Sidan 1 3-07.indd - Ergo

More documents

Recommendations

Info

Foto: Annica Karlsson Rixon 18 / KULTUR Ergo #3 / 2007 ERGO VÄLJER Lorenzo Casini och Jacob Bursell arrangerar Rockgask på V-Dala för fjärde gången den 3 mars. Foto: Christin Lenthamre UTSTÄLLNING/ Identitet, nätverk och konstnärsskap är återkommande teman i Annica Karlsson Rixons fotografier.Uppsala konstmuseum visar nu ett urval av hennes verk från de senaste femton åren. Förutom flera porträttserier från hennes egen konstnärsmiljö finns här verket “Truckers and Others”, som dokumenterar bortemot tusen (!) kaliforniska lastbilar och deras förare. Eriksson Rixon började fota dem från bilen när hon levde i USA på 90-talet. Populär alternativgasque En gasque utan tal och snapsvisor kan låta som en dröm eller mardröm beroende på ens läggning. V-Dala har hursomhelst gjort succé med sin Rockgask, där man satsar på musik istället för att hålla på formerna. Lördagen den 3 mars arrangerar V-Dala nation sin Rockgask för fjärde gången. Konceptet har visat sig snudd på omåttligt populärt, så Ergo bestämde möte med arrangören Lorenzo Casini och V- Dalas förste kurator Jacob Bursell, för att surra lite om evenemanget och hur det kommit att bli en sådan succé. Vilken var den bakomliggande tanken med Rockgask-konceptet och hur ser era förväntningar ut inför lördag? Lorenzo: Tanken med Rockgasken var att erbjuda dem som vanligtvis inte går på gasquer möjlighet att bevista en gasque. Vi bestämde oss därför för att stryka långa tal, snapsvisor och studentikos underhållning från programmet. Valfri klädsel och ett mycket prisvärt kuvertpris var två andra viktiga inslag. När biljetterna till årets gask släpptes den 12 februari hängde folk på dörren och vi hoppas naturligtvis på en fullsatt sittning även denna gång. Jacob: Jag kan tillägga att vi därtill, till skillnad från det klassiska gasquekonceptet, ger gästerna större inflytande över deras placering. Vi försöker tillgodose alla önskemål, och till exempel så går det utmärkt att få ett alldeles eget bord. Är ni generellt för den här typen av tema tiska gasquer, såsom baklängesgasquer eller lammskallegasquer? Lorenzo: Rockgasken skiljer sig egentligen radikalt från det tematiska upplägget. Tanken är till exempel inte att folk ska klä ut sig i slitna jeans eller läderbyxor och göra det hela till något slags maskerad. Det är snarare ett tillfälle för musikintresserade att avnjuta en middag tillsammans vid ett fint dukat bort och under tiden få möjligheten att umgås och se ett par band uppträda. En riktigt bra förfest helt enkelt! Gasquer brukar väl gå ungefär plus-minus-noll, och nationerna snarare dra in pengar på uthyrningar och/eller klubbverksamhet. Har det funnits någon sådan anledning från nationens sida att göra gasqueverksamheten populärare? Jacob: Givetvis är det i alla avseenden roligare med en populär gasque, samtidigt som intresset för den traditionella gasquen är mindre idag än för några år sedan. Idén med Rockgasken har varit att utmana några traditioner, och visa att en Uppsalagasque kan ta andra former än de vi är vana att se. Vad gäller den ekonomiska aspekten så kan en lyckad gasque helt klart ge nationskassan ett bidrag. I just det här fallet måste man dock hålla i minnet att alla inblandade, artister och ljudtekniker m fl vill ha betalt. Dessutom håller vi priserna nere för att utesluta så få som möjligt. Har ni några planer på hur ni ska utveckla konceptet? Är symfrockgask eller postrockgask alternativ för framtiden? Lorenzo: Tveksamt, man bör betona att Rockgasken handlar om rock i en mycket vid mening. Första upplagan hette egentligen No More Rock’n’roll For You!, men tillställningen började i folkmun att kallas för Rockgask. Det var således bara att acceptera den nya beteckningen även om den ibland kan vara något missvisande. Hur tänkte ni när ni satte ihop lineupen och hur kommer kvällen att vara upplagd? Lorenzo: En fördel med Rockgasken är att vi kan erbjuda mer avskalade akter, som kanske inte riktigt passat in på en Velvet men som vi ändå tycker är bra, möjlighet att spela under middagen. Det blir två kortare uppträdanden på cirka 20 minuter var av Darjelin och you/ me. De mer etablerade akterna Isolation Years och Last Days of April spelar på släppet där vi under tidigare upplagor av Rockgasken bokat Peter, Bjorn & John, Hello Saferide och Deportees. Om ni hade en obegränsad budget att lägga bara på rockgasken, hur skulle den då se ut och vilka band skulle ni boka? Lorenzo: Det är klart att det skulle vara kul att vid något tillfälle kunna bjuda på någon namnkunnig artist under middagen. Å andra sidan är ju en av poängerna att få möjligheten att lyfta fram något nytt. Jag vet till exempel att en del studenter upptäckt artister som Maia Hirasawa och Ida Maria just på Rockgasken. BJÖRN BERGLUND Mer information finns på www.engarde.se/velvet FILMFESTIVAL/ ”Kvinnans situation i Iran är enligt gällande lag underordnad mannens och kvinnor diskrimineras både i lag och i praktik”, skriver UD år 2007. Den som såg Nahid Perssons “Bakom slöjan” och vill veta mer om kvinnors vardag i Iran rekommenderas att ta sig till Slottsbiografen 10–11 mars, då föreningen Kvinnor För Fred Uppsala visar ett antal dokumentärfilmer om iranska kvinnors livsvillkor. FÖREDRAG/ 2006 var året då klimatförändringarna blev förstasidesstoff även i kvällspressen. Föreningen Heimdals diskussions forum “Punsch och politik” tar sig an frågan den 10 mars, då man frågar sig om klimatförändringen är “det största hotet eller världens bluff”. Den 14 mars kommer Anders Ygeman (s), ordförande i miljöutskottet, till Laboremus för att tala under rubriken ”Klimatfrågan och framtiden”.
Ergo #3 / 2007 KULTUR / 19 I närkamp med Strindberg – Det ska vara som att titta in hos grannen. Man ska kunna känna: så här är det, folk hatar varandra på liv och död. Det säger Andreas Wetell, regissör för V-Dalateaterns uppsättning av Strindbergs ”Fadren”, som har premiär 7 mars. Andreas Wetell har flera uppsättningar på både V-Dalas och Västgötas nationsteatrar bakom sig. Strindberg hade han dock inte gett sig i kast med tidigare. Men för något år sedan fick han tag på en pocketutgåva av ”Fadren” och fascinerades av känslostyrkan och hämningslösheten i maktkampen mellan Ryttmästaren och hustrun Laura. Han vill lyfta fram det allmänmänskliga i pjäsen. – Jag vill visa att det här skulle kunna hända mig. Om man drar konflikter tillräckligt långt hamnar man till sist i undergång. Och det är inte så lätt att dra sig ur, att bara skilja sig – man har starka band till varandra, man har barn tillsammans. DOTTERN BERTHAS OFÖRMÅGA att välja sida när föräldrarna strider om hennes uppfostran och kärlek är trovärdig än idag, konstaterar Andreas Wetell. Däremot har ensemblen arbetat för att göra henne mer vuxen och med en egen vilja. – Hon ska kännas som en vanlig tonåring, inte som den lallande idiot hon ibland framstår som i texten. Det är meningslöst att göra teater om man inte kan appellera till publiken, annars blir det bara ett tidsdokument. Den största utmaningen har dock varit att skildra Ryttmästaren och Laura som två jämnbördiga parter, lika goda kålsupare i sina försök att gå segrande ur striden. Målet är att få publikens sympatier att ständigt växla. Anders Ericsson och Sara Backman Prytz gör rollerna som Ryttmästaren och hans hustru Laura i August Strindbergs ”Fadren” på V-Dala nation. Foto: Christin Lenthamre – Vi försöker skapa förståelse för Laura och visa att hon också har motiv för sitt handlande. Hon befinner sig i ett äktenskap där kärleken redan gått förlorad, och måste reagera på de situationer som uppstår, rädda sig och sitt barn, säger Andreas Wetell. Att tona ned könskampen till förmån för en maktstrid mellan två individer känns inte bara mer modernt utan gör också pjäsen mer dramatisk, menar Anders Ericsson, som gestaltar Ryttmästaren. – Det blir ganska ospännande om man drar för hårt i strängarna kring Lauras slughet. Nu handlar det i stället om att hon vill ha lika mycket makt som han – minst. BÅDE ANDERS ERICSSON och Andreas Wetell tvekade först över om det går att få ”Fadren” att kännas aktuell idag. Nu tror och hoppas de det, trots att Andreas Wetell har valt att inte göra några ingrepp i varken språk eller handling. Att den centrala frågan om faderskapet – Laura får Ryttmästaren att börja tvivla på om han verkligen är far till sin dotter – idag skulle gå att lösa på enkel väg, hoppas han att publiken struntar i. Eller ännu hellre, inte hinner tänka på. Men bara att rucka på maktförhållandet mellan Laura och Ryttmästaren innebar en ”sjujäkla utmaning”, menar Andreas Wetell. – Strindberg var ju väldigt bra på att få fram det han ville i pjäsen. Börjar man ändra på det börjar allt plötsligt krumbukta. Det har varit det svåraste. HANNA LUNDQUIST/red@ergo.us.uu.se Fotnot: ”Fadren” spelas den 7, 8, 9, 13 & 14 mars. V-Dala nation, kl 19. UTSTÄLLNING Smak är avsmak för andras smak ”God smak” Upplandsmuseet (17 februari–15 april) Går det att avgöra värdet på en människa genom att undersöka hans eller hennes varukorg på ICA? Blir man verkligen en bättre människa av att ha hängt på rätt klubbar i London och varit först med att redan på demostadiet upptäcka det senaste försöket att väcka liv i postpunken? Och måste man vara en vit, idealviktig, korthårig, kostymklädd, heterosexuell man som gillar ljummen sushi för att få ett högavlönat jobb? Dessa och många andra frågor väcks av utställningen ”God smak”, som man kan ta del av på Upplandsmuseet under våren. Utställningen, som producerats av Malmö Museer i samarbete med Mångkulturellt centrum i Botkyrka, handlar om smak som norm, mobbing, grupptryck, kön, klass och etnicitet. Många saker, som synes, och frågan är hur djupt de lyckas borra med ett så brett ämne och med endast en halv bottenvåning till sitt förfogande. Inte alltför djupt, visar det sig, men samtidigt ligger utställningens styrka i dess bredd och de varierande medel med vilka den tar sig an frågeställningarna. Redan vid ingången provocerar man med två väggar där olika fenomen tas upp under rubrikerna ”Dålig smak” och ”God smak”, och där man bland den förra rubrikens hamburgare och kroppsbyggare blir förtjust av att hitta Bergmans filmer. Vilken funktion har då smak i vårt samhälle, och vilken roll spelar vår rädsla för att avvika från normerna i våra dagliga liv? De flesta sociologer skulle svara att smak är starkt förknippat med identitetsskapande, en följd av allas vårt behov av att känna oss märkvärdiga, speciella och unika i förhållande till andra, och bygger i slutändan på vårt behov av att sortera oss själva och andra i hippa och ohippa, i bildade och obildade, i ”vi och dom” – ja, i slutändan bra och dåliga människor. Att ha god smak dövar helt enkelt vår inre osäkerhet inför att duga som vi är, genom att vara en form av legitim mobbing och segregering. Eller som den gode Pierre Bourdieu en gång uttryckte det: Smak är avsmak för andras smak. Men om det är så här enkelt, hur kommer det sig då att vi fortfarande håller på så i vårt civiliserade, demokratiska samhälle? Är det de relativt små inkomstklyftorna som gör att smak har blivit så mycket viktigare än förr? Eller den ökade individualismen, med den ständiga betoningen av nätverkande och kontaktytor? Utställningen ger inga klara svar på frågorna, men lyckas till delar ifrågasätta vårt i grund och botten ganska barnsliga behov av att hålla oss till normerna, att tillhöra rätt klick och att alltid känna oss hippa och kultiverade. Vad man saknar bland fotografierna, filmerna och de interaktiva pedagogiska datorprogrammen är mer konkreta fakta och exempel. Några enkla sociologiska fyrfältare kunde tydligare ha åskådliggjort hur smak används som statusmarkör i allt från heminredning och matvanor till hur vissa klädesplagg snabbt gått från att vara exklusiva till att bli närmast vulgära (Goosejackor, någon?). Men vänta lite nu. Hur hippt är det egentligen att gå på Upplandsmuseet? Inträdet lär vara gratis, besökarna domineras av skolklasser, barnfamiljer och pensionärer, och vid invigningen hotade de med att erbjuda guidade turer där tankegångarna kommer att göras tillgängliga för kreti och pleti. Och till råga på allt skriver Ergo om saken. Nä, smuggla då hellre in lite ostron och en flaska skumpa på Carolina Rediviva och beställ fram Bourdieus ”La Distinction: Critique sociale du jugement”. På franska. JERRY MÄÄTTÄ
Page 1 and 2: Illustration: Katarina Seth Uppsala
Page 3 and 4: Ergo #3 / 2007 LEDARSIDA / 03 ÖVER
Page 5 and 6: Ergo #3 / 2007 DEBATT / 05 KÅROBLI
Page 7 and 8: STUDENTER & ARBETS- MARKNAD PRESENT
Page 9 and 10: Italiensk pizzabuffé inklusive kaf
Page 11 and 12: Ergo #3 / 2007 REPORTAGET/11 Illust
Page 13 and 14: Ergo #3 / 2007 NYHETER /13 »Enorm
Page 15 and 16: Ergo #3 / 2007 REPORTAGET / 15 bran
Page 17: Ergo #3 / 2007 NYHETER / 17 FORSKNI
Page 21 and 22: Ergo #3 / 2007 RECENSIONER / 21 Bet
Page 23 and 24: Ergo #3 / 2007 23 / KALENDARIUM VÄ
Page 25 and 26: Ergo #3 / 2007 NATIONERNA / 25 tré
Page 27 and 28: KÅRSIDORNA News in English I am cu

Sidan 1 3-07.indd - Ergo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?