DIYtext: Kristofer Ahlströmbild: Anja & UlrikaMotståndsrörelserFärska siffror visar hur musikbranschen gör blödande förluster ochskivbolagen tvingas göra kraftiga nedskärningar. Men samtidigtblomstrar gör-det-själv-kulturen som aldrig förr.– Underjorden är alltid en reaktion mot överjorden, säger ThomasEkelund på egna bolaget Fukk God Let’s Create.“If no one seems to understand/Start your own revolution and cut outthe middleman”Billy Bragg, Waiting forthe Great Leap ForwardBörja med att backa bandet.Klipp till sent på hösten år 2000 ochfolk trampar ner varandra i ivern över attfå dödförklara upproret mot storbolagenoch musikindustrin.Klipp till bilden av Napsters grundareShawn Fanning med ett dollargrin frånöra till öra och en överdimensioneradkartongcheck under armen. Tyska mediejättenBertelsmann har just investerat enastronomisk summa i Napster för attsponsra, eller framtvinga, beroende på hurman ser det, en omvandling av den förutoberoende gratistjänsten till en affärsmässigprodukt.Napster, flaggskeppet, hade fallit.Revolutionen var över. Sades det.Skrevs det.Givetvis var det inte alls så. Istället lågden bara och ruvade. Under jorden blomstradeen entreprenöranda som skulle görahela familjen Timell grön av avund.– Napster var det största, och på sätt ochvis det första, allmänna uttrycket för folksmissnöje med det strypgrepp branschentagit på både konsumenter och artister,säger Fredric Malm som driver bolaget Inthe Asylum Records.In the Asylum bildades av i principsamma orsaker.– Missnöje är den starkast drivande kreativakraften, säger Fredric. Dom flesta nyayttringar sker som en motreaktion på detrådande klimatet. Det är därför ingen tillfällighetatt vi nu ser en sådan expansionav gör-det-själv-handlande inom musikindustrin.Det är den vanliga historien.Det handlar om att skapa sig en egensfär för den konst och musik man vill upplevautanför de rådande normerna. Mangör det själv istället för att köpa någonannans vision.– Att göra saker själv är snarare naturligt.Förr i tiden var man mer självförsörjande,sedan har det skett en förflyttning avmånga saker från hemmen till fabrikerna.På något tycker jag att DIY är en tillbakagångtill ett mer personligt och mindrevaruorienterat sätt att uppleva musik,säger Rasmus Svensson som sprider experimentellelectronica från egna bolagetPush the Button Records.Push the Button skapades för att slippaden skärseld som stavas rejektionsbrevoch den allmänna förödmjukande känslanav att behöva utlämna sig till skivbolagenstyckande.Kort sagt: varför inte kalla demon enriktig skiva, göra ett snyggt omslag ochistället lägga energin och pengarna på attfå musiken till folk som verkligen kan tänkasvilja ha den?Sagt och gjort.Och utan att behöva slänga ut en smärreförmögenhet kan man nu skapa egna alstersom kanske aldrig skulle snurrat i PatrickBatemans anläggning, men som är ljusårfrån de skramliga klockradioproduktionermånga förmodligen förknippar medhemkokta produkter.Tror du att demon är död som format?– Absolut, menar Rasmus. En demo sägerlite, ”det här är vad jag kan göra, nu behöverjag er, stora skivbolag, för att avslutadet”. Som om det bara är en skiss medkonturerna som man vill att någon annanska fylla i. Men inspelningen och produktionenär en så stor del av en skiva att jaginte tycker att man ska överlåta den pånågon annan.Även mallen för skivbolagskontor ochstudior börjar bli allt vagare. Inte sällan ärde inrymda i samma lägenhet som manbor i.Inga Throbbing Gristle-affischer påväggarna, inga flaggor, inga provokativastickers.Så vad hände med astmaframkallande källarlokaleroch burkiga C60-inspelningar?– De flesta DIY-bolag sköts nog hemifrånsovrummet, tror Thomas Ekelund som drivernätbaserade bolaget Fukk God Let’sCreate. Det finns inte så mycket anledningatt ha ett kontor på den här nivån. Medtekniken som nu finns tillgänglig för allahar det inneburit att även riktiga lågbudgetproduktionerkan låta skitbra.Karin Dreijer, som tillsammans medbrodern Olof utgör hyllade electroknasbandetThe Knife, samt egna skivbolagetRabid Records, instämmer.– Det varken låter eller säljer bättre för attdet är dyrt gjort – men man kan få ångestav det.“Forget their plans/And their demands”Dexys Midnight Runners, Plan BDen andra historien är den om artisterna.Det är ett förhållande lika gammalt somBibeln: artist möter musik. Tycke uppstår.Musik möter skivbolag. Drömmar uppstår.Skivbolag möter pengar. Artist förlorarmusik. Artist förlorar drömmar.Och, slutligen: artist förlorar skivbolag.Eller vice versa.Holden är bandet som bildades dåJenny Öhlunds dåvarande skivbolag vägradege ut hennes andra platta på grundernaatt den var för okommersiell.– Hon erbjöds att göra en ”rockigareBritney” och få en stor lansering bakomsig, men hon tackade nej, berättar JoeHewitt, gitarrist och låtskrivare i bandet.Vi blev sporrade att bilda ett kompromisslöstband och syssla med den musiken viville spela. Så vi löpte linan ut och bildadeett skivbolag också.Sakta men säkert håller det på att växafram en stadig DIY-kultur i Sverige.Det är dock en lika bekväm som felaktigförenkling att kalla det en ”scen” – att försökahitta definitionsramar för DIY ärsom att försöka avgränsa självständighetgenom att leta gemensamma nämnare.Det går inte, med andra ord.Eller är i alla fall något väldigt simplifierat.En scen är något som är begränsat –DIY kan inte inskränkas till någon specifikgenre, den är inte geografiskt knuten ochden är dessutom så gott som omöjlig attförsöka pricka in på någon tidsaxel.Men det som började som en högst fragmentariskverksamhet, isolerad och rotlös,börjar nu så sakteliga fogas samman.– Nätverket finns där och det är livsviktigt,menar Thomas Ekelund. Det ärmycket det som är lockande med att hållapå, kommunikationen med andra, utbyteav idéer och så vidare. Och eftersom detinte finns några ekonomiska resurser ärnätverkstänkandet och samarbete domenda sätten att sprida det man gör.Lite paradoxalt att en filosofi som uppmanartill att göra saker själv kräversamarbete för att överhuvudtaget fungera.– Eftersom man gör utbytet med andrakällor vars grundvärderingar man troligtvisdelar, så styr man fortfarande överhanteringen, och därigenom har man fortfarandekontrollen och gör det själv,menar Staffan Fagerberg på punkbolagetReally Fast Records.Den mesta aktiviteten och kontaktensköts via internet och därför är det ävendär nätverket är som mest påtagligt, i formav exempelvis länkningar och utbyten avannonser. På gör-det-själv-nivå är revirtänkandetofta så gott som obefintligt, detär till exempel ingen ovanlighet att sammaartist ger ut sina alster via olika bolag.Existerar det nån hierarki mellan bolagen?– Inte i egentlig mening, tror FredricMalm. Vissa kanske anses bättre änandra, men ofta handlar det om helt individuellavärderingar. Å andra sidan harjag märkt att det förekommer en slags formatsnobberi;att ett bolag som ger ut ”riktiga”skivor, som vinyl och pressade CD,skulle vara bättre än dom som jobbar medmp3:or och CDR-skivor.20 Groove 8 • 2003
www.groove.se 21