Ayn Rands Hymne - Libertas

Nr. 45-46
kunde det kalla kriget mycket väl kommit att sluta med walkover
från västs sida.
Koalition för förändring
Valet av Ronald Reagan var faktiskt den första gången på mer
än 50 år som en ideologiskt medveten högerpolitiker valdes
till president. Reagan kom till makten genom en bred koalition
av ofta motstridiga ideologiska krafter, frimarknadsanhängare,
neokonservativa och kristna fundamentalister såg honom alla
som sin man i Vita Huset.
Uppfattningarna om hur man exakt bör klassificera Reagan
politisk går isär. Den konservatism som han representerade
fokuserades i sin retorik mycket på individen rätt till självbestämmande
och det destruktiva i alltför stor inblandning från
staten i såväl det ekonomiska livet som i människornas privata
angelägenheter. Om man väljer att använda Reagans egna ord
från en intervju i tidningen Reason i 1975 så säger han: “If you
analyze it I believe the very heart and soul of conservatism is
libertarianism. I think conservatism is really a misnomer just
as liberalism is a misnomer for the liberals – if we were back
in the days of the Revolution, so-called conservatives today
would be the Tories. The basis of conservatism is a desire for
less government interference or less centralized authority or
more individual freedom and this is a pretty general description
also of what libertarianism is.”
Reagan förespråkade naturligtvis inte en fullt konsekvent laissez
faire-filosofi, i många frågor företrädde han en betydligt
mer restriktiv politik än vad radikala libertarianer skulle önska.
Men det viktiga med hans sätt att tänka var att han hade ett
frihetspatos som närmast är unikt for en politiker som lyckat
nå til de poster som han gjorde. Det som också gjorde honom
unik var hans förmåga att entusiasmera andra människor för
frihetens sak. Som få andra kunde Reagan väcka känslan hos
människor som gick på knäna under statens tunga hand att en
annan värld var möjlig, en värld där människovärdet respekterades
och där individen hade rätten at styra över det egna livet,
att varje människa var herre över sitt eget öde och ägde sin
egen framtid. Detta var den vision som Reagan genom hela sin
polistiska karriär lyfte fram.
Ibland kom Reagans frihetspatos att stöta på patrull bland
hans egna anhängare. Inför hans första presidentinstallation
ansåg många i hans stab att man borde tona ned kritiken mot
staten för att inte i onöden stöta sig med de som hade en
mer positiv inställning till staten. Ett stycke i anförandet som
ansågs för vågat löd: ”In this present crisis, government is
not the solution to our problem. Government is the problem.”
Detta kunde verka stötande för känsliga och därför fick talskrivarna
order om at stryka ”Government is the problem.” Detta
tyckte Reagn var fegt varför han till sina rådgivares förfäran
inte brydde sig om ändringen då han höll talet. Vid en sökning
på Internet hittar man därför bägga versinerna av texten.
Friheten är varje människas rätt
Reagans vision om människans rätt till frihet stannade inte
heller vid landets gränser. Även de som lever i andra länder
hade enligt honom samma rätt till frihet och rättvisa som
amerikaner. Han ansåg inte heller att den rätta politiken gentemot
dikaturländer var ”leva och låta leva”. Han gjorde med all
önskvärd tydlighet klar att han betraktade Sovjetunionen som
’ondskans imperium’ och att ingen verklig fred och avspänning
skulle kunna vara möjlig om inte deras politiska system
förändrades i grunden.
Detta var en inställning som väckte fasa i många kretsar. I
Sverige betraktades valet av Reagan 1980 som en nästan 100procentigt
säker väg mot mänsklighetens undergång. Att på
allvar hävda att Sovjetunionen måste upphöra med sin diktatur
var en dödssynd, inte bara bland de politiska krater som hade
socialismen som det slutgiltiga samhällsmålet, utan även
bland mer borgerliga människor som levde i föreställningen att
fredlig samexistens med diktaturen i öst var det minst dåliga
alternativet.
Hoppets ljus tänds
Men det fanns människor som inte fylldes av fasa – utan av
hopp – då de nåddes av Reagans budskap om frihet. Hos
de människor som levde under kommunismens förtryck i
Östeuropa tändes en låga av hopp om att en annan värld var
möjlig. De om några levde i et samhälle där Reagans budskap
om att staten inte var lösningen, utan problemet stämde. Reagan
hade en vison även för dem, en vision som han med kraft
förde fram i sitt berömda anförande i Berlin 12. juni 1987: ”Mr.
Gorbachev, tear down this wall!”
Lite mer än två år efter att Reagan yttrat dessa ord blev de
verklighet. Den 9. november 1989 förvandlades Berlinmuren
till grus. Den vision som Reagan fört fram för människorna i
öst blev på ett par korta år verklighet. Ett efter ett föll diktarurländerna
samman och processen kulminerade julen 1991 då
Sovjetunionen upplöstes.
Reagan hade lyckat med något som många hade betraktat
som omöjligt, dels genom att upprusta så kraftigt att öst omöjligen
kunde hålla samma tempo men kanske viktigast genom
att konsekvent föra fram en ideologisk vision om frihetens
överlägenhet.
Naturligvis var Reagan inte fläckfri som president. Man kan
invända att många av de visoner han förde fram inte kom at
bli konkret politik. Exempelvis avskaffade han inte värnpliktsregistreringen
trots hans principiella motstånd mot denna
tvångspolitik. Man kan med rätta kritisera att han inte reducerade
statens roll i större utsträckning, likaså att han inte drev
en konsekvent frihetspolitik vad gäller aborter og droger.
Detta är emellertid mindre skönhetsfläckar i jämförelse med
den inspiration hans frihetsbudskap utgjorde. Hade Reagan
aldrig blivit Förenta Staternas president hade världen idag sett
mycket annorlunda ut. Miljoner människor lever idag i frihet
| 45