En Sueco November 2019

Foto: Sara Laine
?
Av Sara Laine, sara@norrbom.com
Barbro Sändh är inte obekant för kustsvenskarna.
Ofta träffar man henne tillsammans med maken
Bengt när det hålls evenemang i Fuengirolatrakten
och så håller hon i syjuntan på La Chispa
och där har hon även träffar och utbildning för
släktforskare. Barbro är allt annat än tillbakadragen
och blyg. Visserligen trivs hon bra i hemmet
med fantastisk utsikt över hela Fuengirola men
att säga att hon gärna lutar sig tillbaka och bara
är skulle vara en lögn, alltid sysselsätter hon sig
med någonting.
Foto: Bengt Sändh
Hon träffade Bengt för 23 år sedan och två år
senare gifte de sig, och något år därefter flyttade
paret till Costa del Sol. Bengt hade gått i pension
och det dåliga gråa vädret, som varat under flera
år i Sverige, fick paret att söka sig så långt söderut
de kunde på kontinenten, och i Fuengirola kände
de sig välkomna.
Efter att varit VD i Bengts snusfabrik i Sverige
arbetade hon i Spanien med att hjälpa företag
med ekonomisk planering. Men det som de flesta
förknippar henne med är nog i alla fall släktforskningen
– en hobby som började med hennes
egen släktforskning – hon tyckte att det lilla
häftet om familjens historia som hon fick av sin
far var för tunt. Det var för 19 år sedan och sedan
16 år tillbaka håller hon kurser inom just detta
ämne, på senare tid handlar det också om DNA.
Det är spanskt parlamentsval nu i
november, önskar du att du hade rösträtt?
Nej. Jag är för dåligt insatt i den nationella
politiken. Jag kom hit så sent i livet så jag kommer
aldrig lära mig tillräckligt bra spanska för
det. Men jag är lokalt engagerad! Bland annat i
frågor som åsnorna i Mijas. När jag var ung var jag
politiskt engagerad i Göteborg, där jag var med
i Hisingspartiet som senare slog sig ihop med
Miljöpartiet De Gröna. Jag är aktiv där jag kan
hjälpa eller påverka, men jag uttalar mig inte om
saker jag inte kan något om.
Vad skulle få dig att flytta tillbaka till Sverige?
Att bli ensam. Jag skulle inte klara mig på bara
min pension, jag är fattigpensionär – jag studerade
för länge, vilket ju inte är pensionsgrundande.
Alternativet till att flytta till Sverige skulle vara ett
samboende med andra ensamma kvinnor.
Vad är det konstigaste du varit med
om under dina år i Spanien?
(Barbro skrattar) Jag tycker inte om att köra fort,
så när det var 100 km/h på kustvägen körde jag
alltid långsammare, kanske 60-80 km/h, och en
dag blev jag omkörd av en cyklist! Jag visste då
inte mycket om cykeltävlingar och han var säkert
ute och tävlingstränade, men det var en konstig
känsla. Detta hände för kanske 10 år sedan.
Vad är ditt recept för en lycklig vardag?
Bengt och jag har haft fördelen att ha träffats i
äldre år. Bägge har vi med oss positiva och negativa
erfarenheter som vi pratar om, men vi försöker
inte ändra på varandra. Vi har också många
gemensamma intressen, vi är bägge nyfikna,
vi läser mycket, slår upp ord vi inte kan. Ibland
leder våra olikheter till bråk – vi säger bägge vad
vi tycker om saker och ting, och då kan det gå
stunder utan att vi pratar med varandra, men så
glömmer vi bort varför.
Jag tror att jamsar man bara med och inte säger
emot utvecklas inte heller förhållandet.
Vad går du och tänker på just nu?
Det varierar mycket från stund till stund. Mest
handlar det nog om vardagssysslor. Jag tar livet
som det kommer. Jag är nyfiken av naturen,
tycker om historia och lite detektivarbete samt
att organisera, så funderar jag över någonting
så tar jag reda på svaret till det, vilket passar
en släktforskare utmärkt. Men någonting som
naturligtvis ofta upptar mina tankar är barnen
och barnbarnen.
26 EN SUECO - NOVEMBER 2019