Info nr 7/2008 - IF Metall

lats på ett år - från 1 900 till 4 800. De som får betala äranställda och underleverantörer.Två företag som nu bantar är ”kronjuvelerna” Ericssonoch Volvo personvagnar.Min sambo och jag köpte ettnytt hus nyligen. Det ligger såatt jag kan se fabriken.Magnus Anderssonarbetade då som mest cirka 4 000personer.eå sparkar folkhet tungt. Allt känns både ofattbart ochgalet. Fabriken visar goda vinstsiffror.Orderböckerna på moduler till basstationerär välfyllda och det behövsövertidsjobb. Ändå ska arbetarstyrkanhalveras.– Folk är arga och besvikna. De serdet som ett svek, säger Morgan Gustafssonoch Kristina Davidsson vidIF Metalls klubb.De båda tvingas nu in i den svårastesituation en facklig företrädare kanställas inför, att förhandla om nedskärningaroch uppsägningar.– Det är fjärde gången sedan2000, minns Kristina Davidsson. HärHögeffektivaOrättvist? Javisst, för efter varje smällhar de som blivit kvar vässat sig, slimmatoch effektiviserat produktionen.– Vi har lyckats. Här i Kumla är vinu effektiva och har samma kostnadsnivåsom de länder i gamla Östeuropadit produktionen nu ska flyttas, sägerMorgan Gustafsson.Ericsson gjorde en vinst på enorma30,7 miljarder kronor 2007, har bra medorder och fabriken är kostnadseffektiv.Ändå ska folk sparkas ut i otrygghet.Hur hänger det ihop?Jo, när företagets aktiekurs störtdök,när affärstidningarna spekuleradei högsta ledningens avgång, var dentvungen att ”visa musklerna”. Det somdå imponerar på en hypernervös marknadär tydligen massuppsägningar.– Ledningen målade själv in sig i etthörn. Den gick ut med beskedet att görasig av med 1 000 personer i Sverige.Den band sig för en siffra med exaktantal ”huvuden”, säger Morgan Gustafsson.Börsen lugnade sig, ledningen ficksitta kvar och bolagsstämman gav klarteckenför bonusprogram.Kunskapen finns hos ossMen för de anställda i Kumla där 200personer ska bort är det kämpigare ochframtiden mer otrygg.– Vi hade hoppats få fortsättaförbättra produktionen i en mänskligtakt. Vi är inte emot effektiviseringar.Tvärtom, här har folk slitit med det underhela 2000-talet. Det är vi som byggtupp kunskapen, utan oss arbetare bliringet gjort. säger Morgan Gustafssonoch Kristina Davidsson.För de båda och klubbens förhandlingsdelegationgäller nu att försökagöra det bästa för medlemmarna och föratt rädda det som blir kvar av tillverkningenoch fabriken.Det handlar om förtida avgångar,om utbildnings- och trygghetspaket ochytterst det svåraste – att förhandla omenskilda människor. De som nu hotasMagnus Andersson har i 13 år pendlat från Örebrotill Kumla. Nyss köpte han ett hus som ligger närafabriken. Sedan kom kallduschen att 200 ska bort.– Det är klart vi är oroliga.av uppsägning är de som arbetat imånga år i företaget. Många är kvinnoroch medelåldern i fabriken är 45 år.– Det kan bli tufft att få nya jobb.Risken är att folk ger upp.– Ett erkännande har vi i Kumlaändå fått, vi får fortsätta att utvecklade produkter vi blivit marknadsledandepå i världen.Men själva tillverkningen försvinner.Undra på att de anställda i Kumlafrågar sig om Ericsson fortfarande sersig som ett svenskt företag.– Det är ju egentligen utvecklingoch en framtid här som vi vill satsa på,säger Morgan Gustafsson och KristinaDavidsson.3