FULLTEXT02

Den sociala verkligheten representeras med andra ord inte enbart av diskurser utandet sker också en kunskapsproduktion. Hur betyg representeras i diskurser sägernågot om vad betyg ”blir” i det sammanhang de befinner sig i. Denna ”kunskapom betyg” får vidare konsekvenser för hur vi hanterar betygssättningen, men ävenför hur vi på ett övergripande plan relaterar betygen till individen, skolan ellerläraren. När betyg konstrueras som meningsfulla i diskurser, får det konsekvenserför de subjekt och objekt som relateras till betygen. I det sammanhanget framställsden betygssättande läraren som ett särskilt kunskapsobjekt.Begreppen kunskapsproduktion och konstruktion av något indikerar en viss förståelseav skolan och de praktiker och individer som verkar där. Läraren sombegrepp och egenskaper som förknippas med lärarsubjektet ses härigenom somen språklig konstruktion i exempelvis skolpolitiska texter eller när vi talar omläraren i olika sammanhang. Men genom att individer befinner sig i den positionenoch utför vissa praktiker i egenskap av att vara lärare har begreppet också manifestakonsekvenser. Den diskursiva konstruktionen tar inte bort lärarens ”reella”existens, men den modifierar den och gör att den är föränderlig. Hur vi talar omläraren och vilka praktiker som förknippas (och inte) med läraren ger läraren –individen som bär upp positionen och begreppet i sig – mening.Hur begreppet konstruktion används och förstås är inte helt okomplicerat. IanHacking kritiserar begreppet genom att problematisera relationen mellan föreställningarom individer och företeelser och deras ”reella” existens (Hacking1999, s. 21-22). Kritiken kan förstås som riktad mot risken för en total relativism.Därför poängterar jag i avhandlingen betygens ”reella” existens men att betyg iett diskursteoretiskt perspektiv tillmäts en social betydelse när de får mening i ettspecifikt sammanhang. Genom det konstrueras betygen på ett visst sätt beroendepå individernas förståelse och den praktik som kopplas till dem. Enligt diskursanalysenhandlar det inte om att vi via språkliga utsagor återger ”verkligheten”,utan att vi konstruerar och formar den genom ”particular ways of representingaspects of the world” (Fairclough 2006, s. 11). Det vi säger ses härigenom som enrepresentation av de vi förstår som verkligt, viktigt och meningsfullt. Det blir logisktatt tala om en företeelse som exempelvis betyg, på ett visst sätt i vissa sammanhang.Att en elev etiketteras MVG-elev i skolans värld blir begripligt i detsammanhang där MVG bär särskilda värden utifrån vissa logiker baserade på urval,kategorisering och jämförelse, som kan sägas utgöra en betygsdiskurs.Följaktligen har analysen i avhandlingen som utgångspunkt att det finns en relationmellan våra föreställningar om verkligheten artikulerade i diskurser, och enbefintlig ”reell” verklighet (Fairclough 2005a, 2006, Foucault 1991a, s. 54,2000b, s. 460). Man kan formulera det som att vi får tillgång till den ”upplevda”verkligheten genom språket.49