Sidan 1 3-07.indd - Ergo

10/REPORTAGET
Ergo #3 / 2007
»Den största stressen
är mina egna krav«
Anna är 23 år gammal och pluggar
ekonomi vid Uppsala universitet.
Liksom många andra såg
hon fram emot en studieperiod
fullspäckad av fest, plugg, nya
vänner och avklarade tentor.
Men det roliga förbyttes i långt
gången stress.
Det började nog redan i slutet
av mitt första år i Uppsala.
Första terminen var
mest bara kul och fest. Livet
var väldigt enkelt. Men när
jag började inse varför jag var här – för
att plugga – blev pressen plötsligt stor,
berättar Anna.
– Det är en extremt hög nivå på studenterna
här. Och eftersom jag ständigt
jämför mig med andra känner jag mig
alltid sämre. Jag ser inte att jag utvecklas,
snarare att jag borde kunna ännu
mer. Det gör att jag ständigt känner mig
osmart och att jag borde plugga mer, vilket
är jättestressande.
Anna menar att mycket av stressen
ligger i att få ihop hela hennes livssituation.
Hon tänker ständigt på vad hon
borde göra i stället för att ta tag i det.
– Jag släpper aldrig tankarna på allt
som finns på min ”att göra”-lista. Sitter
jag och läser tänker jag samtidigt på att
jag borde handla, ringa det där telefonsamtalet
eller träffa mina vänner... Inte
ens det som ska vara kul blir riktigt kul.
Till en början insåg inte Anna att det
var just stressad hon var. Hon började
bara plötsligt må sämre, psykiskt och fysiskt.
Inget i livet kändes helt bra och rätt.
Hon tvivlade ständigt på sina beslut. När
hon började få fysiska symptom dök tanken
på stress upp. Stela axlar, andningssvårigheter,
svårt att komma till ro, koncentrationssvårigheter,
oro i magen och
stickningar i bröstet. Dessutom hände
något i höstas som fick henne att bli riktigt
orolig.
– En kväll när jag skulle sova började
jag som vanligt tänka på vad jag borde
göra imorgon, vad jag borde ha gjort
idag, vad jag bör göra i sommar och i
framtiden, osv. Och jag hade hysteriskt
mycket i skolan. Helt plötsligt började
alla tankar snurra och det kändes som
att hela huvudet skulle sprängas. Jag fick
panik och kunde knappt andas, det var
sjukt läskigt. Jag insåg att jag inte kunde
fortsätta så här, och tvingade mig själv
att åka hem helgen därpå och försökte
att inte göra någonting.
Själv tror Anna att de egna kraven är
den främsta anledningen till hennes
stress. Hon vill alltid vara bäst, i stället
för att inse att hon är bra som hon är, på
sin nivå.
– Jag pluggar jättemycket men kommer
ändå aldrig upp i några högre betyg.
Jag känner att jag måste klara av allt
och blir besviken när jag aldrig gör det.
Det är som att jag sätter en ribba för hur
mycket jag bör klara av som jag aldrig
når upp till.
Hon menar också att hon gör det som
andra gör, snarare än att ta reda på vad
hon själv verkligen vill.
– Jag läser ekonomi nu men tycker
egentligen att det är jättetråkigt. Det
är som att jag gör det för att jag måste.
Jag vet egentligen inte vad jag ska bli,
vad jag är intresserad av, vad jag tycker
är riktigt, riktigt kul. Att inte veta vilken
väg jag ska gå stressar mig enormt.
IDAG HAR ANNA försökt lägga ner pressen
på sig själv. Men då blir det i stället
att hon inte gör någonting. Plötsligt
känns tentorna onödiga och lektionerna
tråkiga. Å andra sidan har stressen
faktiskt minskat.
– Jag har försökt sänka mina krav och
ändra mitt liv. Jag ska till exempel flytta
hem i vår och läsa en kurs som jag verkligen
är intresserad av och inte en jag
”borde” läsa. Det är små steg, men eftersom
jag mår så dåligt känner jag att
jag måste ta tag i det här. Det finns inget
alternativ.
ANNE VON EULER
»Studentlivet är en prestationsinriktad miljö«
Symptom som ont i magen,
stelhet i axlar, magkatarr och
sömnsvårigheter ses lätt som
normala tillstånd av många
studenter. Men det är tydliga
tecken på stress.
Enligt studentkårens undersökning
från förra året
känner sig fyra av tio Uppsalastudenter
stressade eller
mycket stressade. Anna-Lena
Hedman är kurator på Studenthälsan i
Uppsala. Hon förklarar varför hon tror
att stress är så vanligt bland studenter.
– Som nybliven student ställs man inför
en helt ny livssituation. Från att ha levt
ett tryggt och inrutat liv med schemalagda
dagar och en familj att gå hem till
är det plötsligt dags att ta ansvar över
sitt eget liv, med allt vad det innebär.
Därtill är studentlivet är en väldigt prestationsinriktad
miljö där det mesta
handlar om att lyckas med saker.
Hon delar upp studietiden i tre delar där
varje del bidrar med nya krav. I början
handlar det om att hitta sin plats i den
nya situationen. Att fixa boende, klara
ekonomin och hitta nya vänner läggs
till som nya måsten. När det efter några
år är avklarat kommer insikten att studierna
faktiskt bör leda fram till något i
framtiden. Och i och med det frågor om
vad man själv vill, vad som är kul och vad
som är det bästa valet.
Den sista perioden i studietiden är när
slutet börjar närma sig. Plötsligt ska
studentlivet som då ofta börjat kännas
väldigt tryggt, bytas ut mot en verklighet
med krav på arbete, ny bostad och för
många även familj.
– Det är inte konstigt att studenter är
stressade om man tittar på hur deras liv
ser ut, säger Anna-Lena Hedman. Inte
nog med att de ska lyckas ta sig igenom
alla de tre perioderna under studietiden,
många jämför sig dessutom ständigt
med det vi brukar kalla ”summan
av alla andra”.
Med det menas att istället för att titta på
vad en person gör, lägger man ihop vad
alla runt omkring en gör och försöker
lyckas med allt det själv. Det låter som
en självklarhet att det är en omöjlig
uppgift, men det är så de flesta av oss
gör.
– Att ständigt jämföra sig med andra är
som att jaga en person som inte finns,
det är extremt stressande. Du måste inse
att du duger som du är och våga tro att
allt ordnar sig.
ANNE VON EULER