FULLTEXT02

läraren positionerar sig som professionell på olika sätt beroende av kontext. Lärarenbefinner sig således i konstant förhandling om sin professionella identitet, vilkenofta hamnar i kollision med skolpolitiska reformer.Professionsforskningen är i huvudsak överens om att professionalism handlar omatt individer inom en viss yrkesgrupp har kontroll och legitimitet i sin yrkesutövning(Evetts 2009, 2013). Genom det hänger professionalism samman med yrkesgruppensinstitutionella förutsättningar att verka i sitt dagliga arbete. Det är justmakten över sitt yrkesutövande som flera forskare som intresserar sig för läraryrketsförändring menar riskerar snävas in då praktiker som standardiserade kunskapstesteroch politisk styrning av lärarpraktiken ökar. En ökad standardiseringav betygssättningen och high-stakes tester framhålls i forskning riskera lärarensmöjlighet att verka som professionell bedömare (Hall & Harding 2002, Pope,Johnson & Mitchell 2009, van Ewijk 2011). Överhuvudtaget påtalar flera forskareatt läraryrkets professionella status riskerar minska i takt med en ökad regleringoch kontroll över lärarnas dagliga verksamhet. Läraryrket har också ofta definieratssom en semiprofession (Stenlås 2009). Det brukar motiveras med att lärareinte har monopol på yrkesutövningen (Stenlås 2009, s 30), en gemensam yrkesetik(Sjöberg 2010a, 2010b) eller autonomi i yrkesutövandet (Berg1981, s. 41-43).Skolan har också definierats som en byråkratisk organisation med professionellainslag (s. 109).De klassiska professionerna brukar exemplifieras med läkare, präster och jurister(Lindensjö & Lundgren 2000, s. 166, Stenlås 2009). Det som vanligtvis lyfts framsom karaktäriserande för en profession är autonomi, utbildning och gemensammaetiska regler. Samhällelig legitimitet framhålls som grundbulten för att en yrkesgruppska kunna verka som professionell (Evetts 2009, s. 25, 2013, Stenlås 2009,s. 37). När en yrkesgrupp inte innehar dessa karaktäristika eller när något av elementenminskas eller försvinner definieras gruppen inte som en profession, ellerså går det att tala om att en deprofessionalisering ägt rum. I internationell forskningom lärarens möjlighet att vara och agera som professionell pekar mycket pådet senare alternativet, nämligen att lärarkåren har genomgått en deprofessionalisering(Ball 2003, Biesta 2011, Gewirtz, Mahony, Hextall & Cribb 2009). Dettastöds också av svensk forskning på området (Ringarp 2011, Sjöberg 2010b, Stenlås2009).Lena Sjöbergs policyanalys av skolpolitiska texter under 1990- och 2000-talet,med utgångspunkt i Foucault, påvisar att de nya krav på lärarna som framkommerunder 1990-talet är ett uttryck för en ”regementaliserad styrningsteknologi”, enöversättning av Foucaults begrepp governmentality (Sjöberg 2010b, s. 19). Honpekar även på att Lärarförbundet var en aktiv part i en ökad reglering av lärarnaoch menar att lärarnas ”sug efter inflytande och status” medförde att de hamnade”rätt i händerna på den statliga ambitionen att effektivisera svensk skola” (s. 66).Under 2000-talet förskjuts dessa till en alltmer disciplinerande karaktär. Läraren43