UV Rapport 2011:86 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

antagligen av odlingar för husbehov, både vad gäller köks- och medicinalväxter (jmfHeimdahl Manuskript). Innehållet i resterna efter odlingsjord talar för en gödning medhushållsavfall som förutsätter djurhållning.Spikklubban och lagrens dateringI fem av proverna förekom totalt 14 fröer av spikklubba (Datura cf. stramonium L.).Fröerna av släktet Datura är stora och karaktäristiska med det ytliga Solanace-typiskapusselmönstret. Idag anses släktet innehålla nio arter. Två av dessa arter verkar i historisktid ha hanterats i Sverige (Spikklubba, D. stramonium och Indisk spiklubba, D. metel)som medicin. Ytterligare en art (Långtaggig spikklubba, D. ferox) var känd av Linné. Avdessa är det bara D. stramonium som verkar ha odlats i landet, och identifieringen avfröerna i proverna visar på stora likheter med denna art. De skiljer sig från den indiskaspikklubban i avsaknaden av en karaktärisktisk dorsal fåra. Vad gäller jämförelse med deövriga arterna saknas dock i skrivande stund referenslitteratur och referensexemplar ochidentifieringen till D. stramonium skall ses med hänsyn till detta (vilket betecknas avmarkeringen cf.).Spikklubban är inte naturligt förekommande i Europa, utan är en införd medicinalväxt.Från 1700-talet förekom den i Svenska farmakopén och ända in i mitten av 1900-talet saluförde apoteken preparat med spikklubba. Växtens narkotiska och hallucienaegenskaper har, i likhet med bolmörten (Heimdahl 2009), givit den en plats inom religionenoch magin. Ett religiöst bruk av en närstående arter, främst D. metel (Indiskspikklubba) är belagt från Indien, och Mellanöstern, och i arkeobotaniskt material påträffassläktet i material från 8000–5000 f Kr (Kroll 2000:37). Det var antagligen fråndessa områden som den spreds till de antika kulturerna kring Medelhavet. Växten mednamnet Datura (Dutroa, Dhūstura el. Dhattūra. Sanskr.) återfinns hos flera antika författare,t ex Herodotus och Plutarchos (Schultes 1979:147ff ). Utifrån dessa antikaförfattare och de arkeologiska fynden är det dock inte möjligt att säkert avgöra vilkenart det rör sig om. Artnamnet stramonium kommer från det italienska namnet på spikklubbasom användes av Hildegard av Bingen på 1100-talet.Problemet är att arten D. stramonium, har ett osäkert ursprung. Det tycks som omen majoritet anger ett Nordamerikanskt ursprung för arten (t ex Mabberley 1997, Miller1997, Weeda 2010 & Khuroo et al. 2007, Brun 2009). Men det finns också några botaniskastudier med växthistoriskt perspektiv som uppger ett Asiatiskt ursprung (t exMosyakin & Yavorska 2002) och även från amerikanskt håll har man också framhålliten import till Amerika via Europa (Bonasera, & Raymer 2001). I något fall har manockså tolkat de antika författarna mer specifikt, t ex Theophrastus (c.371-c. 287 f Kr)som hävdas avse just D. stramonium (Schultes 1979:160ff ).Fröer av spikklubba (Datura cf. stramonium)från PM 585 vilket antas härröra från 1500-talet.Fröet är 4,1 mm långt. Idag förekommer flera andraarter av spikklubba i odlingar, men i äldre materialtycks bara en art, indisk spikklubba (Datura metel)ha förekommit i Sverige (dock utan att odlas).Den indiska spikklubban har en karaktäristiskfåra längs dorsalsidan, vilket dessa fröer saknar.Foto Jens Heimdahl.120 Tidigmedeltida gravar och tidigmodern bebyggelse