groove#8 s01

Nummer 8 • 2003 Sveriges största musiktidningP!NKOutkastThe StrokesBasement JaxxDIYThe Darkness • Kaizers Orchestra • LSK • Bigelf • Fannypack • HellGoodwill • Paula Lobos • Shout Out Louds • Streetwaves • Östermalm

LSK sidan 5Tre frågor till Hell sidan 5Du sköna nya stad sidan 5Bigelf sidan 6Hobbyband, sidoprojekt... sidan 6The Darkness sidan 7Ett subjektivt alfabet sidan 7Fanny Pack sidan 8Kaizers Orchestra sidan 8Goodwill sidan 10Paula Lobos sidan 10Streetwaves sidan 11Shout Out Louds sidan 11Östermalm sidan 11Basement Jaxx sidan 12The Strokes sidan 15Pink sidan 16Outkast sidan 19D I Y – gör det själv sidan 20Albumrecensioner sidan 24Egenrecensioner sidan 26Vinylrecensioner sidan 28DVD-recensioner sidan 30Groove CD 3 sidan 31Snyggavinster!Vi har fem ex avBob DylanLexiconDessutom har vien hög med skivor:PinkBasement JaxxStreetwavesShout Out Loudsoch vi är så snälla att vilottar ut alltihop på vårhemsida!Nya vägarEtt skivkontrakt är inte längre detallena lyckliggörande för en aspirerandeartist. Alternativen är numeratydligare, och de finns där.Synen på att släppa skiva harblivit nyktrare de senaste åren,mycket beroende på teknikensframsteg som gör att allt fler faktisktkan (och har råd att) sittahemma och producera musik påkammaren, och även via nätet harett snabbt och smidigt distributionsverktygför sina alster. Nu gällerbara två saker: att göra tillräckligtintressant och njutbar musiksamt att på något sätt få folk attveta om din existens.Vad gäller att nå ut så kommerGroove in i spelet. Vi har ändasedan starten 1995 försökt lyftafram nya fräscha artister vare sigde haft skivkontrakt eller ej. Dennainställning kommer inte att ändras.Men vi förändrar en sak.Vi tar bort ordet ”demo” frånvår spalt som recenserar egendistribueradmusik. Denna del av Groovekommer att heta ”egen”. Somett tecken på att tiden då undermåligkvalitet på inspelningar definitivtär ett minne blott, det mestasom vi får in är ju av samma kvalitetsom ”riktiga” skivor. Ett par avdessa artister hamnar dessutom påvarje nummers Groove-bland-CDsom prenumeranter får hem i brevlådanutan extra kostnad (bli prenumerantpå www.groove.se).Allting byggs underifrån, ochartisten är den som är i fokus. Detblir spännande att se vilka vägarmusiken tar de närmaste åren,både innehållsmässigt och rent distributionsmässigt.Gary Anderssonchefred@groove.seSchmoove!I vår exklusiva webshopkan du skaffasnygga t-shirts ochjackor med Groovetrycki bästa GroundControl-kvalitet.599:–...på www.groove.seGrooveBox 112 91404 26 GöteborgTelefon 031–833 855Elpost info@groove.sehttp://www.groove.seChefredaktör & ansvarig utgivareGary Andersson, chefred@groove.seLayoutHenrik Strömberg, hs@groove.seRedigeringGary Andersson, Henrik StrömbergAnnonserPer Lundberg G.B., per@groove.se,0706–44 13 79Groove-CDSusanne Pettersson, sp@groove.se031–13 91 70WebAnn-Sofie Henricson, ash@groove.sePraktikantIda QvarnströmFör icke beställt material ansvaras ej.Citera oss gärna, men ange då källa.Tryckt på miljömärkt papper.Tryck Adargo Press ABISSN 1401-7091GroovearbetareKristofer AhlströmMats AlmegårdGary AnderssonDaniel AxelssonRoger BengtssonTherese BohmanJonas ElgemarkMattias ElgemarkAndreas ErikssonFredrik ErikssonMoa ErikssonJohannes GiotasGroove görs i samarbete med:Torbjörn HallgrenAnnica HenrikssonJohan JoelssonRobert LagerströmElin LiljeroPer Lundberg G.B.Thomas NilsonJohanna PaulssonDaniel SeverinssonMagnus SjöbergMathias SkeppstedtHenrik Strömberg2 Groove 8 • 2003

www.ahlens.comRushRush In Rio.CD 249·Big Elf Hex.CD 145·P.O.D.Payable On Death.CD 175·Du hittar dem på Åhléns skivavdelning.Välkommen in!Priserna gäller t o m 26/1 1, så länge lagret räcker.Ett hus, tusen möjligheter.

a Universal Music company4 Groove 8 • 2003

LSKtext: Gary AnderssonVänster om mitten”I ain’t no villain/…/but you see somethinghad to be done”. Refrängen påsensationella förstaspåret The Takeoverfrån reggaegungande plattan Outlawinnehåller förklaringen till det fiktivaövertagandet av brittiska Radio One.Artisten heter Leigh Stephen Kelly, LSK.– Om du inte har en hit på Radio One såär det kört, då finns du nästan inte. Detrör sig om musikalisk rasism eftersommålgruppen numera enbart är 14-17-åriga tjejer. Därför behövs ett takeover.Låten påminner väldigt mycket omMike Skinners The Streets både vadgäller beats, text och framförande, menLeigh menar att han gjort sån här musiksedan 1996.– Många av mina kompisar trodde detvar jag när The Streets kom ut medOriginal Pirate Material, dom blev jätteförvånade!Men redan The Last Poetsgjorde spoken word över beats förmassvis av år sen, så allt är redan gjort.Det är bara att sno saker och försökavara kreativ som gäller.Men om man som Leigh musikalisktär ”slightly left of center” är det tufft attnå ut. Man måste målgruppsanpassa sinkonst. Det gjorde Leigh på sin självbetitladesolodebut för fyra år sedan,men då hände inget kommersiellt i allafall. Därför gick han tillbaka till ett uppläggsom stod närmre den egna visionenmed influenser från hiphop, dancehalloch varm soul.– Jag växte upp med musik i huset.Trots att min mamma var ensamståendeoch vi hade det knapert så köpte honalltid nya plattor, och det gör hon fortfarandeoch hon är 52 år. Det kanhända att jag går till henne med en grymplatta som vi lyssnar på och efteråtplockar hon fram originalversionen avlåten från sin samling, skrattar Leigh.32-årige Leigh sitter i köket hemma iLeeds. Hans gamla skola ligger runthörnet, nu omgjord till ett skattekontor,där han brukade smygröka på rasterna.Hans sexåriga dotter fnissar när honhör detta. Och flera låtar på Outlawbehandlar Leighs uppväxt. I spår som‘70s ‘80s (som även återfinns i en softareversion på Nightmares On Wax plattaMind Elevation), Stick to Ya Guns ochRap Starr går Leigh igenom sina drömmaroch erfarenheter i Thatchers England.I bakgrunden väntar yngre systernRhianna på att få lyssna på de nya femtiotalsinspireradelåtar Leigh nyss spelatin åt henne på fyrspårsbandaren. Honär 20 år och har redan skivkontrakt.Leigh refererar till sig själv som”family man”, han och hans fru skasnart bli föräldrar igen, och han har stortilltro till att kidsen som börjar göramusik nu kommer att välta storfinanseni branschen.– Skivbolagen kommer att försvinna.Nu kan alla göra och spela in musikhemma, det som är kvar är bara att manska lära sig businessen också, då kan vise total artistisk frihet....Hell,vars album N Y Muscle kommer ut idagarna. Hells skivbolag International DeeJayGigolos fick betala skadestånd efter att olovligenha använt en bild på Arnold Schwarzeneggeri sin logga.Vad tycker du om att Schwarzeneggervann guvernörsvalet i Kalifornien?– Jag tycker det är jättebra. Jag stöddehonom på mitt vis. Jag hade en massaproblem med honom och jag betaladehonom en massa pengar, och hananvände dom till sin kampanj. Jag serdet som en lång, bra film. Det blir kulatt se vad som händer, han har ingenpolitisk erfarenhet och han vet intevad han ska göra. Det kommer blimånga roliga scener.Nu har ni bytt bild i loggan igen?– Gigolo muterar hela tiden. Försthade vi Arnold som poserade medsina muskler, sen kom Sid Vicious, viförlorade alla våra pengar och hadeinga muskler längre, och nu är detdags för damerna. Amanda LePorehar sin egen version av posen, inteså mycket muskelkraft, men mycketkvinnokraft. Hon är exakt rätt imageför den nya Gigolo-eran.Du ska producera P Diddys nästa album.Kan han inte producera själv?– Puff Daddy har folk till allting. Han har folksom skriver, producerar, kör hans bilar, flygerhans jet, organiserar hans liv. Jag produceraroch han är produkten. Han är i förgrunden,varför skulle han programmera syntar ochskriva texter själv? Han är på en annan nivå.Han är kungen av New York.Henrik StrömbergDu sköna nya stadNär jag var femton år ville jag gifta mig medHenrik Berggren. Detta bidrog till att minaförväntningar på Broder Daniels nya skivainte var särskilt stora. Deras musik kändes förmig lika passé som att kalla mig själv förStargirl, klistra stjärnor på kinden och drickaHB utanför diskotek i Halmstad.Men Cruel Town visade sig vara precis vadjag behöver. Utless på Håkan-stompig glädjeyrasom jag är kommer BD:s ångestfylldalyrik som en skänk från ovan (eller ja, någonstansifrån i alla fall). Det här är inte baramusik för tonåringar utan för alla som någongång känt att allt är meningslöst, att tidenrusar iväg från en och att man jämt blir missförstådd.Det handlar om ångest över mänskligkyla: ”In the crowd of people/On the subwaytrains/No one looks into your eyes/In thepark a junkie dies”, och ångest over storstadensimmunitet där ingen märker om du försvinner:”Who will miss us when we’re allgone/Who’ll remember who we all were”.Medan Håkan Hellström och kompaniskriver den ena hyllningen till Göteborg efterden andra visar Broder Daniel upp en annansida av myntet. Men det behöver inte handlaom Göteborg, det kan lika gärna vara Malmö,Stockholm eller London. När tidningarnadagligen skriver om våldtäkter, barnmisshandeloch mord är det svårt att se ljuspunkternai tillvaron.Vad som gör denna skiva så fantastisk äratt all denna ångest kommer förpackad isnygga melodier och med en enkelhetensfiness som gör att budskapet träffar precisdär det ska. Säkerligen kan det här albumetfå de mest förhärdade gladpopkids att blideprimerade.Expressens krönikör Linda Skugge skriveratt hon inte är intresserad av att höra en tunnhårigHenrik Berggren sjunga och att BroderDaniel borde skaffa sig ett riktigt liv med barn,villa och Volvo. Det är pinsamt tröttsamt meddenna åldersfascism. Att Henrik Berggrenoch de andra pojkarna börjar närma sig trettiospelar i mina ögon ingen som helst roll sålänge de fortsätter göra bra musik. Att sägaatt någon inte får spela en viss musik efter enviss ålder är lika dumt som att säg att ”eftertrettio får du inte ha ångest”, ”efter trettio fårdu inte dansa” eller ”efter trettio får du inteäta falafel”.Frågan är vad man får göra efter trettio,skriva illasinnade krönikor i en kvällstidningkanske?Moa Erikssonmoa@groove.sewww.groove.se 5

Bigelftext: Torbjörn Hallgrenbild: Johannes GiotasVidare inuetSkägg är ett krav och deras kläderhittar du bara på UFF. Inte ett endaav deras instrument är tillverkatefter 1976. SextiotalsmilitantaBigelf syns, på gatan men också påscenen, tillsammans med uddainstrument som mellotron, moogoch C3a.– Punken har säkert gjort comeback femgånger dom senaste åren, Darkness hargjort heavy metal poppis igen, till och medbluesen har blivit populär, dött ut ochkommit tillbaka igen.– Men oss kallar alla retro för att vi låtersom en mix av Beatles och Sabbath.Sångaren Damon Fox budskap ärklart. Bigelf är en ny era, de låter som LedZeppelin, Beatles och Black Sabbath mendet handlar om att ta giganternas musikvidare i nuet än att leva i det förflutna.– Bigelf föddes ur frustration, förklarartrummisen Steve Frothigham. Jag kundegå till en skivaffär och inte hitta en endaplatta jag tyckte om.– När vi började fick man riva upp himmeloch jord för att få tag i ett par tjafsbrallor,fyller Damon i. Vår musik ansågs skumoch ohipp eftersom det inte gick att hittanåt modernt band som spelade som oss.Hela den arsenal av musikutrustningsom Bigelf äger – alla gitarrer, basar, pedaleroch förstärkare – är tillverkade mellan1961 till 1976. Till och med trummor ochcymbaler är från samma tid. Allting är köptsecond hand. Och finns dessutom i tvåupplagor, en uppsättning i replokalen iLund och en i Los Angeles. Det är billigare så.– Förutom gitarrer och bas, dom är lättaatt ta med sig på flyget.Bandet har nämligen till en viss delrotat sig i Sverige, där också många avderas fans finns. Damon Fox har en teoriom varför:– Black Sabbath är visserligen populära iUSA men det är mer normalt att gilla domhär i Sverige, och det är kanske därförBigelf funkar bättre här.– Men vi har en skara fans i Kalifornienockså, lägger Steve Frothigham till.Bigelf hymlar inte med att de är ganskamilitanta när det kommer till årgång,Damon säger att det är en fråga om smak,men det finns ytterligare en dimension.– Allting hänger på ljudet, säger gitarristenAce Mark. Dom gjorde bättre grejerpå den tiden, dom bästa mikrofonerna ärtill och med från trettiotalet, såna därturistmickar guiderna hade.Likadant är det med inspelningen avtredje studioplattan Hex som spelades in iSverige, analogt. När det var dags attmixa alla låtar krävdes det fyra killar föratt hålla reda på alla reglar och knappar.– Datorer och digitalinspelning hjälperinte oss med det vi försöker skapa. Vi villlåta som Beatles och Led Zeppelin ochdärför har vi den sortens utrustning domhade, säger Damon Fox.Samtidigt påpekar han att ett bandsom System of a Down, som spelar in digitalt,har lika mycket känsla i sin musiksom Bigelf. Det är när musik blir matematikoch perfektion som killarna i bandet backar.– Rock’n’roll ska inte vara perfekt, sägerAce Mark.När bandet spelade i Amsterdam komdet fram ett gäng fans och undrade varförinte mellotronen stod på scenen.– We came to see the mellotron, man, citerarDamon Fox.Det enkla svaret var att den inte fickplats på scenen. Fansen var förkrossade,tills det kom fram att nästa spelning skullevara i Eindhoven – som hade en mycketstörre scen.– Så dom åkte dit och såg oss där också.Bigelf har funnits sedan 1989. Namnetär en oxymoron, det vill säga två skenbartmotsatta begrepp, i samma stil som LedZeppelin. Bly, zeppelinare. Stor, alv.Den nuvarande line-upen består avamerikanarna Damon Fox och SteveFrothigham, samt finländarna DuffySnowhill och Ace Mark.Duffy kom i kontakt med Bigelf tackvare deras svenska bolag, och Ace Mark,Duffys kompis, var den senaste att slå följe.Men han behövde inte beordras att skaffaskägg – det hade han sedan tidigare.– Vi har spelat femtiotals gånger på JohnnyDepps klubb Viper Club i Los Angeles,och en gång frågade han faktiskt om skäggenvar ett måste.Och du svarade?– Jag svarade ja. Sen nämnde vi det i nånintervju och nu tror folk att han är värstafanset till Bigelf bara för det, men det vetjag ingenting om.Hobbyband, sidoprojekt och hårdrockareDet känns som att 2000-talet börjat bra. Jagvill inte säga att musiken är bättre eller attskivorna är vassare. Näh, det har nog funnitsbättre musik än vad som kommer ut nu, mendet är något annat som känns väldigt rätt.Sidoprojekten är tillbaka.Det var ett tag där på åttio- och nittiotalendå inga vänstrade med sidoprojekt, artisterhade hellre blivit av med ett ben eller en armän att ha setts spela med andra artister. Kanskevar de inte lika bra musiker på den tiden, vadvet jag. Men just nu jammas och strulas detmer än nånsin känns det som.När jag bestämde mig för att ägna krönikanåt detta satte jag mig och skrev ner enlista på diverse sidoprojekt och till min egenförvåning upptäckte jag att de flesta skeddeinom den hårdare rocken. Några exempel:A Perfect Circle har blivit något slags ”supergrupp”-sidoprojektsom nästan blivit störreän originalgruppen TOOL. Och i alla fall här iUSA så turnerar Nick Olivieris sidoprojektMondo Generator lika mycket som Queens ofthe Stone Age. Och på tal om Queens så komprecis Josh Homme ut med sitt sidoprejektDesert Sessions nya platta.Sen har vi Rancid-Tim Armstrongs sidobandTransplants som turnerade flitigt ivåras. För att inte tala om hypen inför DaveGrohl från Foo Fighters heavy metal-plattasom kommer ut i jul under namnet ProBotmed sånginsatser från diverse gamla åttiotalsrockaresom Venoms Cronos, King Diamond,Snake från Voivod med flera.Sen har vi ju sidoprojektens okrönte kungMike Patton. Han har just nu (enligt vad jagvet) sju olika band (Tomahawk, Fantomas,Peeping Tom, Mr Bungle, Dillinger EscapePlan, Lovage och Patton/Rahzel) som hankonstant turnerar med. Och problemet därär väl att avgöra vad som är huvudband ochsidoband – kanske inga, kanske alla.Men vad beror då detta på? Jag tror detfinns flera anledningar, varav en är att skivbolagennumera har en så fruktansvärt långplaneringstid att det oftast tar upp till ett årfrån att en skiva är inspelad tills den släpps,artister blir helt enkelt otåliga. En annananledning kan vara att allt fler artister startarmindre oberoende bolag där de har frihetenatt göra lite som de vill. Eller man kan ju alltidhoppas att de större bolagen har blivit litesnällare när de kommer till sidoprylar ochgästjobb, men det är väl att hoppas för mycket.Men varför bara de hårdare rockarna ochpunkarna? Jag vet inte. Kanske har jag fel ochde andra också gör projekt bara att jag missatdem, eller så har de hårdare grabbarna baraså mycket roligare just nu. Så tror jag det är.Och det är nog därför som deras skivor ocksåär så mycket mer intressanta.MathiasSkeppstedtmas@groove.se6 Groove 8 • 2003

The Darknesstext: Daniel Axelsson– Folk är väl trötta påtrist musik helt enkelt.Det är Ed Graham,trummis i Englands nyarockhjältar The Darkness,förklaring tillbandets framgångar ihemlandet. Med tigermönstradspandex,falsettylande och denmest charmiga hårdrockensedan Back inBlack är de allt annatän tråkiga.The Darkness bryr sig inte. Med ettmotto som lyder ”if it’s worth doing, it’sworth overdoing” vågar de vara precishur fåniga som helst. De anammar allatänkbara och otänkbara rockposer. Deylar fram power-ballader. De slåss motett mångarmat monster i sin senastevideo. Bandet hade förstås varit mycketlätta att avfärda som ett slags skämt omdet inte varit för två ganska viktiga faktorer.Ett: The Darkness gör starkalåtar. Två: rockmusik får vara rolig.– Det finns faktiskt ingen ironi i det vigör, säger Ed Graham. Att vi har kulbetyder inte att vi skrattar åt oss självaeller det vi gör. Vi spelar exakt denmusik vi vill spela, och jag tycker att viär ett väldigt ärligt band.Trummisen sitter på ett hotellrumnågonstans i England och hostar förkylt.– Jaha, du ringer från Göteborg. Jag varihop med en tjej därifrån. Men det varett tag sedan nu.The Darkness väg till stjärnornabörjade nyårsaftonen 1999. Ed hade ettband tillsammans med gitarristen DanHawkins, men saknade efter oräkneligaauditions fortfarande en sångare. Lägetkändes hopplöst, men lösningen fannsnärmare än de kunnat ana. Dagen tillära satt de och festade på Dans fasterspub hemma i Lowestoft när Justin,Mörkret sprider sigstorebror till Dan, gick fram till ställetskaraokemaskin och under hejdlöstshowande bjöd på en version av QueensBohemian Rhapsody. En frontman varfödd, och i och med rekryteringen avbasisten Frankie Poullain var sättningenkomplett.Så lyder den officiella historien, mende första kapitlen i sagan om bandetskrevs mycket tidigare än så.– Jag träffade Dan redan när jag var 14,berättar Ed. Vi gick i samma plugg, ochbrukade bilda en massa olika band somrepade hemma hos mig. Jag minns att vibrukade köra cover på The Cults SheSells Sanctuary i mitt sovrum.– Fast vi var inte lika högljudda på dentiden, fortsätter han och skrattar. Jagtror inte min morsa hade gillat det.The Darkness odjur till debutalbum,Permission to Land, släpptes lös på debrittiska öarna i somras och förvandladebandet från rockklubbsharvare till stadiumrockare.Sedan dess har gruppeninnehaft topplaceringen på Englandslistan,sålt dubbel platina och spelatinför 125 000 personer i Knebworth Park.– Vi har ju spelat ihop ett tag nu, ochunder flera år hände ingenting alls,säger Ed. I år har allt blivit helt galet.När saker väl börjar hända, så verkarallt hända på en gång.Årets galnaste rockspektakel hardock inte gått hem i alls lika storutsträckning här i Sverige. Ännu i allafall. När Permission to Land hamnadepå de svenska skivdiskarna i slutet avseptember följde ljumna recensioner ochen blygsam 37:e plats på albumlistan.Ett kort Sverigebesök någon gång undernästa år finns ändå med i planeringen.– Vi ska komma och göra ett par småklubbgigs för att få upp intresset för oss.Det är rätt kul att komma ut i Europaoch spela på ställen som är lika små somdom vi spelade på i London för något årsedan. Det är som att gå tillbaka till etttidigare stadium, och det är faktisktganska skönt.Men, innan hårdrocksjönsarnamöter den svenska publiken framför envägg av Marshallförstärkare har de enhel del annat för sig. Bland annat ensedan länge utsåld julturné hemma iEngland, erövringsförsök av både Japanoch USA och en Tysklandsturné medMeat Loaf (bara en sån sak…). Apropåturnépartners så har The Darkness fåttchansen att dela scen med såväl RobbieWilliams som Rolling Stones och DefLeppard. De sistnämnda hade ett råd tillkillarna. Det löd: väx upp! Något TheDarkness förhoppningsvis aldrig kommergöra. De bryr sig helt enkelt inte.Qdj qbertRichard Quitevis är nog den snabbaste ochmest tekniska DJ jag någonsin sett. Halloweenhelgenspelade han i San Francisco och jagönskar att jag haft tillräckligt med pengar fören maskeradkostym och en tur och returbiljetttill den kuperade staden i väster. Efter att havunnit den ansedda DJ-tävlingen Disco MixingClub World Championship flera år i rad blev DJQbert helt enkelt ombedd att stiga tillbaka.Det blev ingen tävling annars. Nu sitter dennehiphop-DJ istället i juryn. När han inte mixaroch scratchar eller undervisar i turntablismförstås.Han brukar resa runt i skolor i USA ochgöra det. Här i Sverige får vi nöja oss med attskicka efter en instruktions-DVD om vi vill läraoss av Qbert. Eller se filmen Scratch,där hanvisar att han är kung. Det var där jag såghonom. Men nu sparar jag pengar till den därflygbiljetten.MAqueensrÿcheLiksom många andra heavy metal-band frånåttiotalet har Queensrÿche hängivna fans, ochbandet ger lika bra respons tillbaka. På bandetshemsida finns bilder på fansens bilplåtar,i stil med QNSRYCHE, QNRYCR 2 och QRYCHE 1.Surfar ni dit så missa inte bilden på tatueradeChristie från Arizona och hennes röda Pontiac.Dessutom lämnar Queensrÿche ut råd på ordtill de som inte har fantasi att komma påegna.THqueerQueer brukar vara ett samlingsnamn för allasexuella läggningar som inte är heterosexuellaoch populärmusikkulturen är proppad medqueers. Självklara androgyna exempel somDavid Bowie, Boy George, Marilyn Mansonoch Poison samsas med alla besvärliga sexuellaanspelningar i videor, homoerotiska metallbandoch skrikande ryska låtsaslesbianer. Detfinns förstås otaliga subkulturer och genrersom queercore förutom alla de homosexuellasom faktiskt använder sig av sin läggning somnågonting som ska utmärka dem i den marknadsanpassademusikbranschen. Var inteockså nittiotalet ett årtionde, likt sjuttiotalet,då plötsligt den samlade popeliten plötsligtkom ut (okej med gay)? George Michael, JustineFrischmann,förstås metadrottningen SamanthaFox, Brett Anderson och en Kurt Cobain iklänning. Men har man ett ännu vidare perspektivär liksom popkulturen som sådanqueer, det går liksom inte att undvika att varaen sexuell avart i viljan att blotta sig offentligt.FEquestion mark and the mysteriansDet behövdes egentligen bara en låt, 96 Tears,för att Question Mark and the Mysteriansskulle bli garagerocklegender. Sångaren ochfrontfiguren Question Mark använde oftastbara ett ? när han stavade sitt namn. Han uppträddealdrig utan solglasögon, han hävdadealltid i intervjuer att han var född på planetenMars och att han levt med dinosaurier i etttidigare liv. Men så här 37 år senare framstår96 Tears som förmodligen tidernas bästa garagerockdängafull av härliga vox- och farfisaorglar.JEwww.groove.se 7

FannypackMan kan sitta och rabbla influenser på So Stylistictills man tappar andan utan att hinnahalvvägs. Men ber man Fannypacks grundareoch starke man Matt beskriva gruppens musikblir svaret ”Hiphop man kan dansa till”.Matt, medproducenten Fancy, vokalisternaCat, Belinda och Jessibel är ute på sin förstaEuropaturné och har hunnit till sista anhalten,Amsterdam. Trots att killarna fått alla DJ-spelningarsjälva är Cat på ett strålande humör.Hon tycker ändå det är roligare att uppträdasjälv än att spela skivor, och efter kvällens spelningska alla gå ut. Men det var som DJ i NewYork med förkärlek för Miami Bass som honkom i kontakt med Matt och Fancy, och bildadevad som skulle bli Fannypack. När killarnahandlade skivor på Beat Street träffade deJessibel som togs med i gruppen för sin attitydoch sin extrema Brooklyndialekt. Jessibel togsedan med sig kompisen Belinda för att någonskulle kunna rappa.Cat berättar att Matt skriver alla texter menatt hon och de andra tjejerna bidrar med idéer.– Matt och Fancy ville att Cameltoe skulle varaen hyllning till företeelsen, de är helt perversa,men vi bara ”Hell no, we’re not doing a procameltoe song”. Här i Europa har alla tjejerstringtrosor som syns ovanför byxorna. Viskulle gärna göra en låt om det också mentyvärr hann Sisqo före, haha.Cat har spelat gitarr och keyboard i olikapopband tidigare och när jag frågar om hennestre favoritalbum i år avslöjar hon sig direktsom indietjej.– Cat Power, Flaming Lips och Interpol. Ellervänta, jag måste ha med nån hiphop. Outkast!Matt är krasslig och inte alls på humör.Dessutom har han väldigt svårt att hålla sigtill sanningen.Hur funkar det att skriva texter som andraska framföra?– Jag inspireras av tjejerna och gör inte för svåragrejer. Dom är inga musiker utan äkta tjejerfrån gatan så det måste vara sånt dom kan fåatt låta bra. Det är därför det låter lite åttiotal.Matt fortsätter att berätta att nästaalbum, som redan är under inspelning, kommeratt bli ”mycket långsammare och merhiphop”.Fast sen säger han att de ska bli mer seriösaoch påminna folk om hiphoppens fyra element,så man får nog vänta och se när plattankommer ut.Vilka är årets tre bästa skivor?– Texas, Beyonce…– Inte Texas, skriker Fancy i bakgrunden.– Okej, jag skojade.Jag anade det.– Hey Fancy, han fattade att jag skojade. Menså här är det: Texas, Stereophonics och… Travis.Daniel SeverinssonKaizers Orchestratext: Magnus Sjöbergbild: Johannes GiotasAtt uppleva dessa norrmän påscen är sällsamt. De har ju barahits. Tur då att de lyckats ta sigigenom den osynliga murentill Sverige så att även vi kanavguda dem. I hemlandet är deredan stjärnor.Kaizers Orchestra är lite av ett fenomen.Deras debutalbum Ompa til du dør,med musik som på samma gång är avig,slamrig, lugn och episk, har sålt närmastotroliga 100 000 exemplar iNorge. De har de senaste två åren nästankonstant varit på turnerande fot ochspelat inför fulla hus. De är dessutomrätt unika i det att deras debutskivaockså släppts och fått uppmärksamhet iDanmark, Schweiz, Tyskland, Österrike,Sverige och Benelux-området, trotsatt de sjunger på norska.Inför en spelning i Göteborg sittersångaren Jan-Ove Ottesen och gitarristernaGeir Zahl och Terje Vinterstø påett café och pratar om bandets framgångar.Till viss del märks det att de ärpå turné. De ser lite trötta och slitna ut.Geir halvligger i en soffa och är inte alltidså där intresserad, Terje sitter på enstol med trötta ögon och Jan-Ove, ifördoveralljacka, kostym och hatt, sitter i etthörn och vilar armarna mot soffansryggstöd. För det är klart att det kräversin man att vara med i ett band som harsom uttalat mål att vara världens bästaliveband.Att se Kaizers Orchestra live är enupplevelse. Med tramporgel, kontrabas,oljefat och fälgar till de traditionellagitarrerna och trummorna, kombineratmed ett intensivt utspel och publikkontaktskapar man nästan en magisk ochmanisk stämning.– Vi hade faktiskt hållit på i några årinnan debutskivan släpptes, så vi haderedan arbetat upp lite av ett rykte pågrund av livespelningarna, säger Jan-Ove.Skivan har nu också släppts i andraländer i Europa, med två extraspårtagna från de EP-skivor bandet ocksåsläppt i Norge, mycket för att ge ettsmakprov av det övriga som släppts. Ettav extraspåren är Mann mot Mann,som det dessutom finns en video till.Det känns dock som att bandet inte ärså intresserade av att prata om den.– Det speciella med Kaizers är egentligenlivespelningarna, även det visuella,säger Geir. Det blir ju en avvägning avhur mycket man kan spela ut och hurmycket man måste koncentrera sig påatt göra det man ska. Egentligen bordedom videor vi gör vara livevideor.Ryktet om Kaizers Orchestra somliveband och deras ändå rätt originellaLive är livetmusik har föregått dem. Det finns desom försökt få tag i skivan innan densläpptes i Sverige utan att lyckas.– Det är som en mur vid den norskagränsen, säger Jan-Ove. All svenskmusik släpps in i Norge, men det kommeringenting i motsatt riktning. Ochdet finns mycket bra norsk musik, det ärbara märkligt att den inte sprids in iSverige.Texterna på Ompa til du dør innehållermånga historier som utspelar sig ien slags maffiamiljö, med olika karaktärersom har italienskklingande namn;Constanze, Dominique, Tony Fusciante.Vill man, skulle man kunna hävda attdet är en temaplatta om italienska maffian,men det går inte Jan-Ove med på.– Det finns dom som gör skivor medbara kärleksballader på. I så fall är detmer en temaplatta än vår. Det handlarmest om att vi har en bra historia attberätta, och att en del av dom passarbra att förlägga till maffiamiljö. Allapersoner är fiktiva, inget av det låtarnahandlar om har hänt, i alla fall inte vadvi vet.Trots publiktillströmning och attskivan säljer bra har den mediala kritikeninte varit helt positiv. I många länder,bland annat Sverige, har mångajämfört bandets musik med bland annatTom Waits och tyckt att Kaizers inte nårupp till dennes nivå.– Det händer nästan bara i Sverige! Härhar vi ett band som spelar musik sompåminner om Tom Waits och som dessutomär ett bra liveband – och så blirdet negativt!Andra kritiker har riktat in sig på attskivan inte har några hits, några låtarsom sticker ut. Men Jan-Ove menar attman kan se det som att det bara finnshits på skivan. Att det är därför ingalåtar direkt sticker ut.Men trots den ibland negativa kritikenspelar Kaizers Orchestra de flestakvällar inför utsålda hus, oavsett om detgäller Norge, Sverige, Holland ellerTyskland.– Vi går förbi kritiker och skivbolag ochvänder oss direkt till dom som vill se osslive. Det är vad vi gör bäst.8 Groove 8 • 2003

www.my-siemens.seEMexikansk mat kl. 8?TREMEMC60 med inbyggd kameraNya Siemens MC60 med sin x-form, runda knappsats, färgskärm och inbyggdakamera är en exceptionell mobiltelefon. Extremt enkel att använda. Klicka tvågånger för att ta en bild, några sekunder senare är ditt MMS på väg.Be inspired

BLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULD10 Groove 8 • 2003Goodwill– En pizza och ett kok stryk.Så sammanfattar Andréas Nyberg, sångare och gitarristi Goodwill, sin uppväxtstad Mjölby.– Jag insåg snabbt att jag inte kunde bo kvar där. Detgick inte att jobba på det sättet, säger han.Det nu stockholmsbaserade bandet Goodwill harnyligen släppt femspårsskivan Hör vad du säger. Enskiva som rymmer fågelkvitter, vemod och solsken. Detär inget som fastnar direkt i första ronden. Men desprudlande arrangemangen kryddade med stråkar ochblås växer och svävar efter ett par rundor i CD-spelareniväg som zeppelinare. De vardagskluriga texterna påsvenska är också en styrka. Men Andréas Nyberg harbrottats med det egna språket.– Det är svårt att sjunga på svenska. Sjunger man på engelskaså funkar det ju med ”Hey Baboreeba”. Men åandra sidan är det tråkigt när det inte är någon som lyssnar.Svårigheten att sjunga på svenska är att man harPeter LeMarc på ena axeln och Tomas Ledin på andra.Men jag håller på att putta ner dom från mina axlar,säger han.Lysande textrader som ”Vi är lika ledsna som du/men du måste nog gå nu” och ”Jag hör vad du säger menjag fattar ingenting” biter sig kvar. Inspiration hämtasbland annat från bröderna Kaurismäki och CharlesBukowski.Goodwills småproggiga pop framställs och förädlas ien stuga i skogen utanför Stockholm. Det är också där ireplokalen de spelat in skivan. Konvolutet föreställandebandet i skogen vittnar om en naturromantik som hadefått Goethe att gå ner i split.– Skogen har blivit en utpost och ett eget universum.Ingen hör oss där ute. Vi kan experimentera i lugn ochro, säger Andréas.De fem medlemmarna i Goodwill som tidigare spelati allt ifrån svettiga rockband till symfoniorkestrar hållerjust nu på med material till en kommande fullängdare.– Vi jobbar ganska hårt med att låtarna ska spreta på ettpositivt sätt. Vi tar oss in på förbjuden mark för att sehur långt vi vågar gå. Det nya är mer kraftfullt. Vi sägersom Niklas Strömstedt skulle ha sagt. Nästa skiva kommeratt bli rockigare.Johan JoelssonPaula LobosDet var egentligen inte meningen. Ett impulsivt beslutgör att jag hamnar på Mosebacke en onsdagskväll. Denlilla dunkla liveklubben är packad med folk som nickarrytmiskt och glor mot scenen. Jag skymtar en kort brudmed sjuk frisyr och som med Mary J Bligesmittad sångröstsjunger soul och r’n’b. Hon vickar höfterna somBrandy och utstrålar en lika självsäker och naiv personlighetsom 16-åriga Robyn gjorde. Men ändå är detnågot unik med henne.Hon pekar ut mot publiken och sjunger ”I don’twant to fuss and fight”. Alla fattar att hon menar allvar.Det går två tre minuter, sen är det kört – även jag fastnarmed blicken och börjar guppa huvudet. Det var förstagången jag såg Sveriges nykläckta r’n’b-brud: PaulaLobos. Men utan tvekan inte den sista.– Många tror att man kan bli stjärna över en natt, mendet tar tid. Jag har kämpat för det här seriöst i åtta år.Men nu känner jag äntligen att jag är på väg.Att skivbolagen dissade Paula Lobos totalt har inteberört henne det minsta. För trots att rykten säger atthennes solon brädade både Robyns och Masayahs igospelkören Stockholm East gick karriären inte lika smidigtsom det gjorde för dem. Skivbolagen ville inte hamed henne att göra. Inte så som hon ville det i alla fall.– Jag skickade demoskivor som alla andra. Men det varingen som ville satsa. Jo, jag fick napp en gång, typ -94.MNW ville spela in en pop- och soulplatta på svenska.Men det tyckte jag var helt värdelöst. Att sjunga påsvenska var ju skittöntigt då!När ingen vågade ta risken och kasta sig ut för klippanför henne gjorde hon det själv. Hon startade ett egetskivbolag, Ladybug Records, fick epitetet skivbolagsdirektöroch signade sig själv. Nu är Paula Lobos här meddebutplattan Aura.– Fördelen med ett eget bolag är ju att radiostationer ochliknande tycker att det är coolt att artisten själv ringerupp. Det visar ju att man är driven. Men det tar myckettid. Tid som jag hellre skulle vilja lägga på att förberedamig inför spelningar och annat.Snart kommer skivbolagsdirektörerna vrida sig iångest. För sakta, men ruskigt säkert, charmar PaulaLobos allt hon rör vid. Och vi kommer se det.Elin Liljero

Shout Out LoudsAdam Olenius är sångare och gitarrist i stockholmsbandetShout Out Louds. När han beskriver vad de spelarsäger han skev popmusik. När man kikar i ordboken såser man att skev står för sned, vind och förvriden. Vad ärdet då för skevt med Shout Out Louds musik?Om man tar en låt som 100° så förstår man vadAdam menar. Det är en klockren popdänga som är perfektför radion och som har en catchig trumpetslingasom upprepas. Men den har också de taggiga gitarrernaoch Adams sång med lätt överstyrd ton som ibland letarefter tonerna.– Jag tror att min röst både är ful men ändå vacker pånågot sätt, säger Adam.Och det är i kontrasten mellan det rena och smutsigasom det skeva uppstår. Adam menar att Shout OutLouds också handlar om enkelhet.– Vi vill få in så mycket känsla som möjligt. Alla i bandetär oskolade musiker och vi försöker få allt så naturligtsom möjligt.Adam, Carl, Ted och Eric startade bandet opretentiöstunder sommaren för två år sedan efter att under enlängre tid ha insett att deras skivsamlingar var snarlika.– Det var på fester, man jämförde skivsamlingarna. Därfanns bland andra Belle & Sebastian, Dinosaur Jr, Grandaddyoch Elephant Six-banden. I början spelade vi in enmassa demos som vi kopierade upp för att bort till kompisar.Det där med skivkontrakt var inte så viktigt men derepade flitigt i en kompis källare och egna spelningar fixades.– Den inställningen har vi fortfarande, att göra så mycketsom möjligt själva; affischer, skivomslag och fixa spelningar.Bud Fox heter bolaget där de nu släppt sin fullängdsdebutHowl Howl Gaff Gaff och det var på grund avShout Out Louds som bolaget startades.Strax innan inspelningen hoppade bästa tjejkompisenBebban med i bandet och med sin Moog är hon enviktig del av soundet. Albumet är producerat av RonaldBood som också jobbat med Mando Diao.Men nu är det livespelningar som gäller för ShoutOut Louds. Under hösten ska de hinna med en massaspelningar i Sverige och Norge så håll ögon och öronöppna, plötsligt kan de stå på en scen alldeles nära dig.Jonas ElgemarkStreetwaves– Vi spelar nån slags punkrock, säger gitarristen ochsångaren Jonny Bergström på dröjande norrländska.Inte machohårt utan mer sårbart och med melodi. Tankenoch känslan är punk, men det blir popmusik i allafall.Och låtarna är ”dystra till sin skepnad”. De är svepandeoch mäktiga skapelser som har en kontemplativeffekt på lyssnaren, man nickar gärna i takt med huvudetoch blir fundersam – det är ingen partyrock direkt.– Även om vi försöker göra dansanta eller trallvänligalåtar så blir de rätt dystra. Varje låt är ju en uppgörelsemed något.Men musiken innehåller stor kraft, det är uppenbart.Från sommarens This is the Midnight EP:s första spårComplete Death till dess femte och sista, Powder City,som handlar om Jonnys hemstad Kramfors.– Ja, den handlar mycket om arbetarrörelsens vagga ochÅdalen och om utarmningen däruppe. Jag jobbade sombrevbärare i den sunkiga delen av stan, och den stod istark kontrast med den otroligt vackra naturen. Menutflyttningen är så stor numera att många lägenheterstår tomma, det finns mest äldreboenden, alkisar ochnarkomaner kvar. Jag har inga kompisar kvar där längre.När de spelade in låtarna till This is the Midnight EPville de vara för sig själva, långt ifrån alla störandemoment och vardagens göromål.– Vi var en vecka i studion i Koppom i Värmland, ochtanken var att vi skulle vara ifred och mala på så mycketvi kunde. Vi hade med oss en snubbe som bara skulletrycka på ”Rec” och låta bandet rulla. Det finns ju inteså mycket annat att göra i Koppom, man kan bara väljaatt gå till över- eller undervåningen på huset!Bandmedlemmarna är mellan 23-25 år och är inflyttadeStockholmsbor. Men det var just i Stockholm somStreetwaves föddes, även om grunden till bandet lades iPiteå för tre-fyra år sedan då Jon och gitarristen Pragobörjade göra låtar tillsammans, och snart anslöt värmländskebasisten Björn. Med trummisen Niklas ombordvar bandet redo att bejaka sin episka rockådra, och nuser de fram emot debutfullängdaren som släpps någongång efter nyår. Den spelas in i studion de har ställt upphemma i kollektivet där Jonny och Björn bor.Gissningsvis innehåller den stora refränger, en braportion vemod och otrolig rymd i ljudbilden. Precis somvi svenskar vill ha vår popmusik…Gary AnderssonÖstermalmDe verkar fortfarande vara Sveriges bäst bevarademusikhemlighet, bandet med det dryga namnet – Östermalm.Men med nysläppta plattan Aldrig mer teatervälte Haningebandet i alla fall mitt musikuniversum enaning.– Jag vill att alla i Sverige ska ha ett ex av plattan, sägersångaren Jörgen ”Joggi” Voutilainen frankt.Det som slår en först med Östermalm är bandetsenergi. Och att de sjunger på tydlig och okompliceradsvenska. De är direkta.Den sprudlande spelglädjen som nästan får bandetatt snubbla verkar också vara svår att tygla. Men breddeni musiken är nog det som är mest slående, reggaeavlöses av Gyllene Tider-pop såväl som ursinnig punk.– Man blir ju assugen på att spela olika stilar, det berorpå vilket humör man är på. Live är det också bra för folkvet inte vad dom har att vänta från oss; vi kan inledamed en stenhård punklåt och sedan spela en lugn kärleksballad.På så sätt blir det aldrig trist för oss själva heller.Medlemmarna i Östermalm har spelat i band förut,bland annat i Tarmvred som Joggi fick sparken från,men det var när ett gäng kompisar drack bärs i en lånadreplokal 1998 som Östermalm började ta form. Sedanlåg bandet nere ett tag när Joggi reste runt i Asien, mennär han kom tillbaka var abstinensen desto större.– Jag visste inte riktigt om det skulle funka, men det varinga problem, vi är ju bästa kompisar som har kul – detär rätt enkelt egentligen.Den mörka och ogästvänliga hösten är som annarsalltid bandets mest kreativa period, passen i replokalenkan bli långa.– Vi dricker bärs och jammar i flera timmar för attkomma fram till rätt flyt. Många nya låtar föds i såna situationer.Dessutom känner man att man blir bättre också.Jag sjunger bättre nu än för bara några månader sedan.Texterna kretsar kring vad som hänt i kompisgängetde senaste åren med kroghäng, kärleksförvecklingar ochexistentiella grubblerier. Men som alla andra människorär de på väg ut och in i nya livsfaser.– Kanske handlar nästa platta om att bygga hus, skrattarJoggi.Gary Anderssonwww.groove.se 11

Basement Jaxxtext: Mats Almegårdbild: Mattias ElgemarkEtt nytt stegPå tredje skivan är Basement Jaxx fortfarandekvar i ljuddjungeln. Men de har valt att gå nyastigar för att nå målet.Det är fyra år sedan Remedy slog ned somen bomb i dansmusikvärlden. De två festfixarna,DJ:arna och undergroundartisternaSimon Radcliffe och Felix Buxton blev dåplötsligt en angelägenhet för hela världen.Deras Rendez-vu, Yo-Yo och Red Alertblev sommarens soundtrack och vi var ettextatiskt gäng som bevittnade deras frustandegig på Hultsfredsfestivalen 1999 närsolen gått ner över Hulingen. Två år senarekom uppföljaren Rooty och ännu en sommargick i Basement Jaxx tecken. Stodman på ett dansgolv sommaren 2001 harman skakat rumpa till Romeo. Så är detbara.Nu är det dags för tredje albumet KishKash. Årets sommar fick dock klara sigutan en karnevalisk housesingel från detvå engelsmännen. Singeln och skivansläpps nu i höst och kommer definitivt attvärma upp oss i vinter. Men frågan är hurmycket rumpa Basement Jaxx vill att viska skaka. Felix Buxton berättar att de ärriktigt trötta på att klassas som en dansmusikduo.– Vi vill inte vara begränsade till att göradansmusik. Vi gör musik. Vi tar oss självapå allvar och för oss har det vi gör djup.Mycket av dansmusiken har inte det.Ambitionen att gå vidare, att intepliktskyldigt leverera ytterligare en danshitutan att faktiskt gå vidare i karriärenmärks tydligt på Kish Kash. Det är en skivasom är pumpad till bristningsgränsen medpositiv energi och glädje, men det är intedirekt musik att dansa till. Egentligen ärdet nog bara Right Here’s the Spot somfungerar hundraprocentigt på ett dansgolv.Basement Jaxx har i stället fokuseratpå att ta ut svängarna och att våga göraoväntade saker. Där Rooty var en givenfortsättning på Remedy är Kish Kash etthelt nytt steg i deras musikaliska karriär.Inspelningsarbetet var mer avslappnat äntidigare. Simon och Felix träffades i studionoch satte igång att skriva massor av nymusik. Musik de själva ville lyssna på ochde försökte verkligen att inte begränsa sigtill en genre. När de var klara hade detrettio nya låtar att välja bland. Elva kommed på skivan.Precis som på de tidigare albumen harde valt att använda sig av många gästsångare.Skillnaden mot tidigare skivors gästartisterär att de nu är mer kända på egenhand. Bland annat återfinns MercuryPrize-vinnaren Dizzee Rascal.– Han sjöng in första versen på LuckyStar, sen försvann han, gjorde en debutskiva,kom tillbaka månader senare och saatt han verkligen hittat sin lyckliga stjärnaoch sjöng in vers två. Att han blivit så uppmärksammadär fantastiskt!Men det är inte bara de hetasteMC:erna inom brittisk undergroundgaragesom finns representerade i låtlistan påKish Kash. Även valet av sångare reflekterarduons vilja att gå vidare och att intestirra sig blinda på dansscenen. Därförkänns det logiskt att även utprägladerocksångerskor som Lisa Kekaula ochgothdrottningen Siouxsie Sioux bidrarmed sånginsatser. Lisa Kekaula sjunger tillvardags i Los Angeles-rockbandet TheBellRays och Jaxx-grabbarna tyckte detskulle vara spännande att se hur hennesröst fungerade i ny omgivning, tillsammansmed dansanta grooves. Men resultatetvar inte tillfredställande.– Det lät okej, men hon lät som en dansdivaoch det är ju mindre intressant. Så vi fickskriva en ny låt åt henne. Simon speladeett par ackord på gitarren, jag rafsade nernågra textrader och hon fick sjunga den.Det blev bra.Om någon frågar mig så blev resultatetinte bra. Det blev magiskt. Good Luck ären storslagen låt där stråkar möter tungabeats och sången får alla hår att resa sigsamtidigt. Det är en låt som åkallar allagamla Motown-andar och parar dem medI Will Survive och nutida programmering.Den skrev alltså Simon och Felix ihop pånågon timme?– Eh, ja vad skulle vi göra? Vi hade juredan betalt Lisas flygresa och vi ville juha ut något av det…På så sätt kan alltså riktigt stor musikuppstå. Genom improvisation och småpaniki studion! Många sångare har ocksåberömt jaxxarna för deras kreativitet ochenergi i studion och Felix tror att det berorpå att de inte har några regler ellerbegränsningar. När de jobbar är ljuden ochmelodierna det primära och alla galnainfall är värda att prövas. Ofta försöker defå gästsångarna att pressa sig till det yttersta,eller att sluta sjunga och börja skrika, imiteradjur eller något annat knäppt. Om enartist skulle nysa kommer det ljudet definitivtatt användas som ett high hat-ljudeller så baseras hela låten på nysningen.Kish Kash må skilja sig från tidigare BasementJaxx-album, men ljudrikedomen ärnågot de behållit. Alla deras skivor är somutflykter i en ljuddjungel där man ständigtkan gå vilse och samtidigt fascineras överartrikedomen.– Vad kul att du säger djungel, för vi gillarverkligen djur! Dom är så sköna, man kanse på dom vad dom är för typer, vad domtänker och vad som motiverar dom. Ochgenom att kolla på djur kan man börjafundera på vad vi människor tänker,känner och vad som motiverar oss.Ja, vad är det som motiverar BasementJaxx?– Att göra något nytt. Att utmana oss ochandra. Förhoppningsvis kan vi även bidramed glädje och positiv energi till dennavärld.12 Groove 8 • 2003

JUKEBOX NOVEMBERPETER GABRIEL HitDubbel-CD med 30 låtar till enkelpris! Här finnsalla hitsen, de bästa albumspåren, de coolastedansmixarna och en helt ny kanonlåt:”Burn You Up, Burn You Down”.COLDPLAY Live 2003 -DVD+Live CDColdplay fick en plats i alla melankoliskapophjärtan med förra plattan ”A Rush ofBlood to The Head”. Nu kommer en DVDmed en magisk konsert från sommaren 2003.Du får en live-CD på köpet!Release: 12 november.John Lennon Lennon LegendNy DVD med allt det bästa från en av de störstaartisterna genom tiderna. Lennon Legendinnehåller 20 låtar, de flesta av dem har helt nyavideor som innehåller mängder av exklusivt, aldrigtidigare visat material. All musik är digitalt remixadi 5.1 Surround Sound.STAR SPANGLES BazookaStökiga New York-rockers som tänker ta övervärlden. Du kan köpa plattan redan nu!CASSANDRA WILSON GlamouredRösten som hjälper mot kyliga höstvindar.Finns i butik från och med 22 oktober.OVER THE RHINE OhioÄr detta Alt-countryns svar på Beatles VitaDubbel? Ambitiös Dubbel-CD för dig somgillar Emmylou Harris, Alison Krauss, KaseyChambers & Gillian Welch?✁www.emi.se www.virgin.seDenna kupong berättigar till 10% rabatt på de annonserade albumen i angivna butiker. Tag med kupongen eller sidan, eller varför intehela tidningen till din sjyssta skivnasare.

The Strokestext: Mathias Skeppstedtbild: Colin LaneSvårt attalltid varapå toppPå ett hustak i centrala New Yorkträffar Grooves Mathias Skeppstedten svårpratad och uttråkadNikolaj Fraiture. Bland trafikbrusoch helikoptrar pratar de om bandetsframtid och nya plattanRoom on Fire.– Folk förväntade sig mycket och vi villegöra en så bra platta som möjligt. Två årär inte en så lång tid för The Strokes. Detär en bra tid. Det är många band som inteens existerar så länge.Första Strokes-skivan Is This It komför två år sedan och efter att ha turneratvärlden runt har New York-bandet försöktspela in en efterföljare. Första producentenNigel Godrich, som bland annatrattat åt Radiohead, blev sparkad efterbara en vecka och trotjänaren GordonRaphael kallades istället in.– Det fungerade inte professionellt. Hanhade en helt annan vision. Du spelar in endel av låten, går därifrån och han sitteroch pular och samplar och ändrar. Strokesär ett band som går in och spelar och vibehöver höra med en gång hur det låter,om det funkar eller ej.Vilket är intressant med tanke på attNikolaj i nästa mening berättar att depulade och putsade så länge att gitarristenNick Valensi hade sönder sju förstärkareinnan de hittade det keyboard-aktigagitarrljudet i 12.51.Det märks att han är väldigt stolt övernya skivan även om det är otroligt svårtatt få honom att ge något annat än uttråkadestandardsvar.– Det är samma sak som med första skivan,vi ville göra ett rockalbum. Förstaskivan skrev vi medan vi spelade live ochsåg hur folk reagerade. Och det är det somär hela meningen med det, själva liveupplevelsen.Vi försökte med nya plattan attge folk vad dom får när dom ser oss live.Inga förväntningar, inga besvikelser.Varför har ni så väldigt korta liveshower?– Det är få band som kan vara intressantai 75 minuter. Och det är så vi ser på våraliveshower också. När jag går och ser enkonsert så är en timme nästan mer än vadjag kan ta. Kanske har jag dålig koncentrationsförmåga.Taket vi sitter på är illa valt. Det är den11 september och säkerhetspådraget i NewYork är extra stort. Var femte minut flygerstora militärhelikoptrar lågt över vårahuvuden och gör samtal omöjliga.Vad gör du annars?– Jag gillar att lyssna mycket på nya band,men jag lyssnar också på klassikerna helatiden.De senaste två åren har inneburit attThe Strokes varit förband till Rolling Stones,sålt miljontals album och gått på oräkneligakändisfester. Gick det hela för fort?– Det gick precis som vi ville att det skullegå. Men vi förväntade oss inte att det skullehända. Men det hände och jag tycker inteatt var för fort. Det kommer fler och flerpå våra shower.Det är svårt att intervjua någon i TheStrokes. Bandet är ungt och har inte hunnitbygga upp en karriär än, de har barasläppt två plattor. Och om titeln på skivan,Room on Fire, säger Nikolaj:– Det är en textfras från en av låtarna. Detkan tolkas på många sätt. Fans kan lyssnapå plattan och tolka det som dom vill.När man träffar The Strokes eller serdem live så dyker alltid en äldre snubbeupp som heter JP Bowersock. Han verkarinte ha någon egentlig konkret roll, menär viktig nog att ha fått sitt eget foto påinnerkonvolutet på första plattan.På debutplattan står JP Bowersock somguru.– Guru är ett skämt. Han är en del av vårtsound och vår syn på världen, och när vispelade live så brukade han alltid säga vadvi gjorde fel och vad som var bra. Hanhade också åsikter kring låtskrivandet,han var Albert och Julians gitarrlärare.Han är en enorm influens på allt vi gjort.Room on Fire är inte lika direkt som debuten,tycker jag.– Vi förväntar oss att bli slaktade av recensenternaden här gången. Så är det bara.Det är det bästa försvaret du kan ha, attdu vet att det kommer att hända. Vi kommerinte att kunna påverka artiklarna, detfinns inget vi kan göra. Det är bara attsitta där och ta skiten. Jag var likadansjälv när jag växte upp, jag slutade lyssnapå vissa band för att dom började sälja flerskivor och jag inte var ensam om att gilladom längre. Det är dumt, men man växerförhoppningsvis upp. Radiohead blev storaoch bla bla bla, men sen upptäckte jag attdom skrev underbar musik oavsett omdom var stora eller inte.När The Strokes kom med sin förstaEP var det i stort de som ensamma räddaderocken från det bråddjup den hade grävtner sig i. Med sin extrema enkelhet ochsina catchiga melodier fick de unga överklasslynglarnafolk att återigen tro pårockens helande krafter. De följde uppEP:n med en kort och direkt debutplattasom fastställde vad de flesta av oss redantrodde – rocken var tillbaka och vi skullesnart bli överösta av billiga kopior ochnågra få nya briljanta fynd. Men redan dåvar det ett smärre problem med intervjuernamed The Strokes, bandet hade inget attsäga och ägnade sina första heluppslag iNME åt att ta droger, göra idiotiska uttalandenoch försöka få sig ett snabbt skjutinnan de tuppade av inför reportrarna.Nu får jag intrycket att Nikolaj blivitså van att försvara sig att han inte ens lyssnarpå frågorna längre. Det är synd. För ävenom den nya skivan inte är lika revolutionerandesom den första så kommer TheStrokes i alla fall alltid att vara ett viktigtrock’n’roll-band.www.groove.se 15

Pinktext: Kristofer Ahlströmbild: Andrew MacPhersonSäkerhetsbältet påFörra skivan var ren pubertetsterapi om självföraktoch drogmissbruk. På senaste plattan Try This är deten klart mer sansad Alecia Moore man möter.– Men jag kommer nog aldrig bli helt bekväm ellertillfreds, bedyrar sångerskan.jag hade förväntat mig John Goodman iKing Ralph.En jänkare i Kung Arthurs hov, amerikansktrashkultur i frontalkrock med stelöverläpp, tomma Dominos-kartonger ochNewport-limpor på bruna heltäckningsmattor– hela den prylen. Men icke.Alecia Moore är Alecia Moore idag.Inte Pink. Det är skillnad.Pink är en seriefigur som säger sakersom att man ska glömma Madonna, atthennes smeknamn kommer från vad hennessvarta polare kallar hennes könsorganoch att hon är trött på att bli jämförd medjävla Britney Spears.Personen som sitter hopkrupen framförmig i en soffa stor som en husvagn påfemstjärniga Sanderson Hotel i London ärrenskrubbad, ledigt klädd och svarar medartiga, välrepeterade monologer. Som vilkenväluppfostrad, kristen förortsslyngelsom helst från mellanvästra Amerika medvita spjälstaket och två bilar i garaget.Men den som någonsin lånade sitt öratill 2002 års Missundaztood – eller ögnadegenom valfritt nöjesmagasin – vet att verklighetenär en annan. I de påträngandeuppriktiga texterna – att en av låtarnahette Dear Diary är ungefär så övertydligdet går att bli – kunde man utläsa sammamönster som går att hitta i ungefär varendakuratorsjournal i västvärlden:Det är historien om en klaustrofobiskförortsmiljö. Om skilsmässor och skolavhoppoch trassliga hemmaförhållanden.Om självförakt och gräspuffande och rastlösapubertetsår.Din uppväxt skulle kunna vara regisseradav Larry Clark.– Jag gillar verkligen Larry Clark! Faktumär att jag kände många av dom som varmed i Kids. Bully kunde jag däremot inteidentifiera mig med på samma sätt, eftersomjag inte växte upp i mellanvästern.Ken Park har jag inte sett ännu.Förutom att PMRC, den där organisationensom klistrar fast ”Parental Advisory”-märkenpå skivorna i USA, fick skrämselhickanär tioåringar landet övernynnade på strofer om morfin och självförakt,så orsakade hon även uppståndelsegenom att i My Vietnam – inte helt taktfulltkan tyckas – jämföra sina barndomsårmed Vietnamkriget och författa rader som”This is my Vietnam/I’m at war/Life keepson dropping bombs/And I keep score”.– Det där fick jag en hel del skit för, en heldel personer blev upprörda, förklarardamen med det före detta skära hårsvallet.Men det lustiga är att ingen av dom somklagade hade varit i Vietnam. Min pappaär Vietnamveteran och han hade inga problemmed det och det är egentligen barahans åsikt jag bryr mig om i det här fallet,så jag skiter i dom andra!Just situationen för krigsveteraner ochhemlösa är frågor hon engagerat sig i.– Det där hänger ihop. Det beror på attuppskattningsvis 45 procent av alla hemlösai USA är krigsveteraner, och eftersommin pappa är det så faller det sig väldigtnaturligt för mig. Jag har gjort allt från attanordna middagar till jobbat i soppkökoch fixat välgörenhetsarrangemang.För om du syns i teve är duen förebild. Så är det bara.Oavsett vad du gjorteller inte så kommer duatt få anhängare omdu syns i teve.– Jag försöker attinte tänka på det,säger Pink. Att baragå min egen väg, göradet jag tycker är rättoch inte låta andrasåsikter styra mig. Att gårunt och hela tiden funderaöver vad jag borde göra är inte mingrej. Skulle vara dumt att försöka göranågon annans grej, menar jag.backa bandet tre timmar. I en svit påvåningen ovanför, inklämd i en vit soffamellan tyska musikjournalister som jublarspontant när de misstar flaskorna medmineralvatten på drinkvagnen för vodka.På stereon snurrar Pinks senaste skiva,Try This. Det är jättemycket hysch-hyschkring Try This. Så mycket att hon kategorisktvägrat kommentera några som helstrykten under våren angående eventuellasamarbetspartners. Som att Tim Armstrong,frontfiguren i partypunkarna Rancid,skulle ha medverkat på skivan.Men det gör han alltså.– Vi skrev nio-tio låtar till nya plattan. Jagträffade honom när han spelade in envideo med Transplant, sidoprojektet medTravis Barker. Han rusade upp till mig ochsa, ”Jag har skrivit alla dom här låtarnatill dig” och jag sa, ”Okej”.Mamma tog migtill en psykolog,men han sa att detvar fel person pådyschanRancid är alltså bandet som adopteradeJoe Strummers vänsterromantiska politikoch fick sina fans att skandera Billy Bragglyrikunder konserter. Frågan är hur derasanhängare kommer reagera på nyheten attArmstrong samarbetar med en mainstreamartistsom prenumererar på MTV-tid ochplatinaskivor.– Jag vet inte hur dom kommer ta det.Men jag antar att det handlar om att varaöppen; jag vet själv att det finns en hel delfolk som lyssnar på både Rancid och mig.Jag menar, folk gillar vad dom gillar ochjag har aldrig träffat någon som uteslutandegillar bara en musikstil.Hur är det själv med det politiska samvetet?– Jag viftar inte med någons flagga, jagbehåller mina politiska åsikter för migsjälv. Jag har problem med attsamhället ser ut som det göridag och har jag valet attinte köpa det så köperjag det inte. Istället serjag till att engageramig i andra frågor,som hemlösa och djurensrättigheter.Personlig politik.– Precis. Jag ligger justnu i fejd med tidningenVogue. De kör en pälskampanji septembernumret, menvägrar köra en anti-pälskampanj.Dom vägrar visa båda sidorna av saker.Och som försvar hänvisar dom tillpressfrihet, suckar hon.try this skrevs under en period om en ochen halv månad. Många av texterna är sammanknutna,men det är inte samma tvättlinadär den smutsiga byken hängdes ut påMissundaztood. Det är en mer sansad Pinksom vädrar sina känslor på Try This.– Men jag kommer nog aldrig känna mighelt bekväm eller tillfreds. Men, visst, texternapå den här plattan är inte lika tunga.På förra skivan handlade det om tjugo årsvrede som måste ventileras.Har du någonsin besökt en hjärnskrynklare?– Mamma tog mig till en psykolog engång, men efter sessionen sa han att detvar fel person som var på dyschan.Mamma blev rasande och vi gick aldrigdit igen, skrattar hon.The Last to Know och Walk Away ärtypiska revanschlåtar som kommer fåfjortonåringar världen över att brännasina toppar, medan Save My Life och Waitingfor Love handlar om emotionella livlinor,frälsning genom kärlek.Är de självbiografiska?– Nej, men dom skulle kunnat vara det.Dom handlar om nära vänner jag sett somgått ner sig i droger och deras mer ellermindre öppna rop på hjälp. Eftersom jagvarit i en liknande situation känner mansnabbt igen tecknen.Är du fortfarande inne på din legaliseringstripp?– Om du menar gräs, ja. Jag anser att cannabisär en växt, en planta – inte en drog.Men regeringen tjänar alldeles för mycketpengar på det på svarta marknaden för attvilja göra det lagligt. I Holland, där det ärlagligt, ser du inte lika många våldsdåd.Folk blir inte mördade för småpengar där.musikaliskt är try this lika kluven somföregångaren. På God is a DJ gnyr honförst som Mary J Blige, för att sedan bliMadonna i en discopumpande dansgolvsrefräng.Waiting for Love är en kraftballadsom ogenerat flirtar med Aerosmithsnittiotal. Kalifornienpunkiga förstasingelnTrouble har redan svängt hos TonyZoulias.Höjdpunkten är dock fuskblåsfestenUnwind, medan såsiga halvfartsballadenCatch Me While I’m Sleeping (Phil Collins-trummor!)följs av barnförbjudna OhMy God. Den sistnämnda är en hormonstinnpökhymn där Pink får sällskap avkanadensiska hermafroditikonen Peachesoch tillsammans kokar de samman meröstrogen än en genomsnittlig ungerskkulstötartrupp.– Det schizofrena soundet är något somfaktiskt kommer helt naturligt. Jag hörnågot som jag gillar och så använder jagdet, helt enkelt. Och så gillar jag att låtafolk sväva i ovisshet över hur det ska låta.– När skivbolaget frågade om nya plattan,sa jag att jag jobbar på en dödsmetallsopera,förklarar hon på min fråga om honkan specificera sig.När skivans ordinarie speltid snurratklart väntar en godbit för den tålmodige.Gömda spåret Hooker är en stilettklack iögat på folk som låter sig hänföras avguldskimrande löften i utbyte mot artistiskintegritet – ”You’re sellin’ your fuckin’soul”, väser hon i refrängen.16 Groove 8 • 2003

www.groove.se 17

Vem handlar den om?– Åh, den handlar om ett antal personer.Men jag tänker inte säga vilka. Alla kan nogassociera den till någon person i sitt liv.Så vem handlar den om?Men icke. Alecia Moore är AleciaMoore idag. Inte Pink. Det är säkerhetsbältetpå hela vägen.– Grejen är att om man, som jag, är frispråkigoch har åsikter om saker och dessutomär ung så kommer man oundvikligenatt bli stämplad som en bitch, litegalen sådär.Vilka andra fördomar har du mött?– Oftast handlar det som sagt om ålder ochkön, eftersom musikindustrin dominerasav män. Men jag har även upplevt fördomarmot köpare. Jag har varit konsument itjugo år och kan allt om att köa för att fåbiljetter eller autografer. Det finns folksom varit i branschen lika länge som intehar en aning om hur det är att vara skivköpareeller ett fan. Det är väl dom vanligastefördomarna.Med tanke på hur första plattan lät måstedet även varit kontrovers kring att du är vit.– På första plattan, visst. Men innan desshade jag bott i svarta områden i fyra år ochär dessutom jude. Jag har mött nästan allasorters fördomar, men jag kan bara hoppasoch be att det kommer bli bättre.och så fortsätter det. Inte ens när jag tarpå mig Lotta Mossberg-peruken och frågarhur det är att vara tjej och spela rock brännerdet till.– Den frågan har jag aldrig fått. Det kännsinte som om det är könet i kombinationmed rocken som är relevant. Istället bordeman fråga, ”Hur är det att spela rock?”eller, ”Hur är det att vara tjej?”Så hur är det att vara tjej?Hennes leende är ungt och oskuldsfulltoch jag vet att jag gått rakt i fällan.– Det är jättebra, säger hon.Och ler.Som vilken väluppfostrad, kristenförortsslyngel som helst från mellanvästraAmerika med vita spjälstaket och två bilari garaget.Allt du inte visste att du inte behövdeveta om Bob Dylan. Och lite till...Myterna om Dylan ärmånga, liksom frågornasom denna mediaskyggaperson givit upphov till.Bob Dylan Lexikon medsina 1200 uppslagsordger dig några svar.Bob Dylan Lexikon ärdet första någonsin omBob Dylan. KarstenJørgensen har tidigareskrivit ett lexikon omThe Beatles.Finns i välsorteradbokhandel.Accent förlagISBN 91-89622-17-0JA DistributionIndustrivägen 11, 712 30 Hällefors, Tel/Fax: 0591 - 487270Mail: order@jadistribution.se - Hemsida: www.jadistribution.se18 Groove 8 • 2003

Outkasttext: Daniel Severinssonbild: Mattias ElgemarkPrince är nyckelnDet finns bara en person i hela världen somkan få mig att vilja ha en svart sjömanskavajmed stora ankarförsedda plastknapparoch initialerna broderade decimeterhögtpå bröstet. André 3000 förklarar anspråkslöstatt han bara gillar att se fly ut. Hanverkar inte ens anstränga sig för att varacoolare än tånageln på en isbjörn.Han står och nynnar lite för sig själv ochfnissar förläget när det visar sig att hanvarken vet hur länge han ska stanna i Sverigeeller vart han ska ta vägen sen. Menbakom den lugna ytan brinner uppenbarligenkreativitetens starka flamma. Eller nåt.Innan man ens hunnit smälta mastodont-och mästerverket Speakerboxxx/TheLove Below har i alla fall BenjaminAmoré ett gäng nya projekt på gång. Efternågra slurkar honungste nämner han sinskådespelarkarriär. Efter en mindre roll isågade actionkomedin Brottsplats Hollywoodmed Harrison Ford och Lena Olinska André spela Jimi Hendrix i en biografiav bröderna Hughes, som tidigare gjortMenace II Society och From Hell. André”Ice Cold” Benjamin är så klart inte nervösför att gestalta legenden Hendrix utan förklararatt han ser det som ett nöje och enutmaning.– I love the dude, säger han.Sen har han huvudrollen i Love Haterdär en klassisk pianist blir kär i en vit punkartjej(Shannyn Sossamon) i sjuttiotaletsMemphis. Hennes bror är rasist och ogillarförhållandet vilket leder till förvecklingar.Men det mest spännande projektetär att han och Big Boi, tillsammans medBryan Barber som bland annat regisseratvideon till Hey Ya!, håller på att spela inen musikal. André vill inte avslöja förmycket men det ska bli ett historiskt triangeldramadär hans och Big Bois roller ärlöst baserade på dem själva. Tydligen blevAndré så nöjd med Rosario Dawsons starkainsats på She Lives in My Lap att hon fåttden kvinnliga huvudrollen. Musikalenkommer att innehålla låtar från Speakerboxxx/TheLove Below och material somblev över från inspelningarna.Visste du hur The Love Below skulle låtainnan du spelade in den?– Nej, jag experimenterade bara i studionoch såg vad som hände. Det skulle ha blivitett soundtrack till enfilm om en amerikanskplayboy i Paris ochvarje låt skulle handlaom en av hans erövringar.Sen när det inteblev nån film utan plattanskulle släppasunder namnet Outkastvar jag ju tvungen attpiffa till det lite. Menförsta halvan är en linjärhistoria.Hur mycket har Princebetytt för skivan?– Jag älskar Prince.Han är nyckeln. Princehar en fantastisk falsettoch jag måste ocksåsjunga i falsett för attkomma upp högt. Påtill exempel She Lives in My Lap har vispeedat upp min sång och så har Princeockså gjort. Jag gillar egentligen inte minröst och gillar mest kvinnliga sångerskor.Men sångröster som inspirerat honominkluderar inga kvinnor utan iställetGeorge Clinton, Jimi Hendrix och CurtisMayfield.Förutom Prince, varifrån har du fått musikaliskinspiration till The Love Below?– Mycket jazz. Och Aphex Twin. Fast hanär så sjuk att jag aldrig kan nå hans nivå.Annars lyssnar jag på Ramones, Buzzcocks,James Brown, Fela Kuti, Squarepusheroch Jazz Crusaders.Inte mycket hiphop alltså. Andréavfärdar samtida amerikansk hiphop som”idiotiskt kommersiell” och tycker att”alla kan hiphop nu och den är helt enkeltinte cool längre”. Den nya energin hittarman i södern med crunk som Lil’ Jon ochThree 6 Mafia.– Och Screw i Texas. Dom tar crunk ochsaktar ner den. Rösterna låter så här,skrattar André och imiterar snyggt. Sendricker dom hostmedicin och blir heltborta. Då blir musiken suverän. Mankommer in i det. Lil’ Flip var den förstesom släppte ett Screw-album, det var endubbel med en vanlig CD och en CD medScrew-versioner av låtarna.Du har pratat mycket om att du vill förändrahiphop på samma sätt som bebopförändrade jazz och rock förändradeblues.– Ja, det kommer inte ens att heta hiphoplängre. Idealet är att det ska vara som TheLove Below, helt utan regler.Dancehall har blivit väldigt stort sistaåret, tror du det kan göra något?– Nej, det är bara en trend som inte kommeratt vara länge. Allt låter likadant, jaggillar roots mer.André beatboxar en dancehallriddimoch förklarar att han i och för sig gillarElephant Man, men att han hellre hörhonom över hiphop-beats.Har du slutat producera för Earthtone III[producentteamet tillsammans med BigBoi och Mr. DJ]?– Ja, nu när jag ska börja producera mertill andra artister måste jag låta folk fåveta vad jag kan. Jag har i princip gjortalla låtar för Earthtone som Ms. Jackson,B.O.B., Elevators och The Whole World.Vi har egentligen aldrig gjort musiken tillsammansutan jag har gett låtarna till BigBoi som gått hem och skrivit till dom.Kommer du någonsin att göra ett rapalbumigen?– Kanske, om jag känner för det. Jag läggerju fortfarande lite verser när jag har nåt attsäga.Det blir svårt att göra en platta med BigBoi om du sjunger och han rappar.– Ja.Har ni pratat om det?– Egentligen inte. Nu jobbar vi med vårmusikal.www.groove.se 19

DIYtext: Kristofer Ahlströmbild: Anja & UlrikaMotståndsrörelserFärska siffror visar hur musikbranschen gör blödande förluster ochskivbolagen tvingas göra kraftiga nedskärningar. Men samtidigtblomstrar gör-det-själv-kulturen som aldrig förr.– Underjorden är alltid en reaktion mot överjorden, säger ThomasEkelund på egna bolaget Fukk God Let’s Create.“If no one seems to understand/Start your own revolution and cut outthe middleman”Billy Bragg, Waiting forthe Great Leap ForwardBörja med att backa bandet.Klipp till sent på hösten år 2000 ochfolk trampar ner varandra i ivern över attfå dödförklara upproret mot storbolagenoch musikindustrin.Klipp till bilden av Napsters grundareShawn Fanning med ett dollargrin frånöra till öra och en överdimensioneradkartongcheck under armen. Tyska mediejättenBertelsmann har just investerat enastronomisk summa i Napster för attsponsra, eller framtvinga, beroende på hurman ser det, en omvandling av den förutoberoende gratistjänsten till en affärsmässigprodukt.Napster, flaggskeppet, hade fallit.Revolutionen var över. Sades det.Skrevs det.Givetvis var det inte alls så. Istället lågden bara och ruvade. Under jorden blomstradeen entreprenöranda som skulle görahela familjen Timell grön av avund.– Napster var det största, och på sätt ochvis det första, allmänna uttrycket för folksmissnöje med det strypgrepp branschentagit på både konsumenter och artister,säger Fredric Malm som driver bolaget Inthe Asylum Records.In the Asylum bildades av i principsamma orsaker.– Missnöje är den starkast drivande kreativakraften, säger Fredric. Dom flesta nyayttringar sker som en motreaktion på detrådande klimatet. Det är därför ingen tillfällighetatt vi nu ser en sådan expansionav gör-det-själv-handlande inom musikindustrin.Det är den vanliga historien.Det handlar om att skapa sig en egensfär för den konst och musik man vill upplevautanför de rådande normerna. Mangör det själv istället för att köpa någonannans vision.– Att göra saker själv är snarare naturligt.Förr i tiden var man mer självförsörjande,sedan har det skett en förflyttning avmånga saker från hemmen till fabrikerna.På något tycker jag att DIY är en tillbakagångtill ett mer personligt och mindrevaruorienterat sätt att uppleva musik,säger Rasmus Svensson som sprider experimentellelectronica från egna bolagetPush the Button Records.Push the Button skapades för att slippaden skärseld som stavas rejektionsbrevoch den allmänna förödmjukande känslanav att behöva utlämna sig till skivbolagenstyckande.Kort sagt: varför inte kalla demon enriktig skiva, göra ett snyggt omslag ochistället lägga energin och pengarna på attfå musiken till folk som verkligen kan tänkasvilja ha den?Sagt och gjort.Och utan att behöva slänga ut en smärreförmögenhet kan man nu skapa egna alstersom kanske aldrig skulle snurrat i PatrickBatemans anläggning, men som är ljusårfrån de skramliga klockradioproduktionermånga förmodligen förknippar medhemkokta produkter.Tror du att demon är död som format?– Absolut, menar Rasmus. En demo sägerlite, ”det här är vad jag kan göra, nu behöverjag er, stora skivbolag, för att avslutadet”. Som om det bara är en skiss medkonturerna som man vill att någon annanska fylla i. Men inspelningen och produktionenär en så stor del av en skiva att jaginte tycker att man ska överlåta den pånågon annan.Även mallen för skivbolagskontor ochstudior börjar bli allt vagare. Inte sällan ärde inrymda i samma lägenhet som manbor i.Inga Throbbing Gristle-affischer påväggarna, inga flaggor, inga provokativastickers.Så vad hände med astmaframkallande källarlokaleroch burkiga C60-inspelningar?– De flesta DIY-bolag sköts nog hemifrånsovrummet, tror Thomas Ekelund som drivernätbaserade bolaget Fukk God Let’sCreate. Det finns inte så mycket anledningatt ha ett kontor på den här nivån. Medtekniken som nu finns tillgänglig för allahar det inneburit att även riktiga lågbudgetproduktionerkan låta skitbra.Karin Dreijer, som tillsammans medbrodern Olof utgör hyllade electroknasbandetThe Knife, samt egna skivbolagetRabid Records, instämmer.– Det varken låter eller säljer bättre för attdet är dyrt gjort – men man kan få ångestav det.“Forget their plans/And their demands”Dexys Midnight Runners, Plan BDen andra historien är den om artisterna.Det är ett förhållande lika gammalt somBibeln: artist möter musik. Tycke uppstår.Musik möter skivbolag. Drömmar uppstår.Skivbolag möter pengar. Artist förlorarmusik. Artist förlorar drömmar.Och, slutligen: artist förlorar skivbolag.Eller vice versa.Holden är bandet som bildades dåJenny Öhlunds dåvarande skivbolag vägradege ut hennes andra platta på grundernaatt den var för okommersiell.– Hon erbjöds att göra en ”rockigareBritney” och få en stor lansering bakomsig, men hon tackade nej, berättar JoeHewitt, gitarrist och låtskrivare i bandet.Vi blev sporrade att bilda ett kompromisslöstband och syssla med den musiken viville spela. Så vi löpte linan ut och bildadeett skivbolag också.Sakta men säkert håller det på att växafram en stadig DIY-kultur i Sverige.Det är dock en lika bekväm som felaktigförenkling att kalla det en ”scen” – att försökahitta definitionsramar för DIY ärsom att försöka avgränsa självständighetgenom att leta gemensamma nämnare.Det går inte, med andra ord.Eller är i alla fall något väldigt simplifierat.En scen är något som är begränsat –DIY kan inte inskränkas till någon specifikgenre, den är inte geografiskt knuten ochden är dessutom så gott som omöjlig attförsöka pricka in på någon tidsaxel.Men det som började som en högst fragmentariskverksamhet, isolerad och rotlös,börjar nu så sakteliga fogas samman.– Nätverket finns där och det är livsviktigt,menar Thomas Ekelund. Det ärmycket det som är lockande med att hållapå, kommunikationen med andra, utbyteav idéer och så vidare. Och eftersom detinte finns några ekonomiska resurser ärnätverkstänkandet och samarbete domenda sätten att sprida det man gör.Lite paradoxalt att en filosofi som uppmanartill att göra saker själv kräversamarbete för att överhuvudtaget fungera.– Eftersom man gör utbytet med andrakällor vars grundvärderingar man troligtvisdelar, så styr man fortfarande överhanteringen, och därigenom har man fortfarandekontrollen och gör det själv,menar Staffan Fagerberg på punkbolagetReally Fast Records.Den mesta aktiviteten och kontaktensköts via internet och därför är det ävendär nätverket är som mest påtagligt, i formav exempelvis länkningar och utbyten avannonser. På gör-det-själv-nivå är revirtänkandetofta så gott som obefintligt, detär till exempel ingen ovanlighet att sammaartist ger ut sina alster via olika bolag.Existerar det nån hierarki mellan bolagen?– Inte i egentlig mening, tror FredricMalm. Vissa kanske anses bättre änandra, men ofta handlar det om helt individuellavärderingar. Å andra sidan harjag märkt att det förekommer en slags formatsnobberi;att ett bolag som ger ut ”riktiga”skivor, som vinyl och pressade CD,skulle vara bättre än dom som jobbar medmp3:or och CDR-skivor.20 Groove 8 • 2003

www.groove.se 21

“And the public gets what the publicwants/But I don’t want nothing thissociety’s got/I’m going underground”The Jam, Going UndergroundEtt mer konkret nätverk är göteborgskakooperativet UNION. UNION drivs somen ideell ekonomisk förening och sköts avartisterna i de sju band som är medlemmar.Har ni fått några reaktioner från de etableradebolagen på det ni gör?– De varken tror på eller engagerar sigsärskilt mycket i vad vi gör, berättar PeterDolving, som agerar språkrör. Deras världhar andra realiteter och sanningar, ochderas syn på konst kontra pengar står,med risk för att generalisera, i ett heltannat ljus. Dom lever i en värld av ”format”,snarare än uttryck.Föreningen arbetar även med de ekonomiskaoch administrativa aspekterna,såsom bokning och marknadsföring samtvisst management.Hur kunnig måste man vara inom denekonomiska biten?– Jag tror att man inte behöver vara kunnigalls initialt, men om man inte är det lärman sig så att säga den hårda vägen, detvill säga genom misstag. Men grundläggandekunskaper i företagsekonomi,finansiering, skatter och så vidare underlättar.Marknadsföring är viktigt att hakunskap i för att kunna lista ut hur manska få ut information om att man överhuvudtagetexisterar.De flesta som bildar eget skivbolag gördet för att kunna fokusera mer på denmusikaliska biten och slippa oroa sig försaker som målgruppstänkande och trendriktning.Vad många inte tänker på är attden finansiella sidan blir mer påtaglig närekonomin måste skötas av dem själva.– Man bör ha klart för sig att det blirmycket business, menar Karin Dreijer.Men man ser förhoppningsvis till att detMoney for nothingand the chicks for freeSå vad kostar det att ge ut sin egen musik,jämfört med de stora bolagens omkostnader?Detta är en grov kalkyl beräknad på vad detborde kosta att på ett år spela in och ge ut enskiva. Observera att alla belopp är räknade på iunderkant.EtableratDIY bolagInspelning 500 15 000Mastring 1 000 2 500CD-press (1000 skivor) 11 500 11 500Övriga trycksaker 5 000 5 000Marknadsföring 15 000 50 000Adm. kostnader 20 000 200 000Totalt 53 000 284 000Källa: Peter Dolving/UNIONsker på ett sätt som passar en själv och dåfår man mycket mer att säga till om, vilketockså tar mer tid.– I många fall är det enda sättet att få hållapå med sin musik att bilda eget och gå sinegen väg, så man får ta affärsbiten också,säger Joe Hewitt. Däremot kanske manfår glömma drömmen om att bli ”upptäckt”och bli stjärna. Man får fråga sig om måletär att bli berömd rockstjärna eller att fåsyssla med sin musik.Den resurs som förbrukas mest är tid.Eftersom det knappast är tal om någotlöpande band-mässigt produktionsmomentinnebär det följande: vad du vinner iegenart och omsorg äts upp på den sida avekvationen som stavas fritid.Och de stora kulorna låter vänta på sig.– Man bör ha klart för sig att man kommerförlora pengar, säger Thomas Ekelund.Jag tror också det är viktigt att intetappa sugen om folks intresse för det mangör är svalt till att börja med.För att inte tala om gemene mans fördomar.– För en del kanske DIY framstår som enmusikalisk skräphög, en oseriös hemvistför musik som dom etablerade bolageninte är intresserade av, tror Maximilian påbolaget Komplott.– Den stora och svåra utmaningen är attsudda ut ordet “demo”, säger HenrikAndersson, ägare till skivbutiken Off theRecord. Jag kallar alla produkter jag säljerför egenproduktioner. Jag låter lyssnarenavgöra om det är bra eller inte.Klipp till Vasastan, Göteborg, någonstansmellan en portuppgång och en sushirestaurang.”Fritt inträde för alla utom skivbolagsdirektörer”,må vara långt mindre dramatisktän ”I som här träden in, låt hoppetfara”, men mässingsskylten på Off theRecords ytterdörr fyller sitt syfte.– De flesta stannar till och skrattar. Skivbolagssnubbartar alltid upp plånbokenoch skämtar lite, berättar Henrik.Off the Record slog upp portarna hösten1999. Affärsidén är att erbjuda hjälpmed musikproduktioner samt exponeringoch försäljning av osignade produkter.– Just nu har jag 73 olika band/artister ochtotalt cirka 80 produkter. Jag har väldigtbra koll på hur alla låter och dom flestahar jag sett live. Jag försöker uppdateramig om banden så ofta jag kan.– Vad jag vet finns det ingen som gör exaktdet jag gör. Liknande koncept finns, framföralltpå nätet. Men min butik är unik.Henriks råd till sina artister är att tadet lugnt, att inte jaga kontrakt för kontraktetsskull.Men kan man som ung och oerfarenartist alltid hålla benhårt på sin integritet?Peter Dolving tror inte det.– Jag kan garantera att åttio procent avdom som ger ut sin egen musik skulle skuttaav glädje om Sony kom viftandes med ettkontrakt. Behovet efter uttryck och bekräftelseär oftast större än politiska motivationer.Dom flesta tycker nog innerst inne attdet är värt att göra kompromisser.“At the record company meeting/On their hands – a dead star/And oh, the plans they weave/And oh, the sickening greed”The Smiths, Paint a Vulgar PictureKlipp till en marknadsföringsbudgetpå fler nollor än vad som ryms på encheck, klipp till representationsmiddagar,Åhléns-reklam, försäljningsprognoser ochen ström av frisbees, tändare och nyckelringarmed Bobby-logotyper.Klipp sedan till tonåringar som direktbeställerfrån Ove Naxx på Accelmuzhikför att få personliga teckningar ochjapanska partyflyers till sina CDR.Det är, med andra ord, naivt att tro attdet skulle handla om konkurrens.Egentligen.Det är, egentligen, inte ens sammabollplan.– Vi har inget behov av att hävda oss,anser Karin Dreijer. Vi vill göra musik ifred. Vi gör inte detta för att garantera ossen inkomst eller allra minst vinst, vilketstora alltid måste, då dom har anställda,aktieägare och investerare. Därför vågarvi mycket mer, vi har inga att stå till svarsinför, inget att förlora.– Fördelen med att arbeta utan budget,affärsplaner och marknadsundersökningarär rätt uppenbart: man kan göra precis vadman vill, när man vill och hur man vill,menar Thomas Ekelund. Om jag vill släppaen platta med en viss artist så är det baratvå parter inblandade, artisten och jag.Så frågan är; går allt att sälja med mördandereklam?– Dagens traditionella upplevelseindustriär en del av en större kapitalistisk konstruktionsom handlar om absolut ekonomiskmakt; över marknaden, över konsumenterna,över könsnormer, och så vidare.Så länge människor tror på konstruktionenoch dess språk går allt att sälja. Självklart.Pengarna är viktiga i hela musikindustrin,men inte allt. Tyvärr är förutsättningarnasom dom är. Kapitalism är inte så kul somdet ibland framställs, fortsätter Thomas.Att DIY skulle vara en homogen socialpolitiskrörelse är dock långt från sanningen.För trots ett unisont avståndstagandefrån kommersialismen – och därför,i förlängningen, kapitalismen – finns detingen gemensam flagg man marscherarunder. Det finns, med undantag för någragrundläggande kriterier de flesta uppfyller,ingen uttalat gemensam agenda.– Jag tror inte det politiska ståndpunktstagandetoch övertygelserna är motivationen,anser Peter Dolving. Snarare är det en självklardel av strävandet efter att göra det vivill; kärlek till musiken som uttrycksform.– Vissa är väldigt politiskt medvetna,medan andra inte är det och ser det som enrolig grej att prova, tror Olof Dreijer.Samtidigt är ju bara grejen att ta över självpolitisk. Anti-hierarkisk. Det personligaär politiskt.Men är inte DIY något som bara skullekunna fungera inom ett kapitalistisktsystem?– Absolut inte! I ett socialistiskt samhällehade media speglat den musik som ärintressant och bra istället för den somgenererar mest pengar, säger Olof. Dåhade man även fått mera stöd som litenoch egen. Det hade inte varit lika svårt attfå in sina skivor i skivbutiken, då den skullespegla kvalitet och mångfald istället förTio-i-topp!Kan man kalla DIY-tänkandet naivt?– Kanske, tror Fredric Malm. Samtidigt somdet egentligen tar avstamp ur ett cynisktperspektiv, så kan det på vissa håll bli väldigtrevolutionsromantiskt och konspirationsteoretisktmellan varven. Vi mot dom,gräsrotsköret, hela den grejen. När domflesta av oss startade fanns det ingen förarbetadgrund att stå på, så man fick hålla fastvid varandra, hur löjligt det än låter.“You don’t just sit in a rocking chair/When you’ve built a revolution”Manic Street Preachers, Baby ElianKlipp till skillnaden mellan då och nu ochändå inte.Det har, mycket tack vare den tekniskarevolutionen och informationshetsen, skapatsen vetskap om alternativ.22 Groove 8 • 2003

Tack vare internet har man heller intelängre några geografiska begränsningaratt tala om. Ett bolag som Push the Buttonhar exempelvis stamkunder i USA, Japanoch Tyskland, men även personer från ländersom Nigeria, Syrien och Ryssland laddarner musik som ursprungligen komponeradespå Föreningsgatan i Malmö.Och med den tillgänglighet och spännviddsom man som konsument erbjuds idagsläget genom smala, nischade bolag –och ett till synes ändlöst utbud av musiksom inte behöver följa businessens grundlagar– börjar situationen nu även blikännbar för de etablerade bolagen.Enligt GLF, Grammofonleverantörernasförening, minskade försäljningen avmusik med drygt 14 procent under förstahalvåret 2003, jämfört med samma periodförra året. Vissa skivbolag tvingas halverapersonalstyrkan och lägga ner distributionsavdelningen.Hur mycket av detta är då pågrund av musikalisk gerillaaktivitet?– Jag tror att mycket, som sagt, kan beropå att folk blivit mer medvetna om sinaalternativ, säger Fredric Malm. Domkanske köper skivorna på import ellerdirekt av små bolag som saknar distribution,via deras hemsidor, och dom siffrornadyker ju inte upp i någon undersökning.Så på det stora hela har nog inte skivförsäljningenminskat. Den har bara gått nyavägar.Varför?– Det framförallt allvarligaste felet är storbolagensbrist på intresse. Bristen på vilja,på glöd, på kärlek, på att våga chansaibland, säger Kalle Magnusson på Revolution#9.Förutom att vara ett av de mer syraskadadespår Beatles satte sin signatur påså är Revolution #9 även namnet på dennättidning, distro, musikförening och allmännavattenhål för blandbandsfetischistersom drivs av en handfull eldsjälar påden skånska myllan.Allt började, såklart, med att göranågot som handlade om det man självaville läsa: en tidning om dem själva ochderas relation till musik.– Distron var någonting som vi startadeeftersom det var mycket musik som viskrev om som många av våra läsare hadesvårt att få tag på. Oftast var det CDRskivoreller sjutummare som band utanskivbolag släppte. Vi samlade ihop allt påsamma sida och sålde det via nätet och pådom olika distros som arrangeras iMalmö, Stockholm och Göteborg.Nu kan de även lägga till epitetet ”festivalarrangörer”till meritlistan. Den heltoch hållet egenarrangerade We & Youfestivalengick av stapeln under två dagar imitten av juli. Action Biker, José Gonzalesoch Niccokick var några av akterna somuppträdde.– Festivalen skapades av kärlek till musiken,förklarar Kalle. På känsla, enbart.Tidigare hade man arrangerat enklubbkväll, så steget var stort till färdigfestival. Särskilt som man envisades medatt vägra ta hjälp av företagssponsorer.– Finansiering och ekonomi la vi åt sidanså länge det gick. Vi ville göra en festival visjälva ville besöka, som vi själva hadekontrollen över, med dom band som visjälva ville ha. Och framförallt en festivalmed fokus på musiken; före jippot, Telialogganoch ölförsäljningen, alltså.Den farligaste generaliseringen mankan göra är dock att tro att en DIYproduktper automatik skulle vara bättreeller mer ”äkta” än vad etablerade bolagoch akter ger ut.– Ofta romantiseras DIY-grejen, säger ThomasEkelund, vilket kanske är förståeligt,lite ”vi mot dem”-syndromet, men personligenanser jag att bra musik är bra musikoavsett på vilken nivå det befinner sig.– Men samtidigt så kan man inte kommaifrån att en skiva utgiven av ett litet, oberoendebolag är ett hjärteprojekt. Man vetatt någon lagt mycket pengar, tid ochenergi på att förverkliga något som domverkligen brinner för.Trots att DIY baseras på autenticitetoch tänkande utanför ramarna så expanderarall verksamhet bara till en viss gränsinnan den når kritisk massa.Men kritisk massa betyder inte slutet.Snarare början.– Gör-det-själv har nått en topp som riskeraratt mattas av som allt annat, anserStaffan Fagerberg. Spridning, kommunikationoch mediabevakning gör sitt till.Scenen är redan mättad och likriktad påsina håll, men samtidigt manar det tillspännande motreaktioner som kommeratt föda nya alternativ.Igen.Och igen.Och där knyts cirkeln.Reaktion. Och motreaktion.Ta som exempel när de fyra störstaskivbolagen gick samman för att skapa enhemsida för nätradio – och vips så varpiratnätradion och P2P-teknik för strömmandemedia ett faktum.Eller när ännu en kommersiell radiostationutvidgade sitt område och därmedfick en helt ny flock personer att leta uppWBEZ och This American Life på nätetistället.– Jag tror definitivt att underjorden alltidär en reaktion mot överjorden. Och aldrighar den kommersiella musikindustrinvarit mer slätstruken, likriktad och produktplaceradän just nu, vilket innebär enstark underjord, säger Thomas Ekelund.Så egentligen är det kanske det bredautbudet man ska tacka för det smala.Så: länge leve revolutionen.Och länge leve konformiteten.Kristofer Ahlströmka@groove.seUNIONIdeell förening som verkar för att promotaoch hjälpa osignade band. Bland annat.www.unionmusik.comThe Knife/Rabid RecordsSyskonen Dreijer sprider sitt elektroniskaevangelium. www.rabidrecords.comRevolution #9Blandbandsfetischisternas Mecka.www.revo9.comReally FastPunk och hardcore sedan mer än 20 årtillbaka.reallyfast.cjb.netPush the ButtonMestadels experimentell musik medmycket elektronik. Oftast.www.pushthebutton.tkOff the RecordSkivbutik som säljer enbart osignade band.offtherecord.just.nuKomplottElectronica direkt från försökslaboratorietpå Möllevångstorget. www.komplott.comIn the AsylumAkustiskt står på menyn när Fredric Malmlevererar.fredric.malm@spray.seHoldenJenny Öhlund byter danspjucken mot ensprucken Dr Marten-känga.www.holdenmusic.netFukk God Let’s CreateDrone, drone och glitch – men med saker ikikaren som “garanterat inte är vad folk förväntarsig”, enligt Thomas Ekelund.www.fukkgod.orgwww.groove.se 23

RYAN ADAMS”Rock’n’roll”UniversalRyan Adams uppskattar inte att förväxlas medBryan Adams. När någon i publiken under enkonsert härom året skrek efter kanadensarensgamla hitlåt Summer of 69 krävde Ryan attskämtaren omedelbart skulle bli utkastad.Ironiskt då att Ryan stundtals inte alls liggerså långt ifrån Bryan musikaliskt när han påRock’n’roll överger countryinfluenserna föråttiotalsradiorock och dåligt maskerade heavymetal-ambitioner. Flera spår på denna Ryans motsvarighettill REM:s Monster är så skitnödigarockers att det plötsligt framstår som kristallklartvarför han tackade Alanis Morrisette femgånger i konvolutet på Gold. Hans försök tillmainstreamrock är något mer uthärdliga. Menför de Bryan-fans som tycker att Ryan är enkille att kolla upp bör det påpekas att låtskrivandetligger flera divisioner under Summer of 69.Thomas NilsonANEKDOTEN”Gravity”VirtaStockholmarna brukar ta god på sig mellan skivsläppen.För fyra år sedan kom deras senasteFrom Within,det var då Anekdoten påbörjadedet som de nu spinner vidare på. Kortfattat harde gått från mer sjuttiotalsprogg till ett rakarerocksound utan att förlora det som är utmärkandeför just Anekdoten. De snärtiga, rytmiskaHawkwind-gitarrerna finns där, det gör ocksåmellotronen och farfisaorgeln. De tappar aldriggreppet om sina långa låtar och malandet tjänarsitt syfte, det vill säga att i de bästa stundernarycks man med och sjunker in i musiken iställetför att bara vänta på att det ska ta slut. Bäst ärtitellåten där man blir riktigt påverkad avenackordsmantrat.Texterna verkar ha drag avnågon slags science fiction fantasy och sångenfungerar mer som ett instrument, vilket somhelst. Japanerna är väldigt upphetsade överAnekdoten som är ett av många svenska bandsom har en betydligt större publik utomlands äni Sverige. Svenskarna borde veta bättre, Anekdotenhar ju gått från klarhet till klarhet. Gravitykänns okonstlad och väldigt självklar.Jonas ElgemarkANJALI“The World of Lady A”Wiiija/PlaygroundDet är som att titta på en mystisk spionfilm.Spänningen stiger ju mer man är inne i den. Mankoncentrerar sig för att inte missa det storaavslöjandet.Väntan på att allt ska utbryta blirouthärdlig. Det pulserar i kroppen. Snart, mycketsnart, så händer det. Oväntande basslingor, ensvag psykoröst och växande blås i bakgrundeneggar upp förväntandet ännu mer.Men där tar likheterna mellan en Bondfilmoch Anjalis andra album The World of Lady Aslut. Explosionen, avslöjandet, pang-pangetutbryter aldrig så som det gör i filmerna. Förtyvärr, trots att Anjali hämtat inspiration frånbeatslegenden Fatboy Slim, depprockslingorfrån Cure och skumma uttryck från hennes rötteri Indien, tröttnar man på den där viskandesvaga falsettrösten efter tolv låtar. Dock vågarAnjali lite mer än på debutalbumet. Skönt.Det går att separera låtarna och diggasvänget. Helt klart.Visserligen är det falsktibland, men det är Anjali liksom. I ett av desenare spåren gör hon något helt oväntat: skrikersuperhögt upp i registret med bröströsten.Detta utgör ungefär tre sekunder av hela plattan,men där har vi det – wow, mer sånt, Anjali!Elin LiljeroASTA KASK”Kravallsymfonier 78-86”Birdnest/BonnierAmigoAsta Kask bildades redan 1978 i den västgötskahålan Töreboda. 1982, efter några år av fylla,folkparksspelande och gatlopp för att undkommailskna raggare, splittrades första upplagan avbandet. Men, redan samma år samlade sångarenoch gitarristen Micke Blomqvist ihop ett nyttgäng punkmusiker och återskapade Asta Kask.Ett bra drag, då det nya ”Asta” fram till nedläggningen1986 var landets största punkband.Faktum är att Asta Kasks popularitet inteminskat utan snarare ökat under åren som följt.Något som bland annat visat sig genom dehysteriska återföreningsspelningar som bandetgjort 1989, 1992 och nu senast i höst.Varför är de då fortfarande lika omtyckta?En del svar hittar vi på Kravallsymfonier 78-86.Här samlas låtar från hela den aktiva karriären.Asta Kask sjunger om krigets fasor, bristandeframtidstro och brinnande kärnkraftverk tillsnabbt, men melodiskt punkmangel. Jag älskarvarje sekund. Monumental svensk punkhistoria.Daniel AxelssonAZURE RAY”Hold On Love”Saddle Creek/BorderGud så vackert det här är. Orenda Fink ochMaria Taylor fortsätter på den inslagna vägenmed finstämda vemodsballader och diamantskärandestämsång.Hold On Love är en skiva utan skavanker.De drömska och bräckliga harmonierna skaparen filmisk känsla som ligger som en aura överalbumet. Azure Ray har på Hold On Love släpptin lite mer ljus i texterna än på deras tidigarealster. Mannen med rösten som kan väcka döda,Eric Bachmann från Archers of Loaf och CrookedFingers, sköter produktion och har skapatsoundet. Han har i sammanhanget bidragit medvågade arrangemang. Men även allskönselektroniska inslag som skapar en intressantram till de spartanskt uppbyggda låtarna. Menjag sitter på helspänn vid första genomlyssningenav skivan, livrädd för att Bachmanns röstplötsligt ska komma in och brisera som en bombi det skira och stämningsfulla. Men rösten kommerinte och jag andas ut. Men efter ett tagönskar jag att Bachmann skulle körat på någonav låtarna. Det hade ju varit roligt om AzureRay hade gett det ibland lite för jämna stämningslägeten törn. För att nå riktigt ända framhade de behövt något som skavde lite.Johan JoelssonBEAT UNDER CONTROL”The Introduction”VibesongsUlf ”Rockis” Ivarsson har under årens loppsamarbetat med en rad olika musiker och hardessutom ett förflutet som basist i Hedningarna.Intresset för folk- och världsmusik lyser igenomäven på soloprojektet Beat Under Controls förstalivstecken The Introduction. Bland övriga influensermärks dub, funk, jazz, electronica ochindustrirock. Men trots spretigheten handlar dethela tiden om frihet under ansvar, eller snararebeat under control. Här experimenteras det medBollywood-sound, drum’n’bass och syntslingor,men bara till den milda grad att det hela fortfarandegår att foga samman till en homogen helhet.Rocksveriges favorittrumpetare nummer ett,Goran Kajfes, både improviserar och broderarefter mönster över de spretiga ljudmattorna.Tillsammans med sina medmusiker lyckas UlfIvarsson ro i land ett projekt som utan balansoch fingertoppskänsla kunde slutat i katastrof.Johanna PaulssonBLACK EYES”Black Eyes”Dischord/BorderBandet Black Eyes kommer från Washington DC.De ligger på Dischord Records. De har spelat insitt debutalbum i Inner Ear-studion med IanMacKaye i producentstolen. Fugazi!, ropar allai glad kör. Och ja, på pappret är förstås liknelsenmed alternativrockveteranerna oundviklig, mennär man kliver in i musiken på Black Eyes självbetitladeplatta är jämförelsen med Fugazi, omän hållbar, inte lika självklar.Washingtonkollegornahar experimentlusta och framåtandagemensamt, men Black Eyes hämtar ävenbränsle från annat håll. De är punkfunkiga somLiars, och stundtals skrikiga som Blood Brothers.Black Eyes har två basister och två trummisar,men i mina öron låter det ibland som omtrumslagarna snarare försöker kopiera varandraän spela olika grejer. Basisterna däremot jobbarmycket med olika slingor, och det är också desnillrika basgångarna som driver musikenframåt, framåt längs snirkliga vägar. Dessutomhamnar flera av medlemmarna framför sångmikrofonen,och det hjälper också till att skapaen dynamisk och lite kaotisk ljudbild. Att BlackEyes sedan i låtar som Day Turns Night blir välskumma och svårtillgängliga kan man förlåta.Livligt!, svängigt!, lekfullt!, ropar alla i gladkör.Daniel AxelssonBRODER DANIEL”Cruel Town”Dolores/VirginSangviniska Broder Daniel gör på Cruel Towndet enda rätta. De fortsätter på den väg de alltidvandrat. Massiva körer, vansinnesdiskant, helvetestamburiner,svartsyn och melodier som mångaandra band hade dödat för.Jag har alltid tyckt att Broder Daniel varithelt rätt på det. Att sprida uppror och sinnessjukdomär precis vad jag anser att ett bra popbandska ägna sig åt.Henrik Berggrens texter är och kommer alltidatt förbli ett utanförskapets manifest. Enskillnad från tidigare är att Berggren inte baranavelskådar sitt eget inre utan även går tillangrepp på ett kallare samhällsklimat som ititelspåret Cruel Town.Texterna känns oftaBASEMENT JAXX”Kish Kash”XL/PlaygroundAtt träda in i denna duos ljudrum är sannerligenen omtumlande upplevelse, man formligenöversköljs av rytmer, ljud och skönsång. Detkänns nästan som man kan gå vilse i KishKash.För här är beatsen hårda. Melodislingornainspirerade och infallsrika. Och pulsen driverdig hela tiden vidare. Det är som om någonputtar dig i ryggen och drar dig i armarna.Det går verkligen inte att vara stilla. Nix pix.På Plug it In låter det som när Prince vari högform, när Siouxsie Sioux gästar på CishCash känns det som man snubblat in på ensyntetisk A Clockwork Orange-klubb och ibisarra Hot ‘n Cold leks det ohejdat.Hur så många låtar på en och sammaplatta kan kännas så självklart grymma ärbortom mig. Men vad jag vet är i alla fall ensak, det finns två spår som står i en klass försig: Right Here’s the Spot och Good Luck.Den förstnämnda är en urspårad gammalskoligP-funk-slägga där Meshell Ndegeocellootäckt ärliga i all sin bitterhet. I Only Life IKnow sjunger Berggren lakoniskt “I am onlyliving when I am drinking cause I got no alternatives/Iam out of initiatives”.Det spelar ingen roll att Broder Daniel släpperalbum i samma takt som myndigheterna iÖsttyskland utfärdade utresetillstånd. Huvudsakenär att de fortsätter att existera som BroderDaniel. Att de får finnas kvar i människors medvetandehelt enkelt. För ingen kommer någonsinatt kunna ta deras plats.Johan JoelssonRODNEY CROWELL”Fate’s Right Hand”SonyDet värsta som kan hända din favoritartist äratt de påstår sig ha mognat. Att de blivit mernöjda med sin situation. När det hände BruceSpringsteen släppte han Human Touch ochLucky Town, Nick Cave gjorde Nocturama ochJohnny Cash spelade in fler julskivor än någonvill minnas. Ett tydligt mönster: ju mognare ochmer tillfreds, desto sämre album.På Fate’s Right Hand har Rodney Crowellblivit litet mognare. Föregångaren The HoustonKid var en uppgörelse med en besvärlig uppväxtoch vad det sedan ledde till. Fate’s Right Handhandlar om nuet. Om hur man lär sig accepterasaker och ting.Och jag vet inte, kanske är det en förträffligskiva för alla fyrtionånting som söker mening imedelålderskrisen, men med undantag för ettfåtal spår (Preaching to the Choir, The Man inMe, This Too Will Pass) så känns det som attnågon borde ge honom något i hästväg att tampasmed så att han rycker upp sig ur fjollträsket.Mer miserabla män åt folket, med andra ord.Kristofer AhlströmDALMINJO”Fjord fusioneer”DIVERSE ARTISTER”Tour de la Musique”Deeplay Music/GoldheadI Malmö släpps det kvalitetshouse. Lilla skivbolagetDeeplay som nominerades i Swedish DJAwards 2003 visar med nya släppet att de intetänker ge upp hoppet, fastän medaljen i år gicktill någon annan. Den här gången har turenkommit till Dalminjo, för föräldrar och vännerhåller i taktpinnen. Svettigt och galet raktigenom. Och ytterligt underbart. Men höjdpunktenpå Kish Kash är otvivelaktligen GoodLuck.Tillsammans med BellrayssångerskanLisa Kekaula släpps nämligen den totalaorgien loss. En större dansgolvsvältare blirsvår att hitta på ett bra tag. Perfekt avvägningmellan nedvarvning och Richterskaleintensitet.Och strax under denna nivå figurerar orientaliskaDizzee Rascal-spåret Lucky Star.Vad mer behövs? Inget vad jag kan se ochhöra. Kish Kash är ett album som måste fåhögsta betyg i alla recensioner, annars ärtiden sannerligen ur led.Gary Andersson24 Groove 8 • 2003

mer känd som Ole Roar Granli. Under namnetDalminjo gör han finjusterad housemusik medinslag av jazz och bossa. Det låter säkert ochtryggt, påminner inte så lite om det omtaladeGonkyburg-soundet. Det känns lite för slipat föratt jag ska gå igång på det. Men den här musikenska man kanske inte gå igång på. Mest ha somskön ljudvägg. Då funkar det säkert. Love Affairmed Hilde Drange på sång fungerar faktisktsom lite mer än så. Den är skivans höjdpunktmed sitt lite mer beatsorienterade tryck.På samlingen Tour de la Musique får manmer av den djupa housen, men här har den intekilat ner sig lika stadigt i loungesoffan. Här gesmycket plats åt dansgolvet. Som Physics svängomi Don´t Deny Me Love. En låt som var med påPhysics album First Flight, men som i dennadubmix känns hårdare och svettigare. En salsaochkarnevalssnurr är Baekas tidigare osläpptalåt Soul Exp.som känns härlig i höstmörkret.Mats AlmegårdDEAD PREZ”Get Free or Die Tryin’”Landspeed/PlaygroundFör ungefär en månad sedan greps och arresteradesStic.man, M-1 och några av deras kompisarunder en fotosession i Crown Heights,Brooklyn, för att de vägrade visa polisen IDhandlingar.Nu tänker de stämma polisen pågrund av det olagliga gripandet. När de ändåhåller på borde de passa på att stämma Columbiaockså. Skivbolaget envisas fortfarande medatt inte ge ut Dead Prez efterlängtade andraskiva R.B.G. (Revolutionary But Gangsta),trotsatt den funnits på nätet hur länge som helst.För att hålla liv i hypen kring R.B.G. harDead Prez i alla fall på rekordfart satt ihopandra delen i mixtapeserien Turn Off the Radiomed klockrena namnet Get Free or Die Tryin’.Första låten öppnas med uppmaningen ”slap awhite boy” och Dead Prez vill som vanligt förenaalla svarta gangsters i den gemensamma kampenmot systemet (polisen och politiker i synnerhetoch vita i allmänhet). Ibland är M-1 och Stic.manpositiva och tycker att Bloods och Crips ska ståför Brotherly Love Overcomes OppressionBILLY BRAGG”Must I Paint You a Picture?:The EssentialBilly Bragg”Cooking Vinyl/BonnierAmigo”There is power in a union”, sjunger LondonsonenBilly Bragg och skickar fortfaranderysningar nerför min socialistiska ryggrad.Påminnelsen kommer i snygg förpackning.På två fullmatade CD-skivor sammanfattarsinger/songwritern sin tjugoåriga karriärsom skivartist i eget namn (tidigare speladehan i bandet Riff Raff). Samlingen är tydlig,lättöverskådlig och rymmer framförallt enfantastisk låtskatt: New England, The WarmestRoom, Accident Waiting to Happen,Sexuality, Greetings from a New Brunetteoch 35 andra enkla, vackra och stolta sånger.Några med kärlekstema, andra med en knutennäve i luften. Alla med handen på hjärtat.Samtliga Billy Bragg-album, från 1983års debut Life’s a Riot with Spy Vs Spy tillfjolårets lite gubbiga England, Half English,finns representerade i kronologisk ordning.Även singelspår och några låtar från de finaMermaid Avenue-skivorna där Bragg tillsammansmed Wilco tonsätter gamla WoodyGuthrie-texter finns med. Den första upplaganav Must I Paint You a Picture?: TheDomination och Community Revolution In Progress,fast oftast är de bara förbannade. Detblir lite väl mycket propaganda, men på Windowto My Soul kör Stic en stark text om sin crackmissbrukandestorebror.Tyvärr tas låten ner avdet lama beatet.Get Free or Die Tryin’ lider av för mångadåliga gästrappare och halvfärdiga låtar, mentack vare en handfull genomarbetade spår somLast Days Reloaded med Sticky Fingaz dugerden som aptitretare inför R.B.G.Daniel SeverinssonDEVILDRIVER”DevilDriver”Roadrunner/BonnierAmigoDevil driver är namnet på bjällran häxornatroddes använda för att skrämma bort ondskanär de utförde sin magi. Idag är det namnet påett av USA:s mest spännande nykomlingar imetal, lett av Coal Chambers förre frontfigurDez Fafara.I självbetitlade DevilDriver har han och restenav bandet skapat en platta som slår knockoutpå alla insomnade metallband som hackarvidare i samma gamla spår. 100 kilo nu metal,100 kilo death metal och noggranna studier avpotentialen i Deicide, Korn och White Zombie.Det här är det brutala albumet Slipknot sågärna ville göra. Lyssna på Die (and Die Now),The Mountain, Meet the Wretched och Swingingthe Dead. Det är ett knogjärn inne i högtalarnaoch det vill ut, ut, ut.I Dreamed I Died är utan tvekan en av åretsbästa låtar. Här är det som om Dez Fafara skrivitkontrakt med högre makter om att få göravärldens bästa låt utan att det blir en hit. Fördet här kommer aldrig att spelas på radio, mendet blir hur stort som helst inom metallenssmutsiga finrum. DevilDriver är det nya skriket.Torbjörn HallgrenDIVERSE ARTISTER”The Desert Sessions 9 & 10”Island/UniversalJosh Homme som vanligtvis spelar med QueensOf The Stone Age gillar att hänga ute i den kaliforniskaöknen med olika kompisar. Denna gångEssential Billy Bragg innehåller också enbonus-CD med tidigare outgivet eller svårtåtkomligtmaterial.När det gäller sådana här samlingsskivorså slarvas det alltför ofta med informationenkring låtarna. Inte här. Det kan tyckas nördigt,men jag gillar verkligen när det står vilkaskivor som låtarna är hämtade från, när despelades in och när de gavs ut. Jag saknardock låttexter i häftet, men det är ocksåmitt enda klagomål på den här utgåvan.Om du också hade glömt bort hur braBilly Bragg faktiskt är, så se till att fräschaupp minnet. Och förresten. En sak till. ”Allyou fascists är bound to lose”. Bara så nivet.Daniel Axelssontog han bland annat med sig PJ Harvey,TwiggyRamirez och bandkompisen Joey Castillo. Desjunger och spelar och är glada. När Homme nuär ända framme vid nummer tio i ökenserien såär det den tunga, spöklika och knarknojigastämningen som gäller. PJ hjälper duktigt tillmed detta och överträffar sig själv i desperationoch man önskar att hon hade tagit fram sinamer ömma sidor av sin sångkapacitet, men härlåter hon oftast farlig som hin håle själv. Men iCrawl Home är hon mer samlad och det är enav skivans starkaste spår. Förutom sången hjälperhon till med saxofon, piano, tamburin och baspå en del spår. Några låtar skulle lätt kunnapassa in på QOTSA:s senaste. I Wanna Make itwit Cum och In My Head… är stilfulla ochDead in Love är acid blues som allra bäst. Detspretar, men Josh Homme har satt sin stämpelpå allt och inget känns onödigt, tvärtom.Jonas ElgemarkDIVERSE ARTISTER”I Like It Volume 1”Compost/BorderIdén med att samla fyra favoritlåtar av varderafyra musikfanatiska DJ:s är riktigt bra. I och försig kan man tycka att det är trist att bara herrartillfrågats. Men titeln tyder ju på uppföljare ochdå kanske det blir dags för kvinnor också?DJ Hells favoritlåtar inleder skivan. SiliconSouls Who Needs Sleep Tonight från i år ärnyast, medan Max Berlins Elle et moi är detäldsta spåret med sina 25 år på nacken. Däremellanfinns Television Personalities och ThePop Group. DJ Hell framstår alltid som ensmart affärsman. Det är inget fel på låtarna,men de känns så ultracoola, så sleazy och såoerhört rätt att de bara är till för att backa upphans egen status som electroclashens grundare.Då är det roligare att höra vad Peter Kruderhar valt. Att det handlar om dub är ingen högoddsare.Men det är ändå bra och Grauzonesiskalla neue deutsche welle-låt Film 2 passarmärkligt nog väldigt bra i sammanhanget. Pluspoängockså för vackra avslutningen AlwaysReturning av Brian Eno & Daniel Lanois.När stafettpinnen går över till Michael Reinbothhar vi nått skivans mest svängiga del. DavidSylvian & Ryuichi Sakamotos krispiga BambooHouses, Mary Love-Corners smekande ComeOut of the Sandbox, Hector Rivieras northernsoul-projektil I Want a Chance for Romanceoch C.O.D.:s urbana electrogospel i In the Bottleär överraskande bra tillsammans. En sån mixvill jag höra nästa gång jag går ut och dansar!Efter Reinboths val har Theo Thönnessen ensvår uppgift. Men han ror delvis iland någotbra, även om han låter mest ”Compost” av defyra. Sambatakter och lounge är vad jag förväntarmig av Compost och det är det man fårhär. Jag förlåter herr Thönnessen för att han germig Nathan Davis Carmell’s Black Forest somär jazzvals på högsta nivå och Alexander Hope/Blazes Wonderland som är broken beats ochhouse på djupaste nivå.Man kan alltid diskutera hur nödvändigasamlingsskivor är. Mestadels är de inte roliga.Men ibland kan de ge insikter i musik. Det görden här. Blandningen är styrkan, det är kul attfå med så många olika musikstilar på en platta!Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”Muzik City – The Story of Trojan”Trojan/BorderHundra låtar fördelade på fyra skivor och enklatschig bok späckad med fakta. Muzik Cityinnehåller förstås en hel del då den berättarhistorien om etiketten Trojan, det brittiska bolagetsom i år fyllde 35.www.groove.se 25

Äntligen luktar det förruttnelse ute, det biter iöronen och redan nu har man tappat bort detandra paret vantar. Men fortfarande lyser solenvarmt och förnöjsamt i många skrymslen, ochsmå upplagor av friska musikaliska fläktarvärmer i mörkret. Ännu en gång ska jag ändåskandera det eviga budskapet om demoinspelningensdöd. Säkert kommer jag även nu bombarderasav mejl från människor som säger siginte orka hålla på med allt runt omkring, utanvill koncentrera sig på att skriva pretentiösamaratonlopp utan innehåll.Visst gör det, läggner tusentals kronor på rätt gitarr, rätt förstärkare,moderiktig frisyr och demoinspelningistället för att köpa en billig kopia, klippa digsjälv och skriva en bra låt. Det är fråga om prioritering.För att bryta all konsekvens i ovanståenderesonemang måste jag skriva om Eskju Divine.Inte för att jag vet om de lägger ner hysteriskamängder pengar på sin utrustning eller för attde är särskilt välfriserade, men de talar om sinskiva som en demo avsedd för skivbolag. De göroerhört storslagen popmusik, nästan bombastisk.Men väldigt bra. Ibland som på titelspåretGoodbye September nästan sakralt, och alltidbedårande vackert. De skäms inte för att bre påmed stråkar, mässingsblås och katedralsreverb,mycket körarrangemang och längst fram i ljudbildenett piano (skulle inte vara helt fel meden flygel). Eskju Divine räds inte att se denmuggiga stadiumpopen i vitögat, men de ärtusen gånger mer intressanta än sina förlagor.Motsatsen finner jag hos House with Lovers.Spröd falsettsång draperad med två minimalistiskagitarrer som envetet hamrar åttondelaroch återhållsamt presenterar de mesta bästapopmelodier. Dessutom kryddat med smakfulltmycket elektronik. Det är svårt att egentligendra några musikaliska förebilder, ena stundenkommer man att tänka på en high-tech-versionav Modern Lovers, ibland hamnar de någonstansi början av nittiotalets postrocks-Chicago – fastdet är egentligen ganska långsökt. För Housewith Lovers är oerhört personliga och självklarai sitt uttryck. Lite falsett är ju heller aldrig fel.Förstås har jag varit alldeles för orättvismot alla ensamma män med gitarr. DanielGamba bevisar för mig att det finns så mycketman kan beröra utan att gömma sig bakomstorslagna arrangemang och välproducerattrams.Ta hans Stay Here, en oerhört välskriventext, men också så där perfekt sjungen att manmåste ha ett hjärta av platina för att inteberöras. Mycket på Daniels skiva håller sammahöga klass, i all sin folk- och popmusiksymbios.Som ett akustiskt Bear Quartet på bästa humörmed lånad sångröst från den där glosögdaSkellefteåkillen.Shadowbuilders dödsmetall är nog denbästa i sitt slag jag hört de senaste tio åren.Förstås är jag inte totalt insatt i genren mensåpass har jag ändå förstått att den inte direktblomstrat i Sverige sedan i början av nittiotalet.Shadowbuilder är inte bara fördelaktigt superhårda,teknisk kompetenta, svartsinta och onda,de är också lika oförutsägbara och spännandetrots lite onödig inblandning av äventyrsrock ivissa soloinpass. Det förändrar inte att de blirkrönta kungar av rocken denna månad, hoppasde får trevligt under sina långa Europaturnéer.Fredrik ErikssonFör kontaktEskju Divine: eskjudivine@hotmail.comHouse With Lovers: ottorimaf@yahoo.comDaniel Gamba: gambasongs@hotmail.comShadowbuilder: shadow_builder@hotmail.comDe två inledande plattorna innehåller intemycket nytt för den som redan är välbekant medjamaicansk musik. Här finns högklassiga, menvanliga, låtar som John Holts Ali Baba,KenBoothes Everything I Own och Desmond DekkersYou Can Get it if You Really Want men ävennågra spår med mer okända artister som PlutoShervington och Judge Dread. Men på de tvåsista skivorna börjar det hända grejor. Förutomtokerier som en hyllning till Jimi Hendrix, enRolling Stones-cover och reggae med joddelsångfinns här både rariteter och tidigare outgivetmaterial. Bland höjdarna märks souliga You Liedto Me med Slim Smith, den skönt smöriga TenTimes Sweeter med Winston Francis och denstorslagna This World med Hortense Ellis.Den som vill veta allt om Trojan bör förståsköpa den här utgåvan medan det för alla andraräcker med någon eller några av etikettens lågprisboxar,som The Trojan Ska Box Set ellerThe Trojan Lovers Box Set.Robert LagerströmDOG OUT”Dog Out”MOKSHA”Moksha”MoserobieOK, tillbaka till mantrat med Moserobies förträfflighet.”Det låter ju alltid mer femtio ellersextiotal om skivorna”, utbrister en nära vän.Förstås finns det alltid misantroper och surskallarsom tycker att det som Jonas Kullhammarger ut är trist och reaktionärt, men jag troratt den skaran blir mindre och mindre för varjeutgivning. Jag har själv många gånger ifrågasattnyttan, eller kanske bättre användbarheten,med Moserobies skivor. Alltså i vilket sammanhanggör sig musiken egentligen bäst, och förvem. För ofta har det handlat om ett primaltursväng och inte om finlir och skira progressioner,sådant som kanske har en kortare livslängdoch möjligen kunde kännas lite fel idag. Och,givetvis, alla dessa krav på progressivitet ochavantgarde, något som man inte kan beskyllaskivorna för att ha det minsta spår av.För Moserobies skivsläpp är nästan alltidfysiska, småskitiga och till och med lite anspråkslösa.Långt borta ifrån det snobbiga, intellektuellaoch svårtillgängliga. Jazz som söker sig uttill klubbar och svett istället för till biblioteken.Dog Outs skiva utgör inget undantag. Excellentesaxofonisten Fredrik Nordström och hansminst lika grymma saxkollega Alberto Pinton(som också trakterar lite uddare träblås) sökersig tillbaka till sextiotalets tidiga frijazz. Det ärfritt under ansvar skulle man kunna säga. Samspeletmellan de båda blåsarna är helt formidabelt,tätt fläskigt och vackert på samma gång.Ibland lite förvriden folkmusikkänsla och tillhuggnabopmelodier och en lätt skevhet somgör att Dog Out känns levande och svängig.Förstås extremt mycket Coleman, vilket ocksåkan ha göra med att de kör pianolöst.Dog Out handlar väldigt mycket om de tvåsolisterna, den annars så eminenta basistenMattias Welin och trumslagaren Jon Fält, somfungerar väldigt väl, men de kommer lätt i skymundanför alla dessa duofoniska saxkaskadersom vältrar sig över och kring de ganska traditionellatemana. Kött och rörblad i en mixer.De gemensamma nämnarna mellan banden,förutom skivbolaget, är Mattias Welin och attbägge grupperna kör pianolöst. Nej, om DogOut mer kanske har gemensamt med Kullhammarsprojekt Nacka Forum så lunkar Mokshapå i neobopens spår och är i det närmaste svalaoch coola istället. Moksha är, trots det illadoftandefrihetstörstande indiska namnet, en kvartettbestående av Sveriges kanske mest anlitademusiker. Förutom Welin inbegriper också gruppenMagnus Broo på trumpet, Karl-Martin Almquistpå saxofon och Sebastian Voegler på trummor.De spelar alla djävulskt kompetent och ofta väldigtsnyggt men ibland blir det nästan lite välgubbigt, nästan klichéer istället för historiskagliringar och farligt ointressanta passager.Kanske har jag för höga förväntningar. Jagmenar, de är alla sådana otroligt duktiga musikeroch har spelat i många mer eller mindre hysterisktlysande sammanhang, men Moksha är intealls så roligt som det skulle kunna bli. Jag gillarverkligen Broos ton på trumpeten, djup ochhemlighetsfull,Welin gör några av sina bästasolon jag hört, men det hettar liksom inte tillsom det ska. Jag blir bara ledsen för att detkänns så tillbakahållet och fegt, som de spelademed cykelhjälm, när det egentligen skulle kunnabli så bra.Fredrik ErikssonEGON”Den nya kulan”Express MusicEgon skiter i vad som förväntas av ett debuterandepopband. De gör precis som de vill. Ochdet är det jag uppskattar på deras debutskivaDen nya kulan.Skivans fjärde spår TV-kväll, börjar medsamplingar från olika TV-program. En besserwissermed eftertänksam röst förklarar vad somattraherar honom. ”Jag är absolut ingen motståndaretill moderna rosor. Jag har ju mångasåna i trädgården också men de gammeldagsrosorna äger ju en charm som jag inte tycker demoderna har”. Ja. Klarare än så blir det inte.Samplingarna handlar bland annat om skrytöver amerikanska tunnelbanevagnar och omhur överviktiga inbrottstjuvar fastnar i köksfläktar.Själva låttexten är en sorgsen kritik överytlighet och glättighet med textrader som ”TVkvällaräter upp en del av mig/Resten blandasut med lite sprit”.Egons musik har sin grund i elektronisk pop.ISOBEL”Amorino”Cargo/BorderIsobels första soloskiva Swansong for Yousom kom ut för tre år sedan, fick ett minstsagt ljummet mottagande. Kanske berodde dendåliga kritiken till viss del på att indiefolketförväntade sig någonting i stil med Belle &Sebastian och blev besvikna över att Isobelsegen musik lät annorlunda. Nu kommer hennesandra soloalbum och folk förväntar sig intelängre att höra klatschig Belle & Sebastianpop.Isobels eget material är jazzigare och merexperimentellt. Men det ryms dock fortfarandeinom ramen för mespop. Amorino är en vackerskiva någonstans mellan saga och verklighet.På albumets konvolut finns en tecknad bild avIsobel som sagoprinsessa omgiven av fjärilaroch nyckelpigor. Den räliga grodan hon snartkommer kyssa finns gömd inne under skivan.Det här är en skiva som handlar om att varauppvuxen med klassiska Törnrosasagor och ivuxen ålder möta kärleken med romantiskaförväntningar som inte alltid stämmer överensmed verkligheten. Det handlar om en ungkvinna som inte vill eller kan släppa barndomensförhoppningar om ett lyckligt slut. Det ärvackert och hjärteknipande; ”And still yourspirit comes to me/You were the one for life/Ibland kan den ta en med till hybridstationer avhurtfrisk pop och reggae, som i Jag vet intesäkert. Då vill jag dra i nödbromsen. Ibland kanteatralisk och präktig sång ta emot. Men detvägs upp av atmosfäriska utsvävelser, klockrenamelodier och repetitiva Residentsljud.Textrader som ”Vem spelar piano med svettigahänder/vem står och flinar med trasiga tänder”kan man inte heller få för många av.För övrigt har Egon mastrat sin debutskivai Studio Spätta.Johan JoelssonEVERGREEN”Evergreen”Temporary Residence/BorderNär varje rockskiva som släpps nu för tidenkategoriseras in i retrorocksfacket är det enbefrielse att det finns band som Evergreen.Visst är mycket av deras inspiration hämtadfrån äldre årgångar såsom The Stooges ochFugazi, men deras musik är mer svårplaceradän så. Evergreen spelades in redan 1996, ochde två avslutande bonuslåtarna Coyote ochPants Off/The Queen Song är ytterliggare två åräldre. När skivan släpptes första gången fickbara en liten del av världens befolkning uppöronen. Nu har grabbarna snyggat till ljudetoch ger sig åter ut i skivdjungeln. Och jag harsaknat den här sortens musik, även om minaöron också fallit för uppmärksammade bandsom The Hives,The White Stripes och The Strokes.Men Evergreen tar mig tillbaka till uppväxttidenpå ett annat sätt.Tar mig tillbaka till närgrungen förändrade mitt liv. En musik somledde in mig på en annan musikalisk väg.Sångaren och gitarristen Sean McLoughinär frustrerad på ett ärligt och utlämnande sättsom inte ligger långt borta från när KurtCobain blödde som mest. Hela skivan dryper aven tonårings revolt mot allt det som är etableratoch tillrättalagt. Det skaver och sliter, spänneroch knakar i varje fog.Andreas ErikssonYou brightened up the sun for me even throughall the fights.”En av mina favoriter är den BaccaradoftandeMonologue for an Old True Love(varifrån texten är citerad). En annan är tjugotalsflirtenThe Cat’s Pyjamas,perfekt attdansa charleston till.Isobel har en svag, ljus röst utan kraftfullhetsom i fel sammanhang kunde varitouthärdlig men här passar den perfekt. Honpratsjunger mer än sjunger och skivan harflera instrumentala spår. Men de instrumentalaspåren är absolut ingen utfyllnad. Den instrumentala,pianobaserade Poor Butterfly är ettav skivans vackraste spår, bitterljuv som ensensommardag. Amorino är som balsam försargade hjärtan och en påminnelse om livetsförgänglighet, en av årets bästa popskivor.Moa Eriksson26 Groove 8 • 2003

B. FLEISCHMANN”Welcome Tourist”Morr Music/importWelcome Tourist är ett dubbelalbum, där CD 2innerhåller den 45 minuter långa Take YourTime. En låt som innehåller allt, nästan. Jazzigkontrabas och saxofon, countryaktig steel guitar,rockig elgitarr, vackert pianospel, elektronisktsyntetiska ljud, processade radiosamplingar –hela registret.Till och med lite vokala inslag islutet. Och det funkar, det låter riktigt bra. Detär inte bara en massa disparata element somBernard Fleischmann staplat på varandra, utanen väl genomtänkt helhet, en resa genom Fleischmannsvidsträckta musikaliska landskap.Även om Take Your Time imponerar mestpå Welcome Tourist så betyder inte det att deelva låtarna på CD 1 är mycket sämre. Det ärbra instrumental musik med en intressant balansmellan akustiska instrument och elektronisktskapade ljud. Man önskar bara att han på de tvåsista spåren inte anlitat en sångare som förutomen hemsk tysk brytning dessutom inte ens sjungervidare bra. Seriöst poänglösa texter också.Henrik StrömbergJOSÉ GONZÁLEZ”Veneer”Imperial RecordingsFör ett par år sen dök det upp en hel drös lågmäldasinger/songwriters i Simon & Garfunkelanda.Allihop buntades ihop under parollen”quiet is the new loud”. Beskrivningen passarbra in på José González men hade han debuteratdå med albumet Veneer skulle det säkert baraha blivit ett i mängden. Men plattan kommer nuoch timingen är perfekt. Under hösten har hanhypats som få. Samtidigt har González fått vararätt och slätt en singer/songwriter med en röstminst lika underbar som Mark Kozeleks utanatt någon egentligen placerat in honom i någotfack. Influenserna känns egentligen lika oviktigasom arrangemangen är sparsmakade. Det endasom betyder något är känslan – känslan ochenergin som en ensam kille med en akustiskgitarr och ibland något enstaka rytminstrumentlyckas förmedla. Inte minst den underbaracovern på The Knifes Heartbeats får åtminstonemitt hjärta att slå några extra slag.Johanna PaulssonTHE IMMORTAL LEE COUNTY KILLERS II”Love Unbults the Dark”Sweet Nothing/BorderJag trodde det bara var i bluesens begynnelsesom publiken var riktigt delaktig i livespelningarna.Ni vet när Bessie Smith på 1920-taletsjöng om odågorna till karlar utbrast en ellerflera kvinnor på golvet ett ”Hallelujah” eller ett”Tell it like it is!”. Även på klassiska inspelningarav Mannish Boy med Muddy Waters tjoarpubliken efter varje gitarriff. Och just den därpublikkontakten känns magisk. Orden de gamlabluessångarna sjöng kom från verkliga livet ochhjärtat, något som publiken kunde ta till sigenkelt. Och nu lyssnar jag på den andra halvanav Immortal Lee County Killers II:s andra albumsom utgörs av livetagningar. På a capella-låtenAin’t Goin Down to the Well No More finnssamma känsla, samma publikkontakt. Inte illa.På resten av plattan fortsätter ”Cheetah” och”The Token One” med sin simplistiska bluesrocksom knockar tillbaka alla tvivel på deras genialitet.Precis som The White Stripes och The Killsför de ett sådant förbannat oväsen på bara tvåpersoner. Det här bandet måste man bara älska.Och nästa gång de kommer till Sverige ska jagstå och ropa ”hallelujah, tell it like it is”.Annica HenrikssonJAYLIB“Champion Sound”Stones Throw/PlaygroundMadlib the bad kid är sidoprojektens obestriddekonung. På Champion Sound har han och J Dillaproducerat varannat spår och de rappar påvarandras låtar. Madlib står för de skummastesamplingarna, titelspåret låter som om det lånatfrån en spaghettivästern och Survival Test låterlika delar orientaliskt och skotskt, och J Dillarappar ordinärt men långt ifrån dåligt. J:s beatshåller oftast hans klassiska midtempo som matchasperfekt av Madlibs supernonchalanta nonsensrap.Singeln The Red är en av Jay Dees allrabästa produktioner vilket inte säger lite, den ärsjälvklart plattans bästa låt.Både Madlib och J Dilla är annars bäst närde låter någon annan hantera micken.Trots attTalib Kweli inte gör någon av sina starkareinsatser på Raw S—t hörs klasskillnaden tydligt.Madlibs alter ego Quasimoto släpps fram lite förofta och på storyn Strip Club gör Madlib ocksåen strippas röst. Champion Sound är långt ifrånfulländad men en kul bagatell och det är väl dethobbyprojekt är till för.Daniel SeverinssonMARK JOSEPH”Scream”WarnerMed ett skönt rockigt uttryckssätt har MarkJoseph helt klart lyckats med en klockren debutplatta.Den är väl genomtänkt och det märksatt han lagt ner sin själ i varje enskild låt, vilketi sin tur gör att alla tio spår skiljer sig ifrånvarandra precis så där lagom mycket. MarkJoseph har gjort en Lenny Kravitz – inte låtitnågon annan röra i projektet, utan hållit stenhårti samtliga instrument, producerat och skrivitallting själv. Mark Joseph har också funnitkonsten att bygga musik av känsla och inteutifrån en impulsiv naiv musikerhjärna (därbland få även Coldplay är utmärkta exempel).Inspirationen har han fått från band som Beatles,Beach Boys, men framförallt Oasis (faktum äratt Oasis Supersonic var en avgörande faktortill att Mark faktiskt greppade gitarren på allvarför sådär fem-sex år sedan). Så till er som gillarOasis, lyssna på låten Get Through och kännvibbarna mer än väl. Förutom att Marks röst ärhelt fantastiskt ”Liam-bräkig” kan han framföraLISA MISKOVSKY”Fallingwater”Stockholm RecordsNär Lisa Miskovsky lekte med Lost Patrol ochvisade upp låten Alright, höll jag på att avlida.Miskovsky, som jag länge beundrat för sinotroliga talang och egenhet, sjönk totalt i minaögon. För det är liksom inte Lisa att fjantarunt och försöka sjunga lika ostabilt somHåkan Hellström. På debutplattan som hadedragplåsterhiten Driving One of Your Carsvar Miskovsky grym, men ändå inte riktigtLisa. Men nu, äntligen, vågar hon klä av sigoch visa vem hon egentligen är. Och hon gårså långt att man inte längre vill kalla henneför Lisa Miskovsky utan nu hon blir Lisa. Honskiter i allt vad som kan förknippas med frasen”stor fet hit” och vågar spela det hon älskar– country och singer/songwriterlåtar somkommer från hennes norrländska hjärta.Tillsin hjälp har hon en av Sveriges stoltheter närdet kommer till låtskriveri, Jocke Berg.Att Lisa är en fantastisk melodimakareinnovativa basslingor, soft gitarrspel, klaviaturoch tighta trumslag. Och med det lyckas bara desom har en sjukt brinnande hunger efter attleverera skön musik. Mark Joseph är en av dem.Elin LiljeroKID KOALA”Some of My Best Friends Are DJs”Ninja Tune/PlaygroundKid Koala är inte killen som snabbt slänger ihopen skiva, nej varje minut jobbar han hårt på. De34 minuterna på Carpal Tunnel Syndrome från2000 tog fyra år att sammanställa. Den härgången gick det lite snabbare, 35 minuter turntablismihopvridet under bara tre år.Fast Some of My Best Friends Are DJs ärmer än bara 35 minuter musik. Det är också ett50-sidors seriehäfte, och om man är händig kanman klipp och klistra ihop sitt eget reseschackspel.Kid Koala har en underfundig humor manblir på väldigt glatt humör av. Serien är närmastsöt, faktiskt. Och väldigt snyggt gjord.Musikaliskt lutar albumet mer åt jazz änhiphop jämfört med förra skivan. Some of MyBest Friends Are DJs inleds med en scratchcoverpå Basin Street Blues,till och med. Menbland alla röstsamplingar från diverse gamlafilmer och spoken-word-arkiv hittar man ocksåbra, svängig Ninja Tune-hiphop. Och albumet ärprecis så långt som det ska vara.Henrik StrömbergTHE KNIFE”Hannah med H Soundtrack”Rabid/BorderTidigare i år dök The Knife upp med sin andrafullängdare Deep Cuts. Det spröda men samtidigtlite spretiga blippandet och bloppandet somdominerade debutplattan hade bytts ut mot enhårdare ljudbild kantad av svulstiga åttiotalsbeatoch flirtar med såväl techno som eurodisco.Parallellt med tillkomsten av Deep Cuts knåpadesyskonen Dreijer för fullt på musiken tillChristina Olofsons film Hannah med H. Resultatetblev lämpligt nog en sorts blandning mellansoundet på den självbetitlade debuten och DeepCuts.Technospåret Listen Now från den senareplattan har för övrigt halkat med på Hannahmed H Soundtrack. Utöver den samsas sällsammainstrumentala historier med pumpande eurodisco,body techno och The Cure-depp era Disintegration.Men varken den smått suggestiva(det bekräftade ju hon redan för länge sedannär hon tillsammans med Max Martin kokadeihop världshiten Shape of My Heart till BackstreetBoys) genomsyras försiktigt i de flestaav spåren, framförallt i den redan slåendeLady Stardust, men också i Midnight Sun(där Jocke Bergs Kent-ådra märks en hel del)och A Brand New Day.Lisa bjuder på ett smakfyllt album somkommer att bli en föregångare inom denmoderna singer/songwriter- och countrystilen.Den här gången har hon lyckats fullt ut! Förnu har Lisa Miskovsky äntligen vågat bli Lisa.Elin Liljerowww.groove.se 27

Växjös egen Menteroja släpper underjordiskasjutummaren Still Breathing (Mom’s Recipe)med gerillaattack i leveransen som andas enhel del Looptroop. Och det behöver inte varafel. Bara lite trist. Baksidans Ho Chi MinhStyle med sin balalajka (?) är mycket merspännande. Riktigt fräsch faktiskt.Från bolaget Creative Souls får vi försmakpå vad Andrés fullängdare Refreshment ofThoughts består av. Fresh är en sval r’n’bgungaremed snygg fasad medan Error 23 ärmer Sade-soul. Lite för karaktärslöst dock.Vetdock att fullängdaren innehåller massvis avskönt D’Angelo/Erykah Badu-svaj. Kolla in!Gary AnderssonVoodoo Child,alias Moby, släppte 1994 en avmina favoritlåtar, Horses, tjugo minuter obarmhärtigtechno. Efterföljande sporadiska släpphar inte kunnat återskapa den magin, inte hellernyutkomna Light Is in Your Eyes/Electronics(Novamute/Playground) känns vidare spännande.A-sidan är en trött kopia på Mobys gamlarave-hymner medan B-sidan bara är irriterande.Är det inte dags att Moby börjar göra bramusik igen?Henrik StrömbergEn namnlös fyrspårssingel med The Je Ne SaisQuoi (Family Affair #1) spretar på ett högstbehagligt sätt mellan garagerock och minimalistiskpostpunk. Frenetiskt, hårt och spattigtoch till och med en PJ Harvey-cover sitter somen smäck. Absolut en frisk vindpust för oss sombryr oss om brusiga gitarrer och distade basar.I denna omgång med sjutumssinglar från piggaskivbolaget Labrador hittar vi det debuterandetweecountrybandet Laurel Music som medMalin Dahlbergs (också i Douglas Heart) sprödaröst fluffar på fint utan att det egentligen skadarnågon.Välskrivet och fint i all ära men SacredHeart (Labrador) får mig inte att jubla, menjag är ändå lite nyfiken på vad som kommer tillvåren.Betydligt mer haussade är Afraid of Stairssom med sin svetsgitarrindie kommer att fåmånga att längta tillbaka till brytpunktenåttio/nittiotal. Dubbel A-sidessingeln NotToday/Empathy (Labrador/Border) dryper avpojkrumsromantik, reverb och elaka gitarrer,och, som genom ett trollslag öppnas hjärtatdär de få komma in bland alla andra gossarmed luggar och lödigt hjärta. Kanske ocksåvackrast i höst i duffelland.Fredrik ErikssonNio skivor medny musik!Prenumerera på Groove ochfå en ny bland-CD med varjenummer. Kostar bara 249 kr.Anmäl dig på www.groove.sehalvragga-electron på spåret Hannah’s Consciouseller råa Handy-Man går av för hackor.Spretigt värre måhända men med tanke på attdet faktiskt i första hand rör sig om filmmusikfunkar soundtracket förbannat bra även somlyssningsalbum.Johanna PaulssonLAAKSO”I Miss You, I’m Pregnant”Adrian/BorderDet är sällan jag blir riktigt rörd av en sådan därslaktarballad som bara är gjord för att få in eni ett tragiskt litet hörn och yla. Fast jag inte förstårmycket av Loista Laakso är den liksombara för mycket. Bedårande, underbar, fantastisk– stråkmaskiner! Har det någonting med finskanatt göra? Rösten? Det svulstiska? En kombinationkanske, och ett ovanligt lättrört hjärta.Fast förstås är hela I Miss You, I’m Pregnantväldigt bra. Jag hade blivit förvånad annars. PåEmmabodafestivalen i år var de extremt övertygandeatt de är ett av Sveriges bästa popband.Sammanstrålar man dessutom med Jari Haapalainenså kan ju inte en debutskiva bli så mycketbättre. Faktiskt så påminns jag om hur det varnär jag första gången lyssnade på Bear Quartet,lika stor del säregen genialisk pop som fick enatt för i alla fall fyrtio minuter glömma alltannat. Jag skulle också lätt knyta de båda sammanmed Norrland och en massa tjat om vemodoch annat trams men det känns inte nödvändigtoch är egentligen väldigt trist.För Laakso har allt det där som jag fortfarandeinte tröttnat på; virrvarret, melodierna,hysteri och spillror av klara bäckar med devackraste visorna. Det är inget som kan härledasgeografiskt, utan har säkert att göra medbegåvning. De sjunger om Nick Drake ochEmmylou men sällan tycker jag att de trillar neri de där hemska sumpmarkerna där den elakesinger/songwritern ligger och lurar med självömkanoch taskiga visackord. För Laakso måvara lite country, visa och rock, men de slutaraldrig att vara ett förtjusande popband. Inte sådär värst originella, men när var popmusikendet? Man kan ändå nå långt med så enkla medel.Snubblande och vacklande sång, lite bleckblåsoch småskeva ekoindränkta gitarrer, så vackertoch fulländat.Fredrik ErikssonTHE LATIN KINGS”Omertá”Red Line/VirginFörortskungatrion TLK är tillbaka – tacka Gudför det! Ja, Dogge, Chepe och Salla släpper tillslut ny platta efter Mitt kvarter som kom2000. Och självklart låter det bra, eller i allafall bättre än det mesta i rapsverige 2003. Mennågot mästerverk är den 19 spår långa plattaninte.Vissa spår är dock fullproppade av klassikervibbar.Som lekfulla soulpärlan Shonnar vet(”Shonnar vet om dom jiddrar med oss detblir/aj-aj-aj-aj”) som gästas av Jojje Wadenius.Där är latinokungarna i sitt esse och levereraren varm och underhållande skrythistoria. Ochjag gillar verkligen Hundår där Håkan Hellströmkvider refrängen ”Allt står still/här kommer etthundår till”. Men det är självklart fett längesedan Håkan hade ett hundår. Snusklåten Babyska ju givetvis också nämnas, och bland detyngsta låtarna på plattan är stabila särskrivningenFörorts problem.Men när jag tar på mig gnällmössan saknarjag det riktiga fettsugningsdallret i beatsen.TLKär ju fetast i Sverige men de verkar inte pushasig själva framåt tillräckligt, många beats kännsrutintillverkade. Och då får Dogge Bernadottesvårt att behålla kronan på huvudet. Om TLKskulle göra en total undergroundplatta hadealla andra b-boys lämnat in micken av respekt.De får väl vänta ett tag till med det.Men ändå, Omertá skulle kunna bli åretsjulklapp om vi bara lät den. Det är den värd.Gary AnderssonMARK OLSON & THE CREEKDIPPERS”Creekdippin’ for the First Time”Fargo/En dag fick The Jayhawks frontfigur Mark Olsonnog. Han flydde kändislivet och valde att i ställetsitta hemma på vischan i Kalifornien och lira medlivspartnern Victoria Williams. Paret speladetillsammans med polaren Mike ”Razz” Russellin ett album under namnet The Original HarmonyRidge Creek Dippers på egen etikett 1997. Detvar en strålande skiva.Vacker, personlig ochavskalad. Musiken bestod av starka akustiskasånger och bandet skapade ett helt eget vemodigtsound med gitarr, fiol och spröd sång i centrum.Efter fem album känns det helt rätt att geut en samlingsskiva med den avslappnade gruppen.Och här finns det inte mycket att klaga på.Materialet har hämtats från de tre första plattorna(The Original Harmony Ridge Creek Dippers,Pacific Coast Rambler och Zola and theTulip Tree) vilka i mina ögon är de allra bästa.Därefter började bandet gå lite på rutin även omcharmen fortfarande fanns kvar. De tre extralåtarnaär trevliga men inte så mycket mer.Robert LagerströmPLAID”Spokes”Warp/BorderEd Handley och Andy Turner befäster med sittfjärde album (bortsett samlingar) den väg deslagit in på tidigare skivor. Det är en bra skiva.En puttrande och lekfull utflykt i electronica.Men det kanske inte känns så där omskakandeoch nytt precis. Det låter ganska mycket somPlaid brukar. Det vill säga sakral och vemodigomgivning med lekfulla och naiva inslag. Därmedär Plaid det perfekta soundtracket till kyrkansbarntimmar. Lagom dos Jesus och Gud, lagomdos lekledare och omkullvälta klossar i musiken.Allra bäst är det dock när det skojiga och tokigaläggs undan i B Born Droid. Där får eftertankeoch långsamhet ersätta den stundtals lite förstressiga leken med rytmer.Mats AlmegårdPLASTIKMAN”Closer”NovaMute/PlaygroundDet har gått ungefär fem år sedan Plastikmansläppte ett album och jag har knappt vågathoppas på att det skulle bli ett till. Det såg utsom om Richie Hawtin hade tagit död på sittPlastikman-alter ego och var nöjd med att resajorden runt som DJ. Men Plastikman har överlevtoch förändrats av tiden i skuggan.Där de tidigare skivorna Sheet One, Musikoch Artifakts (BC) var mer lättillgängliga ochljusa i sina nyanser visade Consumed upp enmörkare sida. Den innebar, om inte ett brottmed, så ändå en förändring i det sound somhade blivit karakteristiskt för Plastikman.Och det är tydligt att det är Consumed somär den andliga tvillingskivan till Closer som bärsupp av minimalistiska slingor och basgångarsom framkallar en känsla av klaustrofobi.Beatsen är så luftigt lätta, men i sin monotoniändå så blytunga, så fastsurrade och kompaktaatt det känns som om man blivit nedsövd, bortrövadoch utställd på bondageklubb. Och därvaknar man tätt hopsnörad i ett litet syntetisktpaket. Blinkandes mot det epileptiska stroboskopetkänner man de ödsliga, förvridet pitchadesyntljuden som projektiler mot kroppen.Nytt är att Hawtin använder sig av sin röstpå Closer. Bearbetad genom filter och effekterså klart. Men ändå. Plastikman talar! Det fungerarförvånansvärt bra (ja, jag erkänner: jag troddeinte på det innan jag hörde det). De knarrandeorden bidrar till den obehagliga, men ändå härligtmörka känslan som vilar över skivan.Om det inte vore för två saker så skulle jagsäga att det här är årets bästa skiva, men dedrar ner betyget på Closer. För det första så ärvissa textrader väldigt platta. Som i Disconnectdär ”brain” rimmar på ”pain” och ”insane”.Det är sämsta möjliga lyrik som inte alls hållersamma nivå som musiken.För det andra så är det inte okej att samplaen Nokia Tune och smyga in den i skivans i övrigtbästa låt, Slow Poke. Inte bara för att Nokiasringsignal alltid gått mig på nerverna, utanäven för att det är så fantasilöst att sampla ettljud som är så vanligt förekommande i vårtsamhälle.Förutom de två invändningarna kan jag barakonstatera att Plastikman äntligen är tillbakaoch att han är lika bra som någonsin tidigare.Mats AlmegårdPOVERTY’S NO CRIME”The Chemical Chaos”InsideOut Music/BorderEn minut in i öppningsspåret kommer olustkänslor.Denna minut ledde mig in i felaktigaföreställningar om överproducerad AOR ochdet återstod tio spår, med en snittid på runt sexminuter,vilket kändes som ett högt berg attbestiga, ett fängelse att genomlida. På vägenhänder något. Likt Pierre Aronnax fängslas jagoch den resa jag kastas in i är måhända ingenvärldsomsegling under havet men ändock ettfascinerande äventyr av stora mått. Poverty’sNo Crime blir min kapten Nemo och guidar genomett symfoniskt rike av progressiv rock/metalsom skulle få föregångare som Yes, Rush ochSaga att konstatera att de värdiga arvtagarnaäntligen kommit. Flera nutida band, som SaviourMachine, Dream Theatre och Veni Domine, hargjort tappra försök men inte nått ända fram.Produktionen är knivskarp och musikernahanterar sina instrument med samma självklarhetsom Tor svingade sin hammare. The ChemicalChaos är helt klart ett av de stora lyssningsögonblickeni livet och dess bäst före datum sträckersig långt fram i tiden.Roger BengtssonRACHEL’S”Systems/Layers”Quarterstick/BorderDet var ett tag sedan Rachel’s senaste släpp,Matmos-samarbetet Full on Night. Sedan desshar Rachel’s sett sin musik spelas till en teateruppsättning,vilket inledde ett samarbete medteatergruppen SITI. Musiken på Systems/Layersär delvis ett resultat av det samarbetet. Den kannärmast klassificeras som soundtrack-musik,musik som skulle passa så bra till en film attman ser rörliga bilder i skallen när man lyssnarpå skivan. Det är mycket stråkar och andraklassiska instrument, flera av spåren är inspelademed musiker från Louisville Orchestra. Menockså låtar av mer elektronisk karaktär, medsamplingar från bland annat New Yorks gator.Rachel’s skapar skickligt stämningar, ömsomlätt olustigt, ömsom otroligt upplyftande. Månadensbästa spår Esperanza, till exempel, har enmelankolisk ton men som också har något väldigtlivsbejakande i sig. En imponerande skiva.Henrik Strömberg28 Groove 8 • 2003

DIVERSE ARTISTER”Punk Rock Summer Camp”Side One Dummy/Sound PollutionDen amerikanska skotillverkaren Vans sponsrarvarje sommar en ambulerande orgie i rullbrädor,skatepunk och vilda mosh pits. I plånbokskedjor,risiga tatueringar och halsbrytandeBMX-konster. Det är en kringresande upplevelsefestivalsom går under namnet Warped Tour,och här är en 80 minuter lång dokumentär omspektaklet.Informationen kring DVD:n är ganskaknapphändig, och det är inte förrän man en bitin i filmen hör en snubbe med en papperspåseöver huvudet utbrista ”Welcome to WarpedTour –98” som man som tittare faktiskt fårreda på vilket år allt är inspelat. Nu har jutiden i och för sig nästan stått stilla i skatepunkvärlden,så det faktum att materialet harnågra år på nacken kan man lätt ha överseendemed. Jag har däremot ett par andra störreinvändningar mot Punk Rock Summer Camp.Det är för det första alldeles för många trista”behind the scenes”-klipp.Vi får se intervjusekvensermed en ”production manager”, en”stage manager” och säkert fem andra ”managers”som snackar om hur mycket jobb det ärmed arrangemanget. Och när man väl visar NoUse for a Name, U.S. Bombs eller något av deandra banden på scen är de klippen för korthuggna,och avbryts titt som tätt med kringmaterial.Samma behandling ges Steve Caballero,Rick Thorne och de andra våghalsiga åkarna iramperna.Lite synd, för annars är dokumentären frånWarped-turnén ganska kul. Som när vi får seBad Religions gitarrist Greg Hetson viga etttyskt punkpar. Eller den brutala ”fyllewrestlingen”som några festivalbesökare fördrivertiden med. Eller punk-karaoken där publikenfår gå upp på scen och skråla punkklassikerkompade av ett liveband sammansatt av diverseskatepunkkändisar. Fast allra bäst är nog BadReligions grymma version av Generator. Därbåde flinar och ryser jag.Daniel Axelsson”Samlade sånger på turné”LISA NILSSONDiesel/SonyEfter två skivor med egenkomponerat materialhade Lisa Nilssons karriär allvarliga sjukdomssymptom.Men genom en samlingsskiva ochväldigt mycket TV-reklam tillfrisknade den ochLisa kunde åka landet runt och motta folketskärlek. Eller snarare deras artiga applåder. Detverkar inte vara så roligt att vara på Lisa Nilssonkonsert,det är inte så kul att se en inspeladsådan i alla fall. Mycket av låtmaterialet, ihuvudsak det som Mauro Scocco ligger bakom,håller fortfarande hög klass och Lisa är endokumenterat utmärkt sångerska. Men hurmånga gånger vill man ägna en timma och fyrtiofemminuter åt att se hennes rätt begränsaderörelsemönster på en ful matta?DVD:n innehåller även en ganska onödigturnédokumentär och några musikvideor. Desistnämnda är lite fascinerande. Oavsett om deär inspelade 1992, 1995 eller 2000 har Lisaoch hennes regissörer konsekvent hållit sig fastvid samma tidiga nittiotalsestetik som ofelbartframkallar nostalgiska flashbacks av Listanoch Z-TV:s tidiga eftermiddagssändningar påTV3.Thomas NilsonSIZZLA”Rise to the Occasion”Greensleeves/BorderI varje avsnitt av den danska TV-serien Riketavslutar skaparen Lars von Trier med förmaningenatt ”ta det onda med det goda”. Ungefärså är det med reggaestjärnan Sizzlas nya skiva.Men får ta det onda med det goda. De dåligalåtarna med de bra. Och precis som inte allt stårriktigt rätt till på Rikshospitalet i serien, så sägsäven Sizzla, eller Miguel Collins som det står ipasset, ha en och annan skruv lös. Något somförstås gör honom till en lite oberäknelig artist.I mitten av Rise to the Occasion presenterarhan några av sina mest konstiga låtar. Nice &Lovely har en fin sångslinga, och jazzbakgrundenkänns, om än inte hundraprocentig, så åtminstoneuthärdlig. Men det blir värre. Jamaicas kanskemest produktive musiker fortsätter sedan attenvisas med ytterligare två taffliga försök medjazzen. Jag önskar att han hade låtit bli.I nästa spår, den hårda Come On, är hanplötsligt tillbaka i högform. Han skriker ”comeon, let’s go burn Babylon tonight” och placerarsig precis där vi vill ha honom. Det finns flerguldkorn. I Don’t Trouble Us vrider han ocksåupp värmen, för att lite senare elda på dancehallpublikenordentligt med svängiga It’s Burningeller slagkraftiga Hype.Däremellan är förvånansvärt många avlåtarna tama, slätstrukna och r’n’b-influerade.Det är svårt att få grepp om Sizzla, och den härplattan gör det inte lättare.Daniel AxelssonTHE STROKES”Room On Fire”BMGDe har sig själva att skylla. Finns ingen störreanledning att tycka synd om slynglarna från TheBig Apple. Gör man en av 2001 års bästa skivorhar man själv bäddat för ett utsatt läge. Efterbombnedslaget med debuten Is this It är detsjälvklart med höga förväntningar.Och redan i öppningsspåret What EverHappened? infrias allt. Sen vräker de på medden härligt bakåtlutade Automatic Stop,utmärktasingeln 12:51, underbara och förföriska UnderControl – och det är ändå bara ett urval påmåfå.Och jag är imponerad av andra skäl. Detandra skivsläppet är aldrig lätt och det är förståligtom en person i Julian Casablancas kläderhellre låser in sig för resten av livet än att hanförsöker skriva nya låtar i samma division somdebuten. Men med mottot ”I suck, I gotta dobetter, I gotta work harder, anytime, anyday”kan det inte gå fel.Nä, istället för att gömma sig sticker Julian,Nick, Albert, Nikolai och Fab ut hakan ochlåter mer upproriska än på Is this It, men fortfarandemed samma nonchalanta inställning,som ett gäng tonåringar på gränsen till vuxenlivet.Eller som en storstad i New York-klassska låta 2003 – upprorisk men sofistikerad. Detär inte ofta man får chansen att utnämna enskiva till ”bäst i år” men jag är beredd att göradet nu.Andreas ErikssonSUEDE”Singles”PRIMAL SCREAM”Dirty Hits”SonyDina tonårshjältar är runt fyrtio och släppersamlingsskivor.Tio vuxenpoäng. Dina tonårshjältarär gästartister i Fame Factory.Tjugo till.Brett Andersons ambitioner med Suede blirallt mer svårtolkade. Medan fjolårets Positivityvar en oblyg hyllning till The Corrs är han på nyaLove the Way You Love totalt nere med JC-rocken(tänk ”seven days a week, every minute ofthe day, whoa-ho!” med smurfröst). Om den härsingelsamlingen varit i kronologisk ordning skulleden i runt 40 minuter varit alldeles utmärkt –det tog trots allt tolv singlar innan Suede gjordeen dålig (Lazy). Nu ligger istället nittiotalsklassikersom Animal Nitrate och So Young sidavid sida med rätt elaka Suede-parodier, gjordaav dem själva – helt utan ironi.Det känns numera självklart att Brett ochkompani blir bokade till talangfabriken i Skarasmånadsfinal. Däremot får Primal Scream väntaett tag till på samtal från Bert. De har fortfarandelite för mycket värdighet kvar. Dirty Hits övervärderar(förstås) senaste två skivorna ochexkluderar både Star och Don´t Fight it, Feel it,men är ändå en fullt acceptabel sammanfattningav ett av de senaste femton årens bästa brittiskaband. Och i nya versionen är Kate Moss-duettenSome Velvet Morning plötsligt riktigt bra.Thomas NilsonT.R.“Plattan”SaarviT.R. är en av få svenska rappare som man lyssnarpå och undrar vad hans mamma tycker när honhör texterna. Han rappar varje rad om droger,våld och kvinnofientlighet som om han verkligenmenar det och det är aldrig så överdrivet att mantror att han ljuger.T.R. kan vara rolig också somi introt Hooka maj när han slår fast att han är”het som en spis” och ”fet som en gris”.T.R. ärgrym när han kör ”texter enligt livet” och ”flowenligt schemat” men det funkar inte riktigt närhan kör samhällskritik och en del rim blir föravancerade för hans hårda röst och kantiga flyt.Musiken är lågbudget men ofta charmig fastrefrängerna är svaga även för att vara svenskhiphop. Större delen av Plattan är proddad avmindre kända Secret Age och VVT men detfinns också beats av DJ Salla, Marcus Saxelloch El Sheriffo.Annars är det kul med slang från Skåneistället för Stockholm, jag har lärt mig massacoola ord tack vare Plattan.Till exempel stårdet en varning på baksidan: ”Om du kopierardenna skivan kommer vi att hitta dig och kuradig.” Saarvi!Daniel SeverinssonTURBULENCE”The Truth”RAS/BorderNu är det dags för det stora genombrottet. FörTurbulence, aka Sheldon Campbell, har gjortännu ett kompetent, omväxlande och roligt album.Vare sig han sjunger, toastar eller snackar harhan en smittande energi som sätter fart pålåtarna. Och som vanligt blandar han stilar somfå. Det inledande titelspåret innehåller nyahbingitrummormedan Saturate Yourself in My Armsoch On My Nerve är lovers rock av bästa märke.Dancehall blir det i Fire Burn samtidigt somBeen Good to Me drar åt r’n’b.Så där håller det på. Men resultatet bliraldrig spretigt utan istället svängig och underhållandereggae som spelas av toppmusiker somDonald Dennis, Sly Dunbar och Earl ”Chinna”Smith. Producerar gör för övrigt Phillip”Fatis” Burrell.Robert LagerströmTHE TWILIGHT SINGERS”Blackberry Belle”One Little Indian/VirginGreg Dulli har inte gjort så mycket väsen av sigpå sistone. Han frontade bångstyrigt episka,men bara måttligt framgångsrika, combonAfghan Whigs i många år där musiken varsvulstig och texterna mörkt dystra, men nu ärdet dags för nya projektet The Twilight Singersdär bland andra Apollonia Kotero och MarkLanegan delar micken med Greg. Och hanmålar fortfarande med stora penslar, och färgernaär fortfarande dova. Och resultatet ärännu en gång fängslande.Greg Dulli lyckas nämligen alltid beröra.Och det beror inte bara på hans enormt suggestivaröst. Nej, han snärjer alltid ihop sina svårtyddatexter med en dröjande rockpuls till enhelhet som sköljer över lyssnaren likt vandrandedimma. Som i eteriska Esta Noche. Eller ångandeDecatur St. Och avslutande Number NinesPink Floyd-wailande är faktiskt spooky.Gary AnderssonTHE WAYFARING STRANGERS”This Train”Rounder/PlaygroundMed ett namn som The Wayfaring Strangers lärfrågan om genre knappast ligga på tiotusenkronorsnivån.Vänav ordning fastställer genast attdet måste ju vara bluegrass och ja, jo, till störredelen. Men som frilansjournalisten David Roykoskriver i konvolutet: ”Some who require theirmusic to be nicely and neatly sorted like a perfectlyorganized sock drawer might question theStrangers’ sanity”.Och så finns det en bild i konvolutet på ettjärnvägsräls som korsas av en skenande elefanthjord.Så dramatisk behöver man inte bli, ävenom det som de åtta musikanterna – varav trevokalister – kokar samman bara tar avstamp urkonventionell bluegrass. Sedan kryddar manmed jazzinfluenser såväl som österländsk ocheuropeisk (klezmer) folkmusik. Resultatet är enoväntat sammanhållen enhet som fungerar brarakt igenom, men som varken rör sig ovan ellerunder detta betyg.Enda undantaget är sjätte spåret, Don’t thisRoad Look Rough and Rocky. Kanske är detfysiskt omöjligt, men under dess dryga femminuters varande avstannar såväl andningssomhjärtverksamhet hos undertecknad i renrädsla för att minsta ljud skall komma i vägen.Det är andra gången i mitt liv jag är klinisktdöd i cirka fem minuter. Förra gången var detCowboy Junkies med Misguided Angel. Det bordesäga en hel del.Kristofer AhlströmWILLIAM ELLIOTT WHITMORE”Hymns For The Hopeless”Southern/BorderDet här kan vara den ohippaste skivan somkommit under 2003. Skillingtryck eller mördarballaderär väl inte det hetaste just nu? Det ärdärför Hymns for the Hopeless är viktig.Orsaken är att Whitmore sjunger med ettdjup i rösten som skrämmer barn, får fyllon attnyktra till och den utsatte att se ljuset. Hanstexter handlar om misär, död och pina.Whitmoresjunger om hur hans älskade ligger begravd i enkista gjord av gran. Eller om att blommornafrån din begravning börjar vissna, men attendast Gud vet hur det kommer att sluta.Tonenär religiös, nästan som gospel, utan backning aven stor kör. Det akustiska kompet är sparsmakatmed tonvikten på gitarr, handklapp, fotstamp,banjo och Whitmores röst.Åtta låtar med William E.Whitmore är somen bikt. Du är en vackrare person redo att mötalivets alla vedermödor.Vackert, stämningsfulltoch ödesmättat.Per Lundberg GB30 Groove 8 • 2003

Det finns inte längre något som heter demo. Blanddessa 18 låtar är det många som ges ut via skivbolag,men även några som söker sig ut på egen hand. Dettainnehåller Groove CD #3. Gå in på www.groove.se ochbli prenumerant , då får du dessutom nio nummer avtidningen hem i brevlådan. Inte så illa, va?1 OutkastHey Ya!Blanda jazz, blues, soul, rock och världsmusikmed hiphop. Då närmar man sig vad Big Boi ochAndré håller på med. Kanske. Nyligen gav duonut sin sjätte skiva Speakerboxxx/The Love Belowdär de gjorde varsin skiva (splittring på gång?).Funkiga singeln Hey Ya! är Andrés låt och ingenhar väl missat den stilrena och färgrika videon.Svängigaste låten i radio och TV i höst!www.outkast.com2 MoonbabiesSun A.M.Vilket bra drag det är i denna låt, en riktig nynnamed-låt!Refrängen som fastnar lätt påminnerom HIM. Bandet föddes i Malmö 1996 när OlaFrick och Carina Johansson började skriva ochspela låtar. Senare tillkom även Markus Weitnerpå bas/gitarr och Tomas Erlandsson på trummor.Nu är Moonbabies aktuella med skivan TheOrange Billboard och en lång USA- och Europaturnéväntar.www.moonbabies.nu3 Daniel GambaStay HereDaniel Gamba är 26 år och uppvuxen i Västerås,men flyttade senare till Piteå där låtskrivandetverkligen kom igång. Skivan är gjord hemma hoskompisen David Ljunggren som då bodde i ett studentrumdär mikrofonen hängdes upp i en kroki taket. Låtarna är sorgliga små historier, endastackompanjerade av akustisk gitarr och munspel.gambasongs@hotmail.com4 The April TearsA Little Baby’s ComingBandet bildades 1990 av Anders Jismark iTranås. I april - såklart! 1993 släppte de EP:nCellar Bird.Första albumet Strange Paradisekom 1995. Nu på A Little Baby’s Coming finnsrymd och starka melodier i en hård ljudbild därSara Gunnarssons väna stämma är motpolen.www.theapriltears.tk5 Los Fancy FreeVoltage is OK!Ett punkigt electropopband från Mexico City.Frontmannen Martin Thulin bodde i Sverigeunder sin uppväxt, men flyttade tillbaka tillMexico efter gymnasiet. Debutalbumet heterMenorita Rock som kombinerar kall electropopmed en ren, mexikansk ”kick ass”-attityd. HenryMoore Selder som regisserat videor till Garbageoch The Hives har gjort videon till Voltage is OK!.www.losfancyfree.com6 Give Up The GhostLove AmericanBandets nya album We’re Down Till We’reUnderground släpptes i USA i början av oktoberoch ligger på 48:e plats på Billboardlistan.Denna platta tar hardcore och metal till sjundehimlen. En pressröst tolkade bandet: ”Hardcore,hate and a hell of pain, a massive explosionbetween old and new school”.www.burningheart.com7 Mary CelesteOn FireEn riktigt bra poplåt med klockren refräng, därsångerskan Ylva har en väldigt snärjande röst.2002 spelade de på Hultsfredsfestivalens promotionturnéoch blev ett av de mest framgångsrikademobanden från Linköping, vilketledde till signering med Dead Frog Records.Skivan Bird in Captivity kom ut i april.www.go.to/maryceleste8 MokshaEl Gato de El PasoÄr en av Sveriges absolut bästa unga jazzgrupper.Moksha spelar stenhård, fräsch och röjigjazz utan nåd med trumpet, tenor, bas ochtrummor. Detta är gruppens debut-CD, mensamtliga har gett ut flera skivor i egna namnoch medverkat på skivor med bland andraAnders Widmark, Christian Falk, Nils Landgrenoch Per Henrik Wallin.www.moserobie.com9 Kid DownWe’ll Make it AwayGenren är posthardcore/pop/metal/rock. De ärfyra killar från Åmål som tidigare gick undernamnet Endor(h). Denna låt är med på derasförsta demo som gjordes i en upplaga på 500ex. Eric Höjdén och David Bergström var medfrån början, senare tillkom Kristoffer Ljung ochJens Anundsson. We’ll Make it Away är en låtmed stora gitarrer och växlande tempo sommed rätt video skulle kunna bli ZTV-favorit.www.kiddown.tk10 The LegendsThere and Back AgainDet har gått väldigt fort för detta handklappandeniomannaband som bildades i januari 2003.Veckan efter bokades en spelning som förbandtill The Radio Dept. Sedan dess har de spelatmycket i Stockholmstrakten, men även en delutanför landet. Samtidigt har de färdigställtdebutalbumet Up Against The Legends som precissläppts. There and Back Again är en mjuk ochvarm poplåt, perfekt framför öppna brasan.www.labrador.se11 ÖstermalmBeräknad ny tidNya singeln från lysande sommardebuten Aldrigmer teater med refräng innehållande trumpetoch piano känns helt rätt. Texterna är enkla ochhandlar om livet, funderingar, kompisar ochkärleksförvecklingar. Pop och punk gjort medmycket energi. Det svänger!www.ostermalm.st12 FannypackCameltoeBestår av två killar och tre unga tjejer frånBrooklyn, New York. Musiken är en blandning avhiphop, old school electro och klubbmusik. Tjejernarappar snyggt och grällt över skönt plastigabeats. Musik som inte skäms för sig är alltidvälkommen.www.fannypack.net41151013 ShadowbuilderBone RitualBandet bildades sommaren 2001 under namnetRedemption, men döptes senare om till Shadowbuildersom de tog från en skräckfilm. Och musikenlåter ond och skräckinjagande. Deras nyasluggerartade benknäckar-EP heter Bone Ritual.Den slår man inte på fingrarna i första taget.www.shadowbuilder.com14 SnookSåpbubblerDuon Kihlen och Danne från Stockholm harunder det senaste halvåret skaffat sig en massanya fans. Och fler lär de bli nu när första rappasingeln Såpbubbler landat. Den är en sötsurhistoria med sambadoftande sväng och grymmaskillz. Man blir verkligen glad av att lyssna påden. De är beredda att spränga alla gränser vadgäller hiphop. ”Vi är Sveriges argaste dansband”säger Danne.www.snook.tk15 Fraction of My Former SelfFraction of My Former SelfDenna låt får mig att tänka på John Lydon närhan på åttiotalet sjunger ”This is not a lovesong” med bandet P.I.L. FOMFS har en idé om attproducera en låt vid varje sammankomst,numera med programmerad bas, trummor ochsynt. Voilá! The birth of electropunk deluxe!www.fomfs.com16 LaaksoAussie GirlEn liten söt sång. Den 10 april 2001 bildadesLaakso som består av Markus Krunegård sångoch gitarr; David Nygård trombon, trumpet,dragspel; Mikael Fritz bas samt Lars Skoglundtrummor. Debutskivan I Miss You. I’m Pregnantär inspelad i Skåne. Under hösten har man kunnatse Laakso i SVT:s Musikbyrån och de hargjort många spelningar, bland annat på Emmabodafestivalen.www.adrianrecordings.com17 PlastikmanPing PongRichie Hawtin har gett ut minst sju album, nyaplattan heter Closer och innehåller många personligalåtar, man kommer närmre honom heltenkelt. Ping Pong är en suggestiv minimalistiskskapelse som sakta men säkert drar in lyssnareni Plastikmans mörka universum.www.plastikman.com18 The Wonderful AdventureFlightThings are Taking Wicked TurnsTWAF försöker göra världen bättre genom attgöra och distribuera låtar, därför erbjuder deäven gratis nedladdningar från hemsidan.Texternaär på engelska och handlar om kastenmellan ensamhet och hopp i ett samhälle på vägutför. Musiken är sextio- och sjuttiotalsinspireradmed instrument som orgel, valthorn, cellooch fiol. Och sången är gudomligt sprucken.www.getup.sewww.groove.se 31

© 2003 Reebok International Ltd. All Rights Reserved. REEBOK, RBK, the Vector Logo ( ) and I3 are registered trademarks of Reebok International.www.rbk.com

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 12ND GEN”Flicknives”Quatermass/VMEDet börjar bra, med mörk illbient korsatmed melankolisk fjärran östern-känsla iEvox. 2nd Gen, andra generationens invandrareWajid Yaseen, har ett förflutet i Fun-damentaloch något svensk punkband med trasigainstrument. Albumet Flicknives kännsmer genomarbetad och är betydligt snyggareän debuten Irony Is på Novamute. 2nd Genfyller albumet med tryckande mörka syntetiskabasgångar, det är som om man befinnersig de odjursinfekterade korridorerna påskeppet Nostromo i filmen Alien.Något ärdefinitivt ute för att skada dig.Med lika delar influenser från industrisynt,hiphop och techno är Flicknives ocksåen skiva det svänger om. Men det blir litemycket kliché-aktiga låtstrukturer för attjag skall bli riktigt imponerad. Och hurkommer det sig att Mau, som gästar på Slidinginto Stereotypes, bara blir tråkigareoch tråkigare för varje gästspel? Å andrasidan, härligt kraftfulla brutal-techno-låtenSome Dirt You Just Can’t Wash Away ellerklaustrofobiska Hex förlåter mycket. Det ärockså intressant att se att det går attuttrycka politiska åsikter i musik utan atthemfalla åt tröttsamma verbala skrik-fester.Henrik Strömberg2PAC”Nu-Mixx Klazzics”Death Row/PlaygroundEfter att hiphopmogulen/gangstern SugeKnight i mitten av nittiotalet, i utbyte motTupacs signatur på ett skivkontrakt förDeath Row, fixade ut rapparen ur fängelsethann Tupac bara släppa dubbel-CD:n AllEyez on Me.Postumt har dock en hel delplattor släppts, bland annat nu denna såsigaremixplatta med låtar som Suge harrättigheterna till. Och självklart handlar detbara om pengar. Att Tupac var en extraordinärartist står dock fortfarande klart. Detkan ingen platta som denna ändra på. Menden ger inte en fördjupad bild av Tupac.Gary AnderssonALABAMA 3”Last Train to Mashville Vol 2”Pinnacle/BorderDe kommer från Brixton, men talar medsläpig sydstatsdialekt och har grävt ner sigi en alldeles egen, magnifik liten genre kallad”chemical country”. Och så svettas deunder oket av att reduceras till en tevejingel.IAlabama 3:s fall heter bojan TheSopranos, där deras Woke up this Morningfick agera signaturmelodi.Jag kan i och för sig tänka mig värresitsar.Som att vara känt som Vodafone-bandet(Dandy Warhols) eller Den Där StoraBabyn-bandet (Röyksopp).I alla fall.Nya skivan Last Train to Mashville Vol2 är egentligen inte alls särskilt ny – dessutomhar det mig veterligen inte dykt uppnågon Vol 1 ännu – utan snarare handlardet om rent akustiska versioner av derastidigare sånger.Vilket fungerar sådär.Halva poängen med Alabama 3 – förövrigt heter de bara Alabama 3 i Europa,eftersom man i USA stämdes av Jeff Cookoch killarna i Nashvillecountrybandet Alabamaoch tvingades byta namn till A3 – ärju deras hembrända mix av gitarrer ochbeats.Rent akustiskt blir det alltså bara hälftenså roligt. Ungefär som om man skullestrippa bort de elektroniska inslagen hosDeath in Vegas. Eller Chemical Brothers.Och vem skulle vilja höra en akustiskversion av, till exempel, Hey Boy, Hey Girl?Då så.Kristofer AhlströmTHE AMERICAN ANALOG SET”Promise of Love”We Love You/VirginFörsta låten Continuous Hit Music inledsmed ett över tre minuter långt instrumentaltstycke monoton lo-fi. Sången kommer intein förrän precis i slutet av låten. En deltycker nog att det är vackert men för mig ärdet bara ytterst irriterande. Jag förstår miginte riktigt på band som till varje pris försökergöra musiken svår att ta till sig. Det ärför lite sång, för otydliga melodier och alldelesför mycket monotont harvande. Avåtta spår är bara två stycken under fyraminuter långa. Det är musik som får mig attkänna mig utanför, som om det är något jaginte förstår eller klarar av att ta till mig.Come Home Baby Julie, Come Home är visserligeninnerlig och stundtals riktigt vackermen även den blir tråkig i längden. Det härär musik gjord för utvalda. De utvalda behövernödvändigtvis inte vara utrustade medett övernaturligt, sjätte, sinne men ett övermänskligttålamod underlättar.Moa ErikssonAMULET”Danger! Danger!”SonySenast jag såg efter var norska Amulet etthardcoreband. De körde snabb och flåsigold school hardcore och låg på lilla LinköpingsetikettenBridge. Nu har det blivit2003, och Amulet ligger på Sony, turnerarmed Turbonegro och spelar rock (även omhardcorearvet lyser igenom lite då och då).Förändring och utveckling i all ära, och jagförstår verkligen att Amulet inte vill vevaHC i all evighet, men jag tycker att de harsvårt att hitta en egen identitet i sin nyarockkostym.Norrmännen är proffsiga och tighta,men om man undantar titelspåret så saknarde catchy låtar. De blir ett andra klassensTurbonegro, fast utan slagkraftiga refrängeroch kittlande image. Ibland låter Amuletockså lite som Shelter lät när de blev merrockiga. Fast sämre.Daniel AxelssonATTENTAT”Lever”Rykkman/ShowtimeSvensk punk fyller 25 år, och Göteborgsmesta och bästa punkband firar med bådeåterföreningsspelningar och liveplatta.Ljudet är bra och framträdandet proffsigt,och självklart finns alla skråla-medklassikersom Operahuset, Manskomplexoch Ge fan i mej inkluderade. Ändå kännsdet lite fel att plattan nästan helt baseraspå en liveupptagning från 1998 då Attentatsenast återvände till scenen för att uppmärksammaatt det var tjugo år sedan manbildade bandet. Det märks faktiskt att denför punken så viktiga energin och ungdomligaentusiasmen inte riktigt är densammatvå decennier efter att det verkligen begavsig.Lever avslutas dock med två låtarinspelade på Errol’s i Göteborg 1979. Härär Attentat varken trygga eller bekväma.Snarare oborstade, uppkäftiga och förbannadepå riktigt.Daniel AxelssonBEHEMOTH”Conjuration”Regain/Sound PollutionPålitliga Regain ger ut black metal pålöpande band.Till stallet hör bland annatMarduk och numer också polska Behemoth.Hösten 2004 kommer Behemoths nyaalbum. I väntan på det släpper skivbolagetEP:n Conjuration. Fyra livelåtar, två covers,Nine Inch Nails och Venom, samt tidigareoutgivna Conjuration of Sleep Daemons.Conjuration riktar sig till de mesthängivna, de som samlar på allt Behemothsgrundare Nergal ger ut.Studiolåten är inte Behemoths bästaoch det finns inget direkt överraskande iutförandet av de två coverversionerna. Deskräniga livelåtarna är våldsamma Decadeof Therion och jobbiga Christians to theLions, följt av mästerliga AntichristianPhenomenon och Chant for Eskaton 2000.Torbjörn HallgrenBIG NOYD“Only the Strong”Landspeed/PlaygroundEfter sju års tystnad är hiphopkillarna iBig Noyd tillbaka. Och denna gång gästarinte bara Mobb Deep utan också storanamn som Havoc. Det är med hårda”gangsta”-slagord som Big Noyd levereraraggressiv åttiotalsinspirerad hiphop i Onlythe Strong.Till skillnad från 2000-taletshiphoplegender viker de från den storabeats-vågen (förutom i We Gangsta) ochsatsar stenhårt på ren rap. All 4 Luv of theDough där Prodigy är inne och petar ochInvincible är de två låtar som rockarfetast. De är riktigt sköna hiphopspår, heltenkelt. Annars består Big Noyds nya avganska vanlig soft hiphop. Men efter sålång tid väntade jag mig mer än bara det.Mer variation, killar, annars tröttnar visnabbt.Elin LiljeroKEVIN BLECHDOM”Bitches without Britches”Chicks on Speed/BorderKevin Blechdom heter egentligen KristinErickson och smälter glatt in bland både deså hippa knastervästkustarna, som hos Berlinsmest färgglada och sexfixerade electropopare.Hon ska tydligen haft ett förhållandemed Kid 606 och var med på DatPolitics skiva förra året. Givetvis är Bitcheswithout Britches späckad med tuschpennsteckningaroch musiken är lika kollageliknadesom förvirrad och proppad medskruvad humor. Det mesta av materialet skatydligen vara släppt på andra mindre bolag,men genom sina hippa vänner i Chicks onSpeed lär säkert Bitches without Britcheshitta sina fans även bland konsthögskolornai Sverige. För det är verkligen fråga omkonsthögskolemusik. Inte alls knuten till enannan värld än de som bläddrar i glansigamagasin och har stenkoll på allt de vill hakoll på och som egentligen säkert är jätteblygaoch rädda, instängda i sina ateljéer.Det är synd på ett sätt att det blivit så här,att så mycket humor och kul musik isolerasin i ett fack så tråkigt som detta. För KevinBlechdom gör bitvis hysteriskt rolig musikäven med en viss politisk udd även om denär luddig. Fast egentligen tycker jag att detkänns mest sextiotals-Zappa. Progressivmusikenhar för länge sedan rakat av sigskäggen och har numera bröst och laptops.Fredrik ErikssonBLOODY HOLLIES”Fire at Will”Sympathy For The Record Industry/BorderDe ser ut som kontorsanställda i The Hiveskläder,men under den polerade ytan döljersig en annan sida. Wesley Doyle, MikeArgento och Phill Freedenburg besitter enilska större än många andra och miljönrunt omkring bandet hade en stor betydelse.Trionbildades i Buffalo i slutet av nittiotaletsom en reaktion mot den rådande sceneni staden. ”… the Buffalo scene had avirtual non-existence of rock’n’roll, and anover-abundance of emotional poser bands”som sångaren och gitarristen Wesleybeskriver det. På Evil at Will går det enröd tråd från femtiotalets rockabilly genombluesen till punken och dagens garagescen.Med låtar som Downtown Revolver, BloodPressure, Emergency Shutdown och Tiredof this Shit visar Bloody Hollies att demenar allvar. Elva låtar i uppskruvat temposom plöjer en bred fåra i skivspelaren där

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 2attityden räddar helheten när låtkvalitetenstundtals inte håller måttet.Andreas ErikssonTHE BRIAN JONESTOWN MASSACRE”And this is Our Music…”Teepee/BorderNär man hör att The Brian Jonestown Massacrebildades runt Haight- Ashburydistriktet i San Fransisco och att de toggruppnamnet eftersom Brian Jones var enav de första som sammanförde den österländskamusiken med rock’n’rollen blir mannyfiken, men tveksam. Men allt blir precissom hoppats. Hur bra som helst!Hjärtat i gruppen är låtskrivaren, sångaren,gitarristen och producenten AntonNewcombe. Nitton låtar, alla med mer ellermindre sinnesutvidgande effekt. Newcombetänjer på gränserna men allt är stöpt i enpopform som det lyser sextiotal om, samtidigtsom det finns tydliga nittiotals-Manchester-indie-inslag.Vissa låtar som YouLook Great When I Am eller Here it Comesär oklanderligt groovy. Men det finns ocksålåtar där stråkar och blås känns självklarasom i den vackra Some Things Go Without.Förmodligen kommer många att avfärdaThe Brian Jonestown Massacre sommindre seriösa eller ett plojband, dels förgruppnamnet och dels för låttitlar somFucked Up, Prozac vs Heroin, The PregnacyTest, men gör inte det. Den här plattanhar något speciellt och är en av de mesttrovärdiga jag hört på länge, främst i detatt den följer den psykedeliska traditionen.Jonas ElgemarkJOHNNY CASH”Johnny Cash Presents a Concert BehindPrison Walls”Eagle/PlaygroundDet här är ingen regelrätt skiva med JohnnyCash. Den gamle kämpen är med på sjuav plattans 16 spår som spelades in i fängelsetTennessee State Penitentiary i Nashville1976 tillsammans med artister somLinda Ronstadt, Roy Clark och FosterBrooks. En helt okej inspelning med braljud som i många år varit svår att få tag påmen som inte på något vis går upp mot enCash i toppform. Här gör han mest vad somförväntas av honom. Den ultimata fängelseinspelningenär förstås Johnny Cash at SanQuentin som gjordes 1969 inför ett vilt ochsanslöst gäng interner som höll i gång såatt jublet inte visste några gränser. Då fickkåk-hatlåten San Quentin köras två gångeri rad och Cash satte den definitiva versionenav A Boy Named Sue.Robert LagerströmCENTRO-MATIC”Love You Just the Same”Misra/BorderUnder rubriken ointressant amerikanskrock hittar man Centro-Matic från Texas.De jämförs med Sebadoh, Archers of Loafoch Guided By Voices men jag lyssnar ochlyssnar och hittar inga likheter. Centro-Matic har inget utpräglat sound. De ärlångt ifrån lo-fi-genren dit tidigare nämndaband brukar inskuffas. De känns inte detminsta svåra. De har inga bra melodier. Deär bara tråkiga. Will Johnson och hansmannar skulle passa som pausmusik i fjanttalkshowssom Jerry Springer. Centro-Matic har ingen själ.Annica HenrikssonCHARIZMA”Life in 3D”Talking MusicPå bilderna i konvolutet ser Charizma utsom fem nyexaminerade Fame Factorymän.Det är så de låter också – synnerligenintetsägande radiopop. Men på en fansiteläser jag att de faktiskt existerat sedan börjanpå åttiotalet, då som kristet hårdrocksband.”Genom åren har över 1600 människorblivit frälsta på deras konserter”hävdas det. Vilket ju i så fall onekligen ärimponerande. I början på nittiotalet ska dedessutom varit jättestora i Estland.Och tanken på att de skulle finnastusentals metal-frälsta ester i hockeyfrillasom är helt förtvivlade över Charizmas nyamusikaliska inriktning är i alla fall literolig.Thomas NilsonEAGLE-EYE CHERRY”Subrosa”RCA/BMG”Nothing bitchy will ever leave my lips”, jaså börjar Eagle-Eye Cherry sin nya platta –men vem hade egentligen trott att dennahelyllekille ska göra en Jekyll-&-Hyde?Han fortsätter istället (självklart) att ta sinmyspysiga cykelhjälmsrockmusik ett varvtill.Subrosa är sålunda en helt ofarlig ochintetsägande platta att poppa in i CD-spelarennär man inte vill alienera någon i rummet.För ingen kan ju bli upprörd ellerstörd, man kan ju egentligen inte ogillaEagle-Eye. Å andra sidan finns det ingethär som gör en intresserad heller.Gary AnderssonPHIL COLLINS”Brother Bear”WEA/WarnerSouth Parks skapare Trey Parker och MattStone har aldrig kommit över att Phil CollinsTarzan-ledmotiv You’ll Be in My Heartvann en Oscar istället för deras BlameCanada. ”Det finns inget mer plågsamt ivärlden, att förlora mot Phil Collins suger”klagade Stone. Collins fick sedan medverkai ett avsnitt av South Park där han har medsin Oscarsstatyett vart han än går – för atti slutet få den uppkörd i röven.Frågan är hur provocerade Matt ochTrey kommer att bli av att mannen nu givitsig på att tonsätta ytterliggare några animeradeDisney-figurer. Och kommer Phil fåytterliggare en Oscar? Fortsättning följer.Thomas NilsonCOOLER KIDS”Punk Debutante”SKG/UniversalGillar man Kylie Minogue och BritneySpears så ska man nog kolla upp CoolerKids. Duon består av Kaz Gamble ochSisley Treasure som träffades efter att halärt känna varandra på nätet. Om det stämmer.Jag vet inte om Kaz och Sisley är påriktigt ens. Allt känns jätteplastigt. Musikenär upptempodisco blandat med housepop.Det är inte helt värdelöst, men det haringen själ. Helt perfekt för att snurra ettpar veckor på singeltoppen alltså.Mats AlmegårdALICE COOPER”The Eyes of Alice Cooper”Spitfire RecordsAlice Coopers ärliga texter dryper av ironioch krassa konstateranden om ålderdomoch kärlek. Hans liv som rockstjärna 2003verkar ganska visset.Likadant är det med musiken. Vad somförst verkar vara fräscht och trallvänligtblir snabbt osaltat och slätstruket. Alicekör med kända knep, vers, refräng ochstick, och efter fem lyssningar kan du plattan.Inget sticker ut, inget överraskar.The Eyes of Alice Cooper förvandlarartisteri till vilket vanligt kneg som helst.Stämpla in, sjunga What Do You Wantfrom Me,stämpla ut. Stämpla in, sjungaBye, Bye Baby,stämpla ut.Torbjörn HallgrenSHERYL CROW”The Very Best Of”A&M/UniversalOm Sheryl Crow fortfarande är en smulaunderskattad är det i så fall hennes egetfel. Samarbeten med Kid Rock och TheCorrs och irriterande saker som All IWanna Do är givetvis emot alla regelböckerför god smak. Större delen av materialet påden här samlingen är däremot alldelesutmärkt mainstream-countryrock. Förtjusandevackra Strong Enough är något aven modern evergreen.Thomas NilsonDA SKYWALKERS”End of a Chapter… Start of a New”Red Angel RecordsDet rör på sig i underjorden. Strängnäspunkarnai Da Skywalkers har sedan skivdebuten1998 släppt hela sju plattor (minicd:soch vinylsinglar inräknade) och gjortöver 70 spelningar i England. En imponerandemeritlista för ett så pass okänt band.Imponerar gör även bandets senasteutgåva End of a Chapter… Start of a New.Da Skywalkers svängiga och skråla-medvänligastreetpunk sitter som en smäck. Föratt undvika den fälla av tjatighet somsådan här punk ofta hamnar i, kryddar DaSkywalkers med såväl orgel och blås somakustiska partier och rena hardcoredängor.De har också den goda smaken att hylla sinhemstads gamla punkkungar Strebersgenom att slänga med en tolkning av derasDan efter bomben.Party,party.Daniel AxelssonTHE DIPLOMATS OF SOLID SOUND“Let’s Cool One”Estreus/BorderOm det någonsin skulle ges ut en instruktionsvideotill Hur Man Förbättrar SittHallickkrull eller Hur Man Förbättrar SinaShaft-imitationer, så skulle Let’s Cool Onevara ett utmärkt soundtrack.The Diplomats of Solid Sound är resternaav The Bent Scepters, men tänk inteWeezer, utan här pratar vi Memphis ochNew Orleans, Booker T & The MG’s och TheMeters och det leks lite med Sly and theFamily Stone också i en version på YouCan Make it If You Try.Vi pratar saxofoner, tamburiner, koskällor,handklapp och en B3 som går rakt påskrevet, och tillsammans lyckas man skapaett instrumentalt sväng som förvandlar vilkenregnvåt Stockholmsgata som helst tillen soldränkt, dammig Memphis-dito.Stora, svarta solglasögon i plast, karmosinfärgadebellbottoms och kråsskjortorkommer på köpet.Kristofer AhlströmTHE DIRTBOMBS”Dangerous Magical Noise”In The Red/BorderMed en uppsättning bestående av två trummisaroch två basister kan det inte misslyckas.Och visst är det en annan tyngd påDangerous Magical Noise. Men det finnsäven element som lättar upp. Sångaren, ochtillika gitarristen, Mick Collins fyller helhetenmed en mörk och djuprotad soulstämningsom främst märks i låtarna Sun isShining och Earthquake Heart. En sexigröst som inte är helt olik Danko Jones. IEartquake Heart svänger det som jag kantänka mig att det gjorde på en soulklubb isöderns femtiotal om rocken hade varitgäst. Resten handlar om svettig punkbluesrocksom pumpar med ett stort hjärta.Låtarna är korta och intensiva, den längstaF.I.D.O. kämpar sig i närheten av femminuter, men bra rockmusik behöver intelång tid på sig för att sätta sig.Andreas ErikssonDIVERSE ARTISTER”20 Years Too Soon – A Tribute to theNomads”Wild Kingdom/Sound PollutionThe Nomads betydelse för den svenskagaragescenen är odiskutabel. I över tjugoår har de format och indirekt fört dagensinhemska rockband i en viss riktning. Därförär det inte konstigt att dessa band samlarsig för att hylla sin inspirationskälla.

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 3Och de gör det på ett utmärkt sätt. Jag brukarinte gilla tributeskivor där nyare förmågormisshandlar originalet, men på 20Years Too Soon lyckas det fullt ut.TheHellacopters gör en ännu råare version avden i orginalform redan råa Pack of Liesoch Nitwitz slår nästan The Nomads i TopAlcohol där sångaren verkar ha fått sinbeskärda del av just den varan och sammasak gäller för Yucca Spiders i Surfin’ in theBars. Men de som sticker ut mest ärsåklart bob hund i sin väldigt egensinnigatolkning av Five Years Ahead of My Time.När Thomas Öberg skriker orden i refrängenpå Min lön kommer fem år för sent ärdet av ren kärlek till originalet.Andreas ErikssonDIVERSE ARTISTER”City of God Remixed”Crippled Dick Hot Wax/BorderDen omtalade brasilianska filmen City ofGod har försetts med ett intressant soundtrack.Fast frågan är om man kan definieradet som soundtrack, eftersom det inte är såhär det låter i filmen. Som titeln antyderberor det på att musiken remixats. En radav Brasiliens mest namnkunniga electronica/loungeproducenteroch DJ:s bidrar medomarbetningar. Och det låter bra! Hela skivanrakt igenom håller förvisso inte, menett spår här och där som inte funkar? Detfår man stå ut med. För det mesta avmaterialet gungar fram som en varm dagpå Copacabana. Solig bossa och sambatransformeras till elegant drum’n’bass,nujazz och big beats.Tveksamt är väl omdet är rätt musik att beskriva fattiga kåkstäderoch våldet. Men varför inte?Mats AlmegårdDIVERSE ARTISTER”International DeeJay Gigolos Seven”International DeeJay Gigolos/GoldheadDJ Hell har satt samman denna samling.Hans skivbolag International DeeJay Gigoloslåg precis rätt i tiden för den storaelectro-trenden vi nu ser slutet på, medFischerspooners Emerge som största hit.Tyvärr är ingen av de 30 låtarna på dennadubbel-CD:n lika bra som den låten. Visstfinns det några bra spår på samlingen, mende är i minoritet. Vare sig det är electro åtsynt-, techno- eller indie-hållet så lyckasinte någon av låtarna hetsa upp mig nämnvärt.Kanske funkade de bättre på originaltolvornadär de kunde glänsa i ensamtmajestät, men här flyter de mest ihop till enoformlig massa.Henrik StrömbergDIVERSE ARTISTER”Lost & Found Volume 1”Lost Highway/BorderNär etiketten Lost Highway tar en djupdykningi arkivet blir resultatet hyfsat. Amerikanernahar letat fram 13 svåröverkomligalåtar av typen bonusspår och outgivetmaterial med stora artister som RyanAdams, Lucinda Williams, Whiskeytown ochThe Jayhawks. Bright Eyes har till och medspelat in en låt enkom för den här skivan.Men det hela blir inte lika kul som man kantro. Förvisso finns det inga lågvattenmärkenmen väl några låtar som inte riktigthåller måttet och passar bäst som – ja, justdet - bonusspår till något album.Robert LagerströmDIVERSE ARTISTER”Nova Soul 2”Audiopharm/BorderSamtida soul. Svängig. Snygg. Och perfekt isitt trendcafé-dis.Bägge plattor, och alla 25 spår, får migatt sjunka tillbaka i soffan bland ett oräkneligtantal kuddar. Så här skulle livet vara.I vilken dimension kan man framleva sinadagar så här? Dit vill jag ha en enkelbiljett.Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Smala Sussie”Stockholm RecordsRegissören Ulf Malmros har till SmalaSussie,sin värmländska dratta-på-ändangangsterhistoriafilmad med vidvinkel, letaträtt på en massa fräsch musik som hantyckte skulle höja scenerna de ackompanjerade.Och visst, musiken är framträdande ifilmen, vilket jag gillar, men ibland är MTVkänslanfaktiskt alltför stark i salongen.Det känns nästan som Malmros bestämt sigför att få plats med så många fräcka låtarsom möjligt för att på så sätt höja Lock,Stock…-känslan till max. Och Randy,Melody Club och Whyte Seeds funkar självklartextremt bra. Men kanske funkar deändå bäst på denna samlingsplatta…Gary AnderssonDIVERSE ARTISTER”Sudd Autumn Collection 03”SuddMusik- och litteraturkollektivet Sudd harsamlat ihop en höstkollektion där ett antalolika elektroniska musikgenrer får samsasefter bästa förmåga. Albumet är det förstai en serie electronicaskivor som i fortsättningenkommer att ges ut varje vår ochhöst.Tanken är förstås god men jag gäsparredan. Elektronisk musik har blivit påmodet och plötsligt ska alla släppa electronicasamlingar.Några av artisterna som medverkar påSudd Autumn Collection 03 är visserligenhyfsat intressanta.Till dem hör industrirockexperimentellaAlfaliner och en någotmer blipp-bloppig Fujasaki, samt Nim sompå ett av sina bidrag toppar electronicanmed samplad talsvarsröst och akustiskgitarr. Resterande är förvisso inte dåligamen inte heller särskilt upphetsande. Problemetär att det nästan blivit lite inflationinom genren. För att hitta fram till de verkligtintressanta namnen är man därförtvungen att genomlida alltför många mediokraförsök. En stor del av alstren skulledefinitivt ha mått bra av en och annan finslipninginnan de kastades ut i offentligheten.Andra borde kanske rent av ha fåttstanna i byrålådan.Johanna PaulssonEINÓMA”Milli Tónverka”Vertical Form/importIsländska Einómas syntetiska beats låterlite som tunga steg från något stortmonster, ett monster som gått vilse på ettskrotupplag och stöter emot klingandemetalldelar titt som tätt. Einómas musiklåter också mycket som om de grävt ner sigi samma matematiska musikprogram somAutechre botaniserar i nu för tiden. Det ärväldigt utomjordisk musik, med skummatidssignaturer och komplicerade stukturer.Man kan kanske njuta av den på en väldigtcerebral nivå, men det är väldigt lite påMilli Tónverka som träffar en i bröstet. Detblir mest en ljudmatta av det hela, en mattasom är kompetent gjord men som man intenödvändigtvis vill ha på golvet hemma.Henrik StrömbergEDSON”Every Day, Every Second”Labrador/BorderTredje skivan med Edson och mycket skaha hänt sedan sist. För ”vem bryr sig omEdson längre”, som min vän indierävenuttryckte det. Edson 2.0 är väl inte hellersärskilt upphetsande, småakustisk vispop ärabsolut inte det jag vill höra just nu. Menvisst är det fint att höra stillsamma, småttuddlösa, poplåtar som absolut tassar in ihörselgången. Nej, faktiskt inte. Edson harom möjligt blivit än mer onödiga i all sinvälmening att återinföra Love Story somobligatorisk filmisk referenspunkt. Och baratanken på att haussa den mest bedrövligasidan av sjuttiotalet med musikaliska avstamphos Cat Stevens och kanske en ochannan folkrockare. Förstås går jag på alldelesför hårt i min illvilja. Edson är fullkomligtharmlösa och i sina bästa stunderskramlar det på riktigt trevligt, lite som etttidigt Violent Femmes, fast det är sällan.Oftast är det säkerhetsbälte på och ofarligavägar som gruppen färdas på. Sömnigt,mesigt, fattigt och enormt tråkigt. Men,säkert så finns det andra som har vett attuppskatta Edson och som säkert med gåttsamvete kan bära alla dessa stickadeslipovrar med stolthet.Fredrik ErikssonLISA EKDAHL”En samling sånger”RCA/BMGDet är som att lyssna på soundtracket tillen Åhlénskatalog när Lisa Ekdahl samlarsin patenterat småmysiga vispop. Så osexigt,så tryggt, så Bingolotto-svenskt. Förutomfyra nyskrivna låtar innehåller samlingenenbart låtar från hennes tre förstaskivor och ingenting från senare års jazzinflueradeengelskspråkiga skivor – vilket detförmodligen enbart finns kommersiellaorsaker till. Det hade ju varit förvirrandeför målgruppen. De som inte gillar musiksärskilt mycket och i vanliga fall aldrigskulle få för sig att köpa en skiva.Thomas NilsonERASURE”Hits”Mute/PlaygroundErasures fans har knappast hoppat upp ochner av glädje över att hela tre ABBA-coverskommit med på Hits.Jag tror inte att VinceClarke gjort det heller. I övrigt är urvaletpå den andra samlingsskivan som givits utmed Erasure fullt godkänt.Tolv låtar avtjugo var med redan på den förra samlingenPop som kom ut 1992 – men så har ju inteheller de senaste tio åren varit de mestlyckade i deras karriär. Det är singlarnafrån slutet av åttiotalet och början av nittiotalet– Blue Savannah, A Little Respect,Breath of Life – som fortfarande skinerklarast.Thomas NilsonCESARIA EVORA”Voz d’Amor”Lusafrica/BMGSom en lisa för en stressad storstadssjälfungerar Cesaria Evoras barfotamusik bättreän det mesta. Man rör sig långsammareoch mer intuitivt till hennes lite gråtmildatonläge, verkligheten utanför blir liksommindre påtaglig. Sålunda är Voz d’Amor engiven följeslagare i den mörka vinternatten.Det känns som man tänt ett värmeljus trotsatt lägenheten ligger i mörker. Man hörkärlekens röst genom melodin.Gary AnderssonFIREBALL MINISTRY”The Second Great Awakening”Nuclear Blast/Sound PollutionIngen eld utan rökarrock. Eldklotens prästerskapsläpper i dagarna sin tredje fullängdare,The Second Great Awakening, ochhar gjort ett bra slit i replokal och studio.Fireball Ministry spelar laidbackhårdrock. Andra låten King skulle likagärna kunna vara en oupptäckt OzzyOsbourne-dänga, inte bara för att JamesRota sjunger i samma stil. Vill du lyssna påplattans fetaste tårtbitar är det Master ofNone och fantastiska singelspåret Flatline.Det tråkigaste med The Second GreatAwakening är att man litar för mycket påmelodier och riff. Det hade inte skadat omdet enkla arret hade varit lite mer fantasifulltibland, utan att för den delen blanda inPhil Spector och Max Martin. Som det ärnu kan deras nakna rock tyvärr bli liteenformig.Torbjörn Hallgren

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 4JOE FOURNIER”Whiskey Stars”Dusty RecordsDet är inte underligt att han har kallats ettCreedence Clearwater Revival för 2000-talet. Joe Fournier kör ruffig rotrock medbåda fötterna stadigt placerade i den amerikanskaroots- och träskmyllan. Emellanåtspelar han också snärtig country och plockarpoäng på ett energiskt och spontantanslag som inte saknar humor eller socialtengagemang. Den som gillade debutalbumetRaw Sugar Shed från förra året lär inte blibesviken på uppföljaren. Den är nämligenännu bättre.Robert LagerströmFUNERAL FOR A FRIEND”Casually Dressed & Deep in Conversation”WarnerFuneral For a Friend blandar och ger utanatt ta ut svängarna i onödan. CasuallyDressed & Deep In Coversation tar dig medpå en säker åktur genom ett landskap avmedryckande amerikansk alternativrock,slamrig skatepunk och pop. Men till skillnadfrån andra band i samma bilkaravanvågar de ända ta in på hårdare och grusigaresmåvägar med avgrundsvrål farligt närabildäcken. Och de tackar faktiskt Iron Maideni konvolutet, även om den musikaliskakopplingen är obefintlig. Men man kan jugöra bra musik för det, även om blandningenibland blir lite väl intetsägande.Andreas ErikssonGARBO”Revolucination”PlaygroundTIM CHRISTENSEN”Honeyburst”CapitolTvå danska skivor damp häromdagen ner imitt brevinkast. Garbo och Tim Christensenhar båda sålt bra i Danmark men knappastgjort något större väsen av sig här översundet. Med undantag för en och annan hitlåtkänns de inte särskilt intressanta.Garbo består av tre danska killar(varav två av dem har skägg) som spelarmainstream garage/powerpop med fånigatexter. De känns lite som ett band framtagitav en reklambyrå. I Regrets påminner delite om Radiohead (den tid då Radioheadgjorde bra musik med hjärta och smärtaoch inte bara var ett skällsord i munnen påmusikskribenter). Resten är tyvärr baratradigt och intetsägande.Tim Christensen har även han skäggoch spelar även han någon slags radiovänligpop/rock. Hans aningen gnälliga röst ärbåde en styrka och en svaghet. Den gerhans röst ett personligt uttryck samtidigtsom den i sina stunder kan vara irriterande.Hitten Right Next to the Right One är i allafall ett stycke medryckande pop i Cat Stevens-anda,med en refräng som vem somhelst kan sjunga med i. Jag måste säg attjag gillar det även om det inte är det minstainnovativt eller originellt. Men frågar dumig så kommer varken Garbo eller TimChristensen sälja multum i Sverige.Moa ErikssonGIVE UP THE GHOST”We’re Down ‘til We’re Underground”Burning Heart/BonnierAmigoFör ett par år sedan såg jag ett band somhette American Nightmare spela på en fritidsgårdi centrala Göteborg. Som gammalavdankad hardcoremänniska hade jag i ochför sig snappat upp att amerikanerna varbland det hetaste inom scenen just då, menblev ändå överraskad av den totalt hängivnapublikresponsen. Kidsen röjde som omdet inte fanns någon morgondag och vrålademed i precis varenda textrad som sångarenWes Cossar vräkte ur sig. Något liknandehade jag inte sett på enhardcorespelning sedan mitten av nittiotaletdå amerikanska hårdingar som EarthCrisis och Snapcase gjorde svettiga framträdandenrunt om i Sverige.Sedan dess har American Nightmare,efter en tvist med en grupp med sammanamn, tvingats döpa om sig till Give Up TheGhost och släpper här sin andra fullängdsplatta.Och jag förstår varför hardcorefansenhetsat upp sig. Bostonbandet är tight,energiskt och slagkraftigt. De för vidarearvet efter hardcorelegender som Youth ofToday, men lyckas också, genom ett knivskarptljud och små metallinfluenser, läggaen modern touch till det beprövade konceptet.Många låtar går i ett slags midtempo,och möjligen hade man kunnat önska siglite fler snabba partier.Give Up The Ghosts texter går långtutöver hardcoregenrens klichélyrik om”unity”, ”backstabbing” och ”brotherhood”.Lyriken är smart, mörk och personlig.Att den kan vara lite svårtolkad känns isammanhanget bara befriande.Daniel AxelssonGOREROTTED”Only Tools and Corpses”Metal blade/BorderNär ett tecknat omslag uppvisar två korsademotorsågar inlindade i tarmar ochomgivna av blod och kroppsdelar krävsingen högskoleutbildning för att konstateraatt orkestern spelar gore/grind av värsta(bästa?) sort. Ordkonst inspirerad efterlångvarigt åseende av splatter- och horrorfilmerhar aldrig legat mig varmt om hjärtatmen i Gorerotteds fall finns en förmildrandeomständighet. Humor. Makaber,osmaklig och svart men ändock uppvisartitlar som Hacked in the Back, Dumped ina Sack och Can’t Fit Her Limbs in theFridge en slags skämtlynne. På den musikaliskabiten finns inget att klaga.Tight ochomväxlande death/grind med en hoperskräckfilmssamplingar. Om det inte varit förtexterna skulle jag varmt rekommenderaOnly Tools and Corpses.Köp hellre valfriNasum-utgåva och du får ännu kompetentaremusik och avsevärt bättre texter.Roger BengtssonGRANDPABOY”Dead Man Shake”Fat Possum/BonnierAmigoMed Dead Man Shake är ReplacementssångarenPaul Westerbergs alter ego Grandpaboynu tillbaka med nytt material. Denhär gången på legendariska bluesetikettenFat Possum. Westerberg traskar kust tillkust bland källarklubbar och truckerfikmed gitarren på axeln och letar efter sincrossroad. Resultatet blir varken hackateller malet för Paul går lite vilse. Men där isökandet, under resans gång, verkar hanändå haft ganska kul. För Paul Westerberghar läst sin historia väl och ger Hank WilliamsI’m so Lonesome I Could Cry, LeslieBriscusses What Kind of Fool Am I? ochgamla Beatleslåten Take Out Some Insuranceen ny kostym som vid första anblickensitter lite slappt.Tittar man en gång tillså ser man att Paul klätt dem tidlöst. Detmärks mest i John Prines Souvenirs, skivansklart bästa spår. Fast i stort så låterDead Man Shake som vilken dussinplattasom helst gjord av en vit snubbe som villlåta svart. Johnny Winter-gitarrer, menframförallt, låter det 20 Miles och KennyBrown. Dead Man Shake är inte det bästasom kommit från Fat Possum och absolutinte det tråkigaste. Bara en hyfsad plattafrån en livs levande legend.Per Lundberg GBFRANS HARALDSEN”Saker som ibland och oftast händer”Nice ValleyDet kallas poesi, eller kanske självblottning,det som Frans Haraldsen vill syssla med.Med textrader som ”på ett berg i ett husbodde en mus och en farmor gjordehonung” och ”ibland är jag sur när ingenvarit dum” är det svårt att inte vilja vetamer vem den där Frans, eller Frasse somhan vill bli kallad, egentligen är.Till de somär öppenhjärtade och som är intresseradeav att höra en ung mans funderingar över...ja, allt: skaffa plattan. Det här är någotsom alltifrån 14-åriga punkrockers till rullatorkörandepensionärer kommer vilja attta del av. Kanske i en ytterst liten skaradock.Att fylla upp några få takter med såmycket ord att det nästan väller över är förmig inte så musikaliskt njutbart, men detgör inte så mycket. Frans blottar sig självtotalt och det är det som gör att han vinneri mina ögon.Elin LiljeroHARMFUL”Sanguine”Steamhammer/PlaygroundInom musik brukar Tyskland förknippasmed hårda toner. I varje fall är det så förmig. Och Harmful har tagit med sig densidan av sitt musikaliska arv på Sanguineoch blandat upp med en mix av Alice InChains och i vissa fall även Pearl Jam omman lyssnar noga. I Overfed behöver mandock inte anstränga sig mycket för att höralikheter med de gamla Seattlehjältarna. Enmix som ger ett bra betyg i min värld.Trion från Frankfurt går på kraft, frustrationoch ilska men springer inte blinda in iväggen utan vågar använda sig av elektroniskaoch poppiga inslag för att skapa enbredare helhet. Stundtals går det på rutinmen då dyker det upp ett oväntat inslagsom slår omkull all tvekan.Andreas ErikssonLARRY HEARD”Where Life Begins”TrackmodeChicagosonen Larry Heard, eller MrFingers som han brukar kalla sig, har gjortsig känd för sin välproducerade och melodiskahousemusik. Och det är även vad manfår på nya skivan Where Life Begins.Heards musik är som skira silkestyger somsveper sig runt lyssnaren. Han för en medvarsam hand in i de ljuvaste av låtbyggen.Silkestrådarna i musiken känns först sköntavslappnande. Men snart börjar jag längtaefter ett motstånd, en smutsig fläck somman kan fokusera på. Något som river tilleller biter sig fast. Det kommer inte. Allalåtar fladdrar försiktigt ur högtalarna ochdet hela är vackert, men alldeles för strömlinjeformat.Mats AlmegårdISILDURS BANE”Mind: Vol.4”AbraxiaDet mest anmärkningsvärda med den härplattan är att det är sång på några avlåtarna. Senast vi fick höra det på ett IsildursBane-album var 1983. Men som i 90procent av fallen när det gäller ny progressiveller symfonisk rock så är sången väldigsvag. Det här är fjärde delen i deras Mindserieoch allt är givetvis väldigt seriöst ochgenomarbetat. Resultatet är ordentligtpompöst och likheterna med Yes är tydliga.Det vill säga att det ofta handlar om ganskasmetiga popballader som är dolda underlager av keyboards och få taktbyten. Detjag efterlyser är mer musikaliska idéer, merlekfullhet och den lite mystiska stämningensom man kunde höra tidigt i Halmstadbornaskarriär.Jonas ElgemarkISRAEL VIBRATION”Live & Jammin’”Nocturne/PlaygroundEfter flera framgångsrika år lades IsraelVibration ned i början av åttiotalet.Trion

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 5satsade på solomaterial men återbildadegruppen 1987 till många fans glädje. I dagär det bara Cecil Spence och Lascelle Bulginsom utgör stommen i bandet men detlåter lika tungt för det.Det här livealbumet spelades in i Frankriketidigare i år och bjuder på den tungaroots reggae som blivit Israel Vibrationskännemärke. Och publiken är med på noterna.Robert LagerströmJESSE JAMES”Mission”Golf/BorderDet är hurtigt, käckt och dansant… förpunkrockare. Jesse James, en sjumannaorkesterfrån London, skriker, använder tokmyckettrumpetblås, ställer självklart in enhel del dist på gitarren och bjuder på riktigthurtiga moderna Good Charlotteliknandepunkdängor. Det svänger, men kanske liteför mycket. Förmodligen kommer JesseJames varken synas eller höras särskiltmycket mer än hos de som mer än någotannat längtar efter en svagare Green Daykopia.Elin LiljeroMONTELL JORDAN”Life after Def”PlaygroundMontell Jordan vill lära män hur en vackerkvinna ska tas om hand. Han vill göra det iform av sköna r’n’b-dängor, försiktiga groovesoch sliskiga ballader. Och visst lyckashan! Det gjorde Montell redan 1995 medThis is How We Do it som sålde i multimiljonbeloppoch genom en turné med romantikernaBoys II Men.I Life after Def, som blir album nummersex på diskografilistan, fortsätter han isamma charmiga Usher-stil (lyssna på BottomLine så förstår ni vad jag menar) ochlevererar skön soul och r’n’b som helt klartgör en alldeles extra kär. De flesta av spårendomineras av Montells långa och lovordandekärleksförklaringar som han sjungermed sin mjuka svarta röst. Och tyvärr finnsdet därför en risk att han, med sitt medelmåttligar’n’b-sound, bara blir en applikatorsom vi som mest kommer att få se enenstaka natt på MTV-amor.Elin LiljeroKAMERA”Kamera”MVG/MNWKänslan av utanförskap är en grundläggandeingrediens i nästan all popmusik. Förkillarna i Kamera tog sig känslan dock aldriguttryck i bildandet av dåliga punkband ien replokal på fritidsgården utan i en faiblesseför disko, tjusiga kavajer och drömmarom storstadsglamour. Estetiska revolutionerär också revolutioner, bara lite bättreklädda. Och Kamera är naturligtvis inte deförsta i genren – Lustans Lakejer är kanskedet mest kända svenska exemplet på fenomenet(som för övrigt inte är isolerat tillmusikvärlden utan även omfattar en ochannan så kallad generationsförfattare).Kamera gör syntpop i rak nedstigandeled från alla som var snygga och gjordesyntpop på åttiotalet. Det låter ungefär somman kan förvänta sig, ibland låter det tilloch med bättre – första singeln At Work,albumets klart bästa låt, är alldeles oemotståndligoch ett manifest mot leda ochmonotoni. ”Don’t let boredom bring youdown”. Det är sympatiskt. Och något atttänka på under resten av skivan som imånga stunder tyvärr är rätt trist.Therese BohmanKICK THE KANGAROO“Bits & Pieces“Atenzia– Hörni grabbar, min pojk kom hem med enskiva med dom därna Foo Fighters. Har nihört dom?– Ja, dom som spelas på MTV?– Exakt. Alltså, det är schyssta grejer. Vadsägs om att vi gör en skiva som låter ungefärså? Och så kan vi blanda i lite The Rasmus,för dom lyssnar min dotter på. Domrockar fett har jag hört.– Nu får vi bara hoppas på att den intehamnar hos Mikael Barani på Groove, hanär visst en jävel på att såga sån här rip-offmusik.För sent.Mikael BaraniKING DIAMOND”The Puppet Master”Massacre/Sound Pollution”Where are you going with that knife?”.Inte många mer än epikern King Diamondhar såna frågor i sina texter. Dansken ochhans ständige Sancho Panza Andy La Rocquefortsätter som de alltid gjort. Stereonblir lägerelden, högtalarna blir historieberättaren.Den här gången är skivans temaen historia kring en man som magiskt drastill en ung kvinna under en marionettshow.En dag försvinner kvinnan, och när mannengår ut för att leta efter henne får han plötsligtsyn på marionettmästarens hustru. Meden kniv i handen. För att ge mer liv tillhistoriens karaktärer har King lagt till enkvinnoröst.Det finns dock ett problem med ensådan här skiva. Storyns innehåll kan få förmycket prioritet gentemot formen. Iblandlåter det som om King Diamond läser raktur en bok. I det här fallet har det visat sigödesdigert eftersom riffen inte är likaimponerande som på åttio- och början pånittiotalet.The Puppet Master är ändå bra. Det ärunderhållning, både i text och melodi.Framförallt är King och Andy bra att jobbamed kontraster, vilket håller lyssnarenfastsvetsad mot högtalaren.Torbjörn HallgrenCHRISTIAN KJELLVANDER”Introducing the Past”Startracks/V2Med sin första soloskiva Songs from aTwo-Room Chapel har Christian Kjellvandersålt mångdubbelt fler skivor än vad hangjorde med sitt band Loosegoats.Till vissdel tror jag att det kan bero på en sådanenkel sak som namnbytet. Ju svenskaredesto mer folkkärt, och jag antar att detligger folk närmare till hands att köpa enskiva med en ”Christian Kjellvander” änmed ett ”Loosegoats”. Sedan finns det förståsfler och mer uppenbara anledningarbakom genombrottet. Ett gynnsamtsinger/songwriter-klimat till exempel. Elleratt Christian Kjellvander har en så varmröst och så gedigen låtskrivartalang att hanoundvikligen skulle upptäckas av en störrepublik förr eller senare.Nåväl. Christian Kjellvanders dubbelsamlingIntroducing the Past fungerar påtvå plan. Främst är det förstås, som titelnutlovar, en introduktion till skåningensmusikaliska liv innan solodebuten. Härsamlas de bästa låtarna (även om jag saknarYucca Mountain och New Season!)från Loosegoats två sista, fantastiskaalbum och från Songs of Soil-plattan somChristian gjorde tillsammans med brorsanGustaf för några år sedan. Även om jagskulle uppmana alla nytillkomna fans attinförskaffa samtliga ovanstående skivor, såär Introducing the Past såklart ett behändigtalternativ.Dessutom plockar man givetvis mednågra exklusiva spår för att göra samlingen,om inte oumbärlig, så åtminstone intressantäven för oss som följt Christian Kjellvanderunder många år. Vi får två helt nyasånger, tre livelåtar inspelade tillsammansmed Ebreliuskvartetten på Södra Teatern iStockholm samt fyra svåråtkomliga Loosegoats-låtar.Själv gillar Christian Kjellvander intesamlingsskivor, men lät sig ändå övertalasatt göra detta bokslut. Nu kan han gå vidareoch sätta pennan till ett oskrivet blad. Nyasom gamla fans väntar spänt på resultatet.Daniel AxelssonCHRIS KNIGHT”The Jealous Kind”Dualtone/PlaygroundHur mycket Chris Knight än rockar till detspelar han ändå country. Han har det i blodetpå samma sätt som Buddy Miller ochJason Ringenberg. Knight skriver också hanhögklassiga låtar, personliga och utlämnandesånger med en skärpa och ett djup somgör att de fungerar som små fyraminutersfilmeröver själva livet. Det märktes redanpå den starka och självbetitlade albumdebutenför fem år sedan. Och på nya skivananger han tonen redan i den inledande ochödesmättade titellåten som handlar om enkille som desperat kör hem till sin flickvänför att försöka hindra henne från att träffaen annan. Bara för att bli tagen av polisen.I Stayin’ Up All Night Long diskuterar enman varför kärleken tog slut, A Train notRunning beskriver fattigdom medan CarlaCame Home berättar om en far som skjuterihjäl sin dotters pojkvän. Chris Knight haråterigen spelat in ett riktigt bra album.Robert LagerströmKOOP”Waltz for Koop. Alternative Takes”Compost/DieselGrabbarna i Koop gör sitt bästa för attanknyta till jazztraditionen. Sålunda heterdenna skiva inte remixes, vilket hade variten passande etikett för att beskriva innehållet.Alternative takes för tankarna tillMiles Davis och andra jazzlegender, varsskivor återutgetts med otaliga alternativatagningar. En alternativ tagning är materialsom bara de riktiga entusiasterna intresserarsig för. Och till dessa kan man nogräkna Oscar Simonsson och Magnus Zingmarki Koop. Att jazzens gudfäder är viktigaför Koops musik är ju ett understatement.Men på denna skivan får jazzenstundtals stryka lite på foten. Det hargivetvis med den remixansvarige för tillfälletatt göra. Så bjuder DJ Patife och Carlitopå d’n’b-influenser i Waltz for Kooprespektive Summer Sun och Rima siktarockså på hårdare dansgolv i Bright Nights.Men det blir aldrig intressant. Det kännssom om Koop eller skivbolaget bara villpressa ut lite till ur försäljningssuccénWaltz for Koop.Mats AlmegårdKOTTONMOUTH KINGS”Rollin’ Stoned”Suburban Noize/Sound PollutionTokroliga rap-o-metal-beach-bums sombräker om att de alltid kommer att rökabraj ligger inte högt på min lyssna-på-meden-gång-lista.Tristär bara förnamnet.Gary AnderssonKYLIE”Body Language”Capitol”Greatest Hits 87-97”BMGKylie är plötsligt lika ointressant som honvar för tio år sedan när hon nyss hade dumpatStock Aitken Waterman – hon gjordesamma stelopererade och straighta thirtysomething-klubbmusikdå, som hon nu görpå Body Language. Det är musik att spelain jättedyra videor till, det är inte någotman vill dansa till. Kylie borde dumpa sinaproducenter, sluta lyssna på Madonnassenaste skivor och göra något annat än dethär, vad som helst, för just nu är Sugababesoch till och med Sophie Ellis-Bextor betydligtroligare att ägna sin tid åt.

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 6På nyutkomna samlingsskivan GreatestHits 87-97 finns de egentliga orsakerna tillhennes ikonstatus. Stock Aitken Watermansinglarsom Wouldn’t Change a Thing ochBetter the Devil You Know innehöll alltsom kommersiell tonårspop ska. Lika storadoser sex som naivitet och melodier sominte går att argumentera mot.Thomas NilsonTHE LEGENDS”Up Against the Legends”Labrador/BorderAlltså,The Legends mangelpop rör mig intealls så mycket som jag hoppades. Iställetför handklapp, slagdängor och härlig fusionav indiefräs och sextiotalspop hör jag envacker men ack så ofarlig yta. Det är ändåhärligt att vältra sig i denna sensommarfläkt,surfa omkring i de bästa av allamelodier, dränka in Beach Boys och flickpopi distorsion – men så mycket mer ärdet inte. På det hela taget kanske det ärsynd att det gått så fort för The Legends,kanske de borde väntat ett halvår till innande släppt skivan, eller så har jag bara blivitför gammal och inte vill påminnas om femtonår gamla Creation-band ännu en gång.För jag vill verkligen göra tummen upp, ochjeansen också, lugga och göra Doroteadansrakt ut i ungdomen, falla in i spontanahandklapp, slänga tamburin och hoppas attman är sexton år. Men det låser sig, halvvägssätter man liksom popen i halsen ochplötsligt får jag små sura uppstötningar avall denna spelade oskyldighet, all dennanaiva glädje till något så abstrakt som popmusik.Eller soul eller twee eller indie. Fastallt finns där, i nästan varenda låt stinkerdet av obefläckad lycka och MXR-pedaler.Varför ska det vara så svårt att ta till sigThe Legends? De har ju allt det som jagbrukar värdesätta, sådant som måste hyllasför att man längst inne i hjärtat är en obotligmegaromantiker som knäsvag hjularrunt i sin lägenhet så fort något påminnerom dufflar och luggar. Hoppas att allaandra inte faller in i samma förvirring somjag själv och bejakar The Legends ochkanske till och med hyllar dem. Förlåt.Fredrik ErikssonTHE LISA MARR EXPERIMENT”American Jitters”Sympathy For The Record Industry/BorderFörst blir jag riktigt förbannad. Det brukarinte vara ett gott tecken när det finns enpedal steel med bland instrumenten. Förstalåten, Carolina’s Last Ride förstärker minakänslor och har allt som jag avskyr.Klämkäckt så det skär i hela kroppen. Detär cowboyboots och cowboyhattar och ”yeehaa” hela vägen, men jag sväljer efter etttag och upptäcker små små ljuspunkter hosLisa Marr och hennes experiment.Det som vid första lyssningen förefallersom intetsägande country innehåller mergodbitar än vad jag vågat tro. Visst är detväldig polerad rock, men det finns storthjärta i allt. Ett hjärta som brinner. Etthjärta som bryr sig. Som mest melankolisktoch berörande blir det när Mike Flanaganansluter till mikrofonen i All of this Pain,I’ve Given Up, The Return of Donna Leeoch Slim. Då stryps den värstacountryådran och låter annat blod flyta.Andreas ErikssonLONESOME ECHO PRODUCTION“Silver Ocean”Disorient/GoldheadNär Jamiroquai kämpade för att bli av medsitt tio-albumskontrakt förklarade Jay Kayatt han var trött på alla som sampladedem. När jag hör Lonesome Echo Productionsså förstår jag honom. Låten SweetDream är nämligen inte ett dugg svår attförknippa med Canned Heat. Som stortJamiroquaifan accepterar jag dock musikvärldenstråkiga utveckling och diggarmånga spår på Lonesome Echo Production,men visst, de sjunker lite när man tydligtkan höra kopieringar från diverse funk-,disco- och acid jazzveteraner. Och sångarenByron Stingily må ha visionen att sjungasom Earth Wind & Fires Philip Baileyibland (men hallå, vem kan sjunga falsettsom Philip Bailey?).Yasushi Ide och Yoko Ota, som utgörduon Lonesome Echo Production, älskaratt bjuda in gäster och bland de som tackadeja finns Da Lata-sångerskan LilianaChachian, Ken Boothe och U-Roy (som faktisktgör en godtagbar cover på Ain’t NoSunshine). När inte Lonesome Echo Productionskör sin funk glider de gärna in ihousessväng. Bandet tar också intryck fråndub, latin, afro och fusion. Ju längre in iplattan man kommer desto flummigare blirdet. Men det här är något som säkert funkarinne på en rökfylld dansklubb.Elin LiljeroLONGVIEW”Mercury”14th Floor/WarnerFör bövelen, är min initiala reaktion, harLongviews nya fullängdare redan kommit?Nowhere-EP:n kom förvisso tidigare i år,men album brukar dröja längre än så innanman kan komma över dem.Sedan inser jag mitt misstag.Det här är inte James Kings eller GlenDuncans Longview.Rob McVey, läser jag. Matt Dabbs, läserjag. Doug Morch. Aidan Banks.Låter skivan rotera några varv i spelaren.Ut strömmar musik som skulle få deanemiska snubbarna i Travis och Coldplayatt bli mittpunkt på festerna.Inget gott betyg, om man säger så.Kort sagt handlar det om den där typenav randig tröja-indie som Doves, eller tilloch med Starsailor, gör så mycket bättre –utan att det för den skull är bra.Ge mig då hellre en uppföljare till HighLonesome med det Longview jag väntar på.Kristofer AhlströmTHE LONG WINTERS”When I Pretend to Fall”Munich/PlaygroundJohn Roderick heter hjärnan bakom TheLong Winters. Bredvid honom finns hanstre vapendragare plus massor av gästmusiker,däribland Ken Stringfellow, Jon Aueroch Peter Buck.Låt nummer två på plattan, ScaredStraight, är uppbyggd på en sån där uppsluppenmelodi som man gillar med engång. Det är trumpet, piano och saxofoner.Det är sväng. Det är soul. Och så kommersången, helt okej vers, men… så händer det.Refrängen suger. Fasen också. Vilket slöseripå en så fantastisk melodi. Det är ofta feletmed Roderick, hans texter säger ingenting.Det känns som en massa gobbledegook.Visst kan han vara kvick, men han talarinte alls mitt språk. Han kan bjuda in hurmånga gästmusiker han vill, det struntarjag i. Jag vill bara bli berörd.Annica HenrikssonLUDACRIS”Chicken*n*Beer”Def Jam/UniversalOkej, titeln på plattan ger inte hela bildenav vad som väntar lyssnaren, Cris snackaräven en hel del om brudar och pengar. Plusen del om ghettotyngda drömmar.Tyvärr så gör han sig till en tecknadrapfigur genom sin skojfriska attityd ochständiga grimaserande, men om man villunderhålla kanske det är rätta vägen. Menväl många spår känns både skissartade ochflyktiga. Det är lite southern bounce medvindsnabb rap som går in genom ena öratoch ut genom det andra.Gary AnderssonSHELBY LYNNE”Identity Crisis”CapitolNär skivbolaget kallar en skiva själfull ochärlig är det ofta ett tecken på att man bördra öronen åt sig. Ännu värre blir det närde framhåller att artisten ”gör allt själv”bara för att hon är en ung tjej. ShelbyLynne skriver alla låtar själv och sjungersamt spelar gitarr. Det är inget konstigtmed det. Varför måste hon bli klappad påhuvudet som en skolflicka? När en killesläpper en skiva brukar skivbolagen aldrigskriva ” han gör allt själv” såvida han intespelar alla instrument på egen hand.Shelby Lynne spelar bluesiga, lugnalåtar som hade passat som soundtrack tillen romantisk komedi med Sandra Bullock ihuvudrollen. Vita kvinnor som sjunger bluesger oftast en ovälkommen pubrocks- känslaoch Shelby utgör inget undantag ifrånregeln. Det är helt enkelt väldigt mainstreamoch intetsägande. Evil Man får mig atttänka på (ve och fasa!) skräckexempletBlueshammer från filmen Ghostworld. Detkan hända att det är ärligt men någon själfullhethar jag svårt att hitta. Det skulle iså fall vara i den lugna I Will Stay. Härersätts bluesen med vackra pianotoner vilketklär Shelby Lynnes röst betydligt bättreän skränig pub-blues.Moa ErikssonMAGELLAN”Impossible Figures”Inside Out Music/BorderProgressiv rock är en förhållandevis knepiggenre. Det har liksom alltid varit ”musikermusik”som mest tilltalat en inbiten ochredan invigd skara. Påtagliga influenserfrån jazz och klassisk musik har inte direktgjort den mer lättillgänglig. Men om manbara tycker att det är okej att låta sig förflyttastillbaka till den progressiva rockensguldålder på sjuttiotalet tillhör Magellansfemte album Impossible Figures en av debättre tidsmaskinerna.Trots det genretypiska soundet lyckasMagellan dessutom bra med att återkopplatill nuet. Det historiska texttemat hängerockså kvar men har utökats med mer aktuellasamhällsiakttagelser och nu sjungs detockså om att kolla på storbilds-TV. Musikalisktsett är de moderna influensernakanske tydligast på Feel the Cross. På AWorld Groove blandar de istället världsmusikoch funk. Många skulle kalla det pretentiöst,andra storslaget. Ibland räcker detmed intressant.Johanna PaulssonMALKOVICH”The Foundation Rocks”Coalition RecordsNederländerna är kanske inte kända föraggressiv musik, men i Malkovich har deproducerat ett gäng riktigt förbannademänniskor. På EP:n The Foundation Rocksskriker och slår Malkovich verkligen sönderhela bygget. Som ett besinningslöst rivningsklotplöjer de väg genom luften ochjag står kvar i tomrummet med andnöd.Det finns ingen mening med att försökahöra vad sångaren gapar om, men det ärinte tanken heller. Höjdpunkten ligger iställeti den upp-piskade ilskan, som i all sinvrede ändå kommer ihåg att ta vara påmelodin. Sex punkkorta men samtidigt granithårdalåtar som passar utmärkt i detlilla formatet. I långa loppet hade det nogvarit en aning för ansträngande.Andreas ErikssonMANISHEVITZ”City Life”Jagjaguwar/BorderInledningsspåret Baretta låter som DavidByrne kompad av moogsyntar, saxofoneroch gitarrslingor typ Bob Hund. Det bjudspå taktbyten och stjärnögd karnevalsyra

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 7nästan i stil med Of Montreal. Adam Buschhämtar inspiration från Brian Ferry båderöstmässigt och sångtekniskt.Manishevitz är glam, flum och obstinatpop. De går från flummonotona och reverbdrypandesliskigheter till direkta popdängormed Jethro Tullflöjtar spetsiga som bajonetter.Och det är då Manishvitz är sombäst, som till exempel på fjärdespåret MaryAnn.Kan tycka det blir lite för ojämnt påCity Life. Steget är stort mellan narkoleptiskaHate Ilene till gitarrmeckiga ochenergiska Private Lines. Men på det storahela är skivan en intressant popskapelse.Och gitarrintrot i Colorado Shore är jubara för gulligt.Johan JoelssonBIZ MARKIE”Weekend Warrior”Superrappin/PlaygroundVisst har Biz Markie gjort några roligalåtar, men hans snudd-på-legend-status ärknappast välförtjänt. Weekend Warrior ärhans första album sedan 1993 och inledsmed So Funkay¸ en skön påminnelse omvem The Biz är där han driver lite med sigsjälv. Nästa låt är oväntat lyckadehiphop/dancehall-hybriden Let Me See YouBounce med Elephant Man.Tredje spåretär souliga To Be Real och fjärde spåretHaters känns lite som en fortsättning påVapors.Sen blir det abrupt slut på det roliga.Med tanke på hur länge Biz Markie jobbatmed Weekend Warrior borde man kunnakräva bättre texter och framförandet ärinte heller inspirerat. Om The Biz verkligenbara kan få ur sig fyra hyfsade låtar varttionde år är det nog en bra idé att fortsättasatsa på DJ-karriären.Daniel SeverinssonSTEPHAN MATHIEU & DOUGLAS BEN-FORD”Reciprocess + / vs. 02”BiP-HOpStephan Mathieu och Douglas Benford hartillsammans över tjugo skivor på sina samveten,men det här är första gången som desamsas om utrymmet. Reciprocess +/vs.02är del två i franska Bip-Hops serie därelectronicakompositörer får tillfälle attmötas för att samarbeta. Plustecknet ititeln står för samarbetet. Snedstrecketsymboliserar att alla låtarna på skivan inteär skapade av de två artisterna i samarbete,utan var och en för sig. Slutligen talarförkortningen vs om att Mathieu och Benfordäven remixar varandras material.Låter det komplicerat? Nja, så värst kompliceratär det nog inte, snarare intressant.Som idé alltså. Musikaliskt händer inte såvärst mycket nytt: clicks & cuts (eller clicksand pops som det kallas i texthäftet) sominte känns så värst aktuell är det man får.Fast sista låten Novecento.Avocado är litemer lekfull och bjuder in ett dansanttechhousegroove. Då funkar allt mycketbättre!Mats AlmegårdDAVE MATTHEWS”Some Devil”RCA/BMGDen här typen av mysig och vuxen gitarrbaseradmusik har jag svårt för. Den berörmig inte. Den är bara fickljummen rakt igenom.Det finns liksom ingenting att ta fastapå, inget att hänga upp sitt intresse på.Inget fokus. Det handlar bara om 14 spårsom flödar utan att man lägger märke tillnär de avlöser varandra. Och att DaveMatthews sjunger som Coldplays ChrisMartin gör inte saken bättre direkt.Gary AnderssonJOHN MAYALL & THE BLUESBREA-KERS”70 th Birthday Present”PlaygroundJohn Mayall fyllde 70 förra året. Han ställdetill med stort kalas i Liverpool och bjödin lite folk för en spelning. Eric Clapton,Mick Taylor, Chris Barber och så Mayallsband The Bluesbreakers såklart. Ett gängföredettingar om man så vill, men det finnsliv i dem ännu och alla verkar lägger in såmycket känsla de förmår.Trots att det är en dubbel-CD så kännsinte speciellt mycket onödigt. KlassiskaMayall-låtar varvas med nyare kompositioner.Men ibland blir det gitarronani utandess like och solon som inte leder någonvart. Det är svårt att urskilja vem som spelarvad, men att döma av vad de gjort tidigareså är framförallt behållningen Mayallsjälv, Clapton framstår som ett slags komplementtill honom Men det hörs att dehar roligt, det låter som Mayall är nöjdmed sin födelsedagsfest.Jonas ElgemarkTOMMY MCCOOK”Blazing Horns/Tenor in Roots”Blood and Fire/PlaygroundDet var alltid musiken som gällde förTommy McCook. Efter att ha flyttat tillJamaica som barn lärde han sig spela saxofonpå ungdomsvårdsskolan och turneraderedan som 14-åring med olika band. I mittenav femtiotalet stack han tillbaka tillBahamas och satsade på jazz men återvändetill reggaeön 1962. Snart blev han frontfiguri den numera legendariska skagruppenThe Skatalites och startade senare Supersonicssom fungerade som husband förDuke Reid i hans Treasure Isle-studio.På den här skivan samsas två album,Blazing Horns från 1979 och en plattafrån runt 1977 som aldrig gavs ut officiellt.Dessutom finns här ett par bonusspår frånsamma tidsperiod. Stilen är mjukt lunkandeinstrumentalreggae med en hel del saxofon.Blazing Horns låter kompetent men samtidigtlite småtråkigt och det är först på detsistnämnda albumet som det tänder till ochbörja glöda lite grann.Robert LagerströmMICHAEL YONKERS BAND”Microminiature Love”Sub Pop/BonnierAmigoDet kryllar av gamla rullband som ligger påvindar och i dammiga arkiv världen över.Inspelningar som blivit liggande och avolika anledningar aldrig getts ut. MichaelYonkers är en kultfigur som är mest kändför sin sjukdomshistoria och för att habyggt om sina gitarrer och tillverkat egnaeffektpedaler.Hans karriär startade i slutet av sextiotaletmen 1971 skadade han ryggen närhan jobbade i en elbutik. Efter år av olikaoperationer blev det bara sämre och efteren ryggradsröntgen fick han en allergireaktionsom han än idag lider av. Hans terapibestår inte av musik utan av dans och hanär aktiv i Minneapolis Dance Community.Microminiature Love spelades in 1968-69 och är primitiv rock med starka drag avFugs och Godz. Det stompiga soundet tillsammansmed Yonkers spretiga gitarr ochdesperata sång gör också att Pere Ubu-fansskulle bli glada av det här. Musik somknappast stryker dig medhårs men somfortfarande så här 35 år senare kännsangelägen.Jonas ElgemarkMOJAVE 3”Spoon and Rather”4AD/PlaygroundNeil Halsteads soloskiva härom året hindrarinte Mojave 3 från att än en gång göraen bitvis kalasbra skiva. Deras varmablandning av twee, country och underbarpopmusik är kanske inte sådär enormtspännande, men effektiv. Det är svårt attinte charmas eller faktiskt stilla, med vilja,sitta under en filt och hösta sig. Även Neil,Rachel och Ians förra grupp Slowdive ärmer närvarande än vad den varit tidigare.Jag kommer flera gånger till och med tänkapå Slowdives samarbete med Eno på skivanSouvlaki. Det vimlar av försiktig elektronikoch vackra ljud.Tempot är modest, melodiernasammetslena, rösterna försiktiga ocharrangemangen drömska. Deras långasejourer i studion i Cornwall har säkertvarit indränkta i lemon curd, scones och teoch långa promenader, för hur Neil än försökerär han så engelsk. Det spelar ingenroll att han klär sig i cowboyhatt eller bararefererar till Neil Young. Mojave 3 ärbetydligt mycket mer pirar än öknar, så ärdet bara. Och så sjunger Rachel så fint.Neils lilla röst får en änglagloria och allade där kärlekssångerna får en att längtaefter ännu mer regn och rödfärgade löv.Fredrik ErikssonMONSTER MAGNET”Greatest Hits”A&M /UniversalEn slö start med lite sådär låtar lovar inteså gott, men efter spår fyra händer något.När Spacelord och Powertrip från 1998visar sina nunor visar också Monster Magnetatt det är stonerbandet numero uno.Sedan kommer hittarna, eller det somborde ha blivit hittar, som pärlor på ett radband;Heads Explode, Negasonic TeenageWarhead,gulliga Dead Christmas, SilverFuture som får lyssnaren att tro på odödlighet,och så Monster Magnets MVP, Bummer– Dave Wyndorfs allra bästa rökaregenom tiderna.Greatest Hits är ett bra sätt att lärakänna Monster Magnet för de som varitsugna men inte orkat engagera sig. På B-sidan ligger just fyra B-sidor och någravideor, med vilka man kan mäta MonsterMagnets växande budget i antal sexiga,halvnakna go-go-dansöser.Torbjörn HallgrenVAN MORRISON”What’s Wrong with this Picture?”Blue Note/CapitolEn av de riktigt rutinerade i branschensläpper ännu en skiva. Det är soft ochskönt, känslan av att vara på ett rökigt blueshakär påtaglig, och det är upplagt förmörka kvällar med dämpad belysning somreflekteras i kristallglas. Riktigt schmoozemusikså att säga.Med undantag för den mariachiosandeOnce in a Blue Moon stiger aldrig bubblornaupp till ytan i jacuzzin, utan vilar tryggtpå botten och kittlar mina fötter.Mikael BaraniNAMUR”Conquer Me”Crying Bob/Sound PollutionNamur är ett band jag egentligen vill gilla.Sedan debutplattan Cherub Dust från 2001har bandet mer eller mindre reducerats tillsångaren David Åhléns soloprojekt. Musikenärofta dynamisk med både driv,elektroniska inslag och svävande pianoackordtoppade med finurliga små slingorspelade på diverse olika instrument. Mentyvärr är det hela tiden någonting som göratt det känns lite ansträngt och sökt. Det ärsvårt att sätta fingret på vad det är. Kanskehar det att göra med att inget låter särskiltnytt och att det är svårt att inte tänka påen rad halvteatraliska band som Radiohead,Muse och Coldplay.Spåret Rise är något så bisarrt som enU2-pastisch i 8-bitarsformat. Mycket värreän så kan det förmodligen inte bli även omavslutande spåret Hymn med sång till filmprojektorljudtrots allt är hyfsat originell.Johanna Paulsson

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 8NINA ROCHELLE”Om Sverige vill ha det så”DieselDet talas mycket om krisen i skivbranschenoch hur återhållsamma skivbolagen blivitmed att satsa på osäkra kort – men såfruktansvärt dåligt kan det ju inte gå närMartin Svensson (han som var ihop medDilba förut alltså) ständigt får ge ut nyaskivor. Under namnet Nina Rochelle harhan fått med sig bland annat Kents trummisMarkus Mustonen på en förfärlig FameFactory-version av alternativ rockmusik.Texterna är klassisk Martin: ”Men Ann-Sofie Karlsson vill du bli en madrass?/Föratt Christers plånbok luktar överklass”. Jagfår bara obehagskänslor. Men eftersom jagär en ond människa tycker jag att det ärlite tilltalande att alla små Kent-zombiesmåste köpa det här och låtsas att de tyckerdet är bra.Thomas NilsonNON PROPHETS”Hope”Lexioum/BorderIbland kan musik rent musikaliskt vara såruskigt bra, så kvalitativt och så svängigt,men ändå få en att må riktigt riktigt dåligt.Så är det med Non Prophets Hope.Derasproklamerande budskap i Hope är så nedtryckande(även om det inte låter så somsjälva tonerna läggs) att jag mår riktigtdåligt av att lyssna på dem. Det skär i hjärtatoch jag har svårt att stå still. NonProphets använder sig av sköna beats ochstor variation, vilket är en konst i just hiphopgenren.Bortsett från texterna har deskapat en riktigt svängande hiphopplattasom har hög potential att slå igenom rejält.Elin LiljeroOI VA VOI”Laughter Through Tears”Outcaste/PlaygroundOi Va Voi verkar vilja precis tvärtemot allaandra i den krångliga musikbranschen. Dekämpar för att inte få stora hits. De kämparför att inte bli upptäckta av världen.Men det är svårt. De vet nämligen hur enhit ska låta. De vet hur vi lyssnare vill hadet. Men Oi Va Voi vill vara undergroundcoola.För på något sätt verkar det brittiskabandet fått panik i studion så fort deupptäckt att en låt har haft för mycket hitpotential.Att de då, av ren hysteri, lagt inen konstig slinga av… ja, vad som helst(bara för att tona ner det kontroversiella idet hela). Det förstör hela plattan. Visstlyckas de vara underground, men inte på ettäkta sätt.I Laughter Through Tears användersexmannabandet sig av allt ifrån blås, stråkaroch tamburinspel till nutidens beats ochhiphopkomp. De blandar en rad stilar ochrytmer, vilket gör det hela lite kluvet. Efterde två första spåren tror man nämligen attman kan kartlägga deras genre, men Oi VaVoi ändrar sig likt en kameleont. Visst blirdet stor variation, men i det här fallet ärdet värdelöst (för man tror att man hittatvärsta grymma plattan efter det första, heltsjukt sköna spåret Refugee, men ångrar sigmer och mer ju högre upp i titelspårlistanman kommer).Bandets sångerska går tydligt att jämförasmed soulafrokvinnorna Res och ErykahBadu. Men det är ingen tvekan om attOi Va Voi är riktigt duktiga musiker som vetvad de håller på med. I vissa låtar lyckas desvänga till det rejält, som i Yesterday’sMistakes och A Csitári Hegyek Alatt. Menjag väntar ivrigt på en efterföljare. För dåhoppas jag att de inte är lika naiva som nu,utan funnit stadga i någon av alla stilar,språk och melodiuppbyggnader.Elin LiljeroOKKERVIL RIVER”Down the River of Golden Dreams”JagJaguwar/BorderJag skrev om Okkervil River för inte sålänge sedan när jag la mina händer på ensmått fantastisk liten splitskiva med democh Julie Dorion. På de fyra låtarna somOkkervil River bidrog med fanns den finaste,svulstigaste, sorgsnaste mest utdragnaamericana jag önskade höra. Likt en textkåtBob Dylan fortsätter deras oändligapowerballader harva harmonier man hörttill leda men ändå faktiskt beröra och få entill små försiktiga rysningar.Down the River of Golden Dreams ärfull med sådant man med rätta hatarsåsom dragspel, mandolin och banjo. Menmed en sångare som egentligen ligger närmareen gråtfärdig Robert Smith än engnällig folkrockare så räddas de storalåtarna från att bli annat än dinosauriefolkmusik.Ett sövande tempo och narrativtarrangemang i mild förening på en skivasom borde vara så mycket tråkigare än vadden är. I alla fall efter det man försökt skrivanågra taffliga beskrivande rader om den.Fredrik ErikssonPABLO”The Story of Love and Hate”Music for NationsHar ni aldrig hört britpop blandas med stonerrockfår ni chansen nu. Släng dessutom ilite The Jesus & Mary Chain så kanske flerblir intresserade på hur det kan låta när treskottar med stökiga dammriff och drygsläpsång får ge sig in i studion.Säkert har de även lyssnat en hel del påNirvanas debut Bleach också, och anammaten hel del gyttjeriff bland all torr ökensand.Mikael BaraniTHE PAYBACKS”Knock Loud”Get Hip/BorderJag måste säga att jag hade för höga förhoppningarom The Paybacks, så jävla roligaär de ju inte. Må de komma frånmotorstaden och ha medverkat på samlingsplattanSympathetic Sounds of Detroitmen deras sound är lite för ”vanligt”. De ärinte ute på samma upptäcktsresa sommånga av de andra lokala banden. Det ärsynd att The Paybacks ställde in sin Sverigespelningnyligen, för chansen är stor attjag skulle ha tagit låtarna till mig mer iliveformat. Och så skulle jag med minaegna ögon få se att den som står för detvokala verkligen är en tjej vid namn WendyCase. Annars skulle jag absolut tippa på attdet är en karl. Men även om Knock Loudinte bjuder på några överraskningar såsvänger det ju oerhört mycket.The Paybackspåminner mer om Distillers än exempelvisThe Detroit Cobras. Mer punk änDetroit-rock. Och det är bra, men inte såatt man tappar andan.Annica HenrikssonLEE ”SCRATCH” PERRY”Alien Starman”Secret/ShowtimeDet ryktas att Peter ”Foppa” Forsberg görsin sista säsong i Colorado Avalanche i år.Efter ytterligare en i Modo skulle det varadags att lägga skridskorna på hyllan. Mankan tänka att Foppa ställer upp på välgörenhetshockeynågon gång. Ja, tänk dig atthan spelar om trettio-fyrtio år i en elitseriematch.Han skulle vara gammal och långsam,bräcklig och instabil. Inte skulle någondrömma om att ta det på allvar. Som ettförsök att göra comeback! Nej, man skulleanse att en gammal hjälte visade upp sigoch ingen skulle kräva något av honom.Inte mål, inte passning till mål, ingenting.Och det är precis så man får tänka närman hör Scratchs nya skiva. Mannen harmeriter från förr. Från den tid då hanbidrog till uppfinnandet av dubben. Han ären levande legend och som sådan förtjänarhan naturligtvis att behandlas med respekt.Så när han släpper en skiva år 2003 är detbäst att glömma vad den innehåller (stadionrockpå reggaevis) och låtsas som omingenting hänt. Eventuellt kan man le imjugg och applådera hans uthållighet somartist.Mats AlmegårdPINHEAD GUNPOWDER”Complusive Disclosure”Lookout/Sound PollutionBakom namnet, som härstammar från ettspeciellt te, gömmer sig Green Days frontmanBillie Joe.Tillsammans med medlemmarfrån Crimpshrine, Monsula och TheInfluents utgör han en liten supergrupp ipunkkretsar. Och det finns mycket som passarin i just den musikgenren, som detborde vara i varje fall. Produktionen ärenkel, låtarna är enkla och krutet liggerinte på att spela perfekt utan att spela medstort hjärta och med en kärlek till sinmusik. Det borde finnas fler som PinheadGunpowder.Andreas ErikssonPLACEBO”Sleeping with Ghosts”Hut/VirginIdén att låta poserande rocktrion Placebosläppa sin senaste skiva en gång till med enextra-CD innehållandes tio covers låter intespeciellt kul, men oj vad jag bedrog mig!Kanske är jag till stor del så mottaglig fördetta för att jag verkar vara uppvuxen medsamma musikaliska förebilder som BrianMolko och kompani, men Placebos versionerav Kate Bushs Running Up that Hill,Pixies Where is My Mind,Smiths BigmouthStrikes Again och Sinead O’ConnorsJackie är faktiskt riktigt grymma – och detsäger jag helt objektivt (!).Visst är Placebo kanske väl svulstigaför sitt eget bästa, men det känns inte somen black om foten i detta fall. För DepecheModes I Feel You och Boney M:s DaddyCool kräver att man bröstar upp sig liteextra för att klara biffen. Och det gör Placebo.Med råge.Gary AnderssonTHE PLANET SMASHERS”Mighty”STOMP/BorderThe Planet Smashers femte album Mightyär en härligt ironisk och varierande platta.”Kul!”, är min spontana kommentar. Detkanadensiska bandet använder sköna rytmeroch instrument som saxofon och trombon.Favorit är helt klart Direction därbåde basisten Dave Cooper och sångarenMatt Collyer får komma till skott helt ochhållet. Om man bortser från reggealåtarna,som jag tycker Planet Smashers ska läggapå hyllan, är det här en riktig genomtänktoch positiv platta där grabbarna skriver omlivets alla dagliga situationer och sjukaincidenter. Mighty får mig att le, heltenkelt!Elin LiljeroPLEASURE”Pleasure”Circus/UniversalAllt som står på skivan är ordet Pleasure.Heter både artisten och skivan så? Jagantar det. Jag vet däremot att Fred Ball, en25-årig norsk snubbe och numera Londonbo,står bakom projektet. Han har lekt medsina datorer, sina keyboards och bjudit inkompisar. På första singeln Don’t Look theOther Way sjunger Justine Frischmann, engång frontfigur i Elastica. Det är roligt atthöra hennes röst i ett nytt sammanhang,det vill säga dansmusik. Låten är riktigt braoch kommer säkert gå varm på houseklubbari London och inte annat.

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 9Om man har koll på Ed Harcourt läggerman med ens märke till att Harcourts bandmedverkar på hela skivan. Hadrian Garrard,Arnulf Lindner och de andra. Även Edsjälv är med på låten From the Country tothe City. Och även om det är betydligt merelektroniskt komp än brukligt för honom såhar låten det där speciella Harcourt-soundet.Hur bra som helst.Gloss-sångerskan, Heidrun Björnsdottir,gästsjunger med sin vackra isländskaaccent på All I Want och Sensitivity. ÄvenCatatonias gamla sångerska Cerys Matthewshar fått en låt att sjunga på, Stories.När hon skulle åka till London och spela intog hon med sig sin mamma och mormortill studion. Det slutade med att mammaPauline körade på låten och mormor Oliveläste en dikt.Pleasure har en passande titel. Det ären riktigt njutbar platta att exempelvis hapå i bakgrunden en söndagsmorgon närhuvudet inte mår så bra. Om man höjervolymen är det i och för sig en helschysstförfestarplatta. Ja, om man gillar disco ochelectro alltså. Och så en gnutta åttiotal.Annica HenrikssonIGGY POP”Skull Ring”VirginVisst skulle man väl vilja säga att Iggy fortfaranderockar röv i klass med alla nyarockslynglar, men på Skull Ring finns detinget bevis för ett sådant påstående.Trotsatt han får hjälp av gamla Stoogespolare,Sum 41, Green Day och egna bandet TheTrolls lossnar det aldrig riktigt, det låteralldeles för förutsägbart och rakt. Endaegentliga höjdpunkterna kommer tillsammansmed Peaches i störiga Rock Showoch Motor Inn som båda osar katt på detsätt som rock ska. De är tuffa och fulla avattityd, resten av plattan stompar bara påsom en gammal ångbåt. Synd att intePeaches fick vara med på hela plattan…Gary AnderssonPORTASTIC”Autumn was a Lark”Merge/BorderUpptempopop (försök komma på ett ordmed fler p;n) från bland andra MacMcCaughan som är med i Superchunk. Deförsta fem låtarna är elektriska, och blanddem betar han av Springsteens Growin’ up.Dessa följs av åtta akustiska spår som ärinspelade på två radiostationer. Ljudkvaliténpå de fem första av dessa är lite välranglig och utan botten, medan de treavslutande definitivt inte hyser någon bristpå intimitet.En varm skiva som bärs upp avMcCaughans skönt sprickande röst.Mikael BaraniPOST STARDOM DEPRESSION”Ordinary Miracles”The Control Group – King Bee/BorderNågot så ovanligt som ett stonerrockbandvars teman kretsar kring billiga hotell, brudaroch tillräckligt stora bilbaksäten.Tacomakvartetten Post Stardom Depressionkan inte hålla tassarna borta från enenda rockklyscha. Vokalisten Jeff Agnellbjuder på oförglömliga textrader som”Sometimes I feel like I just want to fuck”.Nja. Lite sisådär va?En amerikansk tidning beskrev OrdinaryMiracles som den sortens partymusik somsparkar in dörren och går direkt till sovrummetmed en back öl på ena axeln ochen trashig brud hängandes från den andra.Bevare mig väl.Men vad fan. Det här är inte helt dödfött.De fruktansvärt distade gitarrerna iHoneymoon Killer är ju sympatiska. Eneloge också till veteranen Jack Endino somproducerat och mixat. Han har lyckatsskapa en iskall ljudbild som ibland för tankarnatill Shellac.Men faktum kvarstår.Textmässigt kännsOrdinary Miracles ungefär lika upplyftandeoch inspirerande som att lyssna på en trummissom soundcheckar bastrumman.Johan JoelssonELVIS PRESLEY”2nd to None”RCA/BMGFinns väl inte så mycket att tillägga kringen platta som den här. Den innehåller självklartett överlägset antal magnifika ochkänslosamma låtar av Kungen. Dessutomsläpps en helt ny låt, rockabillysvängandeoch glatt sprittande I’m a Roustabout ochen Paul Oakenfold-remixad version av Rubberneckin’som förväntas slå sig in på listoroch göra sig till en kär vän på kompisfesterna.Nog sagt: kungen kommer aldrig attlämna byggnaden!Gary AnderssonPRIDE AND FALL”Nephesh”Memento MateriaDet kallas tydligen för futurepop men jaghar definitivt hört det förr. Jag gillade detdå och jag gillar det nu. Kombinationen avdansanta basgångar och tranceliknandesyntslingor med drömsk, sävlig sång kännsperfekt nu när hösten faller utanför fönstret.Inte så mycket den värmande känslansom skulle behövas just nu utan musiken påNephesh försätter mig istället i ett dvalaliknandetillstånd. Ett tillstånd som underlättaröverlevnadsprocessen under den mörkatiden som väntar oss. Endast under denkorta Delusion bryts drömtillståndet närPride And Fall blandar in en röst från dinmardröm.En musik som passar lika bra invirad ien filt med en kopp kaffe som på ett dansgolvframåt natten. Bara att konstatera attNorge fortsätter att framhäva sig påmusikkartan. Vad jag däremot inte förstårär poängen med att ha 99 spår på skivannär det bara finns elva att lyssna på. PrideAnd Fall behöver inte detta trick för atthålla en kvar.Andreas ErikssonFINLEY QUAYE”Much More than Much Love”SonyMåste säga att jag fortfarande efter cirka20 genomlyssningar är mestadels besvikenpå Finley Quayes tredje platta. För MuchMore than Much Love känns mesig,ointresserad och slak där debutplattanMaverick a Strike (en måste-platta för allaskivsamlingar) var charmig som en föl pågrönbete. Men med tradiga låtar som BeautifulNature och Face to Face skaffar juinga nya fans direkt. Det verkar inte varalika spännande för Finley Quaye att göramusik längre. Och när man går på tomgångblir man omsprungen. Det var precis vadsom hände, Finley.Gary AnderssonRE:AKTOR”Zero Order”Nuclear Blast/MNWFör att en grupp ska slå måste deras låtargå igenom följande filter under årens lopp:(A) Bandmedlemmar(B) Polare(C) Lokala fans(D) Litet skivbolag(E) Undergroundfans(F) Större skivbolag(G) Den stora massanRE:AKTOR, vars strama metall ärnågonstans i samma industriområde somSociety 1 och American Head Charge, liggermellan filter (D) och (E). Nuclear Blastär ett hyfsat stort bolag, men RE:AKTORräcker bara till för undergroundfansen, defans som vill ha bandet för sig själva.Anledningarna är tre: Dels är riffen intetillräckligt bra, dels utnyttjar de inteindustrimetallens hårda, monotona rytmtillräckligt väl, och dels är det för spretigt.Bra låtmaterial finns dock i coola MyOwn Fear och Stellarator.Torbjörn HallgrenRUFIO”MCMLXXXV”Nitro RecordsAGAINST ME!”As The Eternal Cowboy”Fat Wreck Chords/BorderEtt till kristet skatepunkband från Staterna,behöver vi det? Nä, absolut inte. Detfinns redan för många som förpestar vårvärld. Och det händer ju aldrig någonting idenna genre. Allt låter likadant.Tristagitarriff, alldeles för snabba trummor ochtrallvänliga refränger om hur gôtt det äratt leva.Turnera med Millencolin ska degöra också.Tänk de stackare som råkar bliinstängda på den konserten. Nä, det är baraatt göra en Sverker med Rufio. Ja, soptunnanalltså.Likaså med de arga gubbarna i AgainstMe! Allt de sjunger om är typ hur fuckedup allt är, ja som sig bör när det kommertill punk. Eller? Turn Those ClappingHands Into Angry Balled Fists heter en låt.En annan You Look like I Need a Drink.Ha ha, de är inte bara arga, de har humorockså. Nä fy fan. Soptunna!Annica HenrikssonRÅ”De två systrarna”Sonet/UniversalDet började med Sarek i Melodifestivalen,fortsatte med Håkan Hemlin på Markooliosnya singel och nu gör Den Andre i Nordmancomeback tillsammans med Py Bäckmanunder namnet Rå. Det är ondskan och vi vetinte hur vi ska få stopp på den. Vi har försöktmed Anticimex och serbiska paramilitärastyrkor – men det verkar som om folkmusikoch äcklig hembygdsromantiksjälvsvåldigt bestämt sig för att vara nyagrejen ett bra tag framöver.Thomas NilsonSARALUNDEN”I Will Sun and Spring You Down”Lobotom RecordsSara Lundén har länge uppträtt som performanceartistunder namnet Saralundennär hon inte ägnat sig åt att göra prisbelöntakortfilmer ihop med Henry Moore Selder.Repertoaren omfattar allt ifrån discotill schlager och ballader. Någon beskrevpassande nog musiken som chansonelectro.Sara Lundéns röst och småfyndiga texter,som ibland innehåller en och annansvengelsk ordlek, står alltid i centrum. Pålåtar som Great Space och The GreatestHustler får syntarna och rytmboxljudenutrymme att var mer experimentella samtidigtsom musiken på Ne Vas Pas Chez Elleoch underbart Stephin Merritt-aktiga TooMuch Wine in the Morning tillåts varaåterhållsam och stämningsfull. Jag harlänge upplevt stora delar av låtmaterialetsom lite halvfärdigt och ofokuserat men pådebutfullängdaren I Will Sun and SpringYou Down känns det som att Saralundenäntligen hittat balansen och lyckats få allabitar att falla på plats. Lobotom Recordssom ger ut albumet är för övrigt ett av Sverigesför tillfället mest intressanta bolagmed inriktning på elektronisk och halvelektroniskmusik.Johanna PaulssonSHIPPING NEWS”Three – Four”Quatrerstick/BorderShipping News är extremt hemliga. Derasmusik är absolut introvert och saknar allform av vänlighet. Istället motas jag uthårt och brutalt, ut i en kall värld med

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 10ångestgitarrer och sönderhackade violiner.Ändå kan jag inte låta bli att tycka att detär ganska tillfredställande att hålögd stirrapå väggar och metodiskt tuggas sönder avihåliga distsjok och viskande sång. Det finnsen slags mysig hemtrevnad i den speciellapostslintvärlden som inte kan förklaras.Samma känsla som får en att plocka framSpiderland, Rodan, Labradford och ForCarnation.Three – Four är en samlingsskiva beståendeShippings News RSMN EP-serie, Carrier,Sickening Bridge och Variegated. Alltsåinget egentligt nytt, men inte något somkanske gemene man äger heller. Det finnsförstås bättre vägar att upptäcka gruppenän denna mastodontskiva, kanske derasdebut från 1997. För det är i ärlighetensnamn en aning psykiskt ansträngande att tasig igenom sjuttio minuter midwest-ångest.Är man ändå i tagen kan man ju också likagärna lyssna på Slint.Fredrik ErikssonSLICK SHOES”Far From Nowhere”Side One Dummy/Sound PollutionSångaren Ryan Kepke var bara fjorton årnär bandet fick sitt första skivkontrakt ochdet låter fortfarande väldigt pubertalt överderas femte släpp. Far From Nowhere ärfylld med skatepunk i 180 som verkar skruvaupp tempot för att dölja bristen på låtar.Låtar som har en längre livslängd än dentid som skivan tar att genomlida. En skivasom inte når enda fram hur mycket SlickShoes än försöker. Visst rycker det i benenibland men det räcker inte för att kommaihåg hur förra låten lät. De beskriver sinegen musik som ”fast, fun and melodic”,men ibland är det inte ens speciellt roligt.Andreas ErikssonSO SOLID CREW”2nd Verse”Independiente/SonyLondonska storkollektivet SSC släpper sinandra platta och den funkiga hiphop manerbjuder är tajt som en topp i storlek XS påBubba Sparxxx. Flera spår, som So Grimeyoch Six ‘o’ Clock, är väldigt samtida Timbaland/Neptunes-elektroniskai sin ljudbildmedan andra stöder sig mer på old schoolkänsla.Och även om 2nd Verse inte ärnågon klassiker så är den tillräckligt starkför att tro på en framtid för brittisk hiphop.Gary AnderssonSPAIN”Spirituals – The Best of Spain”Rykodisc/ShowtimeJag har alltid haft svårt att fånga Spain.Gruppen, liksom en ål, slinker mig ur händerna(öronen) varje gång. Josh Hadensmusik borde verkligen tilltala mig, långsamoch återhållsam, enkel och direkt. MenSpain har alltid försvunnit ur medvetandetså fort jag lyft av deras skivor från skivspelaren.Josh Haden har liksom inget somsticker ut riktigt så mycket att, i alla falljag, rörs till de där berömda tårarna somförväntas droppa. Men jag gillar låtenUntitled #1 från första skivan Blue Moodsof Spain, Mary från I Belive (som intefinns med på den här samlingen) och iblandkan det vara roligt att lyssna på SheHaunts My Dreams för att den är inspelad iVaxholm med bland andra Esbjörn Svenssonoch Björn Olsson. Men jag berörs intenämnvärt, darrar inte på underläppen,kurar inte under filtar, går inte några blötapromenader, gör inte slut med flickvänner,sitter inte uppe om nätterna och tänker påsvåra saker, i alla fall inte med Spain ilurarna. Så en Best of med Spain kanskeinte heller är det mest nödvändiga att äga.Känner man sig ändå sugen på sval deppfolkpopär nog första skivan bäst ändå.Fredrik ErikssonSTATIC-X”Shadow Zone”WarnerPå Static-X:s egna lilla internet-forumheter fansen givetvis någonting innehållandeorden ”burning”, ”shade”, ”insomniac”eller liknade. Mer skräckingivande än såblir det inte trots att bandet vrålar ”Killyour idols” på tredje albumet ShadowZone. Precis som bandnamnet antyder harStatic-X med några få undantag förhållitsig relativt statiskt till genren rap-metal.Spåret Transmission bjuder visserligen påsmåintressanta ljudvrängerier och oscillatorutflykterá la industrirockpionjärernaThrobbing Gristle. Men den övervägandedelen av låtarna på Shadow Zone påminnermest som ett beskedligt möte mellan LimpBizkit, Nirvana och Depeche Mode och fårStatic-X att framstå som spöket Laban –gulligt, blekt och harmlöst.Johanna PaulssonROD STEWART”As Time Goes By – The Great AmericanSongbook Vol II”J/BMGRod har inte gjort en bra skiva på ungefärtvåhundra år, det är inte vad det handlarom längre. Frågan är vad som är det minstpinsamma sättet för honom att åldras på –ska han göra karaoke-covers på Oasis ochPrimal Screams pastischer på hans egnasjuttiotalsklassiker eller karaoke-covers pågamla standards från sin barndom? RodStewart har valt det senare och fortsätterleka crooner på ännu ett album. Han tar sigigenom föga spännande versioner av Don’tGet Around Much Anymore och Someoneto Watch Over Me och det är inget attuppröras över, bara ännu ett helt onödigt ikapitel i hans skivutgivning.Thomas NilsonTHE SUICIDE MACHINES”A Match and Some Gasoline”Side One Dummy/Sound PollutionSnart 15 år efter att jag inhandlat minförsta Ramones-platta är det inte särskiltofta jag blir förvånad av ett punkband.Men, Michigan-kvartetten The SuicideMachines får mig faktiskt att höja på ögonbrynen,och då främst tack vare att de görnågot så ovanligt som att blanda rasandehardcoremissiler med klämkäck skapunk.En blandning som känns både oväntad ochvild. Även om båda stilarna förstås kanpressas in i det numera ofantligt storabegreppet ”punk”, så känns de ändå väsenskilda.Hardcorefans brukar ju till exempelsky allt vad ”klämkäck skapunk” heter sompesten.Själv har jag inga problem med mixen,och eftersom The Suicide Machines hanterarbåda stilarna med samma intensitet ochenergi så tycker jag att A Match and SomeGasoline är en vitamininjektion. Dessutomhar ju punk alltid handlat om att göra vadfan man vill.Daniel AxelssonSWELL”Whenever You’re Ready”Beggars Banquet/BorderSwells halvakustiska minimalistiska drömpopär svår att inte famna. Ibland kansamtliga klichébilder av Kalifornien blixtrai ett såsigt cinemascopeflimmer, ibland kandet orangegula vägarna korsas av en vänligliftare med akustisk gitarr och fickan fylldav tvivelaktigt rökverk. Men inte så att jaghoppar upp och ner av lycka i min imaginärabiografstol. Swell kan charma, vårda ochpyssla, de kan på samtliga sina sju skivorsätta extra värme på min lördagsförmiddagmen inte hindra mig från att låta deras skivorlänge stå orörda i hyllan stillsamt viskandealla sina filmiska vibbar.Whenever You’re Ready är inget undantag,även om jag nog tycker att det är den bästaskiva de gjort sedan 41, som ändå kom förtio år sedan. Mer elektronik än vad det brukaroch kanske lite mer genomarbetadearrangemang än vanligt, men med välbibehållen”swellighet”. Det sound som gruppenhar är de ensamma om och det kanske ärdags att de får en lite större publik även påden här sidan Atlanten. Fast sådär jättespännandeär det ju inte förstås.Fredrik ErikssonSWITCHBLADE”Switchblade”Trust No One/Sound PollutionNär Switchblade släppte sin första självbetitladefullängdare för några år sedan, blevjag fullständigt knockad. Det var så hårt,brutalt och mörkt. Shellacs kärvhet kombineradmed den bästa hardcore, noise ochden svartaste metall. Helt enkelt fantastiskt.Numera går det lugnare till, både itempo och frenesi. Nu är det nästan traditionellemo. Nu är det nästan lite tråkigt.Trots detta fortsätter Switchblade vara enav de bästa grupperna inom sin genre iSverige idag tillsammans med kanske TheNewmess. Även om Switchblade kanskebytt inriktning lite grand, kanske mognat,så behärskar de kärvheten och stenkrossgitarrerså att man ryser av välbehag.Fredrik ErikssonTARMVRED”Viva 6581”Ad NoiseamEn hyllning till Commodore 64-datornljudchip MOS6581 levererar Tarmvred frånGöteborg på EP:n Viva 6581.De fyralåtarna på skivan heter till och med 6, 5, 8och 1, respektive. Det brötig 8-bitars synttechnoför hela slanten,Tarmvred boxar digi bröstet och skriker ”DANSA!” genom enspräckt högtalare. Härligt energisk musik.Inte något du vill spela på en middagsbjudningmed levande ljus, men desto mer passandeför den spritindränkta förfesten.Henrik StrömbergCHIP TAYLOR & CARRIE RODRIGUEZ”The Trouble With Humans”PlaygroundTaylor och Rodriguez som nyligen turneratihop följer upp förra årets Let’s Leave thisTown. En platta som gjorde många kritikerriktigt upphetsade. Och det är ett lyft förChip Taylor att få in Rodriguez som verkligenär en fin sångerska. Dels för att Taylorsgrabbighet ibland blir lite enformig och delsför att hans låtar ibland gränsar till skvalcountryn.Men i Rodriguez röst finns enpersonlighet och ett mod som rycker uppTaylors låtar. All the Rain, Dirty LittleTexas Story eller We Come Up Shiningvisar att Taylor har kvar sin låtskrivarförmåga.Men förutom Rodriguez röst så ärdet gitarristen John McGann som imponerar.Fantasifull och rockig, precis vad ChipTaylor behöver.Jonas ElgemarkTED LEO/THE PHARMACIST”Tell Balgeary, Balgury Is Dead”Lookout/Sound PollutionThe Pharmacists frontfigur Ted Leo släpptetidigare i år albumet Hearts of Oak ochEP:n Tell Balgeary, Balgury is Dead är enfortsättning på fulländarens andra singel.Titelspåret är uppumpad, soulfylld partypopmedan resten är nakna spår medendast en gitarr och en anda av punkfolkmusikvisa.Tedger sig även på ett försök atttolka The Pogues Dirty Old Town,The SlitEnz Six Month in a Leaky Boat och TheJams Ghost och det är trevligt att höra enThe Pogueslåt utan sluddrig röst. En luftigskiva som låter uppriktig i sin enkelhet.Andreas Eriksson

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 11TOMBA LEO/SWEET ADDICTION”Tonight’s show: Tomba Leo & SweetAddiction”Good Head/HotstuffJag gillar verkligen idén med en splitskiva.Speciellt när det handlar om två hungrigaband på väg uppåt på karriärsstegen somslåss om utrymmet.Först ut är Sweet Addiction med sinhögoktaniga MC5inspirerande garagepunkrockdär även skitig blues får utrymme.Cirkeln slöts när bandet spelade förbandtill Wayne Kramers enda spelning iGöteborg i somras.The Hellacopters ochTurbonegro är säkert två andra band somligger högt på grabbarnas favoritlista ochsämre förebilder kan man ju ha. Sen blirdet inte sämre för den tuffa attityden medlåttitlar som The Soul I Sold och StraightFrom Hell.Andra halvan av skivan regeras avTomba Leo och deras skrikiga, trallvänligapunkrock. En till synes otacksam uppgiftatt följa upp efter Sweet Addiction menTomba Leo sänker knappast attityden, tempoteller kvalitén. Bandet började tydligensom ett renodlat skatepunkband men medåren har de förfinat sina tongångar ochutvecklat sin skitiga sida med stor framgång.TombaLeo står för den humoristiskadelen av splitskivan med artistnamn somHugo Go Go, Hinken, Perka Boy, ChrosseChaos och Jimbo Star. Deras förmåga attinte ta sig själva på allvar utan att tappafokus från musiken är befriande.Två bandatt hålla utsikt efter på rockscener runt omi landet.Andreas ErikssonTRUE SOUNDS OF LIBERTY”Divided We Stand”Nitro RecordsSångaren Jack Loyd Grisham ställde nyligenupp i guvernörvalet i Kalifornien ochjag hade hellre sett honom som vinnare änden där Arnold, men vem hade inte velat haen annan på den posten? Ett val som baraspädde på min övertygelse om att Kalifornieni själva verket bara är en uppblåsbarfantasistat. Men Jack Loyd Grisham verkarfaktiskt ha något vettigt att säga.I vanliga fall brukar jag förpassa denhär sortens skatepunkmusik längst ner ihögen av skivor men T.S.O.L. har någotsom fängslar, något som är svårt att sättafingret på. Kanske är det deras långa erfarenhetÖver tjugo år i branschen sätter sinaspår. Den musikaliska uppfostringen fick dei samma kvarter som Offspring, Pennywise,NOFX och Bad Religion men T.S.O.L. harserverats en helt annan pedagogik, även omdet svänger minst lika mycket här. De harlärt sig att inflytande från olika håll kanförhöja istället för att bromsa upp resultatet.På Divided We Stand hörs lika mycketsjuttiotalspunk som stämningsfull ochmelankolisk amerikansk rock, inte konstigtatt de tackar Travis i konvolutet. Det finnsäven små inslag av Nick Caves mörkavärldsbild, pianoklinkandet på den lågmäldaLoaded är ett sådant exempel.Andreas ErikssonTHE UNDERTONES”Get What You Need”Sanctuary/ShowtimeAlltså, det funkar inte riktigt när ett gammaltlegendariskt band kommer tillbakaefter en många herrans år och försökerköra på i samma stil som när det begav sig.Och än värre blir det när originalsångarenFeargal Sharkey är ersatt av en tjomme vidnamn Paul McLoon. Utan Sharkey, ingetUndertones – ska det vara så svårt att förstå?Byt bandnamn för tjyven. Eller bytåtminstone till The Remains of Undertoneseller något.Låtarna på denna platta inte alls ärdumma, men man hamnar ju i ett dilemma,givetvis måste detta material ställas bredvidUndertones äldre prylar. Och slutsatsdå? Ni vet vad jag tänker skriva. Det hållerinte. Man kan inte ersätta Jim Morrisonmed någon snubbe från The Cult och hoppaspå lika bra resultat. I och för sig gickdet ju bra för AC/DC, men de bytte sångaremycket tidigare i karriären. De låg inte påsofflocket i tjugo år och sedan kom på attde var utfattiga. Jag ska inte bara spy gallapå The Undertones. Thrill Me och EverythingBut You låter mycket som detgamla materialet, fast med avsaknad avden nerv bara unga pojkar besitter. På INeed Your Love the Way it Used to Besjunger McLoon nästan som Mick Jaggermen Stones har inte aldrig gjort så härsnabba låtar. Den här plattan är julaftonför de hardcorefans som redan köpervarenda platta där någon av Undertonesmedlemmarnamisstänks ha medverkat.Men jag är inte en av dem.Annica HenrikssonUNKLE”Never, Never, Land”Mo Wax/UniversalSäga vad man vill om James Lavelle, mensamla ihop intressanta samarbetspartners,det kan han.Trots att han varken spelarnågra instrument eller sjunger är det ändåklart att han ligger bakom mycket av UNK-LEs ljudbild, det låter nästan likadant omNever, Never, Land som det gjorde omPsyence Fiction, även fast han fått ersättaDJ Shadow med nykomlingen Richard File.På skivan hittar vi sånginsatser av blandandra Josh Homme från Queens of theStone Age, 3D från Massive Attack och IanBrown. Dessutom envisas Richard File attsjälv sjunga på en bunt av låtarna, ofrånkomligenskivans svagaste. Never, Never,Land är en okej skiva om man gillar bombastisktriphop, med flera skönt gungandelåtar. Lite Massive Attack light, skulle mankunna säga. Och jag är alltid positiv till skivorsom samplar THX 1138. Men det hadeblivit bättre om vi sluppit några av RichardFiles värsta mes-ballader. Och om någon avlåtarna varit lika bra som den otroligtsuperba UNKLE-remixen på Queens of theStone Ages No One Knows (som man kanhitta på Go with the Flow-singeln).Fotnot: Nära studier av skivans linernotes uppenbarar att James Lavelle faktisktspelar mellotron på ett av spåren ochfixar lite effekter på ett annat.Henrik StrömbergUNSANE”Lambhouse – The Collection 1991-1998”Relapse/BorderFör något år sedan kom jag över en liveinspelningav Unsane i en reaback. Den tillhördet fåtal skivor jag haft i min ägo mensålt innan samtliga spår lyssnats igenom.Minns inte så mycket mer än att jag intetilltalades av låtarna, inte gillade ljudet ochdessutom fick jag mer när jag sålde den änjag betalt så valet kändes självklart. NyutkomnaLambhouse kommer gå samma ödetill mötes. Samlingsalbum som är fullmatadebrukar vara en fröjd för den oinvigdemen i detta fall är 24 spår på tok för mastigt.I sina bästa stunder får Unsane migatt tänka på Helmets riffglada hardcoremen Unsane stagnerar vid riff och lyckasinte förmedla någon nämnvärd glädje. Snarareutbjudes ett jämntjockt muller medskitig produktion och alldeles för lågtmixad sång. Som ett skramligt stonerbandpå villovägar.Roger BengtssonMARCOS VALLE”Contrasts”Far Out/ShowtimeJag är i ett tropiskt land, jag skrattar, dansaroch den stora ”måste-fixas-högen” existerarinte. Alla runt omkring gör likadant.De dansar och skriker: ”visst, är livet ärhelt underbart!?”. Så får Marcos Valle migatt drömma bort när jag lyssnar på Contrasts.Den brasilianske bossa nova-mannenlevererar en härlig danstant konstruktion avdrum’n’bass, funk och discoinfluenser. IContrasts märks det att hans bekväma röststormtrivs och passar perfekt i sambamusik.Contrasts är en exotisk och danstantplatta som helt klart kommer ge värme ivinter.Elin LiljeroSTEWART WALKER”Live Extracts”Persona/BorderStewart Walker och Persona Records haren kampanj de kallar ”Laptop Backlash”,en upprop mot tråkiga livekonserter där killenpå scenen bara gömmer sig bakom sinbärbara dator och uppträdandet består ikanske ett musklick då och då. Själv ärStewart Walker en ”knob-twiddler” av dengamla skolan, på scen gör han loop-baseradtechno vilket betyder ett ständigt vridandepå diverse skumma apparaters knappar ochreglage. Hans skivor har däremot varit studioproduktionergjorda med datorer ochhela konkarongen, och skillnaden mellanlive och skiva har varit stor. Med LiveExtracts vill Walker ändra på det. Looparhar satts ihop till riktiga låtar. Det är bratechno med drag åt deep-house-hållet. Detsvänger fett, men det funkar också hemma ivardagsrummet. I alla fall ett tag. Det blirlite mycket av samma sak om man lyssnarpå hela skivan i ett svep.På www.personarecords.com kan maninförskaffa en t-shirt med den rätt snyggaLaptop Backlash-loggan på om man är såhågad.Henrik StrömbergRICKY WARWICK”Tattoos & Alibis”Sanctuary/ShowtimeEfter succébandet The Almightys splittringgav frontfiguren Ricky Warwick sig direktut på egna vägar. Han bildade bandet Sic,men lade ner det efter två år av vilt rock-’n’roll-liv (precis innan de skulle ge sig utpå värsta USA-turnén). Efter några år avtankeverksamhet verkar han ha insett attdet kanske är bäst att gå helt singel, ochsläpper nu solodebutalbumet Tattoos &Alibis. Ett album som alla som diggadeBryan Adams i början på åttiotalet definitivtborde skaffa sig. Du som däremot villha något nytt och annorlunda ska nog gåtill någon annan hylla i CD-butiken. RickyWarwick kör singer/songwritergenren fulltut. Det är traditionell rock blandat medcountry, helt enkelt. Och på någon enstakalåt kan vi också höra något som liknar TheCorrs violinspel. Men mestadels är detRicky Warwicks rostiga röst och hanssköna akustiska gitarr som dominerar. Såmed Def Leppards sångare Joe Elliot hjälpsom producent lyckas Ricky Warwick appliceradet som var hetast för kanske tio-femtonår sedan. Soft, men inte utstickande pånågot sätt.Elin LiljeroTHE WISDOM OF HARRY”Torch Division”Matador/PlaygroundFörvirring, flum och kluvenhet är tre attributsom kan beskriva Torch Division. Ochom det är just det The Wisdom of Harry villsäga har de lyckats. För trots att det här ärderas tredje platta, deras tredje chans attvisa vilka de egentligen är, gör de det ännusvårare för oss den här gången. Torch Divisioninleds med en riktigt skabbig låt sommåste ha spelats in en tidig, riktigt tidig,morgon efter en sen, grymt sen, kväll.Sångaren krasslar sig trött fram genomvarje ord, vilket mer eller mindre verkarvara en kamp. Och missförstå mig inte, det

Groove 8 • 2003 / övriga recensioner / sida 12här är inte en sån där skön trött röst somvissa bara föds med, nej, här behövs rejälaharklingar för sångaren Pete Astor. Mensom tur är vaknar den engelska gruppen tilllängre fram och får det att svänga en del(framförallt stundtals i Chicken där uppsjungandetgivit resultat och ett skönt gitarrspelkommer till sin rätt) och i Tisseltownsdär basisten får glida in i skönt spionmusikkomp.Men mest verkar The Wisdom ofHarry flumma runt, där försvinner hoppetom deras tredje album.Elin LiljeroXPLODING PLASTIX”The Donca Matic Singalongs”SonyXploding Plastix? Både ja och nej. På uppföljarentill debutalbumet gör norrmännenskruvad electronica som ofta bär drag avmycket som ges ut på den brittiska etikettenWarp. Ett par låtar, Dizzy Blonde ochThe Cave in Proper, andas Plone medanTripwire bär drag av tidig Fad Gadget. Detlåter kompetent och emellanåt rätt bra menförst med The Snarling Amble slår duonhuvudet på spiken – en tungt sugande låtmed reggaetoastaren Eek A Mouse påsång. Inte heller Sunset Spirals, med SarahCracknell från Saint Etienne, skäms för sig.Men grabbarna borde utveckla sitt egetsound för att nå ända fram. När de ändå äri farten kan de passa på att ge låtarnanamn som inte är så fånigt konstrueradeoch dessutom lägga ned att spela rock, somde vid ett par tillfällen gör på skivan.Robert LagerströmTHE ZEPHYRS”A Year to the Day”Setanta/BorderEn av de slitnaste skivbeskrivningarna är”en stor liten skiva”. Frasen är så på gränsenpatetisk att jag nästan skäms över denstormade in i min hjärna under lyssningarnapå A Year to the Day, ändå är det såträffande. För skivan är stor, till breddenfylld med powerballader, stråkar, pedalsteel, bleckblås och hav. Just havet verkarpå samma sätt på dessa skottar som detkan tänkas göra på alla de som envisthänger sig kvar i mögliga kusthus och översvälldaav tång och lundellberusning plötsligtikläder sig koftor och halsdukar samlandesstenar och snäckor. Jag trodde längeatt the Zephrys var från USA men förderas halvfartscountry var, i alla fall på It’sOkay not to Say Anything, så typisk kvasiamerikanskromantisk.De är i alla fall skottaroch brukar frottera sig med pseudokändisarsom Mogwais monitormixare ochSuper Furrys keyboardspelare, men ändåtrots dessa ganska träiga referenser, gör deslowmotionpop i pompösa arrangemangmed en lätt countrykänsla. Inte särskiltlångt ifrån aktuella Mojave 3 egentligen.Det är egentligen väldigt bra, men intesärskilt upphetsande, utan ganska könlöstoch halsduksvänligt. Och, som sagt, derasnya skiva är en väldigt mycket stor litenskiva, på gott och ont.Fredrik ErikssonTAPPER ZUKIE”Man Ah Warrior”Trojan/Border1973 fick den då artonårige Kingstonbonoch DJ:n Tapper Zukie chansen att åka tillEngland på turné med den omåttligt populäreU-Roy. Under Englandsvistelsen passadeTapper Zukie på att sätta sitt debutalbumMan Ah Warrior på band. Ett albumsom nu Trojan Records återutger.I elva låtar följer ynglingen i just U-Roys och Big Youths fotspår och toastaröver krispiga reggaerytmer. Man Ah Warriorär en liten glädjespridare, och är, om inteannat, ännu ett bevis för hur otroligt mycketkvalitativ musik som släppts av jamaicanskaartister under åren.Efter Englandsbesöket har TapperZukie fungerat som producent åt andraartister, byggt upp ett kulturcentrum iKingston samt förstås fortsatt spela inmusik under eget namn.Trojan bjussar påsju bonusspår från sjuttiotalets senarehälft. Bland annat starka Dread on aMountain Top och en förlängd mix av Bornto be Black.Jag tackar och bockar.Daniel Axelsson