DIKA, Driftstörningar i kommunala avloppsreningsverk - en studie av ...

94inte på kort sikt.Inne i verket kan man göra en del för att minska mängderna av störande ämnen in tillluftningen. Den normala partikelavskiljningen och förfällningen minskade mängdenfettsyror med 20-70% och tensiderna med 20-30% i Gävle och Karlstad. Det är naturligtatt fettsyrorna, som är så lite vattenlösliga, kommer att fästa på partiklar och avskiljas isedimenteringen. Samtidigt minskade förfällningen COD med 30-60%. Även om det tillen del säkert är en fraktion av COD som inte hade brutits ner biologiskt, minskar detbelastningen på biologin väsentligt.I Örebro återför man det uttagna överskottsslammet från luftningen till försedimenteringen.Det innebär fler partiklar som fettsyrorna och andra lipofila ämnen kan fästa på.Vid mätning i Örebro var också avskiljningen av fettsyror 70% och av nonjonaktiva tensider50%, dvs. högre än för de flesta mätningarna i Gävle och Karlstad.Ökningen i α-värde över försedimenteringen var ingen eller måttlig i Gävle och Karlstad(högst 0,13 enheter i medelvärdet för mätperioden). Det dåliga sambandet mellan fettsyrahaltoch α-värde vid jämförelse mellan vatten före och efter försedimenteringentyder på att en stor del av de avskiljda fettsyrorna från början inte var i vattenlösning,och alltså inte direkt kunde påverka α-värdet. Däremot skulle de säkert ha påverkatsyreöverföringen genom att de efter hand hade gått i lösning i luftningen.I Örebro ökade α-värdet över försedimenteringen betydligt mer vid mätningen, 0,26 enheter.Det tyder på att även en del av den lösta fraktionen av fettsyrorna (och tensidresterna)adsorberades till det återförda bioslammet.Det förefaller alltså vara positivt dels att ha en bra förfällning och partikelavskiljning,dels att återföra bioslam som en adsorbent för fettsyror.7.2.2 Nedbrytning av störande ämnenFettsyror och tensidrester är biologiskt helt nedbrytbara, och borde alltså försvinna helt ien bra biologisk behandling. Analyserna visade också att fettsyrahalten i det behandladevattnet var under 0,5 mg/l, utom i Gävle 28-29 oktober 1997 och i Haparanda. Där varhalterna över 2 resp. 3 mg/l. Tensidhalten var samtidigt 0,5 resp. 0,7 mg/l, jämfört medannars högst 0,05 mg/l. α-värdet både mitt i luftningen och i utgående vatten var dåockså lågt (0,73 och 0,80 resp. 0,57 och 0,58).Den sammanlagda belastningen av fettsyror och tensider i luftningen var vid de här tvåmätperioderna 54 resp. 52 g/kg SS*d, jämfört med högst 34 g/kg SS*d vid alla andramätningar. Det är alltså tydligt, och också naturligt, att vid för hög belastning av fettsyroroch tensider kommer inte allt att brytas ner i luftningen. Därmed påverkar de syreöverföringeni hela luftningsvolymen.