildsvideo</strong> i<br />
hoppundervisningen?<br />
4. Är det någon särskild deltalj som du lagt märke till att eleverna lyckats förbättrat när du<br />
använt dig <strong>av</strong> <strong>storbildsvideo</strong> i hoppundervisningen?<br />
5. Det tar ju en viss tid att titta på <strong>storbildsvideo</strong>n - vilket <strong>med</strong>för att ryttarna hoppat färre<br />
antal språng under ridlektionerna - hur ser du på det?<br />
6. Har du någon uppfattning <strong>av</strong> hur du själv lär dig bäst - visuellt, auditivt eller kinestetiskt?<br />
var faktiskt jättebra.<br />
7 Är det något som du tycker vi borde gjort annorlunda när vi arbetat <strong>med</strong><br />
<strong>storbildsvideo</strong> under projektets gång?<br />
8. Är undervisning <strong>med</strong> hjälp <strong>av</strong> <strong>storbildsvideo</strong> en metod som du skulle vilja fortsätta<br />
att arbeta <strong>med</strong> på hopplektionerna på Strömsholm?<br />
9 Är undervisning <strong>med</strong> <strong>storbildsvideo</strong> en metod som du själv skulle kunna tänka dig att<br />
använda i ditt framtida arbete som ridlärare?<br />
10 Är det något annat du lärt dig under projektets gång?<br />
39
54 . En labkur s komplicerade planeringsprocess - ett exce mpe l.<br />
M ikael Pell<br />
55. Djurens roll i samh ället har förändrats - etik och diurskydd i veterinä r<br />
utb ildni ngen .<br />
Eva Hertil<br />
56 . Doktorander som lärare - en interuin studie gjord på <strong>SLU</strong> 's {orskarstu derande.<br />
Anrikatrin Nyman<br />
57 . Kunskapssynen hos lammatarstuderande<br />
Christian Swensson<br />
58. Schema löst läsår - går det?<br />
Kari n Morgan & Mari Zerte rqvist<br />
59 . När grönt och vitt möts. Utvärdering <strong>av</strong> tiopo ängskursen Trädgård och Park<br />
Pia Schmidtbauer<br />
60. Kvmno r i skog sbruket-En resurspool {ör studiebesök m m<br />
Gun Lidest<strong>av</strong>, Maria Lundqvist,<br />
Eva Olofsson & Dianne Wasterlund<br />
61. Studenters syn på kunskap, inlärning och centrala begrepp inom<br />
ueteriniir<strong>med</strong>icinen,<br />
Astrid Hoppe<br />
62. <strong>Hoppundervisning</strong> <strong>med</strong> h,älp <strong>av</strong> <strong>storbildsvideo</strong>.<br />
Mar i Zetterqvist Blokhu is
I serien Pedagogiskt Utvecklingsarbete har tidigare utkommit:<br />
1. Pedagogiska provokationer<br />
Nils Trowall<br />
2. Larart riining - ett exempel på hur en lärarkurs i pedagogik kan planeras<br />
och genomföras<br />
Nils Trowald<br />
3. Internationalisering <strong>av</strong> utbildningarna vid Sveriges Lantbruksuniversitet<br />
Klas-Göran Bergman<br />
4. Vad anser agronornie studerande om propedeutisk a kursen?<br />
Nils Trowald<br />
5. Utvärdering <strong>av</strong> utb ildning - några aspekter på kursvärderingar och<br />
kunskapsprov<br />
Bengt Ekman<br />
6. Lantbruksuniversitetets engagema ng i U-land sfrågo r<br />
U-lands<strong>av</strong>delningen (Red)<br />
7. Vetenskapligt sk rivsätt och muntlig presentat ion - en handledning<br />
Birgitta Malmfors<br />
8. Att informera om forskning<br />
Nils Trowald och Uno Björkh em<br />
9. Undervisningskvalitet och kostnadLeif Ribom och<br />
N ils Trowald<br />
10. Rolls pelet som pedagog isk resurs<br />
Lennart Nord och Nils Trowald<br />
11. Vad styr läraren i undervisningen ?<br />
Erik Walfridsson<br />
12. En utv ärdering <strong>av</strong> dagens [agrniistarutbildning<br />
Erik Walfridsson<br />
13. Muntlig tentamen vid iururgi . <strong>med</strong>icin insti tutionen<br />
Nils Trowald och Dick Mårtensson<br />
14. Natursyn hos stu denter och lärare vid Sveriges lantbru hsuniversn et en<br />
und ersök m-ng och ett diskussionsunderlag<br />
Stefan von Bothmer<br />
15. Susdenters syn på kunskapsmätning - en enkatstudie <strong>med</strong> särskild<br />
hänsyn till de graderade betygens inverkan på inlärning och stu dier<br />
N ils Trowald och Lars Owe Dahlgren<br />
16. Kvalitet- några synpunkter på kvali tet och kva litetsutveckling i grun d<br />
utbildning en vid Sve riges Lantbruksuniversitet.<br />
Kjell-Arne Nilsson, Marianne Fredriksson och<br />
Nils Trowald<br />
17. Vad har man? Vad vill man ha -lararnas pedagogiska status vid <strong>SLU</strong>.<br />
Anna H Pettersson<br />
18. En dato r till uarie student? En utuiirdering <strong>av</strong> SL U1sstudentdatorpro<br />
jekt.<br />
Ola Falck, Pär Lindau<br />
19. Utbildning i blickpunkten -Redogörelse (rån ett pilot(örsök <strong>med</strong> "pee r<br />
review " vid Skogs -mästarskolan, hösten 1994<br />
Hans Högberg<br />
20 . Dyslexi - ett förbisett problem vid universiteten<br />
Peder J onsson<br />
2 1. Föreläsning en som pedagogisk t fenome n<br />
Bengt Ekman<br />
22. Handledaren i PBJ, aktiv eller passiv !<br />
Chris tina Nilsson<br />
23. Kvalitattva metoder för kursvardering<br />
Sven Hag ström<br />
24 . Klinikundervisning , några tankar och ideer från ueteriniirrnedicinska<br />
(akuiteten<br />
Kristina Forslund<br />
25. En amnesdidaktisk studie i veterinär<strong>med</strong>icin<br />
Gunilla Trowald-Wigh<br />
26. En amnesdidaktisk studie <strong>av</strong> patotogi am nets framväxt inom ueteriniirutbildningen<br />
Eva Hellmen<br />
27. De lrappo rt t IJå; Mål och ramar rör utveckling <strong>av</strong> utbildningsh ualiten<br />
VId <strong>SLU</strong>.<br />
N ils Trowald, Carl Hård af Segersrad<br />
28. Delrapport tre; Insatser och verktyg (ör utveckling <strong>av</strong> utb ildningshualiten<br />
vid <strong>SLU</strong> .<br />
Carl Hård af Segersrad, Nils Trowald<br />
29. Den pedagogiska datorn<br />
Staffan Stenhag<br />
30 . Utomhuspedagogik, exempel (rån <strong>SLU</strong> (under omarbetnmg)<br />
Stefan von Borhmer<br />
3 1. Delrapport 1; Stu den ters syn på kunskap, inlärning och centra la begrepp<br />
inom veterinär<strong>med</strong>icinen inför studiestarten.<br />
Astrid Hoppe<br />
32 . Universit etslärares tankar om mål, innehåll och studenternas "först åelse" i<br />
markvetenskapliga ämn en.Ingrid<br />
M. Karlsson<br />
33. Biotehnimubildn ingen vid <strong>SLU</strong> 1988 -1996, en utvärdering baserad på stu <br />
denternas erfarenheter.<br />
Hans Ellegren<br />
34. Skis sand et som didaktiskt (enomen.<br />
Lenna rt Nord & Pirjo Birgerstam<br />
35 . Mo raliska aspekter på naturen, främst marken, i utbildningsplaner och<br />
undervisning.<br />
En st udie <strong>av</strong> landskapsarkitektutbildningen vid <strong>SLU</strong>.<br />
Maria Strandberg<br />
36. Sagan om Franz Wolfgang. eller hur man gör undervisning ännu roligare.<br />
Chris tina Nilsson<br />
37. Situation of Foreign Ph.D. students at <strong>SLU</strong>, areport based on interuieu/s<br />
withI2Ph.D.students<br />
Afaf Kamal -Eldin, Riitta Hyv önen-Olsson, Roland Sigvald<br />
38 . Studenters och lärares uppfattningar om några ma rk vetenskap liga fenomen .<br />
En studie inom landskapsark itekt ut bildningen vid SL U.<br />
Maria Stran dberg, Mats Linde<br />
39 . Att lära sig s;älv genom att undervisa andra .<br />
Kristina Lillpers, Gab rielle Lagerk vist, Lotta Rydhrr-er &<br />
Gunnel Gustafson<br />
40 . Bildtänkandets pedagogik. Besk rivning <strong>av</strong> kursen Fo U6, formlära för<br />
natur- och samhällsvetare ,vid <strong>SLU</strong>.<br />
Ylva Dahlman<br />
4 1. Didaktiken i hästhoppning. En studie <strong>av</strong> undervisningen i basthoppning.<br />
Mari Zetterqvist<br />
42. Hovslagaru tbildningen<br />
Barbro Attr ell<br />
43. Föreläsningssalar på Ultuna - ur pedagogisk synvinke l<br />
Eva Arvidsson , Emma Forsberg, Johan Må nsson<br />
& Ca lle Nordqvist<br />
44. Djuretik i undervisningen<br />
Christian Swensson<br />
45. Casem etodik<br />
Cecilia M ark -Herbert<br />
46. Studenters syn på kunskap, inlärning och centrala begrepp tnom veterinär <br />
<strong>med</strong>icinen. Del 2.<br />
Astrid Hoppe<br />
47. Forskntngsärkeln som metod för att stim ulera utomh usbaserade inslag<br />
universi tetsutbildningar<br />
Tuula Eriksson, Mats Liebe rg & Petter Akerblom<br />
48. Ar husdju rsagronomutbildn ingen anpassad till stu denternas framtida<br />
behov?- En postenkätundersökning<br />
Gabrielle Lagerkvi st<br />
49 . Hästen & högskole- studier >En studie om up pfattning<br />
Maria Ekbr and<br />
50 . Problemlö sningsstrategier - en studi e om lärares påverkan <strong>av</strong> studenter vid<br />
prob lemba serat tarande<br />
Mats Strand ell<br />
51. Bildtänkande ts pedagogik, 2.1nterv;u <strong>med</strong> Betty Edwards 11 ;un i 1999 .<br />
Ylva Dah lman<br />
52. Klinisk veterinär<strong>med</strong>icin, sarskilt undervisning i buiatrik i Sverige under 250<br />
år.<br />
Paul I-Ioltenius<br />
53 .CollectlVe perception o( knowledge and educa tional ph ilosophy and ,ts irnpact<br />
on teaching and learning.<br />
Beat rix Alsaniu s
Change language