UV Rapport 2011:86 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen för ...

De stratigrafiskt yngsta lämningarna (förutom moderna störningar) utgjordes av husoch gårdsytor i form av brandlager och stenläggningar.En husgrund (A641) dokumenterades i schaktkanten i sydost. Husgrunden, som varorienterad åt nordväst-sydost, fortsatte utanför schaktet österut och kunde rensas fram iyta (utanför det egentliga schaktet). Grunden var uppbyggd av större naturstenar i bottenoch ovanpå dessa låg tre skift med tegelstenar i kalkbruk. I murens östra, inre, del låggula tegelstenar. Den nedre stengrunden var ca 0,3 meter kraftig, medan tegelmuren(dagermuren) också var ca 0,3 meter hög. Husgrunden har möjligen hängt samman medhusgrunden (A689) i schakt O700 i söder (se nedan).Det fanns två brandlager med uppriven stenläggning i anslutning till husgrundenA641. Det undre brandlagret var avgrävt i samband med att muren uppfördes (A674).Detta lagret täcktes av humös sand (ej inmätt), varefter ett andra brandlager bredde utsig (A647). Detta lager låg upp mot muren, vilket tolkades som att muren stod här närbranden utbröt. Brandlagret täcktes i sin tur av ett 0,1 meter tjockt humöst sandlager(markyta?), vilket i sin tur täcktes av en upp till ca 0,3 meter kraftig rasering. Raser ingen,som innehöll tegel och kalkbruk, var som mest 0,3 meter kraftig.Det övre brandlagret dokumenterades i plan och mättes in med en nord-sydlig utbredningpå ca 7 meter (A647). Lagret låg ovanpå ett tunnare ljust sandlager (ej inmätt, menbenämnt L17 1982), vilket troligen utgjort sättsand. Brandlagret (A674) var en del av detsom kallades L19 i profilritningen år 1982. Lagret benämns brandlager 1982 och dateradesdå till ”1600–1800”. Lagret återfinns i södra delen av profilritningen, men det är osäkert omdet kan identifieras på norra delen i profilritningen. Samtliga lager var nämligen avklipptaav en yngre nedgrävning, som troligen delvis kan härledas till det sena 1800-talshuset iväster (A459 och A533, se ovan). I norra delen av schaktet fanns emeller tid ett annatbrandlager (L8 år 1982), vilket var begränsat inom den stora nedgrävningen/diket.I schakt O953 (kallat schakt 13 år 1982) som grävdes 12 meter österut dokumenteradesockså tre stratigrafiskt åtskilda brandlager (L3, L4 och L9). Möjligen skulle det förstnämnda(översta) av dessa brandlager kunna motsvara A647. Detta, L3, hade en anslutandestenläggning (se vidare i beskrivningen av schakt O953).Det undre brandlagret med stenar (A674) var som ovan beskrevs stratigrafiskt äldreän husgrunden A641. Lagret motsvarade L16 från 1998 års undersökning i schaktetsöderut. Huruvida det också motsvarade L8 i norra delen av schakt O612 (17 år 1982)var dock osäkert. Stenläggningen var lagd ovanpå humös sand med enstaka träkol (A754,L20 år 1982). I det här lagret analyserades ett makroprov (PM200054). Lagret tolkadessom en möjlig markyta.Vid rensningen av schaktkanten i söder (mot väster) kunde det konstateras att lagren”dök” mot syd. Det stod nu klart att det också fanns en större nedgrävning i schaktetssödra del och som, senare skulle det visa sig, hade förbindelse med den sedan år 1998kända nedgrävningen i schakt O700 söderut.Nedgrävningen i schaktets södra del (A713) hade en nord-sydlig utbredning i schaktetpå ca 3,5 meter, räknat från södra schaktkanten och norrut i schaktet. Utbredningen ischakt O700 var ca 3,6 –4,4 m och här syntes också att den hade en sydväst-nordostligorientering. Anläggningens totala bredd blev således ca 7–8 meter, dvs från nedgrävningskanttill nedgrävningskant i de bägge schakten.En studie av den västra schaktkanten (och profilritningen) från år 1982 visar att avskalningenav kulturlager kan ha börjat ca 7–8 meter norrut i schaktet och samtidigtskadat en grav (A660, se vidare beskrivningen av denna nedan).Tidigmedeltida gravar och tidigmodern bebyggelse 67