DIKA, Driftstörningar i kommunala avloppsreningsverk - en studie av ...

49Enligt ovan är de olika parametrarna dock inte jämförbara. COD är summan av enmängd olika föreningar som i sig är mer eller mindre nedbrytbara biologiskt, medan deanalyserade fettsyrorna och tensiderna alla är fullständigt nedbrytbara. För fettsyrornaoch tensiderna är alltså slambelastningen, eller den specifika nedbrytningen, den avgörandevariabeln. Fettsyrabelastningen på biologin var vid de två tillfällena i genomsnitt44 resp. 19 g/kg SS*dygn, vilket gör det naturligt att en större andel hann brytas ner1998. Motsvarande siffror för tensiderna var 4,4 resp. 3,4 g/kg SS*dygn.Den specifika nedbrytningen av fettsyror var vid prov 2 (1997) ca 8 mg/g slam i luftningen,medan den bara var ca 5 mg/g slam under samma tid 1998 (med hänsyn tagentill olika flöden). För tensiderna gäller 0,6 resp. 1,2 mg/g slam under uppehållstiden iluftningen. Vid prov 3 1998 begränsades nedbrytningen givetvis av att resthalterna varså låga. De här resultaten skulle tyda på att den maximala nedbrytningshastigheten iGävle var ca 8 mg fettsyror/g slam under 6 timmar (uppehållstiden i luftningen), ochminst 1,2 mg tensider (alkoholetoxylater)/g slam under 6 timmar. Verkligheten är dockatt den specifika nedbrytningshastigheten också är beroende av annan belastning, alltsåav COD i inkommande vatten.Tyvärr går det alltså inte entydigt att säga att den lägre halten av fettsyror och tensider iluftningen (och därmed (?) det högre α-värdet) berodde på den högre slamhalten (ochslamåldern), även om det är mycket troligt.Vid provtagningen i september 1998 varierade α-värdet i inkommande vatten enligtfigur 39. Det är uppenbart att både COD, fettsyrahalten och halten av tensider var omväntproportionella mot α-värdet, på samma sätt som vid den tidigare mätningen.