FULLTEXT02

det byråkratiska ramverket (s. 163). I en professionell organisation krävs såledesatt den lokala nivån, utifrån ett gemensamt ethos definierat ”inifrån”, tolkar ochomsätter de formella reglerna i sin pedagogiska praktik och att de professionellasträvar efter att utnyttja det handlingsutrymme som finns (s. 206). Ifall en läraresyrkeskodex endast definieras uppifrån handlar det alltså enligt Berg inte om ettyrkesethos (se även Orlenius & Bigsten 2006).I analysen av lärarintervjuerna, som presenteras i del 3, är mötet mellan den formella(byråkratiska) organisationen och lärarnas institutionaliserade handlingsutrymmeen analytisk utgångspunkt. Hur lärarna beskriver sin dagliga verksamhetoch sig själva som professionella i relation till den formella regleringen är härcentralt. Den ”byråkratisering” av läraryrket som utvärderingar, standardiseringaroch kvalitetsgranskningar medför, menar jag får konsekvenser för lärarens möjlighetatt själv definiera och utföra sitt läraruppdrag. Vad som ”ovanifrån”, i skolpolicy,definieras som kvalitet och hur denna ska garanteras riskerar att minskalärarnas möjlighet att själva definiera vad som är det pedagogiskt bästa. Biesta(2011) menar att det alltmer etablerade ansvarsutkrävandet (accountability) i skolangör att kvalitet begränsas av resultattänkandet och de processer detta omgesav. Det blir mer en fråga om att leverera resultat medan mål och innehåll hamnari skuggan. Biesta menar att detta har medfört att relationen mellan lärare, eleveroch föräldrar har avprofessionaliserats. Eleven blir en kund som läraren ska gå tillmötes (s. 74-75). 28Lärare reagerar inte uniformt på skolpolitiska reformer. Inte bara skolsammanhanget,skola, elevunderlag och meritvärdet, har betydelse för attityden gentemotskolpolitiska reformer. Utifrån intervjuer med lärare i en studie av lärares attitydergentemot skolreformer visar Alex Moore m.fl. (2002) att hur ”god pedagogiskpraktik” definieras av lärare får betydelse för hur ny policy tas emot. Lärarnakunde i analysen delas upp i två grupper. Den ena accepterade och inkorporeradeny policy i sin praktik. Den andra gruppen positionerade sig som motståndare tillny skolpolicy. Den senare lärargruppen försökte förvisso förhålla sig pragmatiskttill nya skolreformer, men snarast som en överlevnadsstrategi. Intressant är dockatt båda grupperna anpassade sin praktik till reformerna (Moore et al. 2002, s.352). Moore och hans kollegor menar att lärarnas motstånd mot nya reformer harminskat sedan 1970-talet. Vad det beror på menar de är svårt att säga, men lärarekan i alla fall sägas ha blivit mindre motståndsinriktade till formell reglering, ävennär de inte sympatiserar med den. Lärarna har blivit:far less ‘political’ as some teachers put it—and that there may a corresponding guiltand denial on many teachers’ part as they are obliged to put such policies into practiceat the local level. (Moore et al. 2002, s. 562)28Se även Clarke, Gewirtz & McLaughlin (2000, s. 8-9)45