Ing-1-14_low

foto: topfoto/TTderas svaga punkter och sedan konstruera ämnensom angriper bakterierna precis där.Det låter smart, och man hittade en del tänkbaraså kallade läkemedelskandidater som faktisktdödade bakterier i laboratoriet, men där tog detstopp. De nya ämnena måste också kunna ta sigin i bakterien. De får inte skada människans egnaceller och de får inte heller orsaka alltför snabbresistensutveckling hos bakterierna. För att bli enverklig medicin måste ämnet klara alla dessa tester.Men resultatet från högteknologi-approachen blevnoll, trots flera års hårt arbete och många satsademiljarder.Ett par nya antibiotika väntas nå marknadenunder de närmaste åren. Men efter det kommer ingenting.Det är tomt i pipelinen, samtidigt som resistensenökar snabbt runtom i världen. I dag ansesläget så allvarligt att det finns förslag på att man skafrångå kravet på frihet från biverkningar för nyaantibiotika. För den som har en dödlig infektion kanäven svåra biverkningar kännas acceptabla.Eftersom läkemedelsbolagen inte längre kanutveckla nya antibiotika själv – det har blivit försvårt och finansiellt riskfyllt även för de allrastörsta företagen – försöker EU få universitetenoch företagen att samarbeta.I ett nytt initiativ, ”New Drugs 4 BadBugs”, från EU, deltar flera europeiskaläkemedelsföretag och universitet, ävensvenska som Astra Zeneca, KTHMirakelmedicin kommed varningNär Alexander Fleming efter en semestermed familjen kom tillbaka till sittlaboratorium den 3 september 1928,gjorde han en epokgörande upptäckt. En avhans bakterieodlingar hade drabbats av mögel.Det intressanta var att i ett område runtsjälva mögelklumparna växte inga bakterier.Möglet var av sorten Penicillium och Flemingförstod att möglet utsöndrade ett bakteriedödandemedel. Han valde att kalla det förpenicillin. Fleming publicerade sina resultat,och försökte utveckla en medicin, men lyckadesaldrig. Efter flera år gav han upp.I stället tog andra forskare vid och lyckadesframställa en bakteriedödande medicin.Med stöd av amerikanska och brittiska statenoch Uppsala universitet. Initiativet som har fåttöver två miljarder kronor har flera program. I ett avdessa ska man ta fram bättre sätt att testa antibiotika.I ett annat delprogram ska man undersöka hurman kan underlätta för mediciner att ta sig igenombakteriernas cellmembran.I ett tredje ska universiteten bidra med kandidatämnentill nya antibiotika. Trettio akademiskagrupper från Uppsala universitet deltar i projektet.De ska ta fram nya ämnen, kandidater till nya antibiotika,medan läkemedelsföretagen ska testa democh i bästa fall ta dem till produktion. Projektet skaockså genomgå samma tuffa utgallringsprocesssom läkemedelsbolagen brukar jobba efter, därkandidat ämnena testas i flera omgångar.I första rundan har man tagit fram sju styckenkandidatämnen. De har rätt kemi men allainblandade vet att det i snitt behövs närmare 1 000kandidat ämnen för att man ska våga tro att detverkligen resulterar i någon ny medicin. Det kanalltså dröja några år innan resultaten kommer.Det görs försök att ta fram alternativ till konventionellaantibiotika. I Ryssland har man länge forskatpå så kallade bakteriofager. Det är ett slags virussom angriper bakterier. De har visat sig effektivai vissa sammanhang, men de är mycket svåra attpaketera i tablettform eller ges i blodet. Det finnsförsök med jästsvampar som konkurrerar ut bakteriernamedan andra mediciner stöder kroppenseget immunförsvar.som såg en chans att rädda många soldatersliv fick de igång massproduktion av penicillin1944. Alexander Fleming delade Nobelpriseti medicin 1952 med Howard Florey ochErnst Boris Chain – de som hade utvecklatpenicillinet.Under decennierna som följde utveckladesen rad olika antibiotika världen över, bland andrastreptomycin som botade tuberkulos ochtetracyklin, den första bredspektrumantibiotikansom slår mot många bakteriearter. Menmedvetenheten om att bakterierna utvecklarresistens fanns tidigt. Alexander Flemingvarnade för det redan i sitt Nobeltal 1952.Sture HenckelMen det finns ytterligare en alternativ formav antibiotika som kan komma att få betydelse:peptider. Peptider finns på hud och slemhinnorsom en del av kroppens naturliga försvar. Det ärmolekyler som är sammansatta av korta kedjorav aminosyror och kan beskrivas som ett slagsminiproteiner. De är positivt laddade och fastnarpå bakteriens negativt laddade yttermembran.Peptiden slår hål på cellmembranet, varvid bakterienöppnas och tappar ut allt sitt innehåll och dör.Hela förloppet tar bara någon sekund. Snabbhetengör det också svårare för bakterierna att bygga uppresistens.Peptidernas antimikrobiella förmåga är väl kändsedan tidigare. Problemet är att det är svårt att göramediciner av dem. De är extremt känsliga och brytssnabbt ner. Men nu startar ett omfattande projektsom ska ändra på det. Projektet får stöd från EU –motsvarande 70 miljoner kronor – och det leds avSP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Elva av 16partner i samarbetet är svenska.Helena Bysell är civilingenjör med inriktningmot kemiteknik och har disputerat inom farmaci.Hon är forskare vid SP och koordinerar nu detnya peptidprojektet som startades så sent som idecember 2013. Det har fått namnet Formamp, enförkortning av det betydligt krångligare InnovativeNanoformulation of Antimicrobial Peptides toTreat Bacterial Infectious Diseases.– Det är väldigt värdefullt att EU går in med såmycket pengar i projektet. Inget läkemedelsbolagskulle göra en så omfattande och systematisk studiesjälv, säger Helena Bysell.Arbetet är i hög grad ett samarbete mellan företagoch universitet. Första steget blir att försöka byggain peptiderna i olika typer av nanostrukturer somkan fungera som ett slags transportskydd för peptiden.Peptiderna, som ursprungligen har konstrueratsav forskare, tillverkas av Polypeptide Laboratoriesi Malmö och utvecklas sedan till att fungerasom läkemedel av bland annat Pergamum, ocksåett svenskt bolag. Arbetet med att förse dem medett skyddande bärarmaterial görs av SP och även iolika forskningsföretag och på universiteten. Läkemedelsverket är med och ger råd kring regelverketför mediciner.Michael Malkoch är en av de forskare somska jobba med att kapsla in peptiderna i olikaskyddande bärarmaterial. Han är ingenjör ochdocent i funktionella makromolekyler. Han jobbarsom universitetslektor på KTH och tar emot i enlaboratoriesal med arbetsbänkar och dragskåp medrundkolvar och automatiska blandare. MichaelMalkoch är också en av grundarna av forsknings-Det är väldigt värdefulltatt EU går in medså mycket pengar iprojektet. Inget läkemedelsbolagskullegöra en så omfattandeoch systematisk studiesjälv.”Helena Bysell36 ingenjören 1 • 2014 ingenjören 1 • 2014 37