Nedläggning – hot eller möjligheter? - Svensk Biblioteksförening

och rumsliga gestaltning. Nu både satsas det ochdras in på en och samma gång. Nedläggning av småfilialer blir en möjlighet att omdisponera medel ochgöra satsningar på de större biblioteken.Kanske pågår en regression och en differentieringsamtidigt. Regressionen består i att vissabibliotek återgår till en roll som föreningsdrivenboksamling i samma anda som i folkrörelsensbibliotek i folkbibliotekshistoriens linda. Differentieringenbestår i nya attraktiva huvudbibliotek,stadsdelsbibliotek och filialbibliotek där ny teknik,biblioteket som mötesplats och demokratisk arenasamsas med generösa öppettider, ”brevidperspektiv”med kunden i fokus där ”diskarnas tyranni” hållerpå att försvinna. Jag ser tecken på många omorganisationersom har ändrat både arbetssätt, rumsliggestaltning och kommunikation och som också letttill välkomnande och attraktiva bibliotek.Utifrån den verklighet vi lever i, menar jag attdet kanske inte är någon motsättning att vissa småbibliotek blir vardagsrum för föreningar och enbegränsad skara av lokalbefolkning, utan bibliotekarieoch med litet eller inget medieanslag, medanandra större bibliotek blir välbesökta bibliotek medkompetens att förmedla och stimulera läsupplevelseroch söka information. Det kanske kan få finnasolika nivåer av biblioteksservice. Utifrån de olikaförutsättningarna kanske också biblioteken kan seväldigt olika ut.som sådan är ifrågasatt. Det är dags för branschenatt sluta upp med att måla dessa dystra bilder av enverklighet som i alla fall jag inte känner igen mig i.Den nationella enkätundersökningen som gjortsinom ramen för denna studie visar att det faktiskthar satsats på en hel del nya bibliotek i Sverige mellanåren 2000 och 2010. Enkäten visar också på attmajoriteten hittar alternativa lösningar där detläggs ned bibliotek. Denna studie visar dock attde alternativa lösningarna tillkommer i ett slagsreaktivt läge. Jag kan inte låta bli att nyfiket undrahur de skulle se ut om de tillkom i ett mer proaktivtläge. Det som klassificeras som utlåningsstationeri statistiken visar sig representera en mängd olikalösningar på kanske i första hand distribution avmedier. Men tydligt är ändå utifrån denna studie attbiblioteksfrågan lever och att bilden i är så dyster,generellt sett.Därför undrar jag: är det inte helt enkelt dags attlägga bort offerkoftan och de bekymrade ögonbrynenöver bibliotekens framtid? Kan vi sluta användaordet biblioteks-död? Kan vi ta bladet från munnenoch delta i debatten? Och kan vi se att en nedläggningav bibliotek inte behöver vara av ondo? Detfinns alternativ som kanske är bättre.Slutet för ödesmättad retorikEtt som är säkert, är att det känns mycket motsägelsefulltatt tala om att det pågår en biblioteks-dödi Sverige. Den retorik som används inom biblioteksprofessionenpå vissa håll borde riktas från enexistensberättigande offerroll till att biblioteken ären självklarhet i en demokrati. Niclas Lindberg sägernämligen något väldigt intressant i boken Folkbibliotekensframtid? där han undrar om biblioteken verkligenär ifrågasatta, mer än möjligen av branschensjälv. Han säger att internt i biblioteksvärlden försen diskussion om bibliotekens existensberättigande,vilket förstås kan vara sunt, men ibland tycker hanockså att det kan slå över och att vi målar vår vardagi alltför dystra färger. Denna dysterhet finns inte påsamma sätt hos användarna, hos politikerna ellerhos författarna. Han upplever inte att institutionennedläggning – hot eller möjlighet? 73