KemI Rapport 3/06. - Kemikalieinspektionen

påföljande spridandet av avloppsslam är alltså förenat med risk för skador både påmarklevande organismer såsom daggmask och sekundärt för organismer som livnär sig pådaggmask.3.3.6 PBT bedömningEnligt vägledningsdokumentet för EU:s riskbedömningar (TGD) skall det även göras en såkallad PBT bedömning. HBCDD är inte ”lätt nedbrytbart” och data från andra nedbrytbarhetstesterpekar mot att ämnet har låg nedbrytbarhet i sediment. Nedbrytbarheten i vattenfasenoch de olika isomerernas uppträdande är fortfarande oklar.Potentialen att bioackumuleras är däremot klart högre än det tröskelvärde som fastställsoch samma förhållande gäller också för toxiciteten för vattenorganismer. Sverige föreslår iden preliminära riskbedömningen att HBCDD skall anses uppfylla kriterierna för ett PBTämne.3.4 Hälsa3.4.1 Metabolism och toxikologiTre tillgängliga studier visar att HBCDD kan absorberas från mag-tarmkanalen. De högstakoncentrationerna återfinns i fettvävnad och muskler åtföljt av levern. Koncentrationen ilungor, njurar, blod, hjärna och könskörtlar är mycket lägre. Vid långtidsexponeringförefaller honor anrika substansen i högre grad än hanar, men båda könen bioackumulerarHBCDD. Det kan ta månader innan maximal ackumulering har uppnåtts i organismen ochbland de tre olika diastereoisomererna av HBCDD är alfa-formen långt mer benägen tillbioackumulering än de andra två. Gamma-isomeren förefaller kunna brytas ned i kroppen,men graden av nedbrytning av den tekniska produkten och förekomsten av metaboliter ärotillräckligt känd. Klart är dock att eliminering av HBCDD efter intag via födan främstsker via avföring och endast en mindre del via urinen. Frisättningen från fettvävnadförefaller vara avsevärt långsammare än från andra vävnader, med en halveringstid för deolika stereoisomererna på ett antal veckor upp till flera månader. Riskbedömningen harräknat med 100 procent absorption efter oralt intag via födan eller via inhalation, medanexponeringen via hud beräknas leda till 5 respektive 10 procent upptag beroende påpartikelstorleken av HBCDD.Fyra studier på råtta har genomförts inom ramen för riskbedömningen. Alla studiernagällde oral tillförsel av HBCDD-partiklar men två av dem varade 28 dagar och två studier90 dagar. För doser över 100 mg/kg/dag konstaterades en dosberoende, långsamt reversibelökning i leverstorlek. Leverförstoringen var inte kopplad till andra sjukliga förändringarförutom vissa konstaterade förändringar i balansen mellan olika tyroinhormoner. Medledning av dessa data och en beräknad 10 procent absorptionsgrad i mag/tarmkanalenräknar riskbedömningen med en lägsta effektnivå på 10 mg/kg/dag. Absorptionsgradensattes till 10 procent i det här fallet eftersom tillförseln av HBCDD skedde via partiklar.Det har också förekommit en rapport om att HBCDD kan påverka inlärningsförmågan hosförsöksdjur vid cirka 10 gånger lägre doser än de doser som åstadkommer leverförstorning.Det rör sig emellertid i det här fallet om ännu ej publicerade data och riskbedömningendrar slutsatsen att mer forskning krävs innan några definitiva slutsatser kan dras.39