“And the public gets what the publicwants/But I don’t want nothing thissociety’s got/I’m going underground”The Jam, Going UndergroundEtt mer konkret nätverk är göteborgskakooperativet UNION. UNION drivs somen ideell ekonomisk förening och sköts avartisterna i de sju band som är medlemmar.Har ni fått några reaktioner från de etableradebolagen på det ni gör?– De varken tror på eller engagerar sigsärskilt mycket i vad vi gör, berättar PeterDolving, som agerar språkrör. Deras världhar andra realiteter och sanningar, ochderas syn på konst kontra pengar står,med risk för att generalisera, i ett heltannat ljus. Dom lever i en värld av ”format”,snarare än uttryck.Föreningen arbetar även med de ekonomiskaoch administrativa aspekterna,såsom bokning och marknadsföring samtvisst management.Hur kunnig måste man vara inom denekonomiska biten?– Jag tror att man inte behöver vara kunnigalls initialt, men om man inte är det lärman sig så att säga den hårda vägen, detvill säga genom misstag. Men grundläggandekunskaper i företagsekonomi,finansiering, skatter och så vidare underlättar.Marknadsföring är viktigt att hakunskap i för att kunna lista ut hur manska få ut information om att man överhuvudtagetexisterar.De flesta som bildar eget skivbolag gördet för att kunna fokusera mer på denmusikaliska biten och slippa oroa sig försaker som målgruppstänkande och trendriktning.Vad många inte tänker på är attden finansiella sidan blir mer påtaglig närekonomin måste skötas av dem själva.– Man bör ha klart för sig att det blirmycket business, menar Karin Dreijer.Men man ser förhoppningsvis till att detMoney for nothingand the chicks for freeSå vad kostar det att ge ut sin egen musik,jämfört med de stora bolagens omkostnader?Detta är en grov kalkyl beräknad på vad detborde kosta att på ett år spela in och ge ut enskiva. Observera att alla belopp är räknade på iunderkant.EtableratDIY bolagInspelning 500 15 000Mastring 1 000 2 500CD-press (1000 skivor) 11 500 11 500Övriga trycksaker 5 000 5 000Marknadsföring 15 000 50 000Adm. kostnader 20 000 200 000Totalt 53 000 284 000Källa: Peter Dolving/UNIONsker på ett sätt som passar en själv och dåfår man mycket mer att säga till om, vilketockså tar mer tid.– I många fall är det enda sättet att få hållapå med sin musik att bilda eget och gå sinegen väg, så man får ta affärsbiten också,säger Joe Hewitt. Däremot kanske manfår glömma drömmen om att bli ”upptäckt”och bli stjärna. Man får fråga sig om måletär att bli berömd rockstjärna eller att fåsyssla med sin musik.Den resurs som förbrukas mest är tid.Eftersom det knappast är tal om någotlöpande band-mässigt produktionsmomentinnebär det följande: vad du vinner iegenart och omsorg äts upp på den sida avekvationen som stavas fritid.Och de stora kulorna låter vänta på sig.– Man bör ha klart för sig att man kommerförlora pengar, säger Thomas Ekelund.Jag tror också det är viktigt att intetappa sugen om folks intresse för det mangör är svalt till att börja med.För att inte tala om gemene mans fördomar.– För en del kanske DIY framstår som enmusikalisk skräphög, en oseriös hemvistför musik som dom etablerade bolageninte är intresserade av, tror Maximilian påbolaget Komplott.– Den stora och svåra utmaningen är attsudda ut ordet “demo”, säger HenrikAndersson, ägare till skivbutiken Off theRecord. Jag kallar alla produkter jag säljerför egenproduktioner. Jag låter lyssnarenavgöra om det är bra eller inte.Klipp till Vasastan, Göteborg, någonstansmellan en portuppgång och en sushirestaurang.”Fritt inträde för alla utom skivbolagsdirektörer”,må vara långt mindre dramatisktän ”I som här träden in, låt hoppetfara”, men mässingsskylten på Off theRecords ytterdörr fyller sitt syfte.– De flesta stannar till och skrattar. Skivbolagssnubbartar alltid upp plånbokenoch skämtar lite, berättar Henrik.Off the Record slog upp portarna hösten1999. Affärsidén är att erbjuda hjälpmed musikproduktioner samt exponeringoch försäljning av osignade produkter.– Just nu har jag 73 olika band/artister ochtotalt cirka 80 produkter. Jag har väldigtbra koll på hur alla låter och dom flestahar jag sett live. Jag försöker uppdateramig om banden så ofta jag kan.– Vad jag vet finns det ingen som gör exaktdet jag gör. Liknande koncept finns, framföralltpå nätet. Men min butik är unik.Henriks råd till sina artister är att tadet lugnt, att inte jaga kontrakt för kontraktetsskull.Men kan man som ung och oerfarenartist alltid hålla benhårt på sin integritet?Peter Dolving tror inte det.– Jag kan garantera att åttio procent avdom som ger ut sin egen musik skulle skuttaav glädje om Sony kom viftandes med ettkontrakt. Behovet efter uttryck och bekräftelseär oftast större än politiska motivationer.Dom flesta tycker nog innerst inne attdet är värt att göra kompromisser.“At the record company meeting/On their hands – a dead star/And oh, the plans they weave/And oh, the sickening greed”The Smiths, Paint a Vulgar PictureKlipp till en marknadsföringsbudgetpå fler nollor än vad som ryms på encheck, klipp till representationsmiddagar,Åhléns-reklam, försäljningsprognoser ochen ström av frisbees, tändare och nyckelringarmed Bobby-logotyper.Klipp sedan till tonåringar som direktbeställerfrån Ove Naxx på Accelmuzhikför att få personliga teckningar ochjapanska partyflyers till sina CDR.Det är, med andra ord, naivt att tro attdet skulle handla om konkurrens.Egentligen.Det är, egentligen, inte ens sammabollplan.– Vi har inget behov av att hävda oss,anser Karin Dreijer. Vi vill göra musik ifred. Vi gör inte detta för att garantera ossen inkomst eller allra minst vinst, vilketstora alltid måste, då dom har anställda,aktieägare och investerare. Därför vågarvi mycket mer, vi har inga att stå till svarsinför, inget att förlora.– Fördelen med att arbeta utan budget,affärsplaner och marknadsundersökningarär rätt uppenbart: man kan göra precis vadman vill, när man vill och hur man vill,menar Thomas Ekelund. Om jag vill släppaen platta med en viss artist så är det baratvå parter inblandade, artisten och jag.Så frågan är; går allt att sälja med mördandereklam?– Dagens traditionella upplevelseindustriär en del av en större kapitalistisk konstruktionsom handlar om absolut ekonomiskmakt; över marknaden, över konsumenterna,över könsnormer, och så vidare.Så länge människor tror på konstruktionenoch dess språk går allt att sälja. Självklart.Pengarna är viktiga i hela musikindustrin,men inte allt. Tyvärr är förutsättningarnasom dom är. Kapitalism är inte så kul somdet ibland framställs, fortsätter Thomas.Att DIY skulle vara en homogen socialpolitiskrörelse är dock långt från sanningen.För trots ett unisont avståndstagandefrån kommersialismen – och därför,i förlängningen, kapitalismen – finns detingen gemensam flagg man marscherarunder. Det finns, med undantag för någragrundläggande kriterier de flesta uppfyller,ingen uttalat gemensam agenda.– Jag tror inte det politiska ståndpunktstagandetoch övertygelserna är motivationen,anser Peter Dolving. Snarare är det en självklardel av strävandet efter att göra det vivill; kärlek till musiken som uttrycksform.– Vissa är väldigt politiskt medvetna,medan andra inte är det och ser det som enrolig grej att prova, tror Olof Dreijer.Samtidigt är ju bara grejen att ta över självpolitisk. Anti-hierarkisk. Det personligaär politiskt.Men är inte DIY något som bara skullekunna fungera inom ett kapitalistisktsystem?– Absolut inte! I ett socialistiskt samhällehade media speglat den musik som ärintressant och bra istället för den somgenererar mest pengar, säger Olof. Dåhade man även fått mera stöd som litenoch egen. Det hade inte varit lika svårt attfå in sina skivor i skivbutiken, då den skullespegla kvalitet och mångfald istället förTio-i-topp!Kan man kalla DIY-tänkandet naivt?– Kanske, tror Fredric Malm. Samtidigt somdet egentligen tar avstamp ur ett cynisktperspektiv, så kan det på vissa håll bli väldigtrevolutionsromantiskt och konspirationsteoretisktmellan varven. Vi mot dom,gräsrotsköret, hela den grejen. När domflesta av oss startade fanns det ingen förarbetadgrund att stå på, så man fick hålla fastvid varandra, hur löjligt det än låter.“You don’t just sit in a rocking chair/When you’ve built a revolution”Manic Street Preachers, Baby ElianKlipp till skillnaden mellan då och nu ochändå inte.Det har, mycket tack vare den tekniskarevolutionen och informationshetsen, skapatsen vetskap om alternativ.22 Groove 8 • 2003
Tack vare internet har man heller intelängre några geografiska begränsningaratt tala om. Ett bolag som Push the Buttonhar exempelvis stamkunder i USA, Japanoch Tyskland, men även personer från ländersom Nigeria, Syrien och Ryssland laddarner musik som ursprungligen komponeradespå Föreningsgatan i Malmö.Och med den tillgänglighet och spännviddsom man som konsument erbjuds idagsläget genom smala, nischade bolag –och ett till synes ändlöst utbud av musiksom inte behöver följa businessens grundlagar– börjar situationen nu även blikännbar för de etablerade bolagen.Enligt GLF, Grammofonleverantörernasförening, minskade försäljningen avmusik med drygt 14 procent under förstahalvåret 2003, jämfört med samma periodförra året. Vissa skivbolag tvingas halverapersonalstyrkan och lägga ner distributionsavdelningen.Hur mycket av detta är då pågrund av musikalisk gerillaaktivitet?– Jag tror att mycket, som sagt, kan beropå att folk blivit mer medvetna om sinaalternativ, säger Fredric Malm. Domkanske köper skivorna på import ellerdirekt av små bolag som saknar distribution,via deras hemsidor, och dom siffrornadyker ju inte upp i någon undersökning.Så på det stora hela har nog inte skivförsäljningenminskat. Den har bara gått nyavägar.Varför?– Det framförallt allvarligaste felet är storbolagensbrist på intresse. Bristen på vilja,på glöd, på kärlek, på att våga chansaibland, säger Kalle Magnusson på Revolution#9.Förutom att vara ett av de mer syraskadadespår Beatles satte sin signatur påså är Revolution #9 även namnet på dennättidning, distro, musikförening och allmännavattenhål för blandbandsfetischistersom drivs av en handfull eldsjälar påden skånska myllan.Allt började, såklart, med att göranågot som handlade om det man självaville läsa: en tidning om dem själva ochderas relation till musik.– Distron var någonting som vi startadeeftersom det var mycket musik som viskrev om som många av våra läsare hadesvårt att få tag på. Oftast var det CDRskivoreller sjutummare som band utanskivbolag släppte. Vi samlade ihop allt påsamma sida och sålde det via nätet och pådom olika distros som arrangeras iMalmö, Stockholm och Göteborg.Nu kan de även lägga till epitetet ”festivalarrangörer”till meritlistan. Den heltoch hållet egenarrangerade We & Youfestivalengick av stapeln under två dagar imitten av juli. Action Biker, José Gonzalesoch Niccokick var några av akterna somuppträdde.– Festivalen skapades av kärlek till musiken,förklarar Kalle. På känsla, enbart.Tidigare hade man arrangerat enklubbkväll, så steget var stort till färdigfestival. Särskilt som man envisades medatt vägra ta hjälp av företagssponsorer.– Finansiering och ekonomi la vi åt sidanså länge det gick. Vi ville göra en festival visjälva ville besöka, som vi själva hadekontrollen över, med dom band som visjälva ville ha. Och framförallt en festivalmed fokus på musiken; före jippot, Telialogganoch ölförsäljningen, alltså.Den farligaste generaliseringen mankan göra är dock att tro att en DIYproduktper automatik skulle vara bättreeller mer ”äkta” än vad etablerade bolagoch akter ger ut.– Ofta romantiseras DIY-grejen, säger ThomasEkelund, vilket kanske är förståeligt,lite ”vi mot dem”-syndromet, men personligenanser jag att bra musik är bra musikoavsett på vilken nivå det befinner sig.– Men samtidigt så kan man inte kommaifrån att en skiva utgiven av ett litet, oberoendebolag är ett hjärteprojekt. Man vetatt någon lagt mycket pengar, tid ochenergi på att förverkliga något som domverkligen brinner för.Trots att DIY baseras på autenticitetoch tänkande utanför ramarna så expanderarall verksamhet bara till en viss gränsinnan den når kritisk massa.Men kritisk massa betyder inte slutet.Snarare början.– Gör-det-själv har nått en topp som riskeraratt mattas av som allt annat, anserStaffan Fagerberg. Spridning, kommunikationoch mediabevakning gör sitt till.Scenen är redan mättad och likriktad påsina håll, men samtidigt manar det tillspännande motreaktioner som kommeratt föda nya alternativ.Igen.Och igen.Och där knyts cirkeln.Reaktion. Och motreaktion.Ta som exempel när de fyra störstaskivbolagen gick samman för att skapa enhemsida för nätradio – och vips så varpiratnätradion och P2P-teknik för strömmandemedia ett faktum.Eller när ännu en kommersiell radiostationutvidgade sitt område och därmedfick en helt ny flock personer att leta uppWBEZ och This American Life på nätetistället.– Jag tror definitivt att underjorden alltidär en reaktion mot överjorden. Och aldrighar den kommersiella musikindustrinvarit mer slätstruken, likriktad och produktplaceradän just nu, vilket innebär enstark underjord, säger Thomas Ekelund.Så egentligen är det kanske det bredautbudet man ska tacka för det smala.Så: länge leve revolutionen.Och länge leve konformiteten.Kristofer Ahlströmka@groove.seUNIONIdeell förening som verkar för att promotaoch hjälpa osignade band. Bland annat.www.unionmusik.comThe Knife/Rabid RecordsSyskonen Dreijer sprider sitt elektroniskaevangelium. www.rabidrecords.comRevolution #9Blandbandsfetischisternas Mecka.www.revo9.comReally FastPunk och hardcore sedan mer än 20 årtillbaka.reallyfast.cjb.netPush the ButtonMestadels experimentell musik medmycket elektronik. Oftast.www.pushthebutton.tkOff the RecordSkivbutik som säljer enbart osignade band.offtherecord.just.nuKomplottElectronica direkt från försökslaboratorietpå Möllevångstorget. www.komplott.comIn the AsylumAkustiskt står på menyn när Fredric Malmlevererar.fredric.malm@spray.seHoldenJenny Öhlund byter danspjucken mot ensprucken Dr Marten-känga.www.holdenmusic.netFukk God Let’s CreateDrone, drone och glitch – men med saker ikikaren som “garanterat inte är vad folk förväntarsig”, enligt Thomas Ekelund.www.fukkgod.orgwww.groove.se 23