BLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULDBLÅGULT GULD10 Groove 8 • 2003Goodwill– En pizza och ett kok stryk.Så sammanfattar Andréas Nyberg, sångare och gitarristi Goodwill, sin uppväxtstad Mjölby.– Jag insåg snabbt att jag inte kunde bo kvar där. Detgick inte att jobba på det sättet, säger han.Det nu stockholmsbaserade bandet Goodwill harnyligen släppt femspårsskivan Hör vad du säger. Enskiva som rymmer fågelkvitter, vemod och solsken. Detär inget som fastnar direkt i första ronden. Men desprudlande arrangemangen kryddade med stråkar ochblås växer och svävar efter ett par rundor i CD-spelareniväg som zeppelinare. De vardagskluriga texterna påsvenska är också en styrka. Men Andréas Nyberg harbrottats med det egna språket.– Det är svårt att sjunga på svenska. Sjunger man på engelskaså funkar det ju med ”Hey Baboreeba”. Men åandra sidan är det tråkigt när det inte är någon som lyssnar.Svårigheten att sjunga på svenska är att man harPeter LeMarc på ena axeln och Tomas Ledin på andra.Men jag håller på att putta ner dom från mina axlar,säger han.Lysande textrader som ”Vi är lika ledsna som du/men du måste nog gå nu” och ”Jag hör vad du säger menjag fattar ingenting” biter sig kvar. Inspiration hämtasbland annat från bröderna Kaurismäki och CharlesBukowski.Goodwills småproggiga pop framställs och förädlas ien stuga i skogen utanför Stockholm. Det är också där ireplokalen de spelat in skivan. Konvolutet föreställandebandet i skogen vittnar om en naturromantik som hadefått Goethe att gå ner i split.– Skogen har blivit en utpost och ett eget universum.Ingen hör oss där ute. Vi kan experimentera i lugn ochro, säger Andréas.De fem medlemmarna i Goodwill som tidigare spelati allt ifrån svettiga rockband till symfoniorkestrar hållerjust nu på med material till en kommande fullängdare.– Vi jobbar ganska hårt med att låtarna ska spreta på ettpositivt sätt. Vi tar oss in på förbjuden mark för att sehur långt vi vågar gå. Det nya är mer kraftfullt. Vi sägersom Niklas Strömstedt skulle ha sagt. Nästa skiva kommeratt bli rockigare.Johan JoelssonPaula LobosDet var egentligen inte meningen. Ett impulsivt beslutgör att jag hamnar på Mosebacke en onsdagskväll. Denlilla dunkla liveklubben är packad med folk som nickarrytmiskt och glor mot scenen. Jag skymtar en kort brudmed sjuk frisyr och som med Mary J Bligesmittad sångröstsjunger soul och r’n’b. Hon vickar höfterna somBrandy och utstrålar en lika självsäker och naiv personlighetsom 16-åriga Robyn gjorde. Men ändå är detnågot unik med henne.Hon pekar ut mot publiken och sjunger ”I don’twant to fuss and fight”. Alla fattar att hon menar allvar.Det går två tre minuter, sen är det kört – även jag fastnarmed blicken och börjar guppa huvudet. Det var förstagången jag såg Sveriges nykläckta r’n’b-brud: PaulaLobos. Men utan tvekan inte den sista.– Många tror att man kan bli stjärna över en natt, mendet tar tid. Jag har kämpat för det här seriöst i åtta år.Men nu känner jag äntligen att jag är på väg.Att skivbolagen dissade Paula Lobos totalt har inteberört henne det minsta. För trots att rykten säger atthennes solon brädade både Robyns och Masayahs igospelkören Stockholm East gick karriären inte lika smidigtsom det gjorde för dem. Skivbolagen ville inte hamed henne att göra. Inte så som hon ville det i alla fall.– Jag skickade demoskivor som alla andra. Men det varingen som ville satsa. Jo, jag fick napp en gång, typ -94.MNW ville spela in en pop- och soulplatta på svenska.Men det tyckte jag var helt värdelöst. Att sjunga påsvenska var ju skittöntigt då!När ingen vågade ta risken och kasta sig ut för klippanför henne gjorde hon det själv. Hon startade ett egetskivbolag, Ladybug Records, fick epitetet skivbolagsdirektöroch signade sig själv. Nu är Paula Lobos här meddebutplattan Aura.– Fördelen med ett eget bolag är ju att radiostationer ochliknande tycker att det är coolt att artisten själv ringerupp. Det visar ju att man är driven. Men det tar myckettid. Tid som jag hellre skulle vilja lägga på att förberedamig inför spelningar och annat.Snart kommer skivbolagsdirektörerna vrida sig iångest. För sakta, men ruskigt säkert, charmar PaulaLobos allt hon rör vid. Och vi kommer se det.Elin Liljero
Shout Out LoudsAdam Olenius är sångare och gitarrist i stockholmsbandetShout Out Louds. När han beskriver vad de spelarsäger han skev popmusik. När man kikar i ordboken såser man att skev står för sned, vind och förvriden. Vad ärdet då för skevt med Shout Out Louds musik?Om man tar en låt som 100° så förstår man vadAdam menar. Det är en klockren popdänga som är perfektför radion och som har en catchig trumpetslingasom upprepas. Men den har också de taggiga gitarrernaoch Adams sång med lätt överstyrd ton som ibland letarefter tonerna.– Jag tror att min röst både är ful men ändå vacker pånågot sätt, säger Adam.Och det är i kontrasten mellan det rena och smutsigasom det skeva uppstår. Adam menar att Shout OutLouds också handlar om enkelhet.– Vi vill få in så mycket känsla som möjligt. Alla i bandetär oskolade musiker och vi försöker få allt så naturligtsom möjligt.Adam, Carl, Ted och Eric startade bandet opretentiöstunder sommaren för två år sedan efter att under enlängre tid ha insett att deras skivsamlingar var snarlika.– Det var på fester, man jämförde skivsamlingarna. Därfanns bland andra Belle & Sebastian, Dinosaur Jr, Grandaddyoch Elephant Six-banden. I början spelade vi in enmassa demos som vi kopierade upp för att bort till kompisar.Det där med skivkontrakt var inte så viktigt men derepade flitigt i en kompis källare och egna spelningar fixades.– Den inställningen har vi fortfarande, att göra så mycketsom möjligt själva; affischer, skivomslag och fixa spelningar.Bud Fox heter bolaget där de nu släppt sin fullängdsdebutHowl Howl Gaff Gaff och det var på grund avShout Out Louds som bolaget startades.Strax innan inspelningen hoppade bästa tjejkompisenBebban med i bandet och med sin Moog är hon enviktig del av soundet. Albumet är producerat av RonaldBood som också jobbat med Mando Diao.Men nu är det livespelningar som gäller för ShoutOut Louds. Under hösten ska de hinna med en massaspelningar i Sverige och Norge så håll ögon och öronöppna, plötsligt kan de stå på en scen alldeles nära dig.Jonas ElgemarkStreetwaves– Vi spelar nån slags punkrock, säger gitarristen ochsångaren Jonny Bergström på dröjande norrländska.Inte machohårt utan mer sårbart och med melodi. Tankenoch känslan är punk, men det blir popmusik i allafall.Och låtarna är ”dystra till sin skepnad”. De är svepandeoch mäktiga skapelser som har en kontemplativeffekt på lyssnaren, man nickar gärna i takt med huvudetoch blir fundersam – det är ingen partyrock direkt.– Även om vi försöker göra dansanta eller trallvänligalåtar så blir de rätt dystra. Varje låt är ju en uppgörelsemed något.Men musiken innehåller stor kraft, det är uppenbart.Från sommarens This is the Midnight EP:s första spårComplete Death till dess femte och sista, Powder City,som handlar om Jonnys hemstad Kramfors.– Ja, den handlar mycket om arbetarrörelsens vagga ochÅdalen och om utarmningen däruppe. Jag jobbade sombrevbärare i den sunkiga delen av stan, och den stod istark kontrast med den otroligt vackra naturen. Menutflyttningen är så stor numera att många lägenheterstår tomma, det finns mest äldreboenden, alkisar ochnarkomaner kvar. Jag har inga kompisar kvar där längre.När de spelade in låtarna till This is the Midnight EPville de vara för sig själva, långt ifrån alla störandemoment och vardagens göromål.– Vi var en vecka i studion i Koppom i Värmland, ochtanken var att vi skulle vara ifred och mala på så mycketvi kunde. Vi hade med oss en snubbe som bara skulletrycka på ”Rec” och låta bandet rulla. Det finns ju inteså mycket annat att göra i Koppom, man kan bara väljaatt gå till över- eller undervåningen på huset!Bandmedlemmarna är mellan 23-25 år och är inflyttadeStockholmsbor. Men det var just i Stockholm somStreetwaves föddes, även om grunden till bandet lades iPiteå för tre-fyra år sedan då Jon och gitarristen Pragobörjade göra låtar tillsammans, och snart anslöt värmländskebasisten Björn. Med trummisen Niklas ombordvar bandet redo att bejaka sin episka rockådra, och nuser de fram emot debutfullängdaren som släpps någongång efter nyår. Den spelas in i studion de har ställt upphemma i kollektivet där Jonny och Björn bor.Gissningsvis innehåller den stora refränger, en braportion vemod och otrolig rymd i ljudbilden. Precis somvi svenskar vill ha vår popmusik…Gary AnderssonÖstermalmDe verkar fortfarande vara Sveriges bäst bevarademusikhemlighet, bandet med det dryga namnet – Östermalm.Men med nysläppta plattan Aldrig mer teatervälte Haningebandet i alla fall mitt musikuniversum enaning.– Jag vill att alla i Sverige ska ha ett ex av plattan, sägersångaren Jörgen ”Joggi” Voutilainen frankt.Det som slår en först med Östermalm är bandetsenergi. Och att de sjunger på tydlig och okompliceradsvenska. De är direkta.Den sprudlande spelglädjen som nästan får bandetatt snubbla verkar också vara svår att tygla. Men breddeni musiken är nog det som är mest slående, reggaeavlöses av Gyllene Tider-pop såväl som ursinnig punk.– Man blir ju assugen på att spela olika stilar, det berorpå vilket humör man är på. Live är det också bra för folkvet inte vad dom har att vänta från oss; vi kan inledamed en stenhård punklåt och sedan spela en lugn kärleksballad.På så sätt blir det aldrig trist för oss själva heller.Medlemmarna i Östermalm har spelat i band förut,bland annat i Tarmvred som Joggi fick sparken från,men det var när ett gäng kompisar drack bärs i en lånadreplokal 1998 som Östermalm började ta form. Sedanlåg bandet nere ett tag när Joggi reste runt i Asien, mennär han kom tillbaka var abstinensen desto större.– Jag visste inte riktigt om det skulle funka, men det varinga problem, vi är ju bästa kompisar som har kul – detär rätt enkelt egentligen.Den mörka och ogästvänliga hösten är som annarsalltid bandets mest kreativa period, passen i replokalenkan bli långa.– Vi dricker bärs och jammar i flera timmar för attkomma fram till rätt flyt. Många nya låtar föds i såna situationer.Dessutom känner man att man blir bättre också.Jag sjunger bättre nu än för bara några månader sedan.Texterna kretsar kring vad som hänt i kompisgängetde senaste åren med kroghäng, kärleksförvecklingar ochexistentiella grubblerier. Men som alla andra människorär de på väg ut och in i nya livsfaser.– Kanske handlar nästa platta om att bygga hus, skrattarJoggi.Gary Anderssonwww.groove.se 11