O-Ringentidningen nr 3 2017

ORIENTERINGSSKOLAN
Lär dig orientera i Höga Kusten
Orientering i Världsarvet Höga
Kusten är på många sätt en
unik upplevelse. Här finns
bergen och vyerna, de öppna
hällarna, storskogen och blåbärsriset
för att inte tala om
den av inlandsisen skapade terrängen
med sina sänkor, branter
och stenar. Vi som upplever
den ”till vardags” tycker själva
att det varje gång är en fröjd
att få komma ut men det är en
evig skola att lära sig behärska
denna terräng.
Foto: Peter Holgersson
O-Ringentidningen har därför bjudit in
landslagets Helena Bergman och Albin Ridefeldt
till en lektion i hur ni på bästa sätt ska
bemästra terrängen i Örnsköldsvik. Ni kommer
att möta dem här i O-Ringentidningen
men håll även utkik på oringen.se och
Facebook.
Helena Bergman: Uppför och utför
Terrängen som väntar på
O‐Ringen 2018 i Örnsköldsvik
är inte en terräng som jag kan
kalla hemma. Jag har sprungit
en del värdetävlingar i området,
och jag tränade där en del (för
lite!) under mina år som student
i Örnsköldsviks nordliga grannstad
Umeå.
Jag tar mig an uppgiften som tekniktränare
inför O-Ringen med en stor portion
ödmjukhet och respekt för den terräng
vi alla kommer att möta. Jag är ingen expert
på norrlandskusten, och mina tankar
kring teknik och taktik är inget facit för
den här terrängtypen. Det är helt enkelt
ett försök att beskriva hur jag själv kommer
vilja ta mig an de tekniska utmaningar
som väntar.
Jag tänker också att en av de häftigaste
sakerna med orientering är att vi alla har
olika styrkor som det gäller att utnyttja,
och det betyder att du som läser det här
kanske har egenskaper som jag saknaroch
därför kan hitta andra lösningar som
HELENA BERGMAN
Ålder: 32 år
Klubb: OK Ravinen
Antal O-Ringen: 11 stycken
Meriter: VM - 4 guld - 5 silver - 8 brons
EM - 3 guld - 2 brons
World Cup - totalt 1 seger - 1 silver - 2 brons
SM - 14 guld - 4 silver - 1 brons
World Games - 1 guld
O-Ringentotalsegrare 2009
Årets orienterare 2007, 2008, 2009, 2010 och 2011.
passar just dig på de sträckor och vägval
som ges som exempel.
Något av det mest speciella med terrängen
kring Örnsköldsvik är de långa,
ofta väldigt detaljrika och även i stunder
branta sluttningar som finns. Det betyder
en rejäl fysisk utmaning med långa stigningar
som kommer suga i benen (liksom
långa utförsbackar som även det kräver
viss träning), men även en stor teknisk
svårighet. Mitt i den där tröttheten och
med stumma ben ska det orienteras på
detaljerad kurvbild. Sluttningarna är
obarmhärtiga, ett misstag blir lätt stort
eftersom sluttningarna är stora.
Viktigt med en plan
En O-Ringenvecka är många kilometer
orientering som ska löpas, många kontroller
som ska besökas. En tydlig taktik
för hur du vill genomföra din orientering
är superviktigt för att maximera chansen
att spika så många av kontrollerna som
möjligt. I teorin är det enkelt; först gör
du en plan för sträckan som väntar, sedan
genomför du orienteringen på sträckan
enligt den planen. Det krävs disciplin för
ALBIN RIDEFELT
Ålder: 25 år
Klubb: OK Linné
Antal O-Ringen: 16 stycken (alla sedan 2002)
Meriter:
5 SM-guld.
1 världscupseger.
4 totalsegrar O-Ringen.
En av de häftigaste sakerna
med orientering är att vi
”alla har olika styrkor
att konsekvent planera varje sträcka på
en bana, och det krävs fullt fokus för att
alltid genomföra planen felfritt.
Fokus denna gång blir uppförs- och utförsorientering.
Att springa uppför ställer
krav på att balansera fysisk ansträngning
med precision tekniskt; för nära ditt max
fysiskt och risken för misstag ökar. Att
springa utför är samma balansgång i annan
tappning; det finns chans att springa
riktigt fort utan så hög fysisk insats, och
således chans att spara värdefull tid, men
klarar du att spika kontrollen när du flyger
fram i utförsbacke?
På nästa sida kommer fyra exempelsträckor,
och en beskrivning av hur jag tänker
mig att jag skulle vilja ta mig an dem.
Uppför, orange bana
Kontrollen sitter på högsta höjden, och
längs vägen finns en mosse som kan fungera
som bra attackpunkt. Stanna upp, ta
en noggrann riktning, spring iväg. Försök
att hålla blicken lyft och inte ner mot
skorna trots att det är jobbigt i backen.
När jag passerar mossen skulle jag titta
på kompassen ytterligare en gång, om jag
inte redan har gjort det verkligen skapa
en bild i huvudet av hur kontrollen sitter
där uppe på höjden, och sedan ta mig
sista biten upp mot kontrollen.
Utför, orange bana
En sträcka där du verkligen kan tjäna tid
på att göra första delen av sträckan bra.
Istället för att bara rusa ut från kontrollen
rakt mot nästa skulle jag vika lätt höger,
och trots att nästa kontroll sitter på lägre
höjd än den jag är vid, faktiskt klättra en
kurva i början.
Nu kan jag följa åsryggen hela vägen ut
mot kontrollen, och eftersom jag är helt
säker på att jag är på rätt ås kan jag hålla
hög fart. Jag kollar av höjderna längs vägen,
och springer med blicken högt och
brett för att se skärmen när jag väl är inne
i ringen.
Uppför, svart bana
Sträckan startar längre ner i sluttningen,
där kurvorna är slätare och inte så krulliga.
För mig betyder det sämre sikt, och
att jag måste lita mer på kompassen än på
den goda sikten. Jag ser att det finns ett
vägval i lätt högerbåge med släpstig en
bit, men kontrolltagningen ser om möjligt
ännu svårare ut därifrån än under
strecket.
Jag skulle välja att gå rakt på, med fokus
på riktning första delen av sträckan tills
jag kommer upp i den lite öppnare skogen.
Väl där fortsatt koll på kompassen, men
med blicken lyft för att optimalt utnyttja
att sikten antagligen är riktigt bra. Jag
skulle pricka av höjden med brant på efter
ungefär halva sträckan, och sedan om
möjligt vara än mer noggrann sista biten.
Branten innan kontrollen blir min sista
riktigt säkra punkt, och därifrån förlitar
jag mig på noggrannhet och tålamod;
kontrollen kommer att komma, jag bara
fortsätter framåt till jag ser skärmen.
Att i sluttningen lägga sig en gnutta till
höger eller vänster om strecket gör att jag
kan fokusera blicken åt ett håll när jag
närmar mig kontrollen, och jag slipper
ha ett riktigt lika brett fokus sista biten,
vilket gör att jag kan hålla lite högre fart.
Därifrån förlitar jag mig
på noggrannhet och
tålamod; kontrollen
”kommer att komma
Utför, svart bana
En lite längre sträcka, där jag så stor del
som möjligt vill kunna springa med riktigt
hög hastighet. En vänsterbåge är
förvisso lite längre, men det gör att jag
kan springa riktigt fort ganska långt på
sträckan eftersom det finns stora punkter
jag kommer kunna se.
Jag måste inte fysiskt passera alla
punkter jag vill se, det kan räcka att se
dem på avstånd. Jag kommer se de stora
branterna, och när jag närmar mig kontrollen
vill jag ha ringhöjden som en bra
säker punkt.
Sista biten ner mot kontrollen förlitar
jag mig på riktigt noggrann riktning, och
liksom på sträckan uppför krävs det självförtroende
och tålamod att våga fortsätta
i rätt riktning ända in i skärmen. Jag är
uppmärksam på avståndsbedömningen,
och jag fortsätter ha blicken ganska brett
på väg ner i sluttningen.
Läs Albins tips på nästa sida >>
34 O-RINGENTIDNINGEN #3 -2017
O-RINGENTIDNINGEN #3 -2017 35