Ing-1-14_low

ZOOM. Astronomerna har med Hubbles hjälp kunnatskåda längre ut i universum än någonsin tidigare ochupptäckt tusentals, tidigare osedda, galaxer.foto: NASA, ESA, and J. Lotz, M. Mountain, A. Koekemoer, and the HFF Team (STScI)Grova antropiskaf örklaringar är inte vadvi har hoppats på i fysiken,men vi får kanske nöjaoss med dem.”kvanta, det vill säga knippen av fältens energi, ettför varje partikeltyp. Man kunde få en viss reda ialla dessa partiklar om man tänkte sig att de varbeståndsdelar av några få slag av verkligt elementärapartiklar, så kallade kvarkar. Tre kvarkartroddes förena sig och bilda varje proton ochneutron i en atomkärna. Men varför hade de somexperimenterade i så fall inte kunnat hitta dessakvarkar? Jag minns att ett nedstämmande tvivelspred sig överallt om huruvida de starka krafternagick att beskriva med någon kvantfältteori.I början av 1970-talet upptäcktes så den rättateorin. I likhet med den lyckade elektrosvagateorin visade den sig likna kvantelektrodynamiken,men nu med en kvantitet som kallades ”färg” ochersatte den elektriska laddningen. I denna teori,kvantkromo dynamiken, uppkommer de starkakrafterna mellan kvarkarna av utbytet av åttaslags fotonlika partiklar, gluoner. Kvantkromodynamikenförklarade ett experimentresultat: destarka samspelen mellan kvarkarna blir svagare närkvarkarna studeras i fina distansskalor, till exempelär de träffas av högenergielektroner. Denna försvagningöppnade möjligheter för diverse approximativaberäkningar liknande dem som utfördes iden elektrosvaga teorin, och resultaten stämde medexperimenten så att teorin bekräftades.Gluoner har aldrig påträffats i något experiment.Först trodde man att det berodde på att dessapartiklars massa var för stor för att de skulle kunnaproduceras i de acceleratorer vi har. Gluonernakunde få stor massa genom att symmetrin brötspå samma sätt som W+, W- och Z0 får stor massa iden elektrosvaga teorin. Men det skulle ändå varaett mysterium varför kvarkar aldrig hade påträffats.Det var svårt att tro att kvarkar var särskilt tunga. Dekunde knappast vara mycket tyngre än de partiklar,som protoner och neutroner, som de är inrymda i.Då kastade några teoretiker fram tanken att denstarka kraften i kvantkromodynamiken kanske blirmycket stark på stora avstånd när den studeras i smådistansskalor, så stark att det aldrig går att dra isärfärgade partiklar som kvarkar och gluoner. Ingen57