Jämställdhet i akademin – en forskningsöversikt

Jämställdhet i akademin 

– en forskningsöversikt 

Drude Dahlerup

Ordförandens förord 

Det finns gott om intressant forskning om genus och jämställdhet i 

olika typer av organisationer. Endast en liten del av denna behandlar 

emellertid jämställdhet i akademin. Professor Drude Dahlerup har, på 

uppdrag av Delegationen för jämställdhet i högskolan, kartlagt den 

forskning om jämställdhet vid svenska lärosäten som publicerats under 

det senaste decenniet. Resultatet av kartläggningen redovisas i denna 

rapport. Författaren konstaterar att forskningsfältet är förhållandevis 

nytt, men att intresset för frågorna ökar och att forskningen växer i 

omfattning. Forskning om såväl kvinnor och mäns karriärmöjligheter i 

universitetsvärlden som grundutbildningens form och innehåll redovisas 

i rapporten. Studier av akademins kultur och normer tas också 

upp, liksom den forskning som bedrivits om sexuella trakasserier. 

Förutom att presentera forskning med olika fokus lyfter författaren 

fram kunskapsluckor på en rad områden. Bland annat påtalas 

behovet av fler komparativa studier och studier som fokuserar på 

vilka konsekvenser senare års strukturella, organisatoriska och 

ekonomiska förändringar av akademin har fått för jämställdheten. 

Vidare efterlyses fler intersektionella analyser av jämställdheten i 

akademin, mer kritisk mansforskning och inte minst fler studier av 

effekterna av senare års jämställdhetspolitik och åtgärder. 

Delegationens förhoppning är att rapporten kan fungera både 

som en översikt för de läsare som snabbt vill få en inblick i aktuell 

forskning på området och som inspiration för alla dem som planerar 

nya studier av jämställdheten i akademin. En del är redan gjort, 

men många frågor återstår att belysa. 

Stockholm i februari 2010 

Pia Sandvik Wiklund 

ordförande 

3

Författarens förord 

Denna rapport, Jämställdhet i akademin – en forskningsöversikt, har 

tillkommit på uppdrag av Delegationen för jämställdhet i högskolan. 

Uppdraget var att genomföra ”en metaanalys av befintlig 

forskning om jämställdhet i akademin, primärt de studier vars 

empiri hämtas från Sverige”. Analysen fokuserar på ”policy- och 

genusaspekter i forskningen”, och det är forskning från det senaste 

decenniet som står i fokus. Genusforskningen i sig är inte ämnet 

för denna rapport. Endast forskning som berör rapportens sex 

områden (se nedan) har inkluderats. Urvalskriterierna framgår av 

rapportens appendix. Vidare har vi inte sett det som vår uppgift att 

diskutera forskningens kvalitet; ambitionen är snarare att förmedla 

en översikt över forskningen, dess olika perspektiv, metodologier, 

materialurval och konklusioner. En del av uppdraget har varit att 

identifiera forskningsluckor på fältet. 

Vi har i samförstånd med delegationen valt ut följande sex 

områden: 

1. Forskning om akademins kultur och normer (makronivå) 

2. Empirisk forskning om institutionskulturer 

3. Forskning om sexuella trakasserier och könskränkande behandling 

4. Genusperspektiv på grundutbildningen 

5. Karriärvägar. ”The leaking pipeline” 

6. Forskning om jämställdhetspolitiken inom högskolan 

Pol.mag. Anahita Assadi har arbetat som forskningsassistent i projektet. 

Hon har ansvarat för litteratursökningen samt skrivit kapitel 

1–3 och haft huvudansvaret för dessa kapitel. Fil.kand. Emma 

Rasmusson har ansvarat för att anskaffa litteraturen från en mängd 

bibliotek och forskningsinstitut, från hemsidor och genom personlig 

5

kontakt med forskarna. Stort tack till båda för deras energiska, 

professionella och snabbt utförda arbete under den en och en halv 

månad som delegationen avsatt för vårt arbete. Huvudparten av 

manuskriptet har språkgranskats av Leif Åberg. 

Stockholm, januari 2010 

Drude Dahlerup 

Professor i statsvetenskap med inriktning på genusforskning, 

Stockholms universitet 

6

Innehåll 

Sammanfattning – med rekommendationer............................ 9 

1 Forskning om akademins kultur och normer .................. 17 

2 Empirisk forskning om institutionskulturer .................... 27 

3 Forskning om sexuella trakasserier och könskränkande 

behandling ................................................................ 37 

4 Genusperspektiv på grundutbildningen 

Studieval, studiesituation och pedagogik ...................... 49 

5 Karriärvägar. ”The leaking pipeline” ............................. 71 

6 Forskning om jämställdhetspolitik inom högskolan......... 87 

7 Konklusion .............................................................. 103 

8 Alfabetisk lista över använd litteratur ......................... 107 

9 Appendix................................................................. 125 

7

Sammanfattning 

– med rekommendationer 

Rapporten Jämställdhet i akademin – en forskningsöversikt förmedlar 

en överblick över det senaste decenniets svenska forskning om 

jämställdhet inom akademin. Omfånget av forskningen på fältet var 

en överraskning för oss. Vi har i texten markerat de många nya 

doktorsavhandlingarna inom ämnet särskilt, genom att placera 

information om titel och författare för respektive avhandling i en 

ram. Totalt har vi identifierat tjugo relevanta avhandlingar de 

senaste tio åren. 

Men detta är tydligt ett relativt nytt forskningsfält. Det saknas 

forskning inom en rad äldre och nyare ämnen, och framför allt saknas 

kanske forskning som belyser samma ämnen utifrån olika 

metodologiska utgångspunkter samt forskning som analyserar förändringar 

över tid. På vissa punkter finns deciderade forskningsluckor, 

och rapporten lägger därför fram förslag till framtida forskning 

inom ämnet i stort. Det finns säkert andra förslag än dem som 

vi presenterar. Förslagen bygger på en genomgång av de dryga 200 

forskningsarbeten på fältet som vi lyckats identifiera. 

Urval. Rapporten identifierar forskning om jämställdhet i 

akademin i Sverige, vars empiri hämtas från fem områden. I appendix 

redogörs närmare för vårt tillvägagångssätt och våra urvalskriterier. 

Bland de många rapporter som producerats som led i jämställdhetsarbetet 

på universiteten och högskolorna har endast några 

enstaka kunnat inkluderas här. Huvudvikten ligger på forskningsbidrag, 

även om det naturligtvis inte finns någon knivskarp gräns 

mellan rapportskrivning och forskning. Högskoleverkets mer 

djuplodande rapporter omnämns där det är relevant. 

På vart och ett av de sex områden som valts ut till granskning 

sammanfattas forskningsläget kort nedan. Vidare identifieras 

forskningsluckor av intresse för framtida forskning. 

9

1. Forskning om akademins kultur och normer (makronivå) 

Det finns ett antal forskningsarbeten som analyserar akademins 

överordnade/dominerande kultur och normer från ett kritiskt 

genusperspektiv. Fokus i denna forskning läggs på spänningen 

mellan å ena sidan akademins hierarkiska och mansdominerade 

kultur och å andra sidan föreställningen om akademin som ett 

könsneutralt rum där det råder objektivitet och meritokrati. Enligt 

forskningen associeras kvinnor till kön och kropp, varför kvinnor 

utsätts för andra bedömningar än män. Därmed underordnas, förkroppsligas 

och misskänns kvinnor ofta som kunskapsproducenter. 

Samtidigt diskuteras i denna forskning konflikterna och förändringspotentialen 

med anledning av kvinnornas närvaro inom 

akademin och i genusforskningen. Det finns ett stort behov av mer 

forskning på övergripande nivå. Här ska ytterligare några angelägna 

ämnen för framtida forskning identifieras: 

Forskningsluckor och behov av ytterligare forskning 

• Forskning som söker begripliggöra spänningen mellan aktörskap 

och underordning inom akademin, och som söker förstå de 

förändringar i kvinnors placering inom akademin som ägt rum 

de senaste 10–15 åren. 

• Forskning som utgår från ett intersektionellt perspektiv och 

synliggör den utsatthet och diskriminering som skapas i skärningspunkterna 

mellan exempelvis kön och ras/etnicitet. 

• Forskning, kritisk mansforskning, om män och maskulinitetskonstruktioner 

inom akademin. 

• Forskning från ett genusperspektiv som studerar betydelsen av 

de stora pågående förändringarna i högskolans organisation, 

new public management, mål- och resultatstyrningen, samt det 

växande ekonomiska nyttotänkandet inom högskolorna och 

universiteten. 

2. Empirisk forskning om institutionskulturer 

Forskningen inom detta fält visar att den egna institutionen eller 

forskningsmiljön ofta framställs som könsneutral och jämställd – 

medan ickejämställdhet konstrueras som något som förekommer 

10

på andra institutioner eller universitet. Men samtidigt visar forskningen, 

som oftast bygger på intervjuer, att kvinnor och män upplever 

sig leva på skilda villkor på institutionerna. ”Dolda kulturella 

skeenden sitter i väggarna”. Forskarpositionen och forskaridealet 

ger associationer till manlighet, medan kvinnor på olika sätt görs 

avvikande och problematiska i sammanhanget. Det finns dock även 

forskning som visar hur kvinnliga studenter och forskare lyckas 

göra anspråk på nya akademiska identiteter. Även här blir spänningen 

mellan aktörskap och underordning av centralt intresse. 

Forskning som jämför olika institutioner saknas, trots att det 

uppenbarligen skulle vara en relevant metodisk tillgång vid studier 

av dynamiken i olika institutionskulturer från ett genusperspektiv, 

både vid diskursanalytiska studier och vid organisationsstudier. 

Även här saknas forskning på många fält. 


• Ytterligare forskning behövs på institutionsnivå. 

• Forskning som jämför olika institutioner. 

• Forskning som utgår från ett intersektionellt perspektiv. 

3. Forskning om sexuella trakasserier och könskränkande 

behandling 

Numera finns en del forskning om sexuella trakasserier från ett 

genusperspektiv. Gemensamt för denna forskning är att sexuella 

trakasserier betraktas som en del av akademins kultur, även om 

kränkningarna ofta ogiltiggörs. Sexuella trakasserier och könskränkande 

behandling ingår i jämställdhetsdiskursen och jämställdhetspolitiken 

överallt inom akademin. ”Sexuella trakasserier giltiggörs 

som ett problem i allmänhet, i betydelsen att det säkert förekommer 

sådana problem någon annanstans.” 

Olika perspektiv inom forskningen på fältet kan emellertid 

identifieras. En diskursteoretisk analys av skriftligt material om 

sexuella trakasserier leder till slutsatsen att detta blivit ”en lingvistisk 

institution” inom dem svenska akademin, och att diskussionerna 

bygger på en mängd förgivet tagna föreställningar som sällan 

eller aldrig problematiseras. Forskare betonar att vissa kroppar 

löper risken att sexualiseras i större utsträckning än andra, och det 

11

finns ett stort behov av forskning som utifrån ett intersektionellt 

perspektiv söker synliggöra skillnader mellan olika kvinnor. 

Klasstillhörighet, sexuell läggning och ras/etnicitet är centrala 

aspekter för förståelsen av sexuella trakasserier och könskränkande 

behandling inom akademin. 


• Forskning, exempelvis diskursanalytiska eller processorienterade 

studier, om de anmälningar som gjorts om sexuella trakasserier 


• Forskning som utifrån ett intersektionellt perspektiv söker synliggöra 

skillnader mellan olika kvinnor och olika män. Klasstillhörighet, 

sexuell läggning och ras/etnicitet är centrala aspekter 

för förståelsen av sexuella trakasserier inom akademin. 

• Forskning som kritiskt granskar den kränkande parten; här kan 

kritisk mansforskning spela en avgörande roll. 

• Ytterligare forskning som utifrån ett förändringsperspektiv 

studerar sexuella trakasserier inom akademin. Har det skett förändringar 

på området och hur ska förändringarna i så fall förstås? 

4. Genusperspektiv på grundutbildningen 

Inom detta fält återfinns forskning som anlägger ett genusperspektiv 

på den horisontella könssegregering som är fortsatt förhärskande 

inom högskolan. I denna forskning analyseras bl.a. studieval, 

studiemiljö samt experimentell pedagogik inom olika 

utbildningar, både könsintegrerade och könssegregerade sådana. 

Åtta avhandlingar, varav de flesta kommit de senaste fem åren, har 

lagts fram inom ämnesfältet. 

Forskningen har ganska olika utgångspunkter, beroende på 

vilken utbildning som studeras och tidpunkten för studien. Här 

finns studier som analyserar män i minoritetsposition, medan andra 

granskar utbildningar med en växande andel kvinnliga studenter, 

t.ex. inom medicin. En ny diskussion har uppstått om ”feminiseringen” 

av den högre utbildningen. Samtidigt finns det forskning 

som undersöker genom vilka processer kvinnor ständigt marginaliseras 

inom ”grabbiga kulturer” på t.ex. datavetenskapliga utbild- 

12

ningar och på civilingenjörsutbildningar. Vidare förekommer 

forskning som utvärderar försök att ändra könssammansättningen 

inom vissa utbildningar, t.ex. sjuksköterskeutbildningen och de 

tekniska utbildningarna. Även om det finns mycket forskning inom 

fältet, är det bara en minoritet av utbildningarna på olika lärosäten 

som blivit föremål för analyser. Datamaterialet består oftast av statistik 

som kombineras med intervjuer med studenter inom utbildningarna. 

Några av dessa forskningsarbeten har explorativ karaktär 

inom ett fält som fortfarande är relativt nytt. 


• Forskning om studieval, studiemiljö och pedagogik från ett 

genusperspektiv behövs avseende alla utbildningar. 

• Ytterligare forskning som gör jämförelser mellan utbildningar 

eller som jämför samma utbildning vid flera lärosäten. 

• Ytterligare forskning om förändringar över tid. 

• Ytterligare forskning om könade studieval samt intersektionella 

analyser av studieval. 

5. Karriärvägar. ”The leaking pipeline” 

I svensk och internationell forskning används ”det läckande röret” 

som metafor för att kvinnor sorteras ut på olika stadier i universitetskarriären. 

Det finns en hel del forskning som undersöker var 

och varför kvinnor blir bortsorterade under den akademiska karriärens 

gång. Även om punkten där läckan uppstår har ändrats på vissa 

utbildningar, från att tidigare ha funnits vid övergången från 

grundutbildning till forskarutbildning till att i dag ligga senare i 

karriären, så visar flera kohortstudier att män har större chanser 

över tid att göra forskarkarriär än kvinnor med samma bakgrund. 

Time lag-tesen, eller fördröjningstesen, i sin renodlade form hävdar 

att fler kvinnor på lägre nivåer leder till att det så småningom blir 

fler kvinnor även på högre nivåer – men detta stämmer uppenbarligen 

inte enligt forskningen. 

Analyserna visar också att det skett stora förändringar de 

senaste tio åren och att utvecklingen inte är identisk inom olika 

ämnen. Detta är en utmaning för forskarvärlden. Forskarna har 

dessutom analyserat forskarnätverkens betydelse, och har lyckats 

13

påvisa i numera kända studier, t.ex. inom medicin, att kvinnor och 

män bedöms olika vid tjänstetillsättningar och vid tilldelningen av 

forskningsmedel. 


• Forskning om varför kvinnor sorteras bort på olika nivåer i akademin. 

• Kohortstudier av karriärvägarna inom olika utbildningar. 

• Forskning om könsbias vid bedömningar. 

• På vissa punkter behövs bättre statistik. 

6. Forskning om jämställdhetspolitiken inom högskolan 

En överblick över samtliga svenska universitet och högskolor visar 

att numera arbetar ett stort antal studenter, lärare och administrativ 

personal med jämställdhet och mångfald på många nivåer. Trots 

detta finns det mycket lite forskning om hela denna jämställdhetspolitiska 

verksamhet, dess mål, insatser, verktyg, implementering 

och effekter. Vad vet vi egentligen om hur jämställdhetspolitiken 

fungerar? Flera offentliga utredningar, och på senare år även en del 

avhandlingar, har publicerats om jämställdhetspolitiken inom akademin. 

Avhandlingarna har olika teoretiska utgångspunkter, men 

ett gemensamt drag är att forskarna pekar på paradoxer och motsättningar 

i själva jämställdhetsarbetet, dels när det gäller arbetets 

värdegrund, dels i styrningsystemen. Jämställdhetsmålen hanteras 

enligt en av avhandlingarna på ett radikalt annorlunda sätt: ”Som 

ett slags frivilligt åtagande.” En avhandling utvecklar begreppet 

jämställdhetsarbetets pedagogik för att analysera hur påverkan mot 

jämställdhet sker på ett företag jämfört med ett universitetet. En 

annan avhandling visar, att det inte är den ökade andelen kvinnor 

inom läkarkåren som eventuellt har sänkt yrkesstatusen, och därmed 

utmanas tesen om den patriarkala järnlagen. Flera forskare har 

undersökt Tham-initiativet och andra politiska satsningar för att få 

in fler kvinnor i universitetskarriären. Däremot finns ytterst lite 

forskning om kvinnors och mäns olika löner inom akademin. 

14


• Forskning om jämställdhetsarbetets organisering, processer och 

effekter, gärna som jämförelser mellan olika lärosäten. 

• Forskning om jämställdhetsarbetets omorganisering, från att ha 

burits upp av lokala feministiska eldsjälar till att delvis bli en 

uppgift för professionella jämställdhetshandläggare. 

• Forskning om (olika) löner och lönebildning inom akademin. 

• Forskning om effekten av olika statliga insatser för jämställdhet 

i högskolan. 

• Forskning om nya strategier inom jämställdhetspolitiken, t.ex. 

”gender mainstreaming”/jämställdhetsintegrering. 

• Forskning om jämställdhetsarbete och mångfaldsarbete från ett 

intersektionellt perspektiv. 

• Forskning om de nya styrningsformernas betydelse för 

jämställdhetspolitiken. 

• Mer forskning som jämför jämställdhetspolitiken i den svenska 

högskolan med andra nordiska, europeiska och utomeuropeiska 

länder, t.ex. forskning om effekten av satsningar inom jämförbara 

utbildningar. 

15

1 Forskning om akademins kultur 

och normer 

Den akademiska kulturen utgör sällan det omedelbara studieobjektet 

inom ramen för forskning om jämställdhet i akademin. 

Istället diskuteras den akademiska kulturen ofta som en övergripande 

kontext inom vilken ett visst fenomen fokuseras. Detta 

kapitel utgår från forskning med ett makroperspektiv på akademisk 

kultur. I kapitel 2 fokuseras empirisk forskning om institutionskulturer 

som exempelvis utgår från observationer, intervjuer 

och/eller textanalys av relevant material. Ett inom forskningen 

mycket uppmärksammat uttryck för institutions- och akademisk 

kultur är sexuella trakasserier och könskränkande behandling. 

Denna forskning behandlas främst i kapitel 3. 

En kultur utan kultur? 

Cathrine Egeland efterlyser i en artikel i Kvinnovetenskaplig tidskrift 

från 2001 ett feministiskt ifrågasättande av begrepp som 

vetenskap, kvalitet och objektivitet. Enligt Egeland är det främst 

genom att problematisera dessa akademins grundpelare som könsbarriärer 

inom akademin kan brytas ner (Egeland 2001:53). Med 

referens till Sharon Traweek benämner Egeland akademin som en 

”culture of no culture – en kultur utan kultur – där den vetenskapliga 

verksamheten uppenbarligen är helt oberoende av den störande 

omvärlden” (s. 55). Egeland är verksam i en dansk kontext men tar 

ett generellt grepp om akademin varför hennes beskrivning av akademins 

”ickekultur”, som på en och samma gång rymmer könsbarriärer 

och föreställningar om könsneutralitet, är relevant också som 

en skildring av akademisk kultur i Sverige. Det gäller särskilt då 

svensk forskning om akademisk kultur återkommande fokuserar 

denna paradox. 

17

I Motstånd & fantasi. Historien om F studerar sex forskare; Anna 

Wahl, Maud Eduards, Charlotte Holgersson, Pia Höök, Sophie 

Linghag och Malin Rönnblom (Anna Wahl et al 2008) situationer 

där feministisk kunskap förmedlas inom akademin. Författarna 

beskriver samma problematik som Egeland och menar att den 

akademiska kulturen kan tolkas som en mansdominerad praktik 

som förenas med en diskurs om könsneutralitet. Akademin kan 

förstås som en hierarkisk, eller i grunden feodal, organisation som 

traditionellt sett har dominerats av män. Kvinnor har på grund av 

sitt kön varit uteslutna under 800 år av universitetsinstitutionens 

900-åriga historia (s. 17, 119). Meritokrati anses råda, men enligt 

författarna ”präglas kulturen av normer och praktiker som 

bekräftar män som överordnande, vilka innebär att värderingen av 

meriter skiftar beroende på vem som värderas” (s. 77). I själva verket 

konstrueras kompetens och vad som kan förstås som akademiska 

meriter utifrån en ”akademisk kultur där män orienterar sig 

mot och bekräftar varandra”(s. 70). 

Ett kapitel i Maud Eduards bok Kroppspolitik handlar om 

akademin. Kroppspolitik har kommit till inom ramen för forskningsprogrammet 

Stat – Människa. Det svenska samhället i 

omvandling. Eduards menar att akademin så länge den dominerats 

av en vit manlig borgerlighet framhållits som könsneutral och rättvis, 

men att samma system kommit att betraktas som orättvist då 

andelen kvinnor på senare tid ökat. Tillspetsat frågar sig Eduards 

om detta ska tolkas ”som att systemet bara är meritokratisk så 

länge män klarar sig bättre?” (Eduards 2007:220). Utifrån ett konstaterande 

att kvinnor i akademin alltid mött motstånd varför 

kvinnor ter sig hota ordningen oavsett hur få eller många de är, 

formulerar Eduards ett resonemang som kan förklara denna paradox, 

”kvinnor är och förblir (fel) kön, en anomali i vetenskapens 

värld, kroppar som leder tankarna på villospår” (s. 220). Eduards 

menar vidare att akademins meritokratiska principer i kombination 

med föreställningen om att det råder jämställdhet förhindrar kvinnor 

att se sina villkor i akademin som maktstrukturerade (s. 221). 

Meritokrati är temat i Agnes Wolds omskrivna debattartikel i 

Dagens Nyheter från 2002-04-16, ”Meritokrati – för de svagas 

skull”. Artikeln beskriver meritokratins rötter i den på 1700-talet 

framväxande borgerlighetens strävan efter att ”skicklighet istället 

för börd skulle bestämma (manliga) individers rätt till avancemang”. 

Wold visar att akademin tillåtit betydande undantag från de 

meritokratiska principerna vad gäller kön, men menar att detta inte 

väckt någon större uppmärksamhet då det främst varit kvinnor som 

18

drabbats och förbigåtts av män med sämre meriter men som ändå 

bedöms vara bättre lämpade för en viss tjänst. Wold menar att 

meritokrati, det vill säga att tjänster och platser på utbildningar 

fördelas efter sökandes meriter, är särskilt viktig för ickeprivilegierade 

grupper som exempelvis arbetarklassen, kvinnor och invandrare 

(Wold 2002). 

Maria Törnqvist: Könspolitik på gränsen. Debatten om varannan 

damernas och Thamprofessurerna. Stockholms universitet, 2004. 

Datamaterial: De offentliga debatterna om könskvotering inom 

det partipolitiska systemet (varannan damernas) och positiv särbehandling 

vid tillsättningen av de så kallade Thamprofessurerna. 

Sociologen Maria Törnqvist utför i sin avhandling, Könspolitik på 

gränsen. Debatten om varannan damernas och Thamprofessurerna, 

Stockholms universitet, en diskursanalys av den svenska könspolitikens 

former, gränser och möjlighetsvillkor såsom de blivit synliga 

i de offentliga debatterna om könskvotering inom det partipolitiska 

systemet och positiv särbehandling vid tillsättningen av de så kallade 

Thamprofessurerna. Törnqvists avhandling fokuserar på hur 

förhållandet mellan könen kan anta en politisk form i relation till 

en viss fråga (kvinnorepresentationsfrågan och kvoteringsstrategin), 

en viss tidpunkt (svenskt 1990-tal) och två specifika samhällsfält 

(den parlamentariska politiken och akademin) (Törnqvist 2006:19- 

20). Törnqvist intresserar sig särskilt för hur det kommer sig att två 

likartade förslag mottas på så skilda sätt. En förklaring till detta 

finner hon i föreställningen inom den akademiska kulturen om en 

meritokratisk rättviseprincip och en vetenskap ren från kön. Det är 

enligt Törnqvist ingen enkel sak att överträda de meritokratiska 

spelreglerna med hänvisning till politiska eller demokratiska 

värden, som exempelvis jämställdhet, eftersom det inom akademin 

inte finns någon högre stående princip än vetenskapen (s. 173, 225). 

Kritikerna till Thamprofessurerna såg åtgärden som ett hinder 

för idealet om en ren vetenskaps- och rättviseordning (s. 190). 

Samtidigt menar Törnqvist att kvoteringsförslag som syftar till att 

öka andelen män inom en kvinnodominerad sektor istället antas 

höja verksamhetens status och göra den mer konkurrenskraftig då 

sådan kvotering förstås tillföra mer kompetens, inte mer kön. Med 

Törnqvist: ”Att tillföra män kan till och med vara ett sätt att befria 

en verksamhet från kön. Att öka andelen kvinnliga professorer med 

19

hjälp av en särbehandlingsprincip begripliggörs däremot snarast 

som ett sätt att tillföra kön till en annars könsneutral verksamhet” 

(s. 182). Med referens till Simone De Beauvoir, Joan Scott och 

Maud Eduards menar Maria Törnqvist att detta kan tolkas som att 

”män inte kan fungera som ett hot mot sig själva därför att de inte 

existerar som kön. Den akademiska mannen är en individ utan 

könstillhörighet” (s. 183). Törnqvist visar således att kvinnor 

sticker ut i akademins föreställt könsneutrala kultur, eftersom 

kvinnor till skillnad från män aldrig kan förstås som könsneutrala. 

Malin Henriksson, Maria Jansson, Ulrika Thomsson, Maria 

Wendt och Cecilia Åse har använt sig av minnesarbete för att 

närma sig en förståelse av sina erfarenheter som kvinnor i akademin. 

I ”I vetenskapens namn: Ett minnesarbete” publicerad i Kvinnovetenskaplig 

tidskrift år 2000, visar författarna hur deras erfarenheter 

av att delta i forskarutbildningens introduktionsseminarier 

ger uttryck för att idealet om en ren vetenskap och ett köns- och 

maktneutralt universitet är en illusion (Henriksson, Jansson, 

Thomsson, Wendt och Åse 2000:6-7,19–20). 1 Författarna menar att 

kön och vetenskap på ett invecklat sätt flätas samman under seminarierna. 

Konstruktionen av kvinnlighet och vetenskap tycks motsäga 

varandra och när kvinnor gör anspråk på forskarpositionen 

och den subjektsstatus som medföljer ”utmanas den ordning som 

säger att kvinnor ska vara underordnande och tillgängliga som 

objekt för män eller bekräfta männens subjektsposition. […] 

Kvinnliga akademikers försök att vara forskarsubjekt är ett potentiellt 

hot som måste avvärjas” (s. 20). 

Mona Eliasson beskriver i en artikel från 2004, ”Genus i akademin 

– om motstånd mot förändring” i Socialt perspektiv, akademin 

som en av de samhällsinstitutioner som har bjudit starkast motstånd 

mot inflytande från jämställdhet, feminism och genusvetenskap. 

Demokrati och kunskapskvalitet lyfts av Eliasson fram som 

centrala argument för att genusfrågor måste beaktas inom akademin. 

Eliasson menar vidare att det är vikigt att framhålla att inte 

bara vita, västerländska män bidragit till en viss vetenskaps framväxt, 

särskilt då en vidgad förståelse av vem som kan vara kunskapsproducent 

skulle kunna bidra till att uteslutna grupper känner 

sig mer inkluderade. Bilden av vem som kan ägna sig åt forskning 

och kunskapsförmedling behöver således ifrågasättas och vidgas, 

1 

Se även Maria Jansson, Maria Wendt och Cecilia Åse, (2008) Memory Work Reconsidered i 

Nordic Journal of Feminist and Gender Research, vol. 6 nr. 4, 228–240, samt Maria Jansson, 

Maria Wendt och Cecilia Åse, (2009) “Teaching Political Science through Memory Work” i 

Journal of Political Science Education 5:179–197. 

20

med avseende på kön såväl som andra kategoriseringar (Eliasson 

2004:11–14). 

Karin Widerberg, verksam vid Oslos universitet, påtalar även 

hon andra kategoriseringar än kön. I sin artikel ”Kunskapens kön – 

ett generationsperspektiv” i Kvinnovetenskaplig tidskrift nr 1/2001, 

menar Widerberg att det faktum att kvinnor ökar i antal på universiteten 

och klarar sig väl i utbildningssystemet kan osynliggöra 

”universitetets manliga doxa och traditioner” (Widerberg 2001:13). 

Kvinnor behöver inte längre gömma sina kroppar och kan inte 

längre förväntas agera eller se sig som ”outsiders within”. Ett kritiskt 

förhållningssätt till vetenskap kommer därför i allt mindre 

utsträckning att förstås i termer av kön menar Widerberg. Snarare 

är det kanske ”etnicitet som kan förväntas inta den kritiska rollen” 

(s. 13). 

Kroppslighet i akademin 

Maud Eduards lyfter fram moment av förändring under en period 

som sträcker sig från samtid och hundra år bakåt i tiden, fokuserar 

särskilt de så kallade Tham-professurerna, och gör nedslag i den 

idétradition som konstruerat kvinnokroppen som ett avvikande 

element i produktionen av kunskap. Med utgångspunkt häri 

formuleras frågor om vem som får ta plats i akademin och på vilka 

villkor, om vem som får tala i den vetenskapliga gemenskapens 

namn och om vilken kunskap som betraktas som legitim (Eduards 

2007:9, 188–189). 

Akademin kopplas med Eduards till nation (svenskhet) och 

kroppslighet. Eduards pekar på en föreställning om att kunskapsproduktionen 

ska gynna nationen, och benämner vidare akademin 

som en sorts nation i nationen där ”svenska män har […] iklätt sig 

uppdraget att vidmakthålla (kropps)ordningen” (s. 188). Akademin 

beskrivs som historiskt präglad av en dikotomi mellan kropp och 

intellekt. Eduards menar vidare att föreställningen om kvinnor som 

i första hand lämpade för reproduktiva uppgifter, och således inte 

lämpade för utbildning och kunskap, utgör en stark västerländsk 

tradition (s. 189). Män tillskrivs förmågan till ett vetande ”som 

självklart står över kropp och natur” medan ”[kvinnor] som vill 

uppnå rationell kunskap måste […] kämpa för att överskrida sina 

kroppsliga funktioner” (s. 191). Med Eduards har vetenskaplig 

kompetens ”en tydlig men dold kroppspolitisk komponent. Kvinnor, 

avbildade som uttryck för kön och kropp, utsätts för andra 

21

edömningar än män” (s. 193). Eduards menar vidare att föreställningen 

om en ”ren” vetenskap bortom kön, klass, ras och sexuell 

läggning är farlig då den förutsätter självständiga, ”rena” kroppar 

som kan utföra en sådan vetenskap (s. 233). 2 

Det akademiska rummet blir i Anna Wahl et al föremål för analys 

i såväl symbolisk som konkret mening. Den konkreta förståelsen 

syftar delvis till den fysiska miljön. Även denna är enligt författarna 

anpassad efter vissa kroppar, exempelvis tolkas den stora 

katedern som skapar ett avstånd mellan föreläsare och studenter 

som könad, då den ”kräver en fysiskt stor kropp, en manskropp, 

som också får symbolisk auktoritet i rummet” (Wahl et al 2008:17, 

115). Den rumsliga benämningen kan också fungera i en mer 

symbolisk mening, där den akademiska kontexten och kulturen i 

vidare bemärkelse åsyftas (s. 115). Författarna synliggör den ömsesidiga 

processen och relationen mellan de akademiska rummen och 

de kroppar som verkar inom dem. Kroppen skapas med författarna 

i rummet, och rummets konstruktion påverkas i sin tur av att vissa 

kroppar görs normala och andra avvikande. I detta ligger enligt 

författarna förändringspotential då ”den etablerade ordningen 

befinner sig i en konstant rörelse” (s. 78). 

Wahl et al menar vidare att det i det akademiska rummet finns 

en förväntan på att kvinnor (som positionerar sig inom ett feministiskt 

forskningsfält) också ska vara tillgängliga, finnas till hands 

och ge omsorg. Enligt författarna har en premiss för kvinnors 

inträde i akademin varit att de ska verka tillsammans med män, 

snarare än med varandra. Detta ses av författarna som ett uttryck 

för den heteronormativa ordning som präglar akademin, inom 

vilken kvinnor måste förhålla sig till krav på heterosexuell tillgänglighet 

(s. 80, 91, 122). Maud Eduards menar att ”den bäst tolererade 

kvinnan i akademin borde vara den som både frigjort sig från sin 

eventuella lojalitet med andra kvinnor […] och som avstår från att 

bedriva könsproblematiserande forskning”, då en sådan kvinna kan 

förstås som ”könsneutral i dubbel bemärkelse” vilket i praktiken 

betyder ”lojalitet med rådande könsnormer” (Eduards 2007:216, 

kursiv i original). Med Wahl et al tillhandahåller det ”påstått könsneutrala 

vetenskapssamhället […] inga könsneutrala positioner, 

2 

Vid 6th European Conference on Gender Equality in Higher Education, 

Stockholm, augusti 2009, höll Maud Eduards ett anförande under rubriken 

“Feminist Interventions, Gender Equality and Academic Resistance – A 

Swedish Political History” (publiceras senare). Om denna konferens, se 

http://www.jamstkom.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=13405 

22

vilket forskning om kvinnors villkor i akademin visar” (Wahl et al 

2008:119). 

Jeff Hearn, verksam bland annat vid Linköpings universitet, har 

författat skriften What have men got to do with excellence in science 

and academia? som ingår i serien Publications in Gender Studies 

som publiceras av Kvinnovetenskapligt forum vid Umeå universitet. 

I artikeln utreder Hearn samhällsvetenskapliga perspektiv på 

män och maskuliniteter, män och maskuliniteter i vetenskap och 

akademiska institutioner samt vilka konsekvenser könandet av män 

får på vetenskap. Akademin beskrivs som en manligt könad organisation 

och som en kontext i vilken olika maskuliniteter produceras 

och reproduceras. Enligt Hearn ökar sannolikheten för att en organisation 

ska uppfattas som könsneutral ju mer mansdominerad och 

homosocial organisationen är. Hearn utgår från ett kritiskt perspektiv 

på män och manliga praktiker, och menar att det är av stor 

vikt att granska den egna organisationen (Hearn 2005:5-7, 13–15). 

Därtill menar Hearn att det är nödvändigt att förändra män och 

mäns positioner inom universiteten och universitetskulturerna för 

att kvinnors positioner och de könade universitetskulturerna ska 

förändras. Mäns kulturer inom akademin måste vara öppna för 

granskning, diskussion, kritik och förändring (s. 17, 21). Hearn 

betonar också kunskapsproduktion som könad och menar att en 

viktig del i att minska orättvisor mellan könen inom akademin är 

att förändra det akademiska innehållet: ”Gender equality is not 

only about structures and procedures but also the content of 

teaching and research, and deconstruction of non-gendered mainstreams” 

(s. 20). 

Institutionellt motstånd 

Genusforskning/feministisk forskning avhandlas som nämnt inte i 

denna rapport, men enligt Anna Wahl et al kan feministisk forskning 

förstås som en form av institutionellt motstånd genom ett 

ifrågasättande av akademins organisering och innehåll (Wahl et al 

2008:124). Wahl et al utgår från egna erfarenheter och beskriver sig 

själva som både empiri och forskningssubjekt. Metoden, minnesarbete, 

kan placeras inom ett feministiskt forskningsfält där forskarens 

position synliggörs och betraktas som relevant i relation till 

studien. Forskarna har så detaljerat som möjligt beskrivit erfarenheter 

av feministisk kunskapsförmedling för att sedan analysera 

desamma. Forskarna söker uppnå en analytisk distans och en för- 

23

ståelse av sig själva som empiri genom att förhålla sig till subjektet i 

de egna berättelserna som ”F”. ”F” betecknar ”feministen”, ett 

kollektivt subjekt i den akademiska kontexten (s. 139–143). Situationer 

då föreställningen om könsneutralitet utmanas fokuseras 

särskilt, nämligen situationer där F ”bryter mot ordningen genom 

att förmedla kunskap om kön på en könsneutral arena” (s. 82). 

Författarna har ett tydligt maktperspektiv i sin analys och menar 

att förhandlingar om kunskapsanspråk är maktkamper (s. 85). 


Sammanfattningsvis kan sägas att en stor del av forskningen inom 

detta fält fokuserar spänningen mellan akademins hierarkiska och 

mansdominerade kultur, och föreställningen om akademin som ett 

könsneutralt rum där objektivitet, vetenskap och meritokrati råder. 

Vidare problematiseras kroppslighet i förhållande till akademin. 

Kvinnor beskrivs konnotera till kön och kropp, varför de utsätts 

för andra bedömningar än män som konstrueras som könsneutrala. 

Akademin förstås också som präglad av en heteronormativ ordning, 

inom vilken kvinnor måste förhålla sig till krav på heterosexuell 

tillgänglighet. Samtidigt påtalas förändringspotentialen i 

kvinnors närvaro inom akademin och i produktionen av feministisk 

forskning. 

I detta ligger en i stort outforskad maktparadox där aktörskap 

ställs mot underordning. Å ena sidan har ett flertal feministiska 

forskare och ett antal feministiska professorer kommit till inom 

svensk högskola under de senaste tio till femton åren. Det finns 

center för genusvetenskap vid alla svenska universitet, det skrivs 

genusvetenskapliga avhandlingar och det publiceras en mängd nya 

genusvetenskapliga tidskrifter och artiklar med genusteoretiska 

perspektiv. Å andra sidan visar forskningen att akademin fortfarande 

utgör en mansdominerad organisation i vilken kvinnor 

underordnas, förkroppsligas och misskänns som kunskapsproducenter. 

Empirisk forskning på institutionsnivå kan bidra till 

en bättre förståelse för spänningen mellan aktörskap och underordning 

inom akademin, och för den förändring som ägt rum inom 

akademin de senaste tio till femton åren. I nästa kapitel sammanfattas 

forskningen på området. 

Vidare saknas generellt sett intersektionella analyser av akademins 

kultur och normer. Intersektionella perspektiv kan synliggöra 

hur kön, klass, sexualitet och ras/etnicitet samverkar och skapas i 

24

processer som omfattar varandra, och kan därmed också synliggöra 

den utsatthet och diskriminering som skapas i intersektionerna 

mellan exempelvis kön och ras/etnicitet. Det finns också ett stort 

behov av forskning som ur ett genusperspektiv studerar betydelsen 

av nya organisations- och managementstrukturer, och det växande 

ekonomiska nyttotänkandet inom högskolor och universitet. 

25

2 Empirisk forskning om 

institutionskulturer 

I detta kapitel behandlas svensk empirisk forskning om institutionskulturer. 

Det rör sig främst om forskning som använder interaktiva 

metoder såsom intervjuer och deltagandeobservationer. 

Inom detta fält finns en större variation beträffande perspektiv och 

utgångspunkter än inom forskningen om akademins kultur och 

normer. För att undvika förenklande paralleller är den forskning 

som omnämns i förevarande kapitel därför inte kategoriserad i 

olika avsnitt. 

Paula Mählck undersöker i sin artikel ”The Symbolic Order of 

Gender in Academic Workplace. Ways of Reproducing Gender in 

Equality within the Discourse of Equality”, hur orättvisor mellan 

könen (”gender inequality”) produceras inom ramen för jämställdhetsdiskursen 

vid svenska universitet. Mer specifikt fokuseras ”the 

production and reproduction of the symbolic order of gender at 

different levels in the academic workplace”. Utgångspunkten är att 

genusrelationer existerar inom de övergripande diskurser om 

genus, makt, vetenskap och jämlikhet som verkar inom akademin 

och i samhället i stort. Två institutioner för samma område inom 

biologi vid två svenska universitet studeras utifrån ett socialkonstruktivistiskt 

perspektiv som antar att mening kring kropp, 

kön och sexualitet skapas genom språk, handlingar och symboler. 

Makt är också en central del av Mählcks förståelse av kön, då kvinnor 

och femininitet antas underordnas män och maskulinitet. 

Faktorer som klass och ras betonas också. Undersökningen har 

genomförts genom tolv intervjuer, dels med seniora forskare, dels 

med nydisputerade forskare (Mählck 2003:81–84). 

Kvinnor som gör anspråk på den professionella arenan är enligt 

Mählck fortfarande symboliskt kopplade till hemmets sfär. Hemmets 

könsordning har överförts till den offentliga sfären, ett fenomen 

som brukar beskrivas som en ”dual presence”, en samtidig 

27

närvaro i det privata och i det offentliga, i hemmet och på arbetsplatsen, 

i det personliga och det politiska. Det utgör ett brott mot 

den symboliska ordningen när kvinnor träder in i det offentliga 

organisationslivet och med referens till Silvia Gherardi beskriver 

Mählck hur kvinnor kan rätta till detta ordningsbrott genom att 

exempelvis ifrågasätta sin egen kompetens eller be om ursäkt för 

sina initiativ (s. 83–84). 

Mählcks analys visar att de intervjuade forskarna var angelägna 

om att tala inom den dominerande jämställdhetsdiskursen, samtidigt 

som de i sitt tal om skillnader mellan könen i den akademiska 

karriären reproducerade hierarkin mellan könen, om än på ett 

subtilt sätt. Ett exempel på detta är exkluderande praktiker som 

konstruerar kvinnor som problematiska eller avvikande. Könsskillnader 

i karriären gjordes till frågor av individuell karaktär, till 

exempel genom att processer utanför akademin fokuseras, såsom 

ickejämställdhet inom familjer. Vidare existerade olika former av 

paternalism parallellt med diskursen om jämställdhet. Mählck 

menar att det framstår som mer tilltalande för de intervjuade 

forskarna att internalisera dominerande föreställningar om kön, 

snarare än att ifrågasätta dem. På så vis lyckas de reproducera den 

symboliska könsordningen inom akademin och samtidigt tala inom 

jämställdhetsdiskursen (s. 93). 

Skillnader mellan könen på grund av ickejämställdhet i karriären 

konstrueras som något som finns utanför de svenska universitetens 

norm om jämställdhet. Ickejämställdhet blir därmed något 

onormalt eller något som förekommer på andra institutioner eller 

universitet. Mählck menar att det är svårt att undvika görandet av 

kön eftersom det är en så central del av hur vi kategoriserar och 

förstår vår tillvaro. För att kunna sluta producera och reproducera 

hierarkiska relationer mellan femininiteter och maskuliniteter 

måste vi närmare undersöka hur vi skapar och upprätthåller det 

symboliska ordnandet av kön som en del av vårt begripliggörande 

av olika situationer och förhållanden i det dagliga akademiska 

arbetslivet (s. 93). 

28

Anna T. Danielsson: Doing Physics – Doing Gender. An Exploration 

of Physics Students Identity Constitution in the Context of 

Laboratory Work, Uppsala universitet 2009. Data: Intervjuer 

med 13 studenter från grundutbildningen på fysikprogrammet i 

Uppsala, samt med nio doktorander och studenter på mastersnivå. 

Se även Anna T. Danielsson: The gendered doing physics: A 

conceptual framework and it’s application for exploring undergraduate 

physics students’ identity formation in relation to laboratory 

works, Uppsala universitet 2007. 

Anna T. Danielsson fokuserar en specifik kultur inom den akademiska 

kulturen, nämligen fysik som vetenskapsdisciplin, och 

undersöker i såväl sin licentiat- som doktorsavhandling, den senare 

med titeln Doing Physics – Doing Gender. An Exploration of Physics 

Students Identity Constitution in the Context of Laboratory Work, 

vid Uppsala universitet från 2007 och 2009 hur fysikstudenter lär 

sig att bli fysiker och hur denna process kan förstås som könad. 

Dessa frågor undersöks i relation till studenternas deltagande i 

laboratoriearbete och i relation till universitetets kulturella normer. 

För att kunna analysera studenternas samtidiga ”görande av kön” 

och ”görande av fysik” kombinerar Danielsson poststrukturalistiska 

teorier om kön med situerad lärandeteori (Danielsson 

2007:32-34, 50–51, 2009:2, 44, 52). Danielsson menar att lärande 

kan förstås som konstituerande av en identitet. Samtidigt som studenterna 

lär sig ämnet fysik lär de sig också att bli fysiker, att delta 

i fysikvetenskapens kultur (2007:26, 2009:9). Licentiatavhandlingen 

bygger på intervjuer med 13 studenter från grundutbildningen 

på fysikprogrammet vid Uppsala universitet. Dessa intervjuer 

utgör en del av empirin i doktorsavhandlingen, vilken utöver 

detta material också bygger på intervjuer med nio doktorander och 

studenter på mastersnivå (2007:62-62, 2009:86). 

Ett framträdande tema i materialet vad gäller studenternas 

”görande av kön” är konstruerandet av könsneutralitet, i fråga om 

fysik som disciplin såväl som akademin i stort. Informanterna 

betonade individuella egenskaper och förmågor som avgörande för 

akademisk framgång, och bortsåg därmed från strukturella faktorer. 

Detta måste enligt Danielsson förstås mot bakgrund av fysikens 

ideal om objektivitet, akademiska diskurser om individualitet 

och meritokrati, och den svenska jämställdhetsdiskursen. En annan 

förklaring kan vara en rädsla för att ett benämnande av problem 

29

kopplade till kön riskerar att bekräfta föreställningar om att kvinnor 

inte är kapabla att lyckas inom fysik (2009:207–208). 

Danielsson konstruerar två diskursiva modeller, ”the analytical 

physics student” och ”the practical physics student” som återspeglar 

olika aspekter av studenternas ”görande av fysik”, en process 

som också innefattar ”görande av kön” och ”görande av klass”. I 

den första modellen överlappas maskulina normer kopplade till 

fysik, såsom rationalitet och matematisk förmåga, av egenskaper 

som konnoterar till femininitet, som att vara ordningsam, grundlig 

och följa regler. Flera av de kvinnliga studenterna kunde förhandla 

en underordnad traditionell fysikstudent-femininitet, exempelvis 

att positioneras som sekreterare i laboratoriearbetet, genom att 

göra anspråk på den analytiska identiteten (2009:205–207). 

Danielsson visar således på en koppling mellan femininitet och 

matematik, och därmed också på att vad som förstås som feminint 

eller maskulint varierar beroende på social kontext (2007:116). 

Anneli Andersson: ”Vi blev antagligen för många” 

Könskränkande behandling i akademisk miljö. Doktorsavhandling 

nr. 130, Företagsekonomiska institutionen, Uppsala 

universitet 2007. Data: Sammanfattning av fallverksamhet under 

tre år som jämställdhetshandläggare vid ett lärosäte för högre 

utbildning, samt intervjuer med offer för könskränkande 

behandling 

Anneli Andersson anlägger ett organisationsteoretiskt feministiskt 

perspektiv på akademins organisation och kultur. Avhandlingens 

syfte är att empiriskt och teoretiskt förstå könskränkande behandling, 

samt att formulera en modell med praktisk relevans för förståelse 

av sådan behandling. Studien består av två delstudier, varav en 

är en sammanfattning av fallverksamheten under Anderssons tre år 

som jämställdhetshandläggare. Sammanfattningen är formulerad 

som ett typfall med syfte att ge en kvantitativ och övergripande 

beskrivning av strukturer och strukturellt motstånd i den miljö där 

könskränkande behandling uppstår. Med utgångspunkt i denna 

sammanfattning har en modell för analys av könskränkande 

behandling utformats, vilken sedan tillämpats på empirin i den 

andra delstudien, nämligen fyra djupintervjuer med offer för 

könskränkande behandling (Andersson 2007:7, 20–22, 24, 33–39). 

Anderssons avhandling behandlas vidare under avsnittet om 

sexuella trakasserier och könskränkande behandling. 

30

Enligt Andersson kan den akademiska kulturen förstås som en 

koopteringskultur. Med referens till Gerd Lindgren beskriver 

Andersson koopteringskulturens benägenhet att vid anställningar 

upprätthålla en homogen kultur genom att exkludera avvikare. Till 

formella krav för inkludering läggs således informella krav, exempelvis 

på viss köns-, klass- eller etnisk tillhörighet. Enligt Andersson 

inkluderas inte kvinnor i ”den akademiska organisationens 

hegemoniska […] maskulinitet” per automatik, istället måste de 

”förtjäna sin plats på kulturens villkor för att koopteras in i kulturen 

och bli en del av den” (s. 40). 

I en artikel i Kulturella perspektiv från 2006, ”Äntligen hemma? 

Kvinnliga forskares skapande av kön och tillhörighet i akademin 

genom kläder”, utvecklar Gunilla Carstensen ett tema som blev 

tydligt i det intervjumaterial som ligger till grund för hennes 

avhandling, nämligen hur kvinnorna tänkte kring kläder och vilken 

symbolik som kom att uttryckas genom kläder. Fokus i artikeln är 

hur tillhörighet skapas i relation till kön, sexualitet och forskarpositionen 

(Carstensen 2006b:16). Informanterna uttrycker vikten 

av att både presenterna sig själva som seriösa och feminina, exempelvis 

genom att bära en kavaj med en tight eller urringad tröja 

under. Det seriösa implicerar för att tala med Carstensen maskulinitet, 

men omtalas i könsneutrala termer. Det icke-seriösa blir 

samtidigt feminint, kvinnligt och med explicita kopplingar till kön. 

Carstensen menar att ”det skapas ett hänvisningssammanhang 

mellan professionalitet/forskarrollen och maskulinitet. En ordning 

som samtidigt kommer att överordnas symboler som förknippas 

med femininitet” (s. 17, kursiv i original). 

I den akademiska kulturen är föreställningar om att kön och 

sexualitet är irrelevant påtagliga, samtidigt som vikten av att se ut 

och klä sig rätt visar på att föreställningar om kön och sexualitet i 

hög grad är närvarande i forskarskapandet. Carstensen menar att 

forskaridealet konnoterar till manlighet men skrivs fram som 

könsneutralt, varför symboler kopplade till kvinnlighet kommer att 

formuleras som problem (s. 22). 

I boken Akademisk kultur. Vetenskapsmiljöer i kulturanalytisk 

belysning, Umeå universitet finns tre kulturanalytiska studier av 

akademisk kultur genomförda av Emma Hernborg, Linda Berg och 

Helena Pettersson samlade. Jämställdhet i akademin fokuseras inte 

särskilt, men temat berörs i olika utsträckning i samtliga studier. 

Boken är redigerad av Britta Lundgren som i inledningskapitlet 

skriver att faktorer som exempelvis kön, etnicitet, klass och sexualitet 

inverkar på vem som känner sig hemma i det akademiska livet, 

31

och att de flesta genomförda studier rörande sådana faktorer varit 

av kvantitativ karaktär. Subtila och dolda kulturella processer vet vi 

mindre om menar Lundgren (Lundgren 2002:11). Genom observationer 

på Högskolan på Gotland och djupintervjuer med sex 

lärare/forskare, en studievägledare och nio studenter/doktorander 

har Emma Hernborg studerat hur några lärare och studenter skapar 

och förhåller sig till de kulturella ramverk som omger dem. Studien 

är inriktad på ämnet arkeologi och särskilt intresserad är Hernborg 

av varför vissa människor känner sig hemma inom akademin medan 

andra upplever ett utanförskap (s. 21). Kön utgör inget särskilt 

fokus för studien, dock konstateras att dolda kulturella skeenden 

sitter i väggarna i akademin, och att dessa påverkar symbolspråket, 

förekomsten av traditioner och viljan respektive oviljan till förändring. 

Hernborg menar att en del av förklaringen till social snedrekrytering 

och andelen kvinnor på akademiska poster måste sökas 

i kulturella faktorer av detta slag (s. 71). 

Linda Bergs studie syftar till att ”synliggöra ett lärosätes självpresentation, 

en disciplinkultur och fyra identitetskonstruerande 

aspekter (region, industriell anknytning, kön och etnicitet) vilka 

präglar en akademi och dess medlemmar” (s. 76–77). Med fokus på 

institutionen för kemi och metallurgi har Berg under en månad 

genomfört fältarbete på Luleå tekniska universitet, samt studerat 

skriftligt material som presenterar universitetet. Universitetet 

arbetar för att öka andelen kvinnor på högre positioner. Detta 

tolkas som att jämställdhetsretorik används som ett led i lärosätets 

profilering, dock menar Berg att ekonomiska faktorer till stor del 

ligger bakom arbetet för jämnare könsfördelning då kvinnor föreställs 

vara en homogen grupp som kan bidra med särskilda förmågor. 

Samtidigt visar Berg att det till synes könlösa ingenjörsidealet 

i själva verket är manligt könat. (s. 77, 124–126, 131–132). 

Helena Pettersson studerar vetenskapliga miljöer och akademisk 

identitet hos studenter, forskningsassistenter och doktorander i 

företagsekonomi vid Jönköpings Internationella Handelshögskola. 

Pettersson har genomfört empiriska studier i form av intervjuer, 

observationer, deltagandeobservationer och textanalys. Pettersson 

företar inte några omfattande diskussioner om jämställdhet i akademin 

men temat blir aktuellt i vissa sammanhang, exempelvis 

påtalar flera kvinnliga doktorander svårigheten i att forska och 

samtidigt ha familj med barn, även om de inte har familj och barn, 

medan ingen av de manliga doktoranderna uttrycker en sådan oro 

(s. 143, 145, 205). 

32

Helena Pettersson: Boundaries, Believers and Bodies: A Cultural 

Analysis of a Multidisciplinary Research Community, Umeå 

universitet 2007. Data: Observationer och intervjuer med 

19 forskare vid forskningsstudion Tools for Creativity . 

Helena Petterssons avhandling Boundaries, Believers and Bodies: A 

Cultural Analysis of a Multidisciplinary Research Community, Umeå 

universitet, utgör en kulturanalys av individers erfarenheter av att 

arbeta på ett multidisciplinärt forskningsinstitut som befinner sig i 

gränslandet mellan akademi, stat och industri och bedriver forskning 

inom informations- och kommunikationsteknologi (Pettersson 

2007:13). Den arbetsplats som studerats är en så kallad ”research 

studio”, vid namn Tools for Creativity 3 , och det är forskningskulturen 

och samarbetet inom denna som är fokus för Petterssons 

analys. En utgångspunkt för avhandlingen är att den typ av forskningskultur 

som studeras skapas i förhållande till maktrelationer 

och kön. Pettersson är etnolog och har insamlat empiri genom 

observationer, utförda under sammanlagt tre år, och djupintervjuer 

med 19 informanter (s. 14, 19, 30–31). Avhandlingen diskuterar 

informanternas definitioner av begreppet ”teknologi”, och går därefter 

in i en analys av tolkningar och förhandlingar av begreppet 

”forskning”. Det är främst i denna senare del som kön blir ett 

element i analysen (s. 16, 53, 121). 

Tools for Creativity utgör ett försök att skapa en mer kreativ 

forskningsmiljö än den som traditionellt återfinns inom akademin, 

men samtidigt värderas färdigheter enligt samma meritokratiska 

principer som akademin alltid har byggt på. Helena Pettersson 

beskriver den observerade kulturen som könsblind och menar att 

såväl kvinnliga som manliga informanter initialt var ivriga att framställa 

Tools som en könsneutral plats. Samtidigt menar Pettersson, 

är teknologi en manligt könad vetenskap och kvinnor som är verksamma 

i en miljö där teknologi produceras tenderar att osynliggöras 

(s. 170, 173, 191). Forskning och teknologi beskrivs som 

fenomen som förstås som rationella, neutrala och objektiva, och 

Pettersson menar att idealet om objektivitet i forskning och i 

forskningsmiljöer kan överlappa varandra. Skapandet av forskningsideal 

och av forskare är enligt Pettersson uttryck för en pro- 

3 

Tools for Creativity skapades för att förbättra samspel och kommunikation mellan 

individer, grupper och organisationer genom ett innovativt användande av konst och 

teknologi, varför inte enbart forskare arbetar på Tools utan även yrken som grafisk designer 

och konstnär finns representerade bland medarbetarna. Även andra yrken än forskare finns 

därmed representerade bland informanterna. Se s. 20, 34–35 

33

cess där betydelsen av olika värden och definitioner av förmågor 

hela tiden förhandlas. I denna process spelar kön en viktig roll 

(s. 169). 

De kvinnliga informanterna gav uttryck för en spänning mellan 

att agera utifrån sin utbildning och sina förmågor och meriter och 

samtidigt uppfattas som kvinna. Pettersson menar att detta handlar 

om forskarvärlden i allmänhet och inte bara om Tools (s. 174–175); 

”Accept or disappear, adapt or vanish, win or lose. It is important 

to not disturb the present order” (s. 176). 

Liisa Husu menar i sin rapport för Högskoleverket från 2005, 

Dold könsdiskriminering på akademiska arenor – osynligt, synligt, 

subtilt, att de nordiska länderna, även om de varit förhållandevis 

tidigt ute med jämställdhet, fortfarande har ickejämställda akademiska 

organisationer. Husu frågar sig varför det inte skett större 

förändringar och hur ojämställdheten reproduceras. Studien utgår 

bland annat från brev och intervjuer med kvinnliga akademiker i 

Finland, ett material som ingår i Husus avhandling, och visar att 

diskrimineringen av kvinnor ”ibland är synlig, men oftare osynlig 

och subtil” (Husu 2005:7, 15). Den osynliga och subtila diskrimineringen 

måste enligt Husu förstås som processer, snarare än som 

enstaka och oskyldiga företeelser. Husu menar att kvinnliga 

akademiker har utvecklat strategier för att överleva i det akademiska 

systemet, exempelvis kan de försöka välja ”passande” kläder 

och tala med ”lämplig” röst. Dessa strategier är både energi- och 

tidskrävande (s. 7). 


Forskningen inom detta fält visar att den egna institutionen eller 

forskningsmiljön ofta framställs som könsneutral och jämställd, 

samtidigt som analyser visar att kvinnor och män existerar i dessa 

kontexter på skilda villkor. Forskarpositionen och forskaridealet 

konnoterar till manlighet varför kvinnor på olika sätt görs 

avvikande och problematiska i sammanhanget. Det finns dock 

också forskning som visar hur kvinnliga studenter lyckas göra 

anspråk på högt rankade analytiska identiteter som fysikstuderande. 

Återigen blir spänningen mellan aktörskap och underordning, 

som diskuteras i avsnittet om forskningsluckor i kapitel 1, 

central. Som nämns i kapitel 1 kan empirisk forskning på institutionsnivå 

bidra till en bättre förståelse för spänningen mellan 

aktörskap och underordning inom akademin, och för den föränd- 

34

ing som har ägt rum inom akademin de senaste tio till femton 

åren. Inom detta fält saknas komparativ forskning om institutionskulturer. 

Vi vet lite om konsekvenserna av jämställdhetsarbetet på universitet 

och högskolor, särskilt på längre sikt, och forskning om jämställdhetspolitikens 

verkan skulle med fördel genomföras genom 

komparativa studier där olika institutioner eller fakulteter jämförs. 

Vidare finns behov av intersektionella perspektiv, vilket också diskuteras 

i avsnittet om forskningsluckor i kapitel 1, och perspektiv 

som intar ett kritiskt förhållningssätt till män och maskuliniteter, 

så kallad kritisk mansforskning. 

35

3 Forskning om sexuella 

trakasserier och könskränkande 

behandling 

Detta kapitel behandlar svensk forskning om sexuella trakasserier 

och könskränkande behandling. Sexuella trakasserier och 

könskränkande behandling begripliggörs på skilda sätt av olika 

forskare, och för att undvika förenklande paralleller är den forskning 

som omnämns i förevarande kapitel inte kategoriserad i olika 

avsnitt. 

Fredrik Bondestam utgår i sin artikel, ”Signing Up for the Status 

Quo? Semiological Analyses of Sexual Harassment in Higher Education 

– A Swedish Example” i Higher Education in Europe från 

2004, från ett semiologiskt perspektiv och analyserar hur språk 

används och hur olika tecken relaterar till varandra i kunskapsproduktionen 

kring sexuella trakasserier. Det är således genom 

språket som sexuella trakasserier får mening. Den empiri som 

Bondestam utgår från består av policydokument, rättsliga dokument, 

forskningsrapporter om sexuella trakasserier samt 14 intervjuer 

med jämställdhetshandläggare vid ett svenskt universitet. 

De undersökningar om sexuella trakasserier som genomförts vid 

svenska universitet utreder enligt Bondestam främst förekomst och 

omfattning vid det aktuella lärosätet, snarare än att fokusera frågor 

om prevention och stabilitet. Därtill har föreställningen om att 

sexuella trakasserier främst utgör ett slags fysiskt våld blivit en 

norm i Sverige. Bondestam menar att de diskussioner som förs 

kring sexuella trakasserier inom akademin bygger på en mängd förgivet-tagna 

föreställningar som sällan eller aldrig problematiseras. 

De processer genom vilka sexuella trakasserier legitimeras ignoreras 

också. Frågor om sexuella trakasserier i en viss kontext formuleras 

alltid utifrån en redan producerad kunskap om fenomenet i 

fråga. Med Bondestam: ”when questions such as ”What is sexual 

37

harassment?” or ”Does sexual harassment exist?” are posed in different 

settings, they always already imply a discursively mediated 

knowledge on the object in question” (Bondestam 2004b:133, 134). 

Sexuella trakasserier uppkom som begrepp i Sverige under tidigt 

1980-tal, och begreppet blev så småningom genom en betydande 

produktion och konsumtion av texter, som exempelvis rapporter, 

statliga direktiv, och lagtexter om sexuella trakasserier, en ”lingvistisk 

institution” inom den svenska akademin. Ett flertal undersökningar 

som skulle belysa fenomenets omfattning initierades. Att 

studera förekomsten, antalet upplevelser, av sexuella trakasserier 

bygger enligt Bondestam på och reproducerar antaganden om att 

sexuella trakasserier är något mätbart som vi kan ställa frågor om, 

och som existerar bortom språket (s. 136–138). 

En diskursanalys av intervjuerna med jämställdhetshandläggarna 

visar att språkanvändningen kring sexuella trakasserier tenderar att 

reproducera redan givna tolkningar. Handläggarna har en bestämd 

uppfattning om vad sexuella trakasserier är och talar om detta som 

någonting som existerar på andra avdelningar än den egna, samtidigt 

som de beskriver händelser på den egna avdelningen som faller 

inom ramen för den juridiska definitionen av sexuella trakasserier. 

Bondestam menar att sexuella trakasserier istället måste förstås 

som ett tecken satt i ständig förändring. Erfarenheter av obehag, 

olust, osynliggörande och förlöjligande kan ogiltiggöra bestämda 

och snäva föreställningar om sexuella trakasserier som en i första 

hand kroppslig upplevelse, och underminera tecknets stabilitet för 

att på så vis genomdriva påtaglig förändring. (ss. 140–143). 

Gunilla Carstensen: Sexuella trakasserier finns nog i en annan 

värld. Konstruktioner av ett (o)giltigt problem i akademin, Uppsala 

universitet 2004. Data: Intervjuer med 15 kvinnliga doktorander 

vid två svenska universitet. Se även Gunilla Carstensen: 

”Äntligen hemma? Kvinnliga forskares skapande av kön och 

tillhörighet i akademin genom kläder” i Kulturella perspektiv, 

nr 1, 2006 

Gunilla Carstensen använder sig i sin avhandling av sexuella trakasserier 

som ”ett perspektiv på hur kön, heterosexualitet, jämställdhet, 

forskarpositionen skapas och formas i förhållande till det 

akademiska sammanhanget” (Carstensen 2004:25, kursiv i original). 

Genom frågor om hur det vi uppfattar som subtilt och outtalat 

konstrueras, och utifrån vilka föreställningar vi förstår och definierar 

38

ett övergrepp som grovt eller icke-grovt försöker Carstensen begripliggöra 

skapandet av det subtila. Avhandlingen fokuserar 

kontexter där olika handlingar görs giltiga eller ogiltiga, och förstås 

som kränkande eller icke-kränkande, med syfte att skapa ”kunskap 

om och fördjupa förståelsen av hur kön och sexuella trakasserier 

görs, giltiggörs och ogiltiggörs på den akademiska arenan” (s. 25). 

Carstensen har intervjuat 15 kvinnor som är doktorander vid två 

svenska universitet. Avhandlingen utgår från ett konstruktionistiskt 

perspektiv på kön, sexualitet och organisation. Vidare antas 

att dessa formas relation till varandra, vilket Carstensen beskriver 

som ett processuellt perspektiv (s. 35–36, 51, 66). 

Gunilla Carstensen urskiljer ett mönster i att informanterna 

uttrycker att de inte upplever att de varit utsatta för sexuella trakasserier. 

Deras upplevelse grundar sig enligt Carstensen i specifika 

antaganden om vad sexuella trakasserier är och vilken typ av kvinna 

som blir trakasserad. Informanterna förhåller sig också till föreställningar 

om att vara ett trovärdigt offer. Samtidigt berättar 

informanterna om erfarenheter av sexuell uppmärksamhet och 

sexuella närmanden som inte varit önskade, välkomna eller ömsesidiga. 

För att begripliggöra denna paradox, ett å ena sidan ickefenomen 

och å andra sidan påtagligt problem, använder sig Carstensen 

av begreppen giltiggörande och ogiltiggörande (s. 166, 168). 

Med Carstensen: ”Sexuella trakasserier giltiggörs som ett problem i 

allmänhet, i betydelsen att det säkert förekommer sådana problem 

någon annanstans. […] Men det ogiltiggörs som ett närvarande och 

existerande problem i vardagen” (s. 166, kursiv i original). 

Oavsett hur ofta eller sällsynt förekommande kränkningarna är 

ogiltiggörs de enligt Carstensen, då de antingen benämns som 

engångsföreteelser eller som något som händer alla kvinnor. 

Genom att förhålla sig till vad som inte hände, men som skulle 

kunna ha hänt, blir den värsta gränsen den verkliga gränsen. Enligt 

Carstensen är det först vid krav på sexuellt umgänge och/eller 

våldtäktsförsök som sexuella trakasserier kan giltiggöras som just 

sexuella trakasserier (s. 167). Informanterna i Carstensens studie 

förhåller sig dels till ett ”kulturellt förväntat heterosexuellt interagerande”, 

och dels till ”akademins professionella ordning där kön förutsätts 

vara irrelevant” (s. 169, kursiv i original). Förekomsten av 

sexuella trakasserier kopplas av Carstensen till akademins normer 

för kollegialitet. De intervjuade kvinnorna uttryckte att det är viktigt 

att vara mån om en god kollegial stämning fri från konflikter 

och meningsskiljaktigheter, varför man inte säger ifrån till en 

kollega som agerar kränkande. Å andra sidan försöker infor- 

39

manterna förhålla sig till normer om jämställdhet och individualisering, 

och utifrån dessa hävda sina rättigheter som individer, vilket 

förutsätts vara okomplicerat. Genom detta blir ett misslyckande att 

leva upp till jämställdhetsnormerna den enskilda kvinnans misslyckande 

(s. 168). 

Fredrik Bondestam och Gunilla Carstensen utgår i sin rapport 

Från sexuella trakasserier till könskränkande processer. Om kön, 

utsatthet och normalitetens våld, från ett diskursanalytiskt perspektiv 

och från en ”feministisk-sociologisk teoribildning inom kön 

och våld, med betoning på processperspektiv” (Bondestam och 

Carstensen 2004:8). 4 Rapporten syftar till att undersöka hur 

könskränkande processer ser ut, vilka konsekvenser de får för 

arbets- och studiemiljön och vad de betyder för den som utsätts. 

Den empiri som analyserats består i nedtecknade berättelser av, och 

intervjuer med, tio kvinnor (studenter, forskare, doktorander, 

lektorer och professorer) vid Uppsala universitet som utsatts för 

könskränkningar. Därtill har även Uppsala universitets jämställdhetshandläggare 

intervjuats (s. 8, 11). 

Bondestam och Carstensen använder sig av begreppen 

könskränkningar och könskränkande processer. 5 Författarna menar 

att ”sexuella trakasserier” har kommit att omgärdas av föreställningar 

som inskränker dess tillämplighet. Detta har skett genom en 

institutionalisering och byråkratisering av fenomenet, samtidigt 

som narrativet om sexuella trakasserier endast gör det möjligt att 

förstå och rama in vissa typer av kränkningar, ofta grova sexuella 

och/eller fysiska kränkningar, som sexuella trakasserier (s. 6). Att 

tala om ”könskränkningar” snarare än om ”sexuella trakasserier” 

syftar således till att synliggöra kränkningar kopplade kön som inte 

med nödvändighet är av sexuell karaktär. ”Trakasserier” för enligt 

Bondestam och Carstensen också tankarna till upprepade handlingar 

vilket utesluter enstaka kränkningar. Vidare syftar begreppsanvändningen 

till att möjliggöra ett mer öppet förhållningssätt till 

kränkningens konsekvenser för den utsatta på längre sikt än just i 

den situation då kränkningen företas (s. 6). 

4 

Rapporten ingår i Fredrik Bondestams avhandling från 2004, En önskan att skriva abjektet. 

Analyser av akademisk jämställdhet, Uppsala universitet. 

5 

Begreppen omfattar de i Jämställdhetslagen och Likabehandlingslagen angivna betydelserna 

av ”sexuella trakasserier”, men får i någon mån ersätta desamma. ”Könskränkningar” har en 

vidare innebörd som också inkluderar ”ett processperspektiv på negativa upplevelser knutna 

till kön i arbetsplatsrelaterade miljöer och miljöer relaterade till högre studier” (Bondestam 

och Carstensen 2004:5). Kort kan könskränkningar beskrivas som ”ovälkommet 

uppträdande på grund av kön” (s. 60). 

40

Utsatthet är ett centralt begrepp i Bondestam och Carstensens 

analys. Utsatthet förstås som betecknande för ”existensvillkoren 

för de kvinnor som berättar om sina akademiska liv” och som ett 

sätt att beskriva ”den existensform varje enskild kvinna som på ett 

eller annat sätt vill ingå i det akademiska livets angelägenheter 

tvingas anamma” (s. 9, 66). När kvinnorna nedtecknar sina erfarenheter 

beskriver de pågående processer som genomsyrar hela deras 

arbetsliv eller studiemiljö och ”det subtila våldsutövandets svårgripbarhet” 

för att tala med Bondestam och Carstensen (s. 59). Det 

finns en osäkerhet och försiktighet vad gäller att peka ut vilka 

enstaka händelser som varit könskränkningar. En del av de 

beskrivna upplevelserna kopplas inte heller direkt till kön. Först i 

efterhand, utifrån en överblick över det egna akademiska livet, har 

upplevelserna förståtts som kränkande då det blir tydligt att ”varje 

enskildhet inte var tillräcklig för att betecknas, men att dessa 

enskildheter tillsammans, och därmed också var för sig, då framstår 

som könskränkande i någon mening” (s. 59). Här blir skillnaden 

mellan äldre och yngre informanter tydlig, då de senare inte har 

samma möjlighet att placera kränkningarna i ett sammanhang eftersom 

de saknar det reflexiva perspektiv som visat sig vara avgörande 

för att känna igen en situation som könskränkande (s. 59). 

Definitionerna av sexuella trakasserier framstår enligt Bondestam 

och Carstensen som bristfälliga och som alltför förhandlingsbara. 

Författarna fokuserar hur mening skapas genom olika narrativ, 

och betonar att själva kärnan i narrativet om sexuella trakasserier 

inom akademin är att ”endast ord kan förmedla en kränkning, 

ge den ett berättigande, en grund för upprättelse, och att dessa ord 

alltid redan står mot andra och andras ord” (s. 62). Vidare menar de 

att den könskränkande processen ständigt misskänns eftersom den 

utgör det normala, ”en alltid redan konstituerad normalitet, en 

akademisk könsvåldsstruktur i skenet av det vardagliga – normalitetens 

våld” (s. 65). Enskilda mäns frihet, godtycklighet och position 

premieras på bekostnad av alla kvinnliga studenter och doktorander 

som verkar i dessa mäns närhet (s. 66). 

Anneli Andersson studerar i sin avhandling, ”Vi blev antagligen 

för många” Könskränkande behandling i akademisk miljö, se kap. 2 

könskränkande behandling utifrån ett organisationsteoretiskt 

feministiskt perspektiv. Andersson utgår från könskränkande 

behandling som ett strukturellt ordnande av kön där kvinnor 

underordnas män, och menar att denna hierarkiska ordning återspeglas 

på såväl individ- och samhälls-, som organisationsnivå. Då 

kvinnor utsätts för könskränkande behandling i större utsträckning 

41

och med andra konsekvenser än män, har Andersson valt att 

studera fall då kvinnor utsatts (Andersson 2007:15, 17, 163). Som 

nämns i kapitel 2 består studien av två delstudier, varav den ena är 

en sammanfattning av fallverksamheten under Anderssons tre år 

som jämställdhetshandläggare vid ett lärosäte för högre utbildning 

och den andra utgörs av fyra djupintervjuer med offer för 

könskränkande behandling. Med sammanfattningen av fallverksamheten 

som utgångspunkt har en modell för analys av 

könskränkande behandling utformats, vilken sedan tillämpats på 

empirin i den andra delstudien (s. 7, 20–22, 24, 33–39). 

Genom sitt arbete som jämställdhetshandläggare kom Andersson 

i kontakt med kvinnor som upplevde kränkningar vilka inte 

kunde förstås med hjälp av de instrument som tillhandahålls inom 

ramen för högskolornas och universitetens jämställdhetsarbete. 

Det var inte fråga om lönediskriminering eller sexuella trakasserier, 

utan om en tredje sorts situation som handlar om könskränkande 

behandling (s. 7–8, 160). Könskränkande behandling täcks i lagstiftningen 

in i förbudet mot könsdiskriminering, men är enligt 

Andersson relativt outrett. Enligt Andersson sker könskränkande 

behandling ”i den dagliga kontexten och kan pågå under många år 

men det är mycket svårt att formulera, svårt att bevisa och/eller 

göra trovärdigt eftersom det ofta saknar exempelvis kroppsliga 

uttryck och sker i det utrymme som skapas i informella strukturer” 

(s. 14). Könskränkande behandling ses av Andersson som ett i 

grunden strukturellt beteende och en motståndsyttring. Fenomenet 

kan förstås i termer av kooptering och därmed som ett 

strukturellt motstånd och som ”ett försvar av en traditionell homosocial 

manlig arena”. Med Andersson aktiveras strukturellt motstånd 

när olikheter tar för mycket plats, exempelvis när antalet 

kvinnor på viktiga positioner i en verksamhet ökar (s. 19, se även 

kapitel 2 i denna rapport). Detta resonemang illustreras också i 

avhandlingens titel: ”Vi blev antagligen för många.” 

Andersson använder sig av svensk våldsforskning, särskilt Eva 

Lundgrens teori om normaliseringsprocessen vid våld i en privat 

kontext, för att förstå könskränkande behandling i akademin. Med 

Andersson kan könskränkande behandling beskrivas som ”uttryck 

för maktverktyg med både fysisk och psykisk misshandel som viktiga 

delkomponenter” (s. 56, se även s. 57, 127 och 161). De beteenden 

som Lundgren identifierat i en privat våldsprocess förekommer 

också i en offentlig kontext på arbetsplatser, i detta fall 

inom akademin. Det rör sig dock om ett mer subtilt våld som kan 

förstås som psykisk misshandel i ett strukturellt sammanhang (s. 

42

163). I Anderssons analysmodell identifieras tre faser i en normaliseringsprocess 

av könskränkande behandling i akademin. I fas ett 

påbörjas en kontroll av kvinnans arbetsutrymme, detta kan exempelvis 

komma till uttryck då en kvinnlig forskare väljer en annan teoriinriktning 

än den ledande professorns och möts med tystnad eller 

kraftig kritik (s. 128, 131, 133-134). Fas två kännetecknas av kontroll 

av henne som forskare och kvinna. Den fysiska misshandeln i en 

privat kontext blir tydlig, men i mindre skala. Andersson tolkar 

exempelvis okontrollerade utskällningar, att kasta saker och att slå 

näven i bordet som den fysiska misshandel som kommer till 

uttryck i den akademiska kontexten. Med Andersson; ”De upplevs 

också som starka uttryck för sitt sammanhang, att man inte beter 

sig så aggressivt på jobbet” (s. 134). Den tredje fasen motsvaras av 

en kontroll över existensen som forskare. Processen leder här mot 

eliminering, vilket kan betyda att ”hon” upphör med forskning som 

”han” upplever som konkurrerande verksamhet. Andersson menar 

att han ”därmed [kontrollerar] hennes existens som forskare och 

lärare” (s. 144). 

Modellen innehåller också en analys av direktmetoder för internalisering, 

exempelvis nedsättande omdömen, värdelöshetsförklaringar 

och/eller förflyttning av gränser som leder till att hennes 

valmöjligheter och handlingsutrymme kringskärs. Syftet med en 

sådan analys är att undersöka om det förekommit aktivt psykiskt 

våld som en pågående strategi genom normaliseringsprocessen (s. 

154–155). Modellens avslutande steg fokuserar kringpersoners 

legitimeringsprocess. Kringpersoner definieras som personer med 

arbetsledaransvar eller motsvarande för kvinnan i fråga. Sådana 

personer kan legitimera situationen genom argument om inkompetens, 

personlighet eller otillräknelighet (s. 157–158). 

Cristine Sarrimo jämför i sin artikel från 2006, ”Professorn och 

kärleken – Sexuella trakasserier i fiktion och verklighet” i Kvinnovetenskaplig 

tidskrift ett fiktivt fall av sexuella trakasserier hämtat 

ur J. M. Coetzees roman Onåd där en professor anmäls för att ha 

ofredat en student, med ett autentiskt fall av liknande slag. I det 

autentiska fallet undslapp professorn som anmälts av sin doktorand 

med en varning från Statens ansvarsnämnd, trots att förseelserna 

bedömdes som allvarliga. Sarrimo problematiserar distinktionen 

mellan det privata och det professionella/offentliga och menar att 

ansvarsnämndens bedömer den anmälde utifrån en moralisk-etisk 

norm som tillhör den privata sfären, och lägger vikt vid att han har 

lidit på grund av anmälan och visar ånger och insikt. Huruvida 

43

anmälaren lidit skada på en privat nivå diskuteras inte, det är enbart 

anmälarens professionella roll som framhålls (Sarrimo 2006:30–31). 

I en forskningsrapport från 2004 från Karlstad universitet, 

Genus i akademin. Rapport från en undersökning av sexuella trakasserier 

vid Karlstad universitet, söker Björn Pernrud formulera kunskap 

om de föreställningar om sexualitet och kön som sexuella 

trakasserier ger uttryck för i universitetsmiljön. Analysen utgår 

från ett könsmaktsperspektiv och empirin består i svaren på en 

enkät riktad till ingenjörsstudenter vid institutionen för ingenjörsvetenskap 

vid Karlstad universitet. Enkäten skickades till 

458 respondenter, varav 249 besvarade densamma (Pernrud 2004:1, 

8, 15, 17). Resultaten visar bland annat att drygt två tredjedelar av 

kvinnorna och en fjärdedel av männen upplever sig ha utsatts för 

könskränkningar, exempelvis att de blivit ignorerade eller förlöjligade. 

Drygt fem procent av respondenterna bedömde sexuella 

trakasserier som ett problem vid universitet, bland kvinnorna var 

denna andel större än en tiondel och bland männen en knapp 

procent (s. 32–33). Pernrud betonar att kränkningarna även om de 

har individuella konsekvenser måste förstås som ett strukturellt 

problem, ett uttryck för den heterosexuella manligheten, som 

grundar sig i en ojämn maktfördelning mellan könen. Pernrud 

menar att enkätsvaren tyder på att det finns ett normsystem i universitetsmiljön 

som överordnar heterosexuell manlighet över andra 

manligheter och kvinnligheter. Maktordningen mellan könen förstås 

också oproblematisk av dem som ingår i den, eftersom den 

manliga överordningen är vardagligjord och inte upplevs som överordning 

(s. 36-40, 42). 

Jämställdhetspolitik 

Alla jämställdhetskommittéer inom högskolan och universitetet 

arbetar numera med frågor om sexuella trakasserier, vilket man 

också enligt diskrimineringslagen är skyldig att göra. Många har 

formulerat handlingsplaner och åtgärdsprogram. Det förekommer 

även att högskolor och universitet initierar undersökningar för att 

kartlägga sexuella trakasserier och könskränkande behandling på 

lärosätet i stort, eller på en viss fakultet. Till exempel kartläggs i två 

rapporter från Göteborgs universitet sexuella och könsrelaterade 

trakasserier vid universitetet i syfte att förebygga och förhindra 

sådana trakasserier. Den första från 1998, ”Man mår sämre än man 

tillåter sig”. Trakasserier som kan härledas till kön, är en deskriptiv 

44

studie genomförd av Margareta Eliasson och har som syfte att 

kartlägga de problem som studenter och doktorander vid Göteborgs 

universitet gett uttryck för under sin studietid. Genom att 

tala om ”trakasserier som kan härledas till kön” istället för om 

sexuella trakasserier söker författaren vidga förståelsen och inte 

enbart inkludera trakasserier av sexuell karaktär. Studien utgår från 

Yvonne Hirdmans genussystem och anlägger ett könsmaktsperspektiv 

på den empiri som studeras. Två metoder används, dels 

en enkätundersökning som gått ut till 3 400 respondenter och 

besvarats av 1667, dels fjorton intervjuer med studenter och doktorander 

(Eliasson 1998:7, 15, 19, 29, 113). 

De kvinnor och män som besvarat enkäten har i första hand 

upplevt kränkningar utan direkt sexuell anknytning, såsom negativ 

särbehandling på grund av kön, varför Margareta Eliasson menar att 

sexuella trakasserier kan förstås som en problematik som kommer i 

andra hand. Kvinnor upplevde i högre grad än män dessa handlingar 

som ovälkomna. Doktoranderna var i stort en mer utsatt grupp än 

studenterna. Några förklaringar till detta som lyfts fram i rapporten 

är att doktoranderna varit vid universitetet en längre tid och därför 

kanske har hunnit uppleva mer och att de arbetar i närmare relation 

till lärare, handledare och andra på institutionen. (s. 122–126). 

Den andra rapporten, Studiemiljö och kön. En kartläggning av 

sexuella och könsrelaterade trakasserier bland studenter och doktorander 

vid Göteborgs universitet författad av Gunnel Hensing och 

Charlotte Larsson, utgör en kartläggning av förekomsten av sexuella 

och könsrelaterade trakasserier vid Medicinska fakulteten vid 

Göteborgs universitet. Studien är deskriptiv och har genomförts 

genom en enkät som skickades till samtliga studenter på läkarlinjen 

och samtliga doktorander registrerade vid medicinska fakulteten 

1999. Den grupp som genomgående var mest utsatt för sexuella 

och könsrelaterade trakasserier var kvinnliga studenter. Dessa förstås 

vara dubbelt utsatta i den hierarkiska miljö inom vilken de 

verkar. Dels som studenter i underordnad position gentemot de 

lärare, handledare och läkare de möter i utbildningen, dels som 

kvinnor i relation till sina kursare då läkarutbildningen är en manlig 

organisation, och också genom den generella underordning kvinnor 

som grupp lever i. Kvinnliga doktorander var mer utsatta än män, 

trakasserier var dock inte ovanliga bland män. Författarna ser sexuella 

och könsrelaterade trakasserier som ett strukturellt problem, 

varför åtgärder för att motverka desamma bör vara strukturellt 

inriktade, exempelvis information och ökat inflytande för kvinnor 

på fakultetens alla nivåer (Hensing och Larsson 2000:3–4, 26). 

45

Paulina de los Reyes rapport Att segla i motvind. En kvalitativ 

undersökning om strukturell diskriminering och vardagsrasism inom 

universitetsvärlden i Sverige från 2007, är utgiven som en del i 

Arbetslivsinstitutets skriftserie Arbetsliv i omvandling. Rapporten 

syftar till att undersöka förekomsten av strukturell diskriminering, 

definierad som ”den negativa särbehandling som har sin grund i 

kulturella eller etniska stereotypier”, inom universitetsvärlden (de 

los Reyes 2007:3). de los Reyes menar att diskriminering bör förstås 

utifrån maktrelationerna i konkreta institutionella kontexter 

som genom normaliserade beteendemönster och tolkningsramar 

premierar vissa grupper i förhållande till andra, vad gäller exempelvis 

symboliska och materiella resurser, status och positiv uppmärksamhet. 

Genom ett institutionellt angreppssätt blir det också möjligt 

att förstå diskriminering utifrån ett processperspektiv, snarare 

än ett perspektiv som fokuserar individers agerande. Studien bygger 

på intervjuer med 17 personer, nio kvinnor och åtta män, samtliga 

med anknytning till universitetsförvaltningen och sex olika 

fakulteter (s. 4, 11). 

Undersökningen utgår från ett perspektiv som problematiserar 

hur strukturer verkar samtidigt, och utifrån ras/etnicitet, kön, sexualitet 

och klass skapar normer och ojämlika villkor. Intersektionerna 

mellan olika maktordningar fokuseras, samt hur dessa 

samverkar och ”konstruerar varandra ömsesidigt” (s. 9). Diskriminering 

förstås därmed som en bekönad praktik. Med de los Reyes 

kommer detta till uttryck i ”etniska stereotypier som exotiserar en 

bekönad andra” (s. 48). Exotisering är enligt författaren en form av 

objektifiering som ofta har starka sexuella konnotationer. de los 

Reyes ifrågasätter huruvida det alls är önskvärt att särskilja diskriminerande 

handlingar som grundade i kön eller etnicitet. Detta dels 

eftersom det inte är möjligt att renodla dessa kategorier då uppfattningar 

om kön alltid existerar samtidigt med föreställningar om 

ras/etnicitet. Därtill osynliggör separeringen mellan kön och etnicitet 

de kvinnor vars utsatthet skapas i intersektionen mellan kön 

och etnicitet. Utsattheten för diskriminering påverkas också av 

sexuell läggning och klasstillhörighet (s. 50). 


Universiteten och högskolorna är förpliktigade att motverka sexuella 

trakasserier och könskränkande behandling, och det bedrivs 

inom akademin ett omfattande jämställdhetsarbete i linje därmed. 

46

Samtidigt finns det forskning som visar att akademin och det jämställdhetsarbete 

som bedrivs inom ramen för verksamheten, utgör 

en kontext inom vilken kränkningar tillåts och upprätthålls. Det 

finns behov av ytterligare forskning som utifrån ett förändringsperspektiv 

studerar sexuella trakasserier och könskränkande 

behandling i akademin. Har det skett förändringar inom området 

och hur ska de i så fall förstås? 

Vissa kroppar riskerar att sexualiseras i större utsträckning än 

andra, och det finns ett stort behov av forskning som utifrån ett 

intersektionellt perspektiv söker synliggöra skillnader mellan olika 

kvinnor. Klasstillhörighet, sexuell läggning och ras/etnicitet är 

centrala aspekter för förståelsen av sexuella trakasserier och 

könskränkande behandling inom akademin. Det finns också behov 

av forskning som kritiskt fokuserar den kränkande parten, här 

spelar kritisk mansforskning en avgörande roll. Vidare finns behov 

av forskning, exempelvis diskursanalytiska eller processorienterade 

studier, rörande de anmälningar som gjorts om sexuella trakasserier 

och könskränkande behandling inom akademin. 

47

4 Genusperspektiv på 

grundutbildningen 

Studieval, studiesituation och pedagogik 

Det finns en del forskning om grundutbildningen från ett genusperspektiv. 

Åtta avhandlingar har identifierats. Högskoleverkets 

statistik visar att det fortfarande finns en tydlig horisontell könssegregering 

i studieval och studietillträde. Men i ett historiskt 

perspektiv har det ändå skett en kolossal förändring, primärt 

genom att flickor sökt sig till fler och fler ämnen som tidigare 

dominerats av manliga studenter. Ända fram till 1970-talet var 

kvinnorna i minoritet inom den högre utbildningen på alla nivån, 

dvs. genom alla hundra år sedan kvinnliga studenter 1873 fick tillträde 

till universiteten i Sverige (Rönnholm 1999; Frid-Haneson 

2003; Markusson-Winkvist 2003; Carls 2004; Florin 2009). 

Under läsåret 2007/2008 utgjorde de kvinnliga studerande 

57 procent av nybörjarna på högskolan, att jämföras med männens 

43 procent. Kvinnor är numera också i majoritet bland de utexaminerade 

inom samtliga områden utom teknik (Högskoleverket 

2008:20; 2009:12 R, s. 76). 6 Detta är en internationell trend. Men 

samtidigt som kvinnorna stormat in på universitetens och högskolornas 

grundutbildningar, är det en större andel av männen än 

av kvinnorna som har långa studietider. Dessutom är det fortfarande 

en större andel män som övergår till utbildning på forskarnivå, 

även om kvinnliga forskarstuderandes andel har ökat kraftigt. 7 

Till viss del är skillnaden ett resultat av kvinnors och mäns olika 

6 

Det är dock viktigt att erinra sig att statistiken påverkas av att flera utbildningar inom vårdoch 

lärarområdet – som förskollärare, fritidsledare, låg- och mellanstadielärare samt 

sjuksköterskor, utbildningar som primärt kvinnor sökt sig till – omklassificerades till 

högskoleutbildningar i och med 1977 års reform. Sedan läsåret 1977/1978 har antalet 

kvinnliga nybörjare överstigit antalet manliga. 

7 

År 1988 stod kvinnor för 24 procent av doktorsexamina, medan siffran för 2008 var 

47 procent (Högskoleverket 2009:12, s. 79). 

49

utbildningsval. Men detta avspeglar förmodligen också att det finns 

större resurser, och därmed relativt sett fler doktorandtjänster i 

relation till antalet utexaminerade, inom doktorandutbildningen i 

många av de ämnen där det finns flest män – en form av strukturell 

diskriminering. 8 

Högskolans ledning är fortfarande primärt manlig. I Sverige var 

82 procent av professorerna 2006/2007 av manligt kön. Så är det 

också i många andra länder. Sverige ligger inte i topp vid internationella 

jämställdhetspolitiska jämförelser när det gäller akademin. I 

den internationella diskussionen om varför männen fortfarande är i 

stor majoritet i toppen av akademin talas det om ”the leaking pipeline”, 

det läckande röret. Frågan är var i processen kvinnorna faller 

ifrån? Inom vissa ämnen, men inte i alla, har läckan flyttats från att 

tidigare ha funnits vid övergången från grundutbildningen till forskarutbildningen 

till att i dag ligga längre fram i karriärförloppet. I 

detta kapitel ges en översikt över forskningen med genusperspektiv 

på grundutbildningen. I kapitel 5 är det karriärvägar och ”the 

leaking pipeline” som står i fokus. 

Trots att kvinnorna varit i (knapp) majoritet inom grundutbildningen 

i tre decennier vid det här laget, har en ny debatt startat om 

just könsbalansen inom grundutbildningen. I dag talas det om 

feminisering och kvinnodominans inom den högre utbildningen – i 

sig ganska svaga och oklara begrepp. 9 Frågan kan ställas hur forskningen 

i Sverige har sett på utvecklingen inom grundutbildningen 

från ett genusperspektiv? 

Forskning om tillträde till högre utbildning i genusperspektiv 

Medan utvecklingen i studieval och genomströmningen är statistiskt 

relativt väl belysta genom utbildningsstatistiken (SCBs statistik; 

Högskoleverket 2005:53 R; 2006:2 R; 2008:20 R), finns för- 

8 

Ungefär hälften av doktoranderna återfinns inom medicin och teknikvetenskap enligt 

Doktorandspegeln 2008 (Högskoleverket, rapport 2008:23R.). Därmed får den växande 

andelen kvinnor inom medicinutbildningen betydelse för könsbalansen bland samtliga 

doktorander i Sverige. Se även den danska analysen (Henningsen & Højgaard 2002). Anett 

Schenk visar att könsskillnaden inte beror på att kvinnor i högre utsträckning än män 

föredrar yrkesutbildningar inom högskolan (Schenk 2007:85). 

9 

I denna rapport definieras en utbildning där det ena könet utgör mer än 80 procent av 

studenterna som en enkönad utbildning (mansdominerad eller kvinnodominerad), medan 60– 

79 procent av det ena könet innebär en måttligt könssegregerad utbildning och 40–59 procent 

ger en könsintegrerad utbildning. Detta får anses vara en mer precis och informativ 

kategorisering än Högskoleverkets konturlösa användning av ordet ”kvinnodominans” (t.ex. 

2008, s. 7). Denna rapports kategorisering innebär att man kan undvika att exempelvis 

62 procent kvinnor kallas ”kvinnodominans” samtidigt som 38 procent kvinnor kallas 

”jämställdhet”. 

50

vånansvärt lite forskning om bakgrunden till könsskillnaderna i 

studieval, tillträde och genomströmning inom högskolan. 

Den befintliga forskningen har primärt fokuserat på klass (se 

t.ex. Erikson & Jonsson 1996; 2002). Under perioden 1998–2009 

har dock flera arbeten publicerats som riktat blicken mot kön samt 

kombinationen kön och klass (se Svensson & Nielsen 2005 som 

belyser juristutbildningen). Däremot råder det brist på forskning 

som kombinerar kön och etnicitet. 

Mats Björnsson, Utbildningsdepartementet, var en av dem som 

satte gång i diskussionen om kvinnornas kraftigt ökade tillträde till 

högre utbildning med rapporten Kön och skolframgång. Tolkningar 

och perspektiv från 2005. Denna studie visar hur könsskillnader i 

skolframgång förändrats de senaste decennierna. I dag presterar 

flickor bättre än pojkar i fråga om kunskapsnivå, genomströmning 

genom utbildningssystemet och deltagande i utbildningar efter 

gymnasiet. Denna nya tendens kopplas till utvecklingen mot ett 

mer jämställt samhälle, men samtidigt ställs frågan varför pojkarna 

presterar sämre och vad konsekvenserna blir av detta. Rapporten 

pekar på att det finns relativt begränsad forskning om könsskillnader, 

könsidentitet och skolframgång. Svensk och internationell 

forskning tyder enligt rapporten på att flickorna, uppmuntrade av 

samhället, har brutit delvis ny mark och breddat sin könsidentitet, 

något som inte gällt pojkarna på samma sätt. ”Flickornas förändring 

har stått på dagordningen, men knappast pojkarnas” (s. 8). Det 

finns i skolan ett tryck på pojkarna att inte vara ”plugghästar”, men 

detta tryck minskar ju högre upp man kommer i utbildningssystemet, 

sägs det i rapporten. Könsskillnaderna i betyg och 

programval på gymnasiet har i sin tur stor betydelse för könsfördelningen 

inom akademin. Men generellt har forskningen med 

genusperspektiv om studieval och inlärning i högskolan betydigt 

mindre omfattning än motsvarande forskning om gymnasieskolan 

(se t.ex. Dryler 1998; Jacobsson 2000). 

Caroline Berggren: Entering Higher Education – Gender and 

Class Perspectives. Avhandling. Göteborg Studies in Educational 

Sciences, 2006. Data: VALUTA projektet, registerdata om studieval 

för ålderskohorter födda 1972–1984. Se också Berggren, 

2008. 

51

Caroline Berggren ser sin studie av studievalen som en fortsättning 

av tidigare forskning om studieval mot bakgrund av klass och kön 

(Härnqvist 1998, Öhrn 2002, Jakobsson 2000), men hon lägger till 

ett systematiskt intersektionellt perspektiv där kön och klass kombineras 

i en scale studie. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter 

hämtas från Bourdieu, Cornell och Hirdman samt bygger på teorier 

från small scale studier. Caroline Berggren pekar på följande tre 

faktorer som viktiga för de individuella studievalen: 1) individuella 

karakteristika, 2) utbildningssystemets organisering och 3) behörighetskrav. 

Det är en sammanläggningsavhandling. Hennes första studie 

visar att under en recession söker sig fler unga från arbetarklassen 

(klass III) till högre utbildningar. När arbetsmarknadssituationen 

förbättras minskar andelen män från klass III i den högre utbildningen, 

medan andelen kvinnor från klass III fortsätter att öka. Det 

är en myt att könsskevheten inom grundutbildningen orsakas av 

invandring, eftersom mönstret är likartat för både invandrade och 

infödda svenskar. Den andra studien visar att studenter från 

medelklassen, och särskilt män från medelklassen, har varit framgångsrika 

med att använda de nyöppnade tillträdesmöjligheterna 

(andra chansen) genom bl.a. högskoleprovet och vuxenutbildning. 

Dessa alternativa ingångar har på det sättet, och till mångas överraskning, 

bidragit till ökade klasskillnader inom den högre utbildningen. 

Den tredje studien i Caroline Berggrens avhandling introducerar 

ett vertikalt perspektiv på utbildningarnas klass- och könssegregering, 

via konstruktion av ett mått för ämnenas attraktionsförmåga 

eller prestige (skolbetyg hos dem som antagits). Denna 

studie visar betydande klass- och könsskillnader i antagningen till 

högre utbildning i Sverige, men bilden är komplex: 72 procent av 

kvinnorna från övre medelklassen hade påbörjat en högre utbildning 

vid fyllda 30 år, att jämföra med 65 procent av männen. Bland 

ungdomarna från arbetarklassen var siffrorna 31 respektive 19 

procent. Men när det gäller tillträdet till de mest prestigefyllda 

ämnena visar sig könsbalansen bli den omvända: relativt fler män än 

kvinnor inom varje klass har antagits till de mest attraktiva utbildningarna. 

Från övre medelklassen har 40 procent av de manliga 

studenterna antagits till de prestigefyllda utbildningarna, att jämföra 

med 27 procent av de kvinnliga studenterna. För studenter 

från arbetarklassen blir motsvarande siffror 19 respektive 9 procent. 

Men generellt har kvinnorna från den övre medelklassen 

52

flyttat fram sina positioner, och på senare tid har kvinnorna tagit 

sig in på prestigefyllda och tidigare mansdominerade utbildningar. 

Studien diskuterar bakgrundsfaktorerna till utvecklingen och 

pekar bl.a. på att utbildning inte längre hotar femininiteten och att 

dörren till högre utbildning för flickor därmed öppnats. En teori är 

att hierarkierna bland män däremot gör högre utbildning mindre 

attraktiv för män från arbetarklassen. Samtidigt tycks männen vara 

mer konservativa i sina val, och sättet som dagens arbetsmarknad är 

organiserad på gör det svårt att finna incitamenten till förändring 

(32–33, se också Berggren 2007 och 2008). 

Recruiting Female Student to Higher Education in Mathematics, 

Physics and Technology. An Evaluation of a Swedish Initiative, författat 

av Inger Wistedt (Högskoleverket 1998) är en utvärdering av 

fem utvecklingsprogram för att öka tillgången på kvinnliga studerande 

vid universitet och högskolor under 1990-talet. Resultaten är 

blandade. Rapporten visar hur en aktiv rekryteringspolicy bör ses i 

relation till pedagogiska överväganden om undervisningsmetodik 

och kursinnehåll. Uppföljningsstudien Five Gender-Inclusive Projects 

Revisited publicerades 2001 (Inger Wisteds, Högskoleverket 

2001). Tack vare denna studies längre tidsperspektiv kan det nu 

konkluderas att tre av de sju programmen var relativt framgångsrika 

i fråga om rekrytering av kvinnliga studenter och deras genomströmning. 

Fyra av de sju programmen var däremot inte framgångsrika. 

Även här framhävs hur viktigt det är att förändra studiestruktur 

och curriculum, dvs. kursinnehåll. 

Forskning om studiesituation och studiemiljö 

Inom jämställdhetspolitiken för högskolan diskuteras bland annat 

studiemiljöns och curriculums betydelse, vikten av att ha lärare av 

båda könen, undervisningens uppläggning, gruppstorlek och ledarskap. 

I vilken mån finns det svensk forskning om dessa ämnen? En 

del ny forskning har publicerats det senaste årtiondet, inte minst i 

form av doktorsavhandlingar. Dessa nya forskningsbidrag är här 

samlade efter program/ämne. 

53

Socionomutbildningen 

Pia Westin Hellertz: Kvinnors kunskapssyn och lärandestrategier? 

En studie av tjugosju kvinnliga socionomstuderande. Örebro 

universitet, 1999. 

Pia Westin Hellertz avhandling betraktar först socionomutbildningen 

från ett historiskt könsperspektiv: från kall till yrke; från 

yrkesförberedande utbildning till det akademiska ämnet socialt 

arbete. Hur utbildningen ”successivt akademiserats på de traditionella 

villkor som format akademin genom århundraden, villkor som 

utvecklats av män för mäns bildning, samtidig som de socionomstuderande 

kvinnorna utgör 82 procent av undervisningsgrupperna” 

(spikbladet). Majoriteten av lärarna på utbildningen var män 

och litteraturen var i huvudsaken skriven av män. Detta möte 

beskrivs som problematiskt av många kvinnliga studerande, även 

om de flesta inte hade lyckats sätta ord på obehaget innan de intervjuades. 

På grundval av egna intervjuer och tidigare forskning 

diskuteras i avhandlingen även vilken betydelse socionomers klassbakgrund 

har. Studien utgår från ett feministiskt perspektiv och tar 

avstamp i 1980- och 1990-talets nya teorier om ”women’s way of 

knowing”, kvinnors lärande och feministisk pedagogik. Författarens 

egen personliga historia ingår som material i undersökningen, 

som i övrigt bygger på intervjuer med 27 kvinnliga socionomstuderande. 

I studien visas att de intervjuade kvinnorna hade mycket olika 

förhållningssätt till kunskap och till lärande. Pia Westin Hellertz 

utvecklar en modell över kvinnornas lärandeprofiler som bygger på 

fyra kunskapsdimensioner: kunskapens källa, kunskapsinriktning, 

kunskapsorientering och kunskapsväg. ”Vi ger dem vad de vill ha!”, 

är en strategi. Men avhandlingen visar också på motståndsstrategier 

bland de studerande. Avslutningsvis diskuteras hur angränsande 

forskning och praktiska erfarenheter av bl.a. feministisk pedagogik 

kan utgöra inspirationskällor för en medvetandegörande och transcenderande 

didaktik. 

Karin Kullberg har gjort flera undersökningar av män inom 

socionomutbildningen. I ett mindre arbete, Hoppar MAN av? En 

studie av män som avbrutit socionomutbildningen i Lund, från 2000 

bekräftas ”myten” att männen hoppar av i större utsträckning än 

kvinnorna, även om skillnaden är begränsad (21 mot 17 procent). 

Med utgångspunkt i bl.a. Moss Kanters klassiska teori (1977) om 

54

hur det är att vara i minoritet inom en organisation och Christine 

Williams arbete om män i minoritet under studietiden, intervjuar 

Karin Kullberg en stor grupp avhoppade män i olika åldrar. Konklusionen 

blir att förklaringarna till deras avhopp ska finnas både 

på samhällsnivå (socionomyrkets placering), på mellannivå (utbildningen) 

och på individnivå. Att hoppa av till arbete eller annan 

utbildning är inget negativt i och för sig, men studien slutar med en 

diskussion om hur socionomstudierna kan göras mera attraktiva 

för just män med hjälp av åtgärder på samtliga tre nämnda nivåer. 

Petra Norén, Lennart Sauer & Gunbritt Sandström har gjort en 

mindre studie, ”Män på kvinnlig arena. Om rekrytering av fler män 

till socionomutbildningen” (tryckt i Socionomen, 5/2003). De har 

bl.a. kartlagt vilka aktiva åtgärder samtliga sociala högskoleutbildningar 

i landet använt för att rekrytera fler män till socionomutbildningen. 

Det vanligaste var att man synliggjorde männen i olika 

informationssammanhang, t.ex. som informatörer vid gymnasieskolornas 

besöksdagar. Två utbildningar har använt sig av ett 

annorlunda ansökningsförfarande, och på en av dessa användes 

kvotering till fördel för manliga sökande. En utbildning (Uppsala) 

ifrågasatte själva forskningsfrågan. Generellt dras slutsatsen att 

antagandet att män sållas bort vid urvalsförfarandet inte stämmer. 

Vid intervjuer med manliga socionomstuderande i Umeå framkommer 

olika uppfattningar. Några ser det som en fördel att vara i 

minoritet, medan andra menar att de inte märker någon skillnad. 

Många manliga studerande uttrycker att de befinner sig i en kvinnovärld, 

och formulerar på olika sätt en önskan att få arbeta tillsammans 

med fler män, att få in ett tydligare manligt perspektiv. 

Ett antal paradoxer lyfts fram i studien: män i yrken med kvinnlig 

majoritet förväntas ofta tillföra något annat, något som antas ligga i 

själva mansrollen. 

Sjuksköterskeutbildningen 

Det finns ganska mycket forskning om sjuksköterskeutbildningen 

och dess historia. Sedan slutet av 1990-talet har en del genusteoretisk 

forskning om utbildningen publicerats. Här ska två avhandlingar 

med ganska olika teoretiska och metodologiska perspektiv 

nämnas. 

55

Ingrid Jorfeldt: Att utbilda sig till sjuksköterska. Ett genusperspektiv 

på lärares och studenters beskrivningar av utbildningen. 

Avhandling vid Stockholms universitet/Lärarhögskolan i Stockholm, 

2004. 

Avhandlingen undersöker hur lärare och studenter uppfattat 

utbildningen efter 1977 års reform när sjuksköterskeutbildningen 

uppgraderades till en akademisk utbildning. Dataunderlaget består 

av enkäter och intervjuer med lärare och studenter på nio högskolor 

i Sverige. Med utgångspunkt i feministisk teori och maskulinitetsteori, 

och efter en genomgång av tidigare forskning om 

kvinnor och män i omvårdnadsutbildning, konstrueras en egen 

genusanalysmodell för att analysera kvinnors och mäns åsikter. 

Modellen centreras kring begreppen genussymmetri, genusasymmetri, 

genusinstabilitet och genusneutralitet. Ett av studiens resultat 

är att manliga sjuksköterskestudenter är mindre intresserade av 

kliniska studier och mer intresserade av medicinsk vetenskap och 

teknologi, samt att männen på ett tidigt stadium i studierna fokuserar 

på ett arbete på akutmottagningar i framtiden. En konklusion är 

att genusasymmetrin i attityder kan vara ett resultat av sådant som i 

samhället i stort definieras som kvinnligt eller manligt arbete. 

Henrik Eriksson: Den diplomatiska punkten – maskulinitet som 

kroppsligt identitetsskapande projekt i svensk sjuksköterskeutbildning. 

Avhandling vid Göteborgs universitet, institutionen för 

vårdpedagogik, 2002. 

Henrik Erikssons avhandling fokuserar på hur maskulinitet skapas 

inom svensk sjuksköterskeutbildning. Avhandlingens syfte är, med 

inspiration från poststrukturalistisk teori, att analysera diskurser 

och diskursiva tekniker i skapandet av ”den manliga sjuksköterskan”, 

som skiljer sig både från de kvinnliga kollegorna och från andra 

maskuliniteter. Avhandlingen använder begreppet genusyrsel om 

de omförhandlingar (omkodning och avkodning) kring maskulint 

genus som sker inom yrket. Erikssons material består av bland 

annat texter, foton, kläder och boende i ett historiskt perspektiv. 

Sjuksköterskeutbildningen har enligt författaren blivit en arena för 

ett pedagogiskt jämställdhetsprojekt, vars syfte är att internalisera 

56

omsorg i mäns perception av sig själva och därmed bidra till nedbrytningen 

av den traditionella maskuliniteten. 

Samhällsvetenskap 

Annika Lundmark, enheten för utveckling och utvärdering vid 

Uppsala universitet, har tillsammans med kollegor i flera arbeten 

studerat om det finns könsskillnader i uppfattningen om studierna. 

Här ska studien Lika men ändå olika från 1998 (tillsammans med 

Helena Edvardsson och Laine Strömberg) beröras. Forskarnas data 

har hämtats dels från en enkät som besvarades av 500 studenter på 

A- till D-nivå vid två samhällsvetenskapliga institutioner, dels från 

20 intervjuer. Undersökningsresultaten visar både likheter och 

skillnader i fråga om hur manliga och kvinnliga studenter upplever 

sin studiesituation. För både män och kvinnor är det egna intresset 

det viktigaste motivet för valet av kurs, och båda könen upplever 

sig som uppskattade i umgänget med kamrater och lärare. Ett av de 

mest slående resultaten är könsskillnaderna i frågor som rör institutionsklimatet, 

dvs. mäns och kvinnors olika förväntningar och 

krav på vad som kännetecknar ett bra institutionsklimat. Kvinnorna 

anser i betydligt högre grad än männen att institutionsklimatet 

bör vara mindre ”stelt”, framför allt mer demokratiskt 

men också mindre jäktigt och kravfyllt. Kvinnorna upplever institutionsklimatet 

som mer hierarkiskt. En minoritet, cirka en fjärdedel 

av kvinnorna och en tiondel av männen, instämmer i påståendet 

att ”den sociala miljön är mer positiv för manliga än för kvinnliga 

studenter”. Dominansen av manliga lärare anges som ett av skälen 

till att andelen kvinnor minskar på högre nivåer. 

En konklusion i studien är att det för kvinnorna ofta finns ett 

större ”glapp” mellan ideal och verklighet i fråga om institutionsklimatet. 

Kvinnliga studenter anser sig i högre utsträckning ha 

sämre självförtroende och har svårigheter att tala i grupp. I övrigt 

finns inga påtagliga skillnader mellan könen i hur de uppfattar sig 

själva när det gäller exempelvis uthållighet, koncentrationsförmåga, 

minne och samarbetsförmåga, konkluderar undersökningen (se 

även Lundmark, Strömberg och Wiiand 1999). 

57

Medicin 

Anna Westerståhl har skrivit analysen, “På grundutbildningen är vi 

alla lika?” i Elisabeth Hultcrantz (red.) Läkare. Doktor. Kvinna 

från 1998. I kapitlet intervjuas en lesbisk student om sin situation 

under läkarutbildningen och hur hon ser på sin roll som blivande 

kvinnlig läkare. Studenter beskriver den tystnad och okunnighet 

som härskar på medicinutbildningen kring homosexualitet och hur 

”även tystnad kan ses som en aggressiv handling”. Intervjun sätts i 

en idéhistorisk och könsteoretisk kontext. I Läkartidningen 

(vol. 97, nr. 46, 2000) finns en översikt: ”Så skapas ’kvinnligt’ och 

’manligt’. Användbara teorier i undervisning av blivande läkare i 

frågor om könets betydelse”. 

Karin Grave & Christine Werner, Uppsala universitet: ”Tjejer 

med auktoritet, killar med empati. Om jämställdhet och genusperspektiv 

på läkarprogrammet vid Uppsala universitet”, 2004. 

Utgångspunkten för denna lilla rapport är att flera studier i såväl 

Sverige som andra länder, enligt författarna, visat att kvinnliga 

studenter och speciellt medicinstudenter har blivit utsatta för särbehandling 

på grund av kön. En enkät till samtliga studenter på 

läkarprogrammet i Uppsala visade att det var vanligare att kvinnor 

upplevt särbehandling på grund av kön, t.ex. inte bemötts med 

respekt för sina handlingar och yttranden, än att män gjort det. Det 

var mycket vanligt att studenterna i undervisningssituationer hört 

stereotypa uttalanden om hur män och kvinnor är. 

Fysik 

Sylvia Benckert & Else-Marie Staberg, Umeå universitet, ställer 

frågan ”Women in science: can they be disturbing elements?” 

(Nora, Nordic Journal of Women’s Studies, 2001). Genom intervjuer 

med kvinnliga kemister och fysiker om studier och arbete i 

akademin studeras kvinnornas erfarenheter av manlig makt och 

mansdominans – men också kvinnors positiva erfarenheter av 

akademin. Titeln syftar på hur kvinnorna kan bidra till att ändra 

naturvetenskapens kultur. Se även om Anna T. Danielssons 

avhandling, Doing Physics – Doing Gender. An Exploration of 

Physics Students’ Identity Constitution in the Context of Laboratory 

Work (2009) i kapitel 2. 

58

Datavetenskap, informatik 

I boken ”Skärp dig!” Språk och kön i utbildningsmiljö (2006) beskriver 

och analyserar Eva Erson, institutionen för svenska, retorik och 

journalistik vid Södertörns högskola, ojämställdheten inom datavärlden. 

Därmed aktualiseras också ett enligt författaren svårbemästrat 

problem, som även påpekats av statliga organ, nämligen 

hur man får in fler kvinnor på tekniska och datavetenskapliga 

utbildningar. Erson återvänder till resonemanget i sin tidigare 

avhandling från 1992 (om datorintresserade pojkars språk och föreställningsvärld) 

och talar om ”datorernas samlande och manlighetsskapande 

funktion både på ett individuellt, strukturellt och symboliskt 

plan” (s. 15). 

Feministisk maktteori och maskulinitetsteori är en viktig ram 

för studien, där kvinnliga studerande i datavetenskap berättar om 

sin studiemiljö. Kvinnors närvaro synliggör det starkt könade 

draget i datamiljön, sägs det. Huvudmaterialet består av en studie 

av kommunikationen på nätet, inom diskussionsgrupper, vid konferenser 

och chattar, ”datavetarnas arbetsmiljö”. Härmed ges en 

närgången inblick i en manlig utbildningsvärld där kvinnor är i 

minoritet och den förhärskande kulturen är ”grabbig”. Eva Erson 

menar i bokens förord att sådana berättelser och språkliga mönster 

finns, i mindre uppseendeväckande former, även inom andra 

utbildningar. 

I en bok från 2001, Från siffror till surfing. Könsperspektiv på 

informationsteknik (red. av Lena Kallin Westin & Lena Palmqvist) 

studeras tre institutioner och fakulteter – datavetenskap, informatik 

och media – av forskare som själva kommer från dessa utbildningar. 

Boken är ett resultat av en doktorandkurs läsåret 1997/1998 

vid institutionen för datavetenskap och institutionen för informatik, 

Umeå universitet. I ett av kapitlen ställs frågan: Kan man 

anlägga ett könsperspektiv på numerisk analys? Javisst, blir svaret. 

Syftet med boken är ”att inspirera till fortsatt diskussion och 

forskning inom ett mansdominerat område och därmed också en 

påverkan av kursinnehåll och pedagogik inom IT-området” 

(bokens omslag). 

59

Civilingenjörsutbildningen 

Minna Salminen-Karlsson: Bringing Women into Computer 

Engineering. Curriculum Reform Processes at Two Institutes of 

Technology, avhandling, institutionen för utbildning och 

psykologi vid Linköpings universitet, 1999. Data: Intervjuer och 

observationer. Se även Minna Salminen-Karlsson: “Genderinclusive 

Computer Engineering Education: Two Attempts at 

Curriculum Change” (The International Journal of Engineering 

Education, vol.18, nr 4, 2002, s. 430–437). 

Avhandlingen studerar två grupper som arbetar med reformer för 

att öka andelen kvinnliga studenter vid civilingenjörsutbildningar 

på Chalmers tekniska högskola i Göteborg och på Tekniska högskolan 

vid Linköpings universitet (LiTH). Syftet är att studera hur 

uppfattningar om kvinnor, män, kön och könsrelationer influerar 

en reform av curriculum i ingenjörsutbildningen. Salminen-Karlsson 

utgår från Pierre Bourdieus teorier och från Yvonne Hirdmans 

genuskontrakt och använder sig av observationer och intervjuer, 

bl.a. med dem som deltog i reformprocessen. Avhandlingen intresserar 

sig bland annat för vilka möjligheter och begränsningar den 

institutionella kontexten skapar i försöken att förändra genusförhållanden 

inom civilingenjörsutbildningen. 

Reformerna för att öka andelen kvinnliga studenter kom, både 

på LiTH och på Chalmers, i konflikt med civilingenjörsutbildningens 

kulturella kontext och föreställningarna om vad en ”riktig” 

civilingenjörsutbildning är, om än i olika mån. Reformgruppen vid 

LiTH arbetade isolerat och kom att ifrågasättas i sin institutionella 

kontext. Gruppen arbetade med ett nytt utbildningsprogram som i 

större utsträckning skulle inkludera kvinnor, men man var noga 

med att inte benämna det så för att undvika att det nya programmet 

skulle stämplas som feminint i jämförelse med de redan existerande 

programmen. 

I artikeln ”Gender-inclusive Computer Engineering Education: 

Two Attempts at Curriculum Change” (The International Journal 

of Engineering Education) utvecklar Minna Salminen-Karlsson sitt 

resonemang. I en annan artikel, ”The Concept of Technology and 

the Gendering of Engineering Education” (Yearbook 2004 of the 

Institute for Advanced Studies on Science) diskuterar hon begreppet 

teknologi som enligt henne utgör grunden för civilingenjörsutbildningen 

och civilingenjörsyrket. Disciplinen utgår från en snäv 

60

förståelse av begreppet teknologi som i stort är densamma i dag 

som för hundra år sedan. Salminen-Karlsson menar att begreppet, 

som i dag kan anses vara manligt könat, kanske måste byta kön för 

att kunna associeras med en mer människoorienterad, ickepretentiös 

och praktisk förståelse av teknologi. En sådan förändring är 

enligt Salminen-Karlsson oundviklig om könsbalans ska kunna 

uppnås inom civilingenjörsutbildningen och civilingenjörsyrket 

(Salminen-Karlsson 2002, 2004, 2005). 

Maria Udén: Tekniskt sett av kvinnor. Kvinnors examensarbeten 

på civil- och bergsingenjörslinjerna. Tekniska Högskolan i Luleå 

1971–1993. Avhandling vid institutionen för arbetsvetenskap, 

avd. för industriell produktionsmiljö vid Luleå tekniska 


Med utgångspunkt i feministisk teori analyserar denna avhandling 

kvinnors examensarbete på Tekniska högskolan i Luleå – detta ”för 

att fånga ett mått av kännedom i ett ämne där samlad kunskap är 

tunnsådd. Hur ser resultaten av kvinnliga ingenjörers arbete ut? 

Vad gör kvinnorna och varför” (s. 7). Syftet är att försöka bygga 

språk, kategorier, sannings- och realitetsuppfattning. Författaren 

önskar ”bena upp varför det stora ’fler-kvinnor-till-tekniken’- 

projektet framstår som så kluvet och otydligt” (s. 11) och poängterar 

att historiska förklaringar inte är tillräckliga. Det finns även i 

dag en motsägelse vad gäller hur ”tekniken” respektive ”kvinnorna” 

uppfattas. Samtidigt som man propagerar för att en större andel 

kvinnor ska utbilda sig i teknik, identifieras de kvaliteter kvinnor 

bär som motsatser till teknik: ”kvinnor ’är ’mjuka, medan teknik 

’är’ hårt!” (s. 11). 

Andelen kvinnor bland de nyinskrivna uppgick under 1980-talet 

till cirka 30 procent. Datamaterialet består av examensarbeten med 

kvinnliga teknologer som författare samt intervjuer med ett mindre 

urval kvinnor. Bland avhandlingens resultat kan nämnas att de 

kvinnliga Luleåstudenterna, genom sina ibland otraditionella 

projekt, reviderat rådande uppfattningar om kvinnlighet. 

Examensarbeten, och inte minst illustrationerna på skrifternas 

framsidor, innehåller utmaningar och nya definitioner av vad 

teknologi är, vilket öppnar dörren för en pluralism inom disciplinen 

(s. 215). Bland den växande litteraturen om kvinnor och teknik 

inom akademin kan också nämnas Boel Berner (red.), Vem tillhör 

tekniken? Kunskap och kön i teknikens värld från 2003. 

61

Studentmiljöer 

Ulrika Widding: Identitetsskapande i studentföreningen: Könsoch 

klasskonstruktioner i massuniversitetet. Avhandling. pedagogiska 

institutionen, Umeå universitet, 2006. Analys av tre studentföreningar. 

Ämnet för Ulrika Widdings avhandling är identitetsskapande i 

svenska studentföreningar i ett intersektionellt perspektiv, med 

fokus på kön och klass. Studien är baserad på dokumentation och 

intervjuer från tre ganska olika studentföreningar i Umeå. Ulrika 

Widding applicerar Foucaults genealogiska metod för att förstå hur 

historiska diskurser är verksamma även i dag i studenternas identitetskonstruktion. 

”Studenten” som köns- och klasskonstruktion 

analyseras historiskt, bl.a. mot bakgrund av tidigare forskning. 

Avhandlingen visar att två huvuddiskurser aktiveras i denna 

identitetskonstruktion. För medlemmarna i den mansdominerade 

föreningen vid den naturvetenskapliga och teknologiska fakulteten 

innebär livet som student att vara ansvarslös, att dricka och ha kul – 

i överensstämmelse med idéer om studenten som har sina rötter i 

medeltiden. Kvinnor är konstruerade som ”de andra”. I studentföreningen 

vid den samhällsvetenskapliga fakulteten, där det råder 

könsbalans, aktiverar studenterna en meritokratisk diskurs som kan 

dateras till 1700-talet och 1800-talet. Även kvinnor kan emellertid 

representera denna identitet. I föreningen vid den medicinska 

fakulteten, där majoriteten av studenterna i dag är kvinnor, aktiverar 

studenterna också en meritokratisk diskurs, dock med nya innebörder 

som står i överensstämmelse med den kvinnliga symboliska 

ordningen: som ansvar, respektabilitet, omsorg och trevlighet. Men 

männen i denna kvinnodominerade studentförening underordnar 

sig emellertid inte dessa kvinnliga symboliska normer, är en slutsats 

i avhandlingen. 

I en studie från tre utbildningar på 1990-talet i avhandlingen 

Nöjd, klar och duktig. Studenter på fem utbildningar om studieframgång, 

Pedagogiska institutionen vid Umeå Universitet, 2002, finnar 

Ewa Andersson & Thomas Grysell vissa könsskillnaden. ”The 

women seem to view study success in terms of Comprehension, 

while the men are more oriented towards Achievement” (spikblad). 

Begreppet självtillit kommer upp igen: manliga studenter synes ha 

mer självtillit och tro mera på sig själva, medan de kvinnliga giver 

uttryck för en mera pessimistisk syn. 

62

Forskning med genusperspektiv på universitetspedagogik 

Undervisningen och pedagogiken inom högskolan är en viktig del 

av studiemiljön. Men medan pedagogiken länge varit ett centralt 

ämne inom skolforskningen, är pedagogiska överväganden något 

relativt nytt inom universiteten. Krav på pedagogiska kurser för 

universitetslärare har endast funnits i drygt ett decennium, och 

forskning om högskolepedagogik är ett nytt fält. En genomgång av 

all forskning om genusperspektiv på universitetspedagogiken faller 

utanför ramarna för denna rapport. Här ska ändå göras ett par nedslag 

i ämnet. Mycket kunskap finns i rapporter från olika konferenser 

inom ämnet. 10 

I rapporten Att undervisa kvinnliga ingenjörsstudenter (1998) har 

Minna Salminen-Karlsson gjort en genomgång av litteraturen om 

kvinnliga studenter på tekniska högskoleutbildningar och deras 

preferenser och problem i samband med olika undervisningsmetoder 

(traditionell undervisning kontra projektundervisning). 

Den låga andelen kvinnor på utbildningarna har upplevts som ett 

problem av de kvinnliga studenterna i två decennier. Det antas 

också att kvinnornas genomströmning är sämre, men författaren 

understryker att området är tämligen obeforskat. Merparten av 

materialet är amerikanskt och det råder brist på skandinaviska 

studier. 

Studien resulterar i en problematisering ”av de enkla antaganden 

som ofta ligger till grund när man diskuterar ’kvinnoanpassningen’ 

av teknisk högskoleutbildning” (s. 1). En konklusion är att mer 

projektorienterade undervisningsformer skulle gynna både kvinnliga 

och manliga studenter, samtidigt som dessa nya undervisningsformer 

skapar andra problem för många kvinnliga studenter. 

Dessutom kan det bli intressekonflikter mellan hänsynen till minoriteten 

och majoritetens preferenser. 

Högskoleutbildning javisst, men med vem och för vad? Genusperspektiv 

i praktiknära forskning i högre utbildning är resultatet av 

ett forskningsprojekt med flera deltagande universitet och högskolor. 

Boken är redigerad av Gunilla Härnsten & Birgitta Wingård 

och utgiven av Växjö University Press, 2007. Projektet utgår från 

samma syn på människor och kunskap som finns i målen för ”den 

öppna högskolan” (prop. 2001/02) och för ”mångfald i högskolan” 

(SOU 2000:47), men fokus ligger här på alternativa former för 

10 

Se t.ex. Genusperspektiv i undervisning och lärande. Lunds universitet, 2001; Lärares liv – 

vision och verklighet, Umeå universitet, 2001; Genusaspekter på vetenskapen, Stockholms 


63

undervisning/forskning. Projektet består av tre delprojekt: 1) deltagarorienterad 

forskning i olika former av högre utbildning, 2) 

minnesarbete som undervisningsform, 3) demokrati för ögon som 

är känsliga för kön. Syftet med projektet är att ”på ett djupare plan 

förstå och öka kunskapen om de processer som äger rum i olika 

former av deltagarorienterade och erfarenhetsbaserade praktiker”, 

samt att belysa möjligheter och hinder på individ-, kontext- och 

strukturnivå ”för att minska diskrepansen mellan de demokratiska 

visionerna för utbildningen och de rådande praktikerna” (s. 9). 

Boken innehåller både teoretiska avsnitt och avsnitt med universitetslärares 

livsberättelser från högre utbildning, samt rapporter från 

olika kurser baserade på nya pedagogiska tillgångar. Även andra 

forskare har skrivit om användningen av minnen som pedagogisk 

metod, se t.ex. Karin Widerberg (2005) och Maria Jansson, Maria 

Wendt & Cecilia Åsa (2009). 

I rapporten ”Men då ska man inte börja med herrar i min 

ålder…”: Lärares och studenters tal om genus och jämställdhet vid 

sociologiska institutionen, Uppsala universitet, har Lena Sohl 

genomfört gruppintervjuer med kvinnliga studenter och enskilda 

intervjuer med lärare. Deras berättelser analyseras också utifrån ett 

diskursanalytiskt perspektiv. Diskussionerna om genusperspektiv 

på institutionen har skapat både motstånd och förändringar, menar 

Sohl. En bild som framträder i analysen är att ”kvinnor får förkroppsliga 

genusperspektivet och män får representera motståndet 

mot det” (s. 65). En annan bild visar att det finns många tolkningar 

av vad genusperspektivet är, hur det ska tillämpas och av vem 

(s.65). 

Här ska också nämnas Sara Stridsbergs och Jenny Westerstrands 

rapport Juristutbildningen ur ett genusperspektiv, där kurslitteraturen 

på juris kandidatprogrammets obligatoriska kurser i Uppsala 

granskas utifrån ett genusperspektiv. Analysen visar att så gott som 

samtliga auktoriteter som lyfts fram är män, som i sin tur hänvisar 

till andra män. De rättsliga aktörerna är också uteslutande män, 

medan kvinnor nästan enbart omnämns i relation till män eller i 

situationer som har med reproduktion att göra. Därtill kan plötsliga 

växlingar ske mellan den könsneutrala framställningen och en 

könsspecifik förståelse, vilket innebär att kvinnors underordning är 

något som förutsätts men aldrig diskuteras (s. 6). Juristutbildningen 

upprätthåller således ”den förmenta könsneutralitetens 

ideologi där kvinnan är kön och mannen människa” (s. 43). Jämställdhet 

och andra områden som är relevanta för kvinnor behandlas 

endast i liten utsträckning. Relationen mellan könen diskuteras 

64

inte och maktstrukturer förblir därmed outforskade och osynliggjorda. 

Författarna menar att införandet av ett genusperspektiv 

måste integreras i all undervisning i stället för att utgöra tilläggskunskap 

(s. 6, 43). 

Kartläggningar har även genomförts på uppdrag av Jämställdhetsrådet 

vid Umeå universitet. Jessika Wide har författat Genusperspektiv 

och kursspecifikt jämställdhetsarbete – En kartläggning 

(2008), som omtalas i kapitel 6. Det övergripande syfte beskrivs 

som ”att stärka genusperspektivet i utbildningen för att främja 

kvalitativ jämställdhet vid universitetet” (s. 1,). Här genomfördes 

en enkätundersökning bland alla jämställdhetsföreträdare, studierektorer 

och programansvariga. Annika Westberg skrev Genusperspektiv 

i utbildningen (2005). Kartläggningen från 2005 bygger 

på en enkät som riktat sig till studenter på humanistisk fakultet och 

till studenter på samhällsvetenskaplig fakultet. En knapp tredjedel 

av studenterna var missnöjda med hur genusperspektivet behandlats. 

Flertalet av de studenter som var nöjda hade haft genusperspektivet 

integrerat i sin utbildning. Studenterna gav även 

uttryck för att genusfrågor är ett så speciellt område att det är 

viktigt att läraren varken är för engagerad eller för oengagerad. 

Feministisk pedagogik, eller könsmedveten pedagogik eller 

genuspedagogik, vilar som all annan frigörande pedagogik (Paulo 

Freire) på en kritik av existerande traditioner inom utbildningen 

oavsett könsbalansen i den enskilda studerandegruppen. Enligt 

temanumret Pedagogik i Tidskrift för Genusvetenskap (nr 1/2009 11 ) 

innebar introduktionen av genusbegreppet under 1990-talet att 

blickfånget riktades mot de strukturella förutsättningarna för 

undervisning. Att anlägga ett genusperspektiv i undervisningen 

handlar om ämnesinnehåll, medan genusperspektiv på undervisningen 

handlar om undervisningspraktik. Men det är ”varken önskvärt 

eller möjligt att tala om en feministisk pedagogisk praktik utan 

hellre om pedagogiska praktiker inspirerade av feministisk teori 

och forskning” (s. 3) och av kvinnorörelsens idéer (s. 5). Ulla 

Forsberg talar om två riktningar inom feministisk pedagogik: dels 

en radikal feministisk pedagogisk inriktning som eftersträvar radikala 

förändringar av maktrelationer mellan könen i undervisningen, dels 

en poststrukturalistisk feministisk pedagogisk inriktning som inkluderar 

kön, klass och ras och som viktar den egna inlärningsprocessen 

11 

Temanumret om pedagogik (nr 1/2009) i Tidskrift för Genusvetenskap ingick i förarbetet 

till konferensen Challenging Edication: Feminist and Anti-Oppressive Strategies in 

Teaching and Learning, Uppsala universitet, 14–16 juni 2009, 

http://www.genna.gender.uu.se/Pedagogy/Events/Challenging_Education/ 

65

(Forsberg 1998:27–30). Fredrik Bondestam, som publicerat flera 

arbeten om feministisk pedagogik, säger att det finns ”lika många 

feministiska pedagogiker som det finns feministiska pedagoger” 

(Bondestam 2007:33). Både Fredrik Bondestam och Gunilla Carstensen 

har skrivit introduktioner för lärare inom högskolan om 

könsmedveten/feministisk pedagogik (Bondestam 2004c, Carstensen 

2006a). Ett speciellt fält är forskningen om hur man undervisar 

i genusvetenskap (Lundgren 1998). 

Forskning om diskriminering och om jämställdhetspolitiska insatser 

för att förändra studieval och horisontell könssegregering i grundutbildningen 

Intersektionellt perspektiv 

Diskussionerna om jämlikhet/jämställdhet i den högre utbildningen 

har haft olika fokus genom historien: först kom klass, sedan 

kön och sist etnisk mångfald. Utredningen Mångfald i högskolan. 

Reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan, 

med Boel Flodgren som författare, har ett brett perspektiv (SOU 

2000:47). 12 Från och med mitten av 1990-talet har 

intersektionalitetsperspektivet stått på dagordningen, både inom 

forskningen och inom jämställdhetspolitiken. I dag har all diskrimineringslagstiftning 

samlats i en ny diskrimineringslag som trädde 

i kraft den 1 januari 2009 (2008:567). 

Två perspektiv finns inom intersektionalitetsforskningen. Å ena 

sidan ett additivt perspektiv där man talar om dubbla eller tredubbla 

diskrimineringsgrunder, t.ex. på grund av kön, klass och 

etnicitet. Å andra sidan ett perspektiv som utgår från enskilda individers 

multipla identiteter, där det inte är möjligt att urskilja de 

olika kategorierna, utan där fokus är just på den interaktiva processen 

(Reyes & Mulinari 2005; Carbin & Tornhill 2004). Men intersektionalitetsperspektivet 

saknas både inom forskningen och i de 

integrations- och jämställdhetspolitiska analyserna och åtgärderna 

inom ramen för högskolan. Det vanliga är att kön, klass och dimensionen 

infödd/invandrarbakgrund analyseras separat, utan helhetsperspektiv. 

Se dock Jeanette Hägerströms artikel ”Genus, etnicitet 

12 Lena Martinsson har i Tidskrift för Genusvetenskaps temanummer om pedagogik skrivit en 

kritisk artikel om Högskoleverkets rapport Utvärdering av arbetet med breddad rekrytering 

till universitet och högskolor. En samlad bild (2007:43 R). Lena Martinsson ser denna rapport 

som exempel på ett nyliberalt tänkande baserat på argument om samhällsnyttan (Martinsson 

2009). 

66

och klass – inte det ena utan de andra. Med utbildningsfrågor som 

exempel”. Hägerström talar om genus, etnicitet och klass som tre 

analytiska åtskiljbara begrepp och samtidig olika kontextuella, 

sammansatta verkligheter (2002). 

Paulina de los Reyes anlägger också ett intersektionellt 

perspektiv i Att segla i motvind. En kvalitativ undersökning om 

strukturell diskriminering och vardagsrasism inom universitetsvärlden 

(2007). Genom intervjuer med studenter och anställda vid Uppsala 

universitet belyses hinder och problem som anställda och studenter 

med invandrarbakgrund möter inom universitetet, och hur förekomsten 

av diskriminerande strukturer påverkar strategier och 

arbetsmiljö. Ett annat syfte är att identifiera goda exempel och 

framgångsrika metoder att hantera diskriminering. Författaren 

skriver att erfarenheterna inom jämställdhetsforskningen och etnicitetsforskningen 

visar att det är nödvändigt att ifrågasätta hur 

normativa uppfattningar inom universitetsvärlden bidrar till att 

utesluta och marginalisera människor som betraktas som avvikande 

(s. 9). Medan könsforskningen har påvisat förekomsten av informella 

maktstrukturer, och visat hur kvinnliga forskares insatser 

nedvärderats och diskuterat existensen av ett glastak, finns det däremot 

endast ett fåtal studier av den etniska segregeringen inom 

högskolan (s. 7). En viktig premiss för studien är ”att diskriminering 

är en bekönad praktik vilket bland annat innebär att den har 

olika konsekvenser för kvinnor och för män” (s. 48). Även sexuell 

läggning har betydelse i diskrimineringssammanhang. Konklusionen 

blir att etniskt baserade dikotomier är alldeles för grova 

instrument för att analysera komplexa situationer där diskriminering 

förekommer. 

Kvotering 

Kampanjer riktade till ungdomar för att ändra deras studieval var en 

ofta använd jämställdhetspolitisk metod på 1980- och 1990-talet 

för att bryta den horisontala könssegregeringen, medan kvotering 

tagits i bruk av flera lärosäten på 2000-talet, både när det gäller kön 

och personer med utländsk bakgrund. 13 Viktigt att notera är att det 

finns många former av könskvotering, och att ett kvoteringssystem 

som ska fungera ändamålsenligt måste vara anpassat till den 

enskilda organisationen eller institutionen. Kvotering är en kontro- 

13 

Kvotering som instrument för att få in fler män på lärarutbildningarna har sannolikt 

använts under historien, men det behövs mer forskning på detta fält. 

67

versiell fråga både politiskt och juridiskt, men kvotering är samtidigt 

ett jämställdhetspolitiskt instrument som ger omedelbara 

resultat och mätbara effekter. 

Inom politiken har kvotering varit ett legitimt jämställdhetsmedel 

sedan 1990-talet (Freidenvall 2006). Annorlunda är det på 

arbetsmarknaden och inom högskolan. I sin forskning om kvotering 

skriver Drude Dahlerup & Lenita Freidenvall att läget i Sverige 

ingalunda är entydigt, men under utveckling. Såväl den svenska lagstiftningen 

som EG/EU-rätten visar på att fältet är rörigt – vissa 

jämställdhetssatsningar accepteras medan andra inte godtas 

(2008:78). Frågan är om kvotering primärt används i Sverige till 

fördel för män? 

Centrum för rättvisa, Uppsala, som är generella motståndare till 

kvotering, har undersökt hur kvotering används vid svenska 

universitet och högskolor. Man kommer fram till att två tredjedelar 

av landets högskolor använder vad Centrum för rättvisa kallar 

könsdiskriminerande antagningsregler, bl.a. viktad lottning eller 

automatisk förtur för det underrepresenterade könet. Man har 

noterat att tre fjärdedelar av högskolorna (27 av 36) i sina antagningsordningar 

angett att urval får göras med hänsyn till kön vid i 

övrigt likvärdiga meriter. Genom att beräkna antalet avvisade med 

rätt meriter kommer undersökarna fram till att det förekommit 

mer än 5 000 fall av diskriminering under 2009. I 95 procent av fallen, 

bl.a. de populära utbildningarna till läkare, psykolog och veterinär, 

är det kvinnor som är drabbade, skriver man (Centrum för 

rättvisa 2009). 

Man får kanske tillägga att speciellt Sveriges lantbruksuniversitet 

hamnat i pressens sökarljus med sina icketransparenta kriterier 

och märkliga kvinnodiskriminerande argument som inte grundar 

sig på någon analys. Efter att Uppsala universitet fällts för att man 

reserverat endast några få platser för sökande med utländsk bakgrund, 

har situationen på fältet varit just rörig. 

Simon Wolming poängterar i en artikel i Pedagogisk forskning i 

Sverige att rättvisa i samband med urvalet till högre studier är ett 

komplicerat och ingalunda entydigt begrepp. Man strävar efter att 

skapa balans mellan politikers visioner, högskolors och individers 

önskemål. Författaren identifierar olika och ibland motstridiga 

principer för fördelning av platserna inom den högre utbildningen: 

en egalitär princip, en utilitaristisk princip och en meritokratisk 

princip. Wolming drar slutsatsen att ”ett urvalssystem som utgår 

från olika syften och principer innebär därmed också att det är 

svårt att uppnå hög validitet i ett sådant system” (1999:256). 

68

En kommentar: Det är värt att betona att den dominerande 

diskursen kring kvinnor i akademin i över hundra års tid varit att det 

är kvinnornas individuella problem hur de ska anpassa sig till universiteten, 

som enligt sin egen självförståelse är könsneutrala. Det 

känns kanske bittert att när männen kommer i minoritet, då introduceras 

snabbt strukturförändringar för att anpassa skolan och högskolan 

till de unga männen. På grundval av den befintliga forskningen om 

genus i akademin bör lärdomen emellertid vara att strukturreformer 

är och alltid har varit nödvändiga för att uppnå jämställdhet. 

Forskningsluckor kring genusperspektiv på grundutbildningen 

Som framgått ovan finns mycket forskning på fältet. Ett flertal 

avhandlingar har publicerats under det senaste decenniet. Ändå 

måste konklusionen bli att det finns ett mycket stort behov av 

ytterligare forskning om studieval, studiemiljö och pedagogik 

utifrån ett genusperspektiv. Fältet behöver också utvecklas teoretiskt. 

Vi har här inte haft möjlighet att ta med all forskning om 

studiemiljö, men vårt intryck är att forskningen är ganska spretig, 

och del arbeten på fältet är av explorativ karakter. Det saknas 

forskning ur ett intersektionellt perspektiv. Slutligen behövs jämförelser 

mellan olika utbildningar och lärosäten samt mer forskning 

om förändringar över tid. 

69

5 Karriärvägar. ”The leaking 

pipeline” 

Bilden av ”the leaking pipeline”, det läckande röret, där kvinnorna 

lämnar eller sorteras ut på olika stadier i universitetskarriären, har 

använts i den internationella forskningen och även i Sverige. 

Perspektivet är att även om kvinnliga studerande numera utgör en 

majoritet inom många ämnen leds universiteten och högskolorna 

fortfarande av män. Ju närmare toppen i maktpyramiden, desto 

färre kvinnor. Poängen med rörmetaforen är att det blir en viktig 

forskningsfråga att identifiera var längs röret, dvs. var på karriärstegen, 

utsorteringen av kvinnorna sker. Just under de senaste tio 

åren har mönstret ändrat sig i många ämnen. Hur har forskningen 

om den svenska högskolan speglat dessa utvecklingstendenser? 

Även om det finns statistik över högskolestuderande i Sverige 

sedan 1936, finns brister i den personalstatistik som behövs för att 

studera ”the leaking pipeline”. Personalstatistik för högskolan finns 

först från och med 1984 och endast på aggregerad nivå – i motsats 

till inskrivnings- och examensstatistiken. Cecilia Chrapkowska 

saknar statistik över nyanställd personal, men det finns numera 

(2006:12–14, 65). Hon framhåller även att jämförbarheten över tid 

försvåras av högskolereformerna 1977 och 1993. Liisa Husu saknar 

svensk statistik som skiljer på de två sorters professorer som finns 

(Husu 2009). 

Två teser 

I den nordiska genusforskningen står två teser står mot varandra. 

Konstruerade som idealtyper är teserna varandras motsatser. Hur 

placerar sig forskningen om genus i den svenska akademin i relation 

till dessa två teser? 

71

Time lag-tesen, eller fördröjningstesen, utgår från att kvinnornas 

empowerment sker stegvis och med en viss historisk eftersläpning. 

Först måste kvinnorna erövra de lägre positionerna innan de kan bli 

jämställda på de översta nivåerna. Kvinnorna är långsamt men 

säkert på väg att bli integrerade i toppen på de nordiska samhällena. 

Kvinnornas maktlöshet är en myt som får oss att underskatta kvinnornas 

nya makt. Time lag-tesen har i nordisk forskning förts fram i 

den vetenskapliga debatten inom fältet kvinnor i politiken (Raum 

1995), men är även relevant vid diskussionen om kvinnor i den 

akademiska karriären. 

Tesen om den patriarkala järnlagen, den andra tesen, utgår från 

att könsmaktsordningen och därmed mansdominansen ständigt 

reproduceras, även inom nya fält som exempelvis datalogi. Ständigt 

reproduceras förhållandet att ju högre upp, desto färre kvinnor. 

Det tycks finnas ett ”hit men inte längre” för kvinnor. Även om de 

formella hindren är borta, verkar kvinnorna stöta på en osynlig barriär 

av glas, ett glastak. Fält där kvinnor blir i majoritet tenderar att 

förlora i status och lönenivå eller också får kvinnorna, i enlighet 

med tesen, endast tillträde till institutioner som redan har förlorat i 

makt (the theory of shrinking institutions, se diskussionen hos Skjeie 

1992, se även om Nordgren 2000 i kapitel 6). 

Forskningen om genus i akademin, som berörs nedan, är här 

indelad med utgångspunkt från respektive arbetens fokus på vilken 

nivå som röret kan tänkas läcka. Många arbeten testar fördröjningstesen 

och avvisar eller modifierar den. Eftersom ganska stora 

förändringar ägt rum det senaste decenniet, är det viktigt att notera 

när studierna är gjorda. Här avhandlas både forskning som analyserar 

könsbalansen statistiskt och forskning som fokuserar på vilka 

villkor akademins kvinnor har inom olika ämnen – samt forskning 

som, vilket oftast är fallet, innehåller båda perspektiven. Det handlar 

enligt forskningen även om den akademiska arbetsplatsen, om 

forskarnätverk och hur kvinnors vetenskapliga arbeten bedöms (se 

även kapitel 1 och 2 om den akademiska kulturen). 

Övergången från grundutbildning till forskarutbildning 

Redan 1998 publicerades projektet ”(o)jämställda institutionsmiljöer” 

där sex sociologiska institutioner vid sex svenska universitet 

beskrevs: Lund, Umeå, Göteborg, Linköping, Stockholm och 

Uppsala (Bosseldal & Esseveld 1998; Bosseldal & Hansson 1998; 

Bosseldal & Hellum 1998; Bosseldal & Magdalenic 1998; Bosseldal 

72

& Johansson 1998, Morhed 1998). Projektet resulterade i sex rapporter 

som gav en helhetsbild av respektive institutioner från ett 

genusperspektiv (studenter, lärare, undervisningen på grundnivå, 

forskarutbildningen, löneskillnader). Tyvärr ingick inte någon 

jämförelse mellan de sex institutionerna i projektet. 

Rapporterna preciserade att detta inte var forskningsprojekt 

eller utvärderingsprojekt i vanlig mening, utan snarare ett led i 

institutionernas jämställdhetsarbete. Varje rapport slutade följaktligen 

med förslag på jämställdhetspolitiska åtgärder. Syftet var att 

fördjupa förståelsen för aspekter som, enligt tidigare forskning, 

ligger bakom marginaliseringen av kvinnor på olika nivåer. 

Problemkonstruktionen var att kvinnorna är i majoritet på grundutbildningen 

inom sociologi, men att det blir färre kvinnor ju högre 

upp i karriärstegen man kommer. Endast cirka 40 procent av de 

sökande och 40 procent av de antagna till doktorandutbildningen 

var kvinnor. I rapporterna identifieras övergången från grundutbildningen 

till forskarutbildningen därför som en ”kritisk fas” för de 

kvinnliga studenterna. Framgång på en nivå följs tydligen inte 

automatiskt av framgång på nästa nivå. Bland de föreslagna 

åtgärderna fanns följande: genusperspektiv på alla nivåer i utbildningen, 

fler kvinnliga förebilder för studenterna, handlingsplaner 

för hur fler disputerade kvinnor ska kunna rekryteras till institutionerna, 

förbättrade villkor för handledare, särskilda insatser i 

samband med att tjänster utannonseras (för att få fler kvinnliga 

sökande) samt jämställdhetsplaner där ansvaret placeras på prefektnivå. 

Cecilia Åsberg, Elinor Edvardsson-Stiwne & Gunnel Hensing: 

Studenter, forskarutbildning och genus. En studie av övergången från 

grundutbildning till forskarutbildningen vid Linköping universitet, 

1999. Utgångspunkten för denna studie är samma problematik som 

nämnts ovan, att det är relativt fler män än kvinnor som går vidare 

till forskarutbildningen även när män och kvinnor har samma 

behörighet (tabell 3, s. 12). Dataunderlaget bestod av en enkät och 

intervjuer med studenter från tre utbildningar som representerade 

varsin fakultet på Linköping universitet. Syftet var att från ett 

genusperspektiv undersöka studenternas föreställningar om hinder 

och möjligheter i den akademiska miljön och hur detta påverkar 

kvinnliga och manliga studenters intresse för forskarstudier. Bland 

resultaten kan nämnas att studenternas kunskaper och föreställningar 

om forskarutbildning var diffusa i allmänhet. De uppfattade 

att den formella rekryteringen föregicks av informella kontakter, 

och följaktligen rekommenderar rapporten en formalisering av 

73

antagningen till forskarutbildningen. Manliga studenter kände sig 

uppmuntrade att söka forskarutbildning och tänkte även söka i 

betydligt högre grad än kvinnliga studenter. Manliga studenter 

uppgav framför allt hinder utanför dem själva som skäl till att inte 

söka, medan kvinnliga studenter beskrev fler hinder och problem 

relaterade till den egna personen som skäl för att inte söka. Kön 

samspelar med social bakgrund, men faktorer relaterade till 

kön/genus visar sig vara starkare, sägs det i rapporten. ”Manlighet 

som norm inom den akademiska världen bekräftades i intervjuerna 

och uppfattades som oproblematiska av de manliga studenterna. De 

kvinnliga studenterna uppfattade ett främlingskap inför akademin, 

vilket bland annat kan bero på att de träffar betydligt fler manliga 

lärare och handledare än kvinnliga”, är en slutsats i undersökningen 

(s. 2). 14 

Doktorandutbildningen 

Ett flertal doktorander och enskilda lärare har bidragit med forskning 

och berättelser om doktorandstudier vid svenska universitet 

från ett könsperspektiv. Här ska ett par av dessa nämnas. 15 

Boken Metod, makt och kön i ett feministisk samtalsrum från 1999 

är ett resultat av arbetet inom ett feministiskt doktorandseminarium 

vid Umeå universitet åren 1995–1998. Sju doktorander och 

några lärare från olika utbildningar skriver om att ha ett feministiskt 

perspektiv på sitt ämne i situationen som doktorand. 

Studentkårens doktorandsektion vid Örebro universitet publicerade 

2009 studien Gubbar, stress och kaxiga tjejer. En studie av 

könets betydelse för tiden som doktorand vid Örebro universitet. 

Kårens enkätstudie, som hade gått ut till universitetets doktorander, 

visade att kvinnliga doktorander är mer missnöjda med sin 

situation än manliga doktorander. Studien genomfördes av Lena 

Gunnarsson. Exempelvis upplever sig kvinnor i mindre utsträckning 

ha stöd för sin forskning av doktorandgruppen eller forskargruppen, 

och avsevärt fler kvinnor än män anser att de blivit 

kränkta som doktorander av personliga skäl. Studiens andra del är 

en kvalitativ fördjupning med utgångspunkt i en intervju med en 

kvinnlig doktorand samt brevväxling med ytterligare tre kvinnliga 

14 

Rapporten Kvinnor och män i högskolan visar på aggregerad nivå att det (2007) är något 

vanligare att män påbörjar forskarutbildning än att kvinnor gör det (9 respektive 5 procent). 

Högskoleverkets rapport 2008:20 R. 

15 

Se även Doktorandspegeln 2008. Högskoleverkets rapport 2008:23 R. 

74

doktorander vid Örebro universitet. Här kommer de subtila 

formerna av könskränkande behandling till uttryck, och här 

beskrivs även den homosociala och mansdominerade miljön. Att 

ingen av informanterna som har egna erfarenheter av trakasserier 

tagit upp sina problem med någon i ansvarsposition, tolkar Gunnarsson 

som tecken på en dysfunktionell organisation (Gunnarsson 

2009). 

Maj-Britt Hanström har författat rapporten Kvinnor och män, 

lika möjligheter till forskning? för KTH:s jämställdhetskommitté, 

2000. Bakgrunden var att Kungliga Tekniska Högskolan ville ha en 

jämnare könsfördelning bland sina doktorander och forskare. De 

kvinnliga doktoranderna står i fokus för undersökningen, och 

datamaterialet består av svar på en enkät till samtliga kvinnor som 

disputerat vid KTH 1994–1998. Ett matchande urval män deltog. 

Flertalet informanter var nöjda med sin tid som doktorander och 

var ännu nöjdare efter att de hade doktorerat. Men bland de missnöjda 

fanns en tydlig skillnad mellan könen. Det var fler kvinnor än 

män som klagade på handledare och handledning. Tankar om 

avhopp fanns hos 45 procent av informanterna. Dubbelt så många 

kvinnor som män uppgav att de både före och efter disputationen 

hade administrativa uppgifter vid sidan av sin forskning, undervisning 

och handledning. Trettio procent av de disputerade kvinnorna 

på KTH hade känt sig särbehandlade, men ingen av männen. Rapporten 

slutar med en rad förslag på ändringar. 

Men det finns även alternativa tolkningar och resultat. Fredrik 

Schougs bok På trappans första steg. Doktoranders och nydisputerade 

forskares erfarenheter av akademin (2004) bygger på intervjuer från 

Lunds och Umeå universitet. Även om kvinnorna tycks något mer 

benägna att erkänna sina misslyckanden, och att internalisera sina 

nederlag, är dock konklusionen på grundval av ett omfattande 

material att likheterna mellan könen dominerar. Detta i motsättning 

till resultaten från mycket annan forskning (s. 176). Det har t.ex. 

blivit mycket vanligare hos båda könen att vända kritiken mot den 

akademiska världen än att vända den mot sig själv när man lidit 

nederlag i konkurrensen, en konkurrens som blivit allt hårdare. 

75

Karriärvägar för disputerade forskare 16 

Ann Fridner: Karriärvägar och karriärmönster bland disputera(n)de 

läkare och medicinare. Avhandling vid psykologiska 

institutionen, Uppsala universitet, 2004. 

I avhandlingen presenteras nya resultat kring kvinnors akademiska 

karriär. Utgångspunkten är att antalet och andelen kvinnliga 

studenter på läkarutbildningarna har ökat i hela Sverige sedan 1970- 

talet. Samtidigt är andelen kvinnor i ledande positioner oproportionerligt 

låg. Genom att studera karriärvägar under tjugo års tid 

för kvinnliga läkare och medicinare efter doktorsexamen jämfört 

med deras manliga kollegor, vill denna studie bidra till förståelsen 

av eventuella skillnader i karriärmönster. En trianguleringsmetod 

används: statistisk analys av samtliga medicinska fakulteter i 

Sverige; en enkät vid Karolinska Institutet med frågor om människors 

livshistorier; samt djupintervjuer. För tre efter varandra 

följande kohorter av disputerade mellan 1979 och 1991 visade 

resultaten inte någon könsskillnad med avseende på medicinarnas 

akademiska position (adjunkt, lektor, professor). ”In Sweden, after 

the dissertations have been completed, there is no ’leaky pipeline’ 

in academic medicine” (s. 130). Med ett undantag: kvinnliga läkare 

från prekliniska avdelningar vid Karolinska Institutet (biomedicinsk 

grundforskning). 

Studien av positioner vid universitetssjukhusen visar däremot att 

de manliga läkarna oftare och i yngre åldrar når seniora positioner. 

De kvinnliga läkarna hade ofta två karriärer, en vetenskaplig och en 

klinisk, medan männen ofta koncentrerade sig på preklinisk forskning. 

Vid intervjuerna framkom att männen efter disputationen 

samarbetar med sin tidigare handledare som likvärdig partner, 

medan de unga kvinnliga forskarna anses vara beroende och i behov 

av stöd. Slutsatsen blir att även om det inte finns någon ”leaking 

pipeline” inom den akademiska medicinen, måste kvinnorna i 

denna mycket starkt konkurrenspräglade miljö ständigt anpassa sig 

till manliga normer. På grund av kvinnornas två nämnda karriärer 

samt deras ansvar för familjen finns stor risk för utbrändhet och 

stress i framtiden hos en betydande andel av dessa högkompetenta 

kvinnor, konkluderar avhandlingen. 

Resultaten av en kohortanalys från Statistiska centralbyrån 2005 

ifrågasätter däremot utifrån sitt material time lag-tesen. Studien 

16 

Se också Högskoleverkets rapporter 2006:2 R; 2008:20 R. 

76

visar att inom en grupp kvinnor och män som hade doktorerat 

1991 lyckades 8 procent av männen men endast 4 procent av kvinnorna 

bli professorer inom en tolvårsperiod (Statistiska Meddelanden: 

Personal vid universitet och högskolor 2005). Det finns ett 

tydligt behov av forskning som analyserar utvecklingen på enskilda 

utbildningar, som i följande studie. 

Cecilia Chrapkowska, med. kand. från Uppsala universitet, har 

utgivit Akademins anrikning av män. En studie av svensk utbildningsstatistik 

1957–2002, ursprungligen ett föredrag hon hade hållit 

på den nationella jämställdhetskonferensen för universitet och högskolor 

i oktober 2006. Efter en noggrann diskussion av de statistiska 

problemen, studeras här den låga andelen kvinnor bland 

2002 års professorer med hjälp av en analys av personalstatistik och 

studiestatistik 1957–2002. Därmed skapas ett längre tidsperspektiv 

än i Ann Fridners undersökning, och samtidigt jämförs tio olika 

ämnesområden. Studien opererar med så kallade anrikningstal som 

anger kvoten mellan sannolikheterna att kvinnor och män stannar 

kvar inom akademin. Forskningsresultatet är att humaniora och 

samhällsvetenskap är stora områden med mycket hög manlig 

anrikning som främst sker mellan grundexamen och doktorsexamen. 

Naturvetenskap och farmaci har också en mycket höggradig 

manlig anrikning, men här sker anrikningen främst mellan doktorsexamen 

och professur. Röret läcker, som denna studie visar, på 

olika nivåer – och det läcker fortfarande. I studien diskuteras den 

kvinno- eller familjeorienterade förklaringsmodellen kontra den 

akademifokuserade förklaringsmodellen, och huvudvikten läggs vid 

den senare. Studien efterlyser statistik över nyanställd undervisande 

och forskande personal vid universiteten. 

Rapporten Forskarutbildning och forskarkarriär – betydelsen av 

kön och socialt ursprung (Högskoleverket 2006:2 R) är också en 

longitudinell studie som ger möjlighet att följa karriärutvecklingen 

för examenskohorter av kvinnor och män. Genom att följa utexaminerade 

studenter från högskolans längre grundutbildningar åren 

1995–1997 samt personer som doktorerade 1980–2001, kan snedrekrytering 

orsakad av kön och social bakgrund analyseras. Denna 

studie visar bl.a. att män påbörjar forskarstudier i större utsträckning 

än kvinnor (men också att det är mer jämställt än genomsnittet 

inom teknik). Den visar även att andelen kvinnliga forskarassistenter 

fick ett lyft tack vare de riktade anställningarna mot underrepresenterat 

kön, något som kanske var tillfälligt. Slutligen framgår 

att män som doktorerat blir professorer i större utsträckning än 

77

kvinnor. Detta gäller samtliga här studerade doktorskullar och samtliga 

ämnesområden, även om det finns ganska stora skillnader. 

Christina Jonung & Ann-Charlotte Ståhlberg har studerat 

kvinnliga ekonomers karriär på universiteten i Sverige, och jämfört 

med USA, Storbritannien, Kanada och Australien, i artikeln ”Reaching 

the Top? On Gender Balance in the Economic Profession” 

(Econ Journal Watch, 5:2, 2008). Även de arbetar med begreppet 

”leaky pipeline”. Analysen visar att de kvinnliga ekonomerna har 

stannat i akademin i nästan samma omfattning som de manliga 

efter disputationen. Men röret börjar läcka när det handlar om fasta 

tjänster, och det största hindret för kvinnorna är avancemanget till 

professor. Om man utgår från andelen kvinnliga ekonomie doktorer 

för femton år sedan borde det idag finnas ytterligare tre kvinnliga 

professorer vid svenska universiteten, visar studien. Vad gäller 

andelen kvinnliga professorer ligger Sverige efter USA och Kanada. 

I artikeln ”Does Economics Have a Gender?” i samma tidskrift 

(6:1, 2009) poängteras att skillnaden i matematiska kunskaper i dag 

inte, som tidigare, kan användas som förklaring till varför det finns 

så få kvinnor inom ekonomisk vetenskap. Men det kan vara så att 

den interna akademiska kulturen har utvecklats så att den bättre 

passar mäns livsstil. ”Adding up, women economists may find their 

comparative advantage to lie outside the universities” (s. 60). 17 

Även tio kvinnliga statsvetarprofessorer har diskuterat om eftersläpstesen 

(fördröjningstesen) stämmer för kvinnors karriär inom 

svensk statsvetenskap. De identifierar hinder på vägen men även 

goda exempel (Bennich-Björkman et al 2008). 18 

Charlotte Silander har i sin licentiatavhandling i statsvetenskap 

vid Växjö universitet, Högskolesystemet & könsbalansen. En studie 

om jämställdhet i den svenska högskolan (2005), studerat den horisontella 

och vertikala könsbalansen och relationen mellan dem 

inom svensk högre utbildning utifrån ett systemperspektiv, nämligen 

utifrån förändringar i högskolesystemet och hur denna process 

påverkats av könsbalansen. Därmed inkluderas också faktorer som 

annars sällan tas med i sådana studier: effekter av högskolans 

expansion, högskolans geografiska spridning och breddning samt 

högskolereformer. 

17 17 I en kommande artikel av Leif Lindberg, Ulla Riis & Charlotte Silander analyseras 

kvinnors sämre chanser till avancemang i akademin i olika ämnen och författarna undersöker 

olika faktorers förklaringsvärde genom en multifaktoranalys. Se även deras rapport för 

Högskoleverket, Akademins olika världar. Högskoleverket 2005:53 R. 

18 

Se även Bo Rothsteins svar och Michele Michelettis replik i Statsvetenskapligt tidskrift, 

2009/2. 

78

Anett Schenk ingår i det europeiska forskarnätverket ”Women 

in European Universities”, som studerar kvinnors karriärperspektiv 

inom den högre utbildningen i Österrike, Frankrike, Tyskland, 

Polen, Spanien, Sverige och Storbritannien. Projektet arbetar med 

undersökningar kring ”leaky pipelines” och osynliga glastak. I 

antologin Gendered Career Trajectories in Academia in Cross- 

National Perspective, 2007, skriver Schenk att organisationsteori 

och genusteori bör kombineras mycket mer än de görs i dag 

(2007:76). En viktig poäng i Schenks arbeten är att uppdelningen 

mellan universitet och högskolor är fortsatt aktuell, trots de 

formella förändringarna. ”And to a certain extent, this builds the 

ground for the remaining persistence of sex-specific divisions in 

both fields of studies and different posts on the academic ladder” 

(Schenk 2001:1). Schenk har också använt djupintervjuer i en 

studie av ett litet urval kvinnliga professorer i litteratur och språk i 

Sverige och Tyskland. Dessa professorer avvisar idén att man 

planlägger att bli professor: ”To become a professor was perceived 

as an interplay of different factors rather than a result of personal 

competence and strategy. Certain factors are in a person’s hand – 

like (the) own competence and scientific achievements – but other 

factors – like an encouraging professor or the existence of a motivating 

research group – cannot be influenced by the young academic 

and remain beyond one’s control (Schenk 2003:18). Ländernas 

olika universitetsstrukturer skapar skilda utmaningar, och kravet 

på en andra avhandling(en så kallad Habilitation) i det tyska 

systemet skapar en särskild osäkerhet för karriären. 

Christian Poulsen: Prestige in Academia – A Glance at the 

Gender Distribution. Avhandling vid sociologiska institutionen, 

Lunds universitet, 2005. 

Christian Poulsen ingick i likhet med Anett Schenk i det europeiska 

forskarnätverket ”Women in European Universities”. I hans 

avhandling analyseras huruvida den låga andelen kvinnliga professorer 

i Sverige kan förklaras med att ”prestige” är olika fördelad 

mellan könen, till männens fördel. Spanien används som referenspunkt 

i undersökningen, därför att det i Spanien finns fler kvinnliga 

professorer än i Sverige, bl.a. inom naturvetenskap. Utgångspunkten 

är antagandet att positioner i akademin inte fördelas enbart 

enligt meritokratiska principer, samt att prestige inte alltid beror på 

meriter. Datamaterialet vilar på enkäter bland svenska professorer 

79

samt diskussioner i fokusgrupper med manliga och kvinnliga professorer. 

Resultatet av undersökningen blir emellertid att kvinnor 

inte tycks diskrimineras under processen där meriter överförs till 

prestige. Med hjälp av begreppet ”consecrating moments” förkastas 

uppfattningen att den akademiska karriären formas av en lång och 

kontinuerlig rad av meriterande insatser. 

Metodologin ”life history” har används av Agnieszka Bron, som 

genom djupintervjuer studerat delvis samma ämne i artikeln 

”Graduate Women and Men Research Careers at Uppsala University: 

Is there any Difference? Studien går på djupet med två doktorander, 

en man och en kvinna, och analyserar deras förväntningar, strategier, 

sociala bakgrund och annat. Självtillit framstår som det viktigaste 

begreppet: här pendlar ”Karin” längs ett kontinuum mellan 

låg och medel medan ”Ulf” rör sig mellan medel och hög. 

Eva Källhammer och Ylva Fältholm har gjort uppföljningsstudien 

Karriär och kön (2009) av lektorers karriärutveckling vid 

Luleå tekniska universitet (se avsnittet om IDAS i kapitel 6). Det 

finns inte särskilt mycket forskning om just lektorskategorin. 

Datamaterialet består av djupintervjuer med sex kvinnor och sex 

män. Studien visar att både män och kvinnor uppfattar den egna 

bristen på tid att forska som ett påtagligt karriärhinder. Faktorer 

som fakultetstillhörighet visar sig ge olika förutsättningar för karriären. 

Universitetets tekniska profil upplevs främja karriären för 

forskare inom teknikområdet, medan de som inte passar in i den 

tekniska profilen upplever att de hindras i sin fortsatta karriärutveckling. 

Konklusionen blir att karriärutvecklingen är ”könsmärkt”; 

kön kan vara såväl en hindrande som en främjande faktor 

(exempelvis vid strategiska satsningar på underrepresenterat kön). 

Andra faktorer som kommer fram i studien är att män i högre grad 

har ett forskningsfokus medan kvinnor ofta fokuserar på undervisning, 

vilket inte värderas lika högt i meriteringssammanhang. 

Även en rad andra viktiga aspekter analyseras inom forskningsfältet: 

kvinnors akademiska karriärer. 

Motstånd 

Flera forskare diskuterar motståndet mot kvinnor i akademin och 

motståndets många subtila former. I sina intervjuer med kvinnliga 

kemister och fysiker berättar Sylvia Benckert & Else-Marie Staberg 

(1998) att många intervjuade säger att de aldrig mött något motstånd 

– för att därefter börja berätta historien om olika typer av 

80

motstånd de mött! Ofta upplevs detta motstånd först senare i karriärförloppet. 

Det leder tanken till den norska socialpsykologen 

Berit Ås teori om härskartekniker som hjälpt många att sätta ord på 

upplevelser de varit med om. 

Forskarnätverk 

Paula Mählck: Mapping Gender in Academic Workplaces. Ways of 

Reproducing Gender Inequality Within Discourses of Equality. 

Avhandling, sociologiska institutionen vid Umeå universitet 

2003, publicerat som bok Saarbrücken: VDM Verlag Dr. Müller 

2008 

Detta är en sammanläggningsavhandling med två publicerade 

artiklar och två sedan dess publicerade uppsatser. Utgångspunkten 

är ”the leaking pipeline” – ju högre upp i den akademiska hierarkin, 

desto färre kvinnor – även om man kan notera en viss ökning de 

senaste fem åren av kvinnor med forskarassistenttjänster och som 

professorer. Syftet är att undersöka hur sociala relationer i det 

akademiska vardagslivet är könade (gendered). Avhandlingens nya 

ansats är socio-bibliometric mapping. Den undersöker med andra 

ord medförfattarskap och ömsesidig indirekt och direkt citering 

mellan forskarna, vilket anses ha stor betydelse för den akademiska 

karriären. 

I Paula Mählcks första artikel testas forskningsmodellens validitet 

och hur den fungerar som verktyg på två institutioner inom 

samma ämne vid två olika universitet. Analysen visar en hög grad 

av överlappning mellan olika förbindelselänkar. På institutionerna 

finns olika forskarnätverk som har skiftande kännetecken (kön, 

senior/junior, handledare/student). Men nätverken har olika 

struktur på de två institutionerna när det gäller faktorerna kön och 

senioritet. I den andra artikeln kompletteras den bibliometriska 

ansatsen med intervjuer med forskarna – denna gång vid två institutioner 

för biologisk forskning vid två svenska universitet. Kön är 

en faktor även i det till synes könsneutrala akademiska vardagslivet, 

blir slutsatsen. Undersökningen visar bl.a. att de kvinnliga 

forskarna oftare citerades externt än deras manliga kollegor, men 

att kvinnorna var mindre synliga på den egna institutionen. 

Den tredje skriften i Mählcks sammanläggningsavhandling 

nämns i kapitel 10 i vår rapport, och i den fjärde skriften görs en 

81

komparativ diskursanalys, denna gång med underlag från tre institutioner 

inom tre olika forskningsfält. Slutsatsen blir att eftersom 

ojämställdhet officiellt anses vara sällsynt i en svensk kontext, blir 

det svårt att problematisera. Meritokratidiskursen infiltrerar, hävdas 

det, både den vetenskapliga diskursen och jämställdhetsdiskursen. 

19 Ojämställdhet framställs därför som ’person trouble’– 

and the subject position available is, thus, ’the subject as a problem” 

(s. 58). 

Bedömning vid tjänstetillsättning och tilldelning av forskningsmedel 

Christine Wennerås & Agnes Wolds artikel ”Nepotism and sexism 

in peer-review”, tryckt i den prestigefyllda tidskriften Nature 

(vol. 387, May 1997), fick en hel akademisk värld att diskutera 

könsbias i samband med tilldelningen av forskningsmedel. Författarnas 

utgångspunkt var att i Sverige stod kvinnor vid denna tidpunkt 

för 44 procent av de biomedicinska doktorsexamina, men de 

hade endast 25 procent av postdoc-tjänsterna och 7 procent av 

professorstjänsterna – detta trots att kvinnorna ända sedan 1970- 

talet hade tagit plats på utbildningen i betydande antal. Artikeln 

lyckades visa att kvinnliga sökande måste vara mera meriterade än 

manliga för att få del av forskningsmedlen. Här fanns med andra 

ord en favorisering av de manliga sökande. Till exempel kunde 

analysen leda till slutsatsen: ”Hence, being of the female gender 

and lacking personal connections was a double handicap of such 

severity that it could hardly be compensated for by scientific 

productivity alone” (s. 342). Datamaterialet i undersökningen 

hämtades från Medicinska forskningsrådet i Sverige. 

Även om ämnet är mycket omdiskuterat finns det endast ett 

fåtal forskningsbidrag som empiriskt undersökt sakkunnigutlåtanden 

från ett genusperspektiv. En av dessa är Gudrun Olssons studie 

Kvinna i Akademia – gäst vid mannens bord (Olsson 1999). Syftet 

med projektet var att undersöka hur sakkunniga bedömer kvinnors 

och mäns meriter vid tjänstetillsättningar på universiteten. Om 

könsdiskriminering förekommer, sägs det i artikeln, påverkar detta 

19 

Man kan undra varför så många forskare okritiskt hävdar att internationella mätningar 

visat att Sverige är bäst i världen på jämställdhet (samtidigt som de bestämt tillägger att 

Sverige inte är jämställt ännu). T.ex. refererar Paula Mählck i sin bok från 2003 till UN’s 

Gender and Development Index (GDI) från 1995, där Sverige låg på första plats, men hon 

och många andra svenska forskare gör sig inte besväret att kontrollera om det fortfarande är 

så! (Mählck 2003:3). 2009 ligger Australien som nr. 1, Norge nr. 2, Island nr. 3, Kanada nr. 4 

och Sverige nr. 5. 

82

naturligtvis kvinnors möjligheter att få högre tjänster. Materialet 

bestod av sakkunnigutlåtanden om de sökande till arton universitetstjänster 

i psykologi, nio lektorat och nio forskarassistenttjänster. 

Studien drar slutsatsen att de kvinnliga sökande blev 

bedömda som mindre kompetenta än de manliga, oberoende av de 

sakkunnigas eget kön. Flera uttryck för könsrelaterade bias förekom 

i bedömningarna, och kvinnornas forskningsarbeten syntes ge 

upphov till negativa känslor och ibland även irritation. De kvinnliga 

sökandes oberoende ifrågasattes. ”The criteria for evaluations were 

ambiguous and mobile, thus creating a double-bind situation for 

women” (s. 59). Att undersöka könsbias i bedömningarna är mycket 

tidskrävande forskning. Men könsbias är självklart extremt allvarligt 

för kvinnors karriärmöjligheter, och på detta fält behövs i framtiden 

forskning inom olika ämnen och universitet. 

Ohälsa 

Eva Källhammer, institutionen för arbetsvetenskap, avdelningen 

för industriell produktionsmiljö vid Luleå tekniska universitet, har i 

sin licentiatuppsats från 2008 undersökt akademin som arbetsplats 

ur ett genusperspektiv. Två modeller används som analysverktyg: 

dels Karaseks & Theorells ”krav-kontroll-stödmodell” som saknar 

genusperspektiv, dels Moss Kanters strukturmodell som baseras på 

makt, möjligheter och minoritetens storlek i en organisation dominerad 

av någon annan folkgrupp eller av det andra könet. Datamaterialet 

innehåller sextio djupintervjuer med manliga och kvinnliga 

doktorander samt universitetslärare av olika kategorier vid tre 

lärosäten. Hälften av intervjupersonerna var eller hade varit långtidssjukskrivna. 

Resultaten visar att både lärare och doktorander på 

många sätt upplever det som ett privilegium att ha akademin som 

arbetsplats, ”eftersom den förknippas med frihet, hög autonomi, 

stimulans och goda karriärmöjligheter” (avhandlingens förord). 

Men arbetsbelastningen anses vara för hög. Studien visar att det 

finns en hel del dold sjukfrånvaro – man jobbar hemma när man är 

sjuk. Kvinnliga doktorander är överrepresenterade bland de långtidssjukskrivna. 

Studien konkluderar att det finns samband mellan 

kvinnors och mäns arbetsförhållanden, (o)hälsa och karriärmöjligheter. 

83

Övergång från akademi till arbetslivet 

Till slut ska Sofie Nyströms avhandling beröras, även om den ligger 

lite utanför vårt ämne: Att bli professionell. En longitudinell studie 

om akademikers professionella bana från högre utbildning till arbetsliv, 

institutionen för beteendevetenskap, Linköping universitet, 

2009. En av artiklarna i denna sammanläggningsavhandling har 

titeln ”Graduates ’Doing Gender’ as Early Career Professionals”. 

Akademiker med magisterexamen/masterexamen i psykologi 

respektive statsvetenskap blev intervjuade sedan de arbetat 30– 

34 månader efter sin examen. Sofie Nyström bygger på Joan 

Ackers teoretiska ramverk där arbete och organisationer ses som 

könade processer. ”It is possible to capture gender as everyday 

activities of people in organizations; an approach that has been 

largely ignored”, påpekas det i avhandlingen (s. 1). 


Den ovan redovisade forskningen har med enskilda undantag visat 

att röret fortfarande läcker, att kvinnor sorteras bort på olika 

stadier i den akademiska karriären. Flera kohortstudier har visat att 

män har större chanser att göra forskarkarriär än kvinnor med 

samma bakgrund – det syns exempelvis när man jämför kvinnor 

och män som doktorerat vid samma tidpunkt och även inom 

samma ämne. ”Time lag”-tesen hävdar i sin renodlade form att fler 

kvinnor på lägre nivåer också leder till fler kvinnor på högre nivåer, 

men detta stämmer uppenbarligen inte. Analyserna visar också att 

det skett stora förändringar de senaste tio åren, och att utvecklingen 

inte är identisk inom olika ämnen, vilket är en utmaning för 

forskarvärlden. Samtidigt förutses det i dag att andelen kvinnliga 

professorer kommer att sjunka inom vissa ämnen under de närmaste 

åren. Det finns därför all anledning att följa detta fält noggrant. 

Vår konklusion är att det är viktigt att Högskoleverket fortsatt 

följer utvecklingen noga. Dessutom bör utbildningsstatistiken, och 

särskilt personalstatistiken, byggas ut för att göra det möjligt att 

fortlöpande följa utvecklingen av kvinnors och mäns karriärmönster. 

Detta rekommenderas av flera av de nämnda forskarna. 

Det saknas forskning om kvinnors och mäns karriärvillkor på 

mellannivå, dvs. på ämnes- eller institutionsnivå. Vi ser gärna 

undersökningar där samma utbildning på olika universitet eller 

högskolor jämförs. En del forskning har framkommit där natur- 

84

vetenskap och medicin studerats. Det finns emellertid förvånansvärt 

lite forskning om genus i akademin inom samhällsvetenskap 

och humaniora. Viktiga arbeten med fokus på genus i akademin 

helt generellt har publicerats (makrostudien, se kapitel 1). Men det 

behövs studier av utvecklingen inom de egna ämnena på utbildnings- 

och institutionsnivå, och studierna får gärna ha ett jämförande 

svenskt, nordisk eller internationellt perspektiv. 

Att flera kvinnor kommer in i akademin betyder emellertid inte 

att den akademiska kulturen därmed ändras. Här finns en parallell 

till forskningen om kvinnor i politiken. Så länge kvinnor befinner 

sig i underläge, blir det mycket fokus på kvinnors andel och antal. 

Men nästa fråga är hur det går för alla kvinnor som i dag kommer 

in, kanske på nya fält. Det finns som sagt en del forskning här, men 

mycket saknas. Samtidigt är det viktigt att forskningen intresserar 

sig för effekterna av de pågående stora förändringarna av universitetens 

värdegrunder och styrning, både i Sverige och i resten av 

världen. Vad betyder ökad konkurrensutsättning, mål- och resultatstyrning, 

kvalitetsstyrning, nya ägandeformer samt naturligtvis 

internationalisering – sett ur olika genusperspektiv? Forskningen 

måste ligga i utvecklingens framkant. Genusforskningen ska inte 

komma på banan först efter att alla förändringar redan har skett - 

kanske helt utan att genusperspektivet beaktats. 

En särskild forskningsfråga är vilken betydelse jämställdhetspolitiken 

haft för det senaste decenniets många förändringar. Detta 

behandlas i nästa kapitel. 

85

6 Forskning om 

jämställdhetspolitik inom 

högskolan 

Förevarande kapitel handlar om forskning kring jämställdhetspolitiken, 

både de statliga insatserna för att ändra könsbalansen på 

universitet och högskolor och den lokala jämställdhetspolitiken 

som numera bedrivs, och enligt lagen måste bedrivas, på alla institutioner. 

I kapitel 5 presenterades två motsatta teser om utvecklingen. Å 

ena sidan time lag-tesen, fördröjningstesen, enligt vilken jämställdhet 

och könsbalans inom akademin – om än med en viss naturlig 

fördröjning (time lag) – kommer naturligt med tiden, nu när kvinnorna 

kommit in på grundutbildningen i så stora skaror. Å andra 

sidan tesen om den patriarkala järnlagen som säger att könsmaktsordningen 

och mansdominansen ständigt reproduceras, även på nya 

fält och ibland i nya former. 

Jämställdhetspolitiken kan analyseras som en möjlig faktor som 

utmanar båda de nämnda teserna. Det ”görs” mycket jämställdhetspolitiskt 

arbete kring högskolan i dag. Både från ett forskningsperspektiv 

och från ett politiskt perspektiv är det en mycket intressant 

fråga, om och genom vilka processer, och med vilka resultat, 

de många jämställdhetspolitiska insatserna sedan mitten av 1990- 

talet har bidragit till de många förändringarna som skett på universiteten 

och högskolorna. Enligt den renodlade time lag-tesen borde 

dessa förändringar ha kommit självmant i alla fall. Enligt den renodlade 

järnlagstesen om patriarkatets ständiga reproduktion är 

eventuella förändringar endast av kosmetiskt slag. 

Det är en allvarlig brist att det finns så lite svensk forskning om 

jämställdhetspolitiken inom akademin – om politikens värdegrund, 

om styrning, organisering och legitimitet, aktörerna, processerna 

87

och effekterna. 20 Ett av problemen är naturligtvis att det är svårt att 

isolera effekten av de jämställdhetspolitiska insatserna från effekten 

av många andra inhemska och internationella faktorer som influerar 

graden av jämställdhet inom den svenska högskolan. 

Jämställdhetspolitiken inom högskolan startade sent jämfört 

med jämställdhetspolitiken på arbetsmarknaden i stort. Redan i 

jämställdhetslagen 1980 ställdes formella krav på att högskolan 

aktivt skulle motarbeta könsdiskriminering och aktivt arbeta för 

jämställdhet. Tio år senare tillkom en paragraf om sexuella trakasserier 

i jämställdhetslagen. I dag ska enligt lagen arbetsgivare som 

sysselsätter mer än tjugofyra personer upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete 

vart tredje år. 21 Enligt den nya samlade diskrimineringslagstiftningen 

(2008:567) gäller jämställdhetsarbetet alla former 

av diskriminering, inte endast diskriminering på grund av kön. 

Samtidigt har de tidigare myndigheterna Jämställdhetsombudsmannen, 

Ombudsmannen mot diskriminering, Ombudsmannen 

mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på 

grund av sexuell läggning och Handikappombudsmannen ersatts 

med den nya gemensamma Diskrimineringsombudsmannen. 

Flera offentliga utredningar har belyst kvinnors och kvinnoforskningens 

villkor i forskarvärlden, bl.a. utredningen Viljan att 

veta och viljan att förstå. Kön, makt och den kvinnovetenskapliga 

utmaningen i högre utbildning med Ebba Witt-Brattström som särskild 

utredare (SOU 1995:110). År 1997 kom rapporten från 

Arbetsgruppen för jämställdhet i högre utbildning och forskning, JÄST 

(Ds 1997:56), och några år senare kom utvärderingen av JÄSTprojekten 

(Leander & Jordansson 2000). Förevarande kapitel fokuserar 

emellertid endast på forskning om jämställdhetspolicy inom 

högskolan. En överblick över samtliga svenska universitet och högskolor 

visar att det numera finns ett stort antal studenter, lärare 

och administrativ personal som arbetar med jämställdhet och 

mångfald på många nivåer. 22 Ändå finns mycket lite forskning om 

hela denna jämställdhetspolitiska verksamhet, dess mål, insatser, 

verktyg, implementering och effekter. Vad vet vi egentligen om 

jämställdhetspolitikens verkningar? 

20 

Högskoleverket har gjort flera utvärderingar av jämställdhetsarbetet inom universiteten 

och högskolan, bl.a. 2000:9 R och 2003:31 R. Utvärderingskriterierna är bl.a. om det finns 

konkreta och utvärderingsbara mål, tydlig ansvarsfördelning, en organisation med tjänster 

och egen budget samt hur man arbetar i organisationen, om det finns genusperspektiv i 

undervisningen, om det genomförs egna utredningar (2003:31 R, s. 17). 

21 

Lagen om likabehandling av studenter i högskolan infördes 2001 (2001:1 286). 

22 

En nationell jämställdhetskonferens för jämställdhetshandläggare och genusforskare m.m. 

vid universitet och högskolor arrangeras årligen, och 2009 års konferens var förlagd till 

Karolinska Institutet (http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=28034&l=sv). 

88

I detta kapitel identifieras avhandlingar och andra större forskningsarbeten 

inom ämnet som producerats åren 1998–2009. Det 

finns talrika rapporter om planer, projekt och annan verksamhet 

som publicerats av jämställdhetshandläggare, jämställdhetskommittéer 

m.m. Även Högskoleverket har utvärderat lärosätens 

arbete med jämställdhet (se not 1). Alla dessa rapporter är värdefulla 

i sig, men ingår endast undantagsvis i detta kapitel. Tre doktorsavhandlingar 

har på senare tid tagit sig an de principiella 

aspekterna av jämställdhetsarbetet samt kombinerat detta med 

empiriska studier av jämställdhetspolitikens praxis. 

Tre avhandlingar om jämställdhetspolitiken 

Anna Bjuremark: Att styra i namn av akademisk kollegialitet. 

Avhandling vid institutionen för samhälle, kultur och lärande 

vid Lärarhögskolan/Stockholms universitet, 2002. 

I denna avhandling ses styrning av jämställdhetspolitiken i relation 

till de nya formerna för statlig styrning som universiteten lyder 

under i dag. Avhandlingen behandlar hur den traditionella kollegiala 

styrningstraditionen inom akademin förhåller sig till andra, 

nyare former för styrning från statsmaktens sida som mål- och 

resultatstyrning samt kvalitetsstyrning. Det empiriska materialet 

hämtas från egna studier (observationer) av dekankonferensen på 

Lunds universitet, och kompletteras med intervjuer med dekaner 

och rektor. Vid denna tidpunkt var samtliga dekaner på Lunds 

universitet män medan rektor var kvinna. Det var speciellt rektor 

som önskade driva en politik med siktet inställt på att universitetet 

skulle kunna uppfylla statsmaktens mål: 19 procent kvinnliga 

professorer på Lunds universitet. 

Kapitel 8 i Anna Bjuremarks avhandling, ”Styrning i namn av 

besparingar och jämställdhetsmål”, är speciellt relevant här. I 

kapitlet jämförs dekanernas reaktioner på två olika krav från staten: 

besparingar och jämställdhetsmål. Författaren menar att ”lärosätets 

hantering av besparingen möjligen kan liknas vid transporterandet 

av en statlig beställning”, något man på bästa sätt försökte föra ut i 

hela den lokala organisationen. Jämställdhetsmålen hanterades 

enligt avhandlingen på ett radikalt annorlunda sätt än de flesta 

andra policies: ”som ett slags frivilligt åtagande.” Precis som 

arbetsmiljöfrågorna hanteras, som en dekan uttryckte det. I 

89

avhandlingen analyseras också argumentationen mot en aktiv 

rekrytering av kvinnor samt dekanernas föreställningar om varför 

det finns så få kvinnor i toppen av akademin – förklaringarna söks 

ofta i kvinnornas familjeansvar, alltså en extern faktor. Fenomenet 

”ett ridderligt försvarande av redan etablerade akademiska kvinnor” 

dyker upp i argumentet att kvinnorna själva inte skulle uppskatta 

att utses till professorer bara därför att de är kvinnor. Diskussionen 

om kompetens i kollegiet tolkas i avhandlingen som att man menar 

att statsmakten i vissa fall försöker skapa möjligheter för ickekompetenta 

kvinnor att få tillträde till tjänster i akademin: ”För 

skulle kvinnorna vara kompetenta, då skulle de ju kunna gå den 

vanliga vägen” (s. 281). 

Statlig styrning av universiteten och högskolor stöter på motstånd, 

precis som central styrning av institutionerna från rektors 

sida gör. Autonomi och självstyre är viktiga ledstjärnor inom högskolan. 

Den statliga styrningen har ökat på många områden inom 

högskolan, men avhandlingens poäng är att ”styrning med hjälp av 

mål och resultat inte fungerar när det gäller området jämställdhet, 

men väl när det gäller att styra mot teknik och naturvetenskap, 

därför att det anses behövas i en tänkt framtid”(s. 281). 

Birgitta Meurling diskuterar i artikeln ”Det akademiska könet” i 

boken Kulturella perspektiv (2003) huruvida och på vilket sätt den 

akademiska verksamheten kan förstås som bekönad. Empiriska 

exempel hämtas från historisk-filosofiska fakulteten vid Uppsala 

universitet, från två mentorsprojekt för kvinnliga doktorander och 

nydisputerade kvinnliga forskare som Meurling varit ansvarig för. 

Universitetsvärlden är på många sätt en manlig arena. Men samtidigt 

har det enligt Meurling hänt en hel del inom akademin, och 

jämställdhet finns i dag med på den officiella agendan (Meurling 

2003:19–20). Dock finns det ”ett avstånd mellan retorik och praktik, 

mellan de uppenbara könsstrukturerna och de dolda” s. 20). 

Jämställdhetsarbete betraktas ofta som ointressant om man 

utgår från föreställningen om akademin som en principiellt sett 

redan jämställd kontext. Det finns dessutom en föreställning om 

att den nuvarande ojämställdheten kommer att växa bort, vilket 

inte visat sig vara fallet. Vidare finns föreställningen att jämställdhet 

är något som bara rör kvinnor: ”Kvinnor har ett kön, ja rent av 

problem med sitt kön, därför är det också kvinnor som sysslar med 

jämställdhetsarbete” (s. 21). Meurling menar att det inte är särskilt 

svårt att peka på ojämlikhet i fråga om löneskillnader, men att det 

är betydligt svårare att synliggöra de subtila processer som ger 

upphov till inkludering och exkludering i olika akademiska sam- 

90

manhang. Studiet av sådana processer är enligt Meurling ”det första 

steget för den som vill verka för ett jämställt universitet. Steg två är 

att försöka göra något rent konkret” (s. 25). 

Fredrik Bondestam: En önskan att skriva abjektet. Analyser av 

akademisk jämställdhet. Avhandling vid sociologiska institutionen, 

Uppsala universitet, 2004. 

Fredrik Bondestams sammanläggningsavhandling består av en ”teoretisk 

kommentar” och fyra rapporter som alla fokuserar frågor om 

jämställdhet inom ramen för universitet och högskolor. Det empiriska 

materialet härstammar från jämställdhetsarbetet på Uppsala 

universitet. Rapport nummer 1 analyserar implementeringen av två 

program, jämställdhetsplanen och programmet mot sexuella trakasserier, 

samt det lokala jämställdhetsarbetets villkor (2000). Här 

finns också en översikt över utvärderingar av lokala jämställdhetsplaner 

vid Linköpings, Karlstads, Umeå och Göteborgs universitet. 

Huvuddelen av rapporten redovisar resultaten av en omfattande 

enkätundersökning som besvarats av prefekter och kontaktombud 

för jämställdhet vid Uppsala universitet. Enligt författaren är detta 

den första kartläggningen av policyprocesser för jämställdhet vid 

ett svensk universitet. Analysen visar att många känner till 

universitetets policyprogram, men att det är få som haft konkret 

nytta av programmen, bl.a. därför att man inte menar sig ha sådana 

problem. Bondestam skriver: ”Jämställdhetshandläggare vid 

universitet och högskolor tvivlar inte sällan på att jämställdhetsarbete 

verkligen är meningsfullt” (IV, s. 1). 

Rapport nummer 2 är en analys av Uppsala universitets försöksverksamhet 

med positiv särbehandling vid tillsättning av forskarassistenttjänster, 

det område där behovet av riktade jämställdhetsåtgärder 

ansetts som allra störst. Tjugoen forskarassistenter tillsätts 

inom ramen för försöksverksamheten, femton män och endast sex 

kvinnor. Analysen leder till slutsatsen att ”tillämpningar av positiv 

särbehandling och beaktanden av jämställdhet är relativt få, formella 

och i en del fall även felaktiga” (s. 4). En generell tendens är 

att tid och ålder missgynnar kvinnor strukturellt, skriver Bondestam. 

Han påpekar att det skett en generell ökning av andelen 

kvinnor med forskarassistenttjänst vid svenska universitet från 

1993 till 1997, men att det måste vidtas en rad olika jämställdhetsåtgärder, 

dels för att motverka struktureringen efter tid och ålder, 

dels för att jämställdhetspolitiska mål ska kunna uppnås. 

91

Bondestams tredje forskningsrapport om sexuella trakasserier 

omnämns i kapitel 3 i vår rapport. Rapport nummer fyra, ”I jämställdhetens 

tecken. Semiologiska fragment”, som sedan publicerats 

som artikel, tar ett helhetsgrepp på fältet. Med utgångspunkt i 

semiologisk teori görs en diskursanalys dels av intervjuer med 

fjorton kontaktombud för jämställdhet, dels av jämställdhetspolitiska 

texter. Syftet är att belysa de språkliga antaganden jämställdhetsdiskursen 

vilar på och förutsätter för sin egen fortlevnad. 

Avhandlingen drar slutsatsen att ojämställdhet ofta förbinds med 

kategorin kvinnor, de som avviker från normen. Detta gör jämställdhetspolitiken 

inte bara motsägelsefull utan även kontraproduktiv. 

Petra Angervall: Jämställdhetsarbetets pedagogik. Dilemman och 

paradoxer i arbetet med jämställdhet på ett företag och ett 

universitet. Avhandling, institutionen för pedagogik och didaktik 

vid Göteborgs universitet, 2005. 

Syftet med avhandlingen är att studera hur jämställdhetspolitiska 

mål tolkas och implementeras genom en jämförande studie av ett 

företag och ett universitet (som är anonyma). På företaget studeras 

ett utvecklingsprogram för blivande kvinnliga ledare. Inom universitetet 

studeras två satsningar vid en specifik fakultet, dels ett 

mentorsprogram för kvinnliga doktorander, dels ett allmänt jämställdhetsprogram. 

Företagets och universitetets övergripande 

administration av arbetet med jämställdhet studeras också. Datamaterialet 

består av intervjuer, observationer, en liten enkät och 

textanalyser. Avhandlingen tar ett speciellt grepp genom att 

utveckla och använda begreppet jämställdhetsarbetets pedagogik för 

att analysera hur påverkan i riktning mot jämställdhet sker på 

företaget och universitetet. Jämställdhetsarbetet ses som en 

pedagogisk påverkansprocess och studien vill synliggöra villkoren 

för detta arbete. 

Jämförelsen visar att universitetet tenderar att vara mer öppet 

för konflikter än företaget. Företaget är å andra sidan mer benäget 

än universitetet att lägga vikt vid att öka kvinnornas sociala kompetenser 

som en metod för att uppnå jämställdhet. Avhandlingen 

identifierar jämställdhetsarbetets många paradoxer och dilemman. 

Jämställdhetsarbetet sker via särskilda jämställdhetskoncept som 

styr och formar arbetet. ”Dessa jämställdhetskoncept utgörs av 

idéer och strävanden som betonar vikten av konsensus, individua- 

92

litet, neutral kunskap och neutrala arbetssätt samt könens olikheter” 

(s. 185). Vad jämställdhet är och hur jämställdhetsarbete ska 

bedrivas, tolkas på olika sätt i olika sammanhang. Jämställdhetsarbetet 

bedrivs och villkoras inom ramarna för respektive organisations 

kollektiva identitet och strävanden. 

Tham-initiativet 

I det stora forskningsprojektet om kvinnor och män i den svenska 

makteliten på 2000-talet undersöks begreppet positionsmakt. Inom 

vetenskapen, visar det sig, har kvinnor fått tillträde till två områden 

som de senaste decennierna satts under förändring: universitet och 

högskolor samt forskningsfinansierade organ. I kapitlet ”Vetenskapseliten” 

i Maktens kön (red. av Anita Göransson, se också SOU 

2007:108) hävdar Pernilla Jonsson att det faktum att det i dag finns 

betydligt fler kvinnor på ledande positioner inom det vetenskapliga 

fältet än för bara ett decennium sedan delvis bör ses som en effekt 

av de genomförda politiska reformerna (s. 461). Om den statliga 

styrningen i form av det så kallade Tham-initiativet varit framgångsrikt, 

diskuteras i ett flertal forskningsbidrag. 

Våren 1995 presenterade regeringen den första jämställdhetspropositionen 

med inriktning på utbildningsområdet 

(1994/95:164). Förslaget innehöll bl.a. riktade engångssatsningar på 

doktorandtjänster, forskarassistenttjänster (73 tjänster) och 

professorstjänster (31 tjänster). Insatsen har utvärderats av flera 

forskare. Paula Mählck rapporterar i sin utvärdering av de thamska 

forskarassistenterna att en stor majoritet av de berörda, 74 procent, 

uppger att forskarassistenttjänsten varit mycket viktig för deras 

karriärutveckling, och i vissa fall helt avgörande för möjligheterna 

att fortsätta forskarkarriären efter doktorsexamen (Mählck 2006). 

Birgitta Jordansson har publicerat utvärderingar av Thamprofessorernas 

villkor i flera sammanhang, bl.a. i rapporterna Jämställdhetspolitikens 

villkor (1999) och Genusprofessurerna – skildring 

av en process. Var hände i universitetsvärlden när politikerna gjorde 

en satsning på genusprofessurer? (2003). Även hon arbetar med 

intervjuer och enkäter i sin utvärdering. Vid enskilda tjänstetillsättningar 

användes ”positiv särbehandling”, vilket lagen tillåter, men 

dessa undantagsfall och hela initiativet gav enligt Jordansson upphov 

till en ”olycklig” offentlig diskussion (1999:50). I övrigt var 

satsningen både betydelsefull och lyckad, menar Jordansson. Men 

flera Tham-professorer rapporterade dock om problem på sina 

93

institutioner i form av bristande anslag för kringkostnader 

(Jordansson 1999, 2004). Mählck konkluderar att jämfört med 

Tham-professorerna var forskarassistenterna betydligt mer utsatta 

för negativa kommentarer. Detta reser enligt Mählck ”frågan om 

positionens betydelse för att bli utsatt för negativa kommentarer 

med avseende på kön och akademisk legitimitet” (s. 218). 

Ann Numhauser-Henning har i en artikel i boken Women in 

Academia and Equality Law. Aiming High – Falling Short? (2006) 

också analyserat Tham-initiativet, samt undersökt argument och 

statliga åtgärder inom den svenska högre utbildningen i allmänhet 

(2006). Maria Törnqvists avhandling från 2006 som jämför diskussionen 

om Thamprofessorerna och diskussionen om kvotering 

inom politiken berörs i kapitel 1. 

Fredrik Bondestam skrev 2003 boken Positiv särbehandling och 

akademin. Tjugofem år av ideologi, retorik och praktik som har en 

diskursanalytisk ansats. Här finner man omfattande analyser av de 

ideologiska, retoriska och praktiska konsekvenserna av hur positiv 

särbehandling implementerats inom akademin i Sverige från 1975 

till 2000. Jämställdhetspolitiken ses som invävd i ett nät av paradoxer 

och konflikter mellan liberala, socialdemokratiska och feministiska 

ideologier. I boken analyseras först konstruktionen och 

implementeringen av regeringens jämställdhetspolitik gentemot 

akademin, och därefter mediedebatten om Tham-professorerna. 

Slutligen gör Bondestam en analys av intervjuer med fem av dessa 

professorer. 

Margitta Edgren har skrivit om den rådgivande gruppen om 

jämställdhet i högskolan under Utbildningsdepartementet 1992– 

1998 som hon själv var ordförande för (Edgren 1999). 

”Gender mainstreaming” eller jämställdhetsintegrering är 

numera ett populärt begrepp och en populär strategi överallt inom 

jämställdhetspolitiken. Principen är att ett genusperspektiv ska 

integreras i all planering, policy, implementering och utvärdering. 

Birgitta Jordansson har skrivit artikeln ”Kvar i kylan? Universiteten 

och jämställdheten” i Feministiskt perspektiv (2000). Mainstreaming-strategin 

väcker frågan vad det är som ska ”mainstreamas”, 

det vill säga vad som läggs in i begreppet jämställdhet, skriver 

Jordansson. Utifrån vilka mål ska detta arbete bedrivas? ”Ett framgångsrikt 

jämställdhetsarbete kräver klara och tydliga målformuleringar 

men ett jämställt universitet kräver dessutom en systemförändrande 

jämställdhetspolitik” (s. 5). 

94

Kvantitativa rekryteringsmål 

Att sätta upp kvantitativa rekryteringsmål har blivit en vanlig jämställdhetsstrategi 

inom högskolan. Regeringen har satt upp kvantitativa 

rekryteringsmål för kvinnliga professorer och lärosäten har 

satt upp egna lokala mål. Delegationen för jämställdhet i högskolan 

har gjort en utvärdering, där konklusionen blir att metoden i 

huvudsak måste betraktas som framgångsrik. Måluppfyllelsen varierar 

mellan olika universitet och högskolor, men utvärderaren anser 

att existensen av kvantitativa mål inverkat positivt på lärosätenas 

rekryteringsprocesser och på jämställdhetsarbetet i allmänhet. 

Detta trots ett visst motstånd. Utvärderingen pekar på behovet av 

liknande åtgärder för docenter (2009:1). Här kan t.ex. nämnas att 

Stockholms universitet 2006 avsatte tio miljoner kronor för att 

kvinnliga docenter med tillsvidareanställning som universitetslektorer 

vid universitetet skulle få möjlighet att meritera sig för att 

senare kunna ansöka om befordran till professor. Det är viktigt att 

sådana insatser utvärderas på både kort och långt sikt. 

(O)lika löner 

Forskning om lönestruktur och faktiska löner inom högskolan ur 

ett genusperspektiv är en sällsynthet. En bra C-uppsats om ämnet 

ska beröras här, nämligen Henrik Segerpalm: ”Att skapa jämställda 

löner. En studie om tolkning och genomförande av Jämställdhetslagens 

§ 10 vid Stockholms universitet, (2005). En jämförelse görs 

med Göteborgs universitet, som representerar en centraliserad 

organisation i jämförelse med decentraliseringen i Stockholm. 

Materialet består av handlingsplaner för jämställdhet och handlingsplaner 

för jämställda löner samt intervjuer. Studien visar att de 

två universitetens analyser av lönesituationen präglas av olika 

utgångspunkter. Direkt diskriminering förekommer endast i relativt 

begränsad omfattning, menar båda universiteten. Skillnaden 

består i hur man tolkar lagen och ser på strukturella löneskillnader 

som en möjlig källa till indirekt diskriminering. Uppsatsen noterar 

också olika former av motstånd och uppmärksammar skillnaden 

mellan de båda universitetens sätt att se på problemets legitimitet. 

I boken Osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. En 

studie vid Karlstad universitet (2005) undersöker Lena Gonäs, 

Kerstin Rosenberg & Ann Bergman från institutionen för ekonomi 

förekomsten av osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor 

95

inom två yrkesgrupper vid Karlstad universitet, nämligen adjunkter 

och lektorer. För att kunna studera orsakerna till dessa löneskillnader 

görs en omfattande analys av könsfördelning och segregationsmönster 

inom universitetet. 

Generell kommentar. Ändrad lönestruktur i riktning mot individuell 

lönesättning har antagligen haft betydande konsekvenser för 

kvinnors och mäns löner, på grund av att kvinnor som grupp har 

mindre positionsmakt inom högskolan än män. Det är ett bra 

exempel på att även strukturella förändringar som inte görs med 

genusperspektivet i åtanke kan få stora och ibland negativa konsekvenser 

för jämställdheten mellan män och kvinnor. Generellt saknas 

emellertid satsningar på forskning om strukturella förändringar 

från ett genusperspektiv. 

Forskning om kvinnliga ledare i akademin 

I utredningen Kön, makt och statistik konkluderas bl.a. att högskolorna 

oftare styrs av kvinnor än universiteten gör. De administrativa 

mellancheferna vid universiteten – dekanerna – består av 

närmare fyra femtedelar män och en femtedel kvinnor. Utredningen 

visar vidare att kvinnor och män är jämställda inom de statliga 

forskningsråden, men att det nästan bara finns män i de privata 

(SOU 2007:108). Det finns en del projekt och forskning om projekt 

kring kvinnligt akademiskt ledarskap. 

Lena Abrahamsson och Ylva Fältholm har publicerat ett flertal 

forskningsarbeten om kvinnor och ledarskap inom akademin. Med 

inspiration från den organisationsteoretiska forskningen om kön 

och ledarskap (Mats Alvesson, Yvonne Due Biling, Charlotte 

Holgersson, Pia Höök, Anna Wahl m.fl.), har Abrahamsson & 

Fältholm bl.a. skrivit Akademiskt entreprenörskap och genus inom 

organisationsteorin (2008a, 2008b). Tillsammans med Mona Fjällström 

har Abrahamsson publicerat rapporten 17 män och en gisslan. 

En kvalitativ studie av kvinnor och ledarskap inom akademin 

(1999), en studie av deltagarna på kursen ”Kvinna i karriären/forskningen” 

vid Umeå universitet. Även flera andra forskningsarbeten 

och rapporter om kvinnor och ledarskap inom 

akademin har identifierats. 

Inger Lövkrona, Cecilia Agrell och Kajsa Widén har skrivit 

Ledarutvecklingsprogram för kvinnor vid Lunds universitet 2004– 

2005: erfarenheter av ett genusintegrerat ledarskapsprogram (2006). 

Lena Trojer har publicerat Kompetens för ledarskap inom forsknings- 

96

organisationer: en kvinnlig forskarskola för förändring vid teknisk 

fakultet (1999). Ulrika Nisser har intervjuat femton kvinnor med 

ledarerfarenhet som prefekter vid Uppsala universitet i boken Prefekt 

och kvinna: en rapport om akademiskt ledarskap ur kvinnors perspektiv 

(2006). 

Med utgångspunkten att kvinnor är klart underrepresenterade 

på högre positioner inom akademin, och att Sveriges universitet 

fått i uppdrag av riksdag och regering att öka andelen kvinnliga 

professorer, bedriver Sveriges universitets- och högskoleförbund 

(SUHF) det nationella chefs- och ledarförsörjningsprogrammet 

IDAS. Syftet är att få fler kvinnor till ledande positioner med hjälp 

av Identification, Development, Advancement and Support. Forskningsrapporten 

”Att vara man väger tyngre”. En studie om karriärstrukturen 

vid Luleå tekniska universitet (2007) av Eva Källhammer 

& Ylva Fältholm beskriver ett lokalt projekt inom ramen för IDAS. 

Genom tjugo djupintervjuer med doktorander och lärare kartläggs 

intervjupersonernas upplevelser av karriärmöjligheter och hinder 

vid Luleå tekniska universitet. Rapporten avslutas med förslag på 

förändringsåtgärder för en gynnsammare karriärstruktur. 

Ulrika Haake har också gjort en undersökning inom ramen för 

IDAS projektet, för Mälardalens högskola. Undersökningens 

datamaterial består av intervjuer med tolv kvinnor som leder institutioner 

med en stor andel externfinansierad forskning (2007). 

Rapporten Utan en obstinat gen hade jag aldrig försökt refererar 

intervjuer med 62 framgångsrika kvinnor inom universitet och högskola 

(2006). 

Även Lunds universitets stora projekt Akademiska Kvinnors 

Ansvar (AKKA) var en del av det nationella IDAS-projektet. Rapporten 

Ledarutvecklingsprogram för kvinnor vid Lunds Universitet 

2004–2005. Erfarenheter av ett genusintegrerat ledarskapsprogram 

(2006), skriven av Inger Lövkrona, Cecilia Agrell och Kajsa Widén, 

redogör detaljerat för programmet där trettio kvinnliga forskare 

och lärare deltog. Programmet fokuserade inte enbart på kvinnorna, 

utan även på universitetet som organisation – dess struktur 

och kultur – och kvinnors villkor i organisationen. Rapportens 

rekommendation blir att forskningen bör poängtera vikten av att 

identifiera och förändra strukturer som utestänger kvinnor. 

Generellt har det funnits en kritik av jämställdhetspolitiken, och 

speciellt ledarskapskurser för kvinnor. Risken är, menar kritikerna, 

att de bara skapar ökad frustration, krossade förväntningar och få 

97

förändringar – om inte organisationerna och institutionerna samtidigt 

förändras i grundläggande avseenden. 23 

Kort om jämställdhetsrapporter 

Hittills på 2000-talet har ett mycket stort antal jämställdhetsrapporter 

producerats av studenter, lärare, studentkårer och jämställdhetskommittéer. 

Sveriges förenade studentkårer och de lokala 

studentorganisationerna är aktiva i jämställdhetsarbetet och flera av 

dem har anställt jämställdhetshandläggare. Ofta har man gjort egna 

empiriska undersökningar, genom t.ex. intervjuer och enkäter. 

Framtiden är dock oviss för detta arbetes fortsättning. 24 Vid många 

tillfällen har forskare medverkat, och dessutom har forskningen 

som berörs i vår rapport fungerat som inspirationskällor. 

Göteborgs universitets jämställdhetskommitté har i sin skriftserie 

behandlat ämnen som arbetsmiljö ur jämställdhetsperspektiv, 

teorier om praktiker inom jämställdhetsarbetet samt språket i sakkunnigutlåtanden. 

Ett exempel är Eva Marks Jämställdhetsarbete. 

Teorier om praktiker som citerats flitigt (Mark 2000, se också Mark 

2003). Parallellt med att jämställdhetsarbetet centralt i ökande grad 

professionaliserats och jämställdhetshandläggare utbildats, bedrivs 

jämställdhetsarbetet på institutionsnivå oftast fortsatt av lokala eldsjälar 

utan särskild utbildning för uppgiften och ofta utan tillräckligt 

tydligt uppdrag från ledningen – detta framgår av många rapporter. 

Jessika Wides rapport Genusperspektiv och kursspecifikt jämställdhetsarbete 

– En kartläggning bygger på en enkätundersökning 

som skickats ut till samtliga studierektorer, jämställdhetsföreträdare 

och programansvariga vid Umeå universitet (2008). Undersökningens 

syfte är att ta reda på hur, och i vilken utsträckning, 

genusperspektivet och den könsmedvetna pedagogiken behandlas i 

universitetets utbildningar. Det visade sig finnas stora skillnader 

mellan olika fakulteter. Humanistiska fakulteten, fakulteten för 

lärarutbildning och samhällsvetenskapliga fakulteten föreföll ligga 

relativt långt framme i sitt arbete, medan teknisk-naturvetenskapliga 

fakulteten låg långt efter. Arbetet med genusperspektivet och 

23 

Ju kortare tid efter en aktivitet som utvärderingen sker, desto mer framgångsrika tycks 

jämställdhetsprojekt och jämställdhetsprogram ofta framstå som. Detta gäller för övrigt 

generellt för försöksprojekten. 

24 

Se t.ex. Sveriges förenade studentkårer, SFS, Lite har blivit för lite mer. En rapport om 

högskolornas likebehandlingsarbete (SFS 2006). Se också Jämställdhet och kårobligatoriet 

(SFS PM1-01/0910). 

98

den könsmedvetna pedagogiken verkade också vara i hög grad 

beroende av enskilda lärares engagemang. Några problem som försvårade 

arbetet kunde identifieras: lärarnas kunskapsbrister eller 

bristande intresse, undervisningsämnenas karaktär i sig, samt bristen 

på tid och resurser (Wide 2008:1, s. 3). 

De som förväntar sig att allt ska gå framåt riskerar dock att bli 

besvikna. Statistiska prognoser visar att medan andelen kvinnliga 

professorer inom humanistisk-samhällsvetenskapligt vetenskapsområde 

förväntas öka, vill andelen kvinnor inom naturvetenskapligt 

vetenskapsområde sjunka de närmaste åren (Högskoleverket 

2008:20 R, s. 82). En analys från Växjö kommer dessutom med ett 

nedslående resultat: ”Det finns ett starkt stöd för jämställdhet 

samtidigt som den faktiska könsbalansen har försämrats mellan 

åren 2006 och 2008, skriver Anna Lund & Anna-Maria Sarstrand 

Marekovic, Växjö universitet, i rapporten I väntan på… En studie 

av jämställdhet och genusperspektiv vid en samhällsvetenskaplig 

universitetsinstitution åren 2006–2008 (2009:66). 

Kvinnoandel och status 

Ibland framställs det som en sociologisk lag – som ett element i 

den ovan nämnda tesen om den patriarkala järnlagen- att ett yrkes 

status minskar när kvinnoandelen ökar. Detta ingår i dag i conventional 

wisdom och får därför indirekt betydelse för kvinnliga 

studenters och yrkesverksamma kvinnors uppfattning av den egna 

legitimiteten (eller bristen på legitimitet) inom ett ämne eller yrke 

som inte domineras av män. Det är givetvis sant att det historiskt 

sett finns en korrelation mellan kvinnoandel och lön i ett yrke. 

Men stämmer detta även i dag när mycket välutbildade kvinnor 

med starka fackföreningar i ryggen kommer ut på arbetsmarknaden? 

En avhandling undersöker giltigheten i antagandet: 

Margreth Nordgren: Läkarprofessionens feminisering – ett köns- och 

maktperspektiv. Avhandling vid statsvetenskapliga institutionen, 

Stockholms universitet, 2000. 

I avhandlingen arbetar Margreth Nordgren med tre begrepp: 

deprofessionalisering (yrkets auktoritet), proletarisering (yrkets 

autonomi) och politisk maktreducering. Utgångspunkten för analysen 

var att andelen kvinnor i läkaryrket i Sverige hade ökat från 9 

till 40 procent under perioden 1950–1999. I de yngre yrkesverksamma 

grupperna, samt inom medicinutbildningen, var andelen 

99

kvinnor 50–60 procent. Analysen visar hur komplex utvecklingen 

varit. Det är, enligt Nordgren, inte vetenskapligt hållbart att påstå 

att det finns ett kausalt samband mellan å ena sidan den ökade 

andelen kvinnor inom yrket och å andra sidan de stora förändringar 

av läkarprofessionen som uppstått till följd av periodens stora 

reformer inom hälso- och sjukvården och den ökande politikeroch 

tjänstemannastyrningen. Därtill kommer att det är specialiseringarna 

inom läkaryrket som är det viktigaste för yrkets status, 

och faktum är att många kvinnor finns inom högstatusområden. 

Konklusionen blir att det inte är den ökade andelen kvinnor inom 

läkarkåren som eventuellt sänkt yrkets status. 


Ett flertal avhandlingar har det senaste decenniet publicerats om 

jämställdhetspolitiken inom akademin. Ändå måste detta expanderande 

fält, där så många myndigheter, organisationer och individer 

är aktiva, karakteriseras som relativt outforskat. Under vilka 

villkor fungerar jämställdhetsarbetet ändamålsenligt? Här finns 

flera viktiga ämnen för framtida forskning: 

• Forskning om jämställdhetsarbetets värdegrund, organisering, 

processer och effekter, gärna som jämförelser mellan olika 

lärosäten. 

• Forskning om jämställdhetsarbetets omorganisering, från att ha 

burits upp av lokala feministiska eldsjälar till att delvis bli en 

uppgift för professionella jämställdhetshandläggare. 

• Forskning om löner och lönebildning inom akademin. 

• Forskarna efterlyser bättre personalstatistik. 

• Forskning om effekten av specifika statliga eller lokala insatser 

för jämställdhet inom högskolan. 

• Forskning om effekten av gender mainstreaming strategin inom 

akademin. Inom jämställdhetspolitiken allmänt har det i Sverige, 

i EU och runtom i världen utvecklats strategier för jämställdhetsintegrering, 

ett omstritt men mycket använt nytt perspektiv. 

25 

25 

Se artikeln om Chalmers tekniska högskola, ”Ändrad kultur på Chalmers – jämställdhet 

integreras i allt”, Universitetsläraren, nr 18/2009. 

100

• Jämställdhet och mångfald. Det saknas forskning om jämställdhets- 

och mångfaldsarbete från ett intersektionalitetsperspektiv. 

• Nya styrningsformer och jämställdhetspolitiken. 

• Mer forskning som jämför jämställdhetspolitiken i den svenska 

högskolan med andra nordiska, europeiska och utomeuropeiska 

länders högskolor, t.ex. forskning om effekten av jämställdhetspolitiska 

satsningar inom jämförbara utbildningar. 

101

7 Konklusion 

Forskningen om jämställdhet i akademin är ett relativt nytt forskningsfält 

i Sverige. Forskningen kom i gång sent jämfört med 

forskning om jämställdhet på andra delar av arbetsmarknaden. 

Genusforskarna avstod länge från forskning om sina egna arbetsplatser. 

Emellertid visar denna rapport att det under det senaste 

decenniet, som denna rapport omfattar, har funnits ett växande 

intresse bland forskarna för studier av akademin ur ett genusperspektiv. 

Således har rapporten identifierat ett tjugotal relevanta 

avhandlingar från de senaste tio åren. 

Huvudintrycket från denna forskning är att akademin består av 

ickejämställda organisationer, samtidig som dessa institutioners 

självbild i stort sett fortfarande är, att kön inte spelar någon roll 

inom universitet och högskola, och att den akademiska organisationen 

vilar på strikta meritokratiska och könsneutrala principer. 

Men i så fall skulle det vara en slump att ca 80 procent av professorerna 

är av manligt kön! 

Den växande mängden studier av universitetskarriären ur ett 

könsperspektiv, som omtalas i denna rapport, beskriver universitetskarriären 

som ett ’läckande rör’, där kvinnor lämnar eller sorteras 

bort i större omfattning än män. Den nyaste forskningen visar 

att detta könsskeva ”läckage” på vissa utbildningar har förskjutits, 

från att tidigare ha skett vid övergången från grundutbildning till 

forskarutbildning till att idag inträffa senare i karriären. 

Samtidigt visar flera kohortstudier, att män fortfarande har 

större chanser över tid att göra forskarkarriär än kvinnor med 

samma utbildningsbakgrund. Time lag-tesen, eller fördröjningstesen, 

enligt vilken förekomsten av fler kvinnor på lägre nivåer så 

småningom utvecklas till jämställdhet på högre nivåer, stämmer 

uppenbarligen inte. Det innebär att även med en växande andel 

kvinnor inom grund- och forskarutbildningen, kommer jämställdhet 

inom akademin inte av sig själv. 

103

Det är en av denna rapports huvudkonklusioner, att det behövs 

mer forskning om hur de senaste årens förändringar har skett, om 

vilken effekt de många nya jämställdhetsåtgärderna faktisk har haft 

och om varför det går så trögt med förändringen mot en jämställd 

högskola. 

Två generationer av forskning 

Sammanfattningsvis kan man mot bakgrund av översikten i denna 

rapport identifiera två generationer av forskning om jämställdhet i 

akademin: 

Första generationen från slutet av 1990-talet och början av 2000- 

talet bestod mest av mindre arbeten och rapporter. Underlaget var 

ofta intervjuer med ett relativt litet antal studenter och/eller lärare, 

ibland både kvinnor och män, ibland endast kvinnor. Den första 

generationens forskning kan ses som explorativ forskning inom ett 

nytt fält. Teoretiskt har väldig många av de tidiga arbetena inspirerats 

av Yvonne Hirdmans teori om genussystemet. Teorin om 

genussystemets två centrala logiker, könens isärhållande och den 

manliga normens primat (könshierarkin), har funnit användning i 

många av de tidiga studierna. Begreppen genussystem och könsmaktsordning 

används i stort sett synonymt. 

Ett exempel från första generationen: Redan 1998 publicerades 

projektet (O)jämställda institutionsmiljöer där sex sociologiska 

institutioner vid sex svenska universitet beskrevs: Lund, Umeå, 

Göteborg, Linköping, Stockholm och Uppsala (Bosseldal & Esseveld 

1998; Bosseldal & Hansson 1998; Bosseldal & Hellum 1998; 

Bosseldal & Magdalenic 1998; Bosseldal & Johansson 1998, Morhed 

1998). Projektet resulterade i sex rapporter som gav en helhetsbild 

av respektive institution från ett genusperspektiv 

(studenter, lärare, undervisningen på grundnivå, forskarutbildningen, 

löneskillnader). Det ingick inte någon jämförelse mellan de 

sex institutionerna i projektet. Rapporterna preciserade att detta 

inte var forskningsprojekt eller utvärderingsprojekt i vanlig 

mening, utan snarare ett led i institutionernas jämställdhetsarbete. 

Andra generationen består av specialiserade, ofta större forskningsprojekt. 

Om man ser på doktorsavhandlingarna finns numera 

forskning om kön i akademin ur flera olika teoretiska perspektiv. I 

den växande forskning, som utgår från en post-strukturalistisk 

ansats och använder diskursanalys som metod, är Judith Butler en 

av de viktigaste inspirationskällorna. Andra inom forskningsfältet 

104

använder sig av metodtriangulering, t.ex. i form av en kombination 

av enkäter, djupintervjuer och statistiska analyser av tillgängliga 

data – här påpekas brister i utbildningsstatistiken. I takt med att 

även akademin alltmer ses som en arbetsorganisation, har forskningen 

om jämställdhet i akademin hämtat inspiration från organisationsteorin. 

Samma korsbefruktning ses inom det stora forskningsfältet 

genuspedagogik. Generellt är intervjuer en vanlig och 

populär datainsamlingsmetod inom forskningen om jämställdhet i 

akademin, som kommer till användning inom forskning med helt 

olika teoretiska ansatser. 

Endast när det gäller forskning om de många jämställdhetspolitiska 

åtgärderna inom akademin är rapportgenren fortfarande 

dominerande. Men också på detta fält har de första doktorsavhandlingarna 

och större forskningsarbetena nu presenteras. 

Forskningen på fältet har tagit del av den växande internationella 

forskningen om kön inom akademin, och flera, men fortfarande 

relativt få, har själva bidragit till den internationella forskningsdiskussionen 

på fältet. 

Efter att ha gått igenom över 200 arbeten kring (o)jämställdhet i 

akademin, kan man konkludera att det trots den växande forskningen 

på området finns stora forskningsluckor och därmed behov 

av ytterligare forskning. Här ska nämnas några ytterligare frågor 

inom studiet av jämställdhet i akademin, där framtida forskning 

behövs. I övrigt hänvisas till de sammanfattningar, som gjorts 

under de enskilda ämnena i rapporten. 


• Forskning som söker begripliggöra spänningen mellan aktörskap 

och underordning inom akademin och försöker förstå de förändringar 

i kvinnors placering som ägt rum de senaste 10– 

15 åren. 

• Jämförande institutionsforskning, t.ex. mellan universitetsinstitutioner 

inom samma ämne på olika universitet. 

• Forskning som utgår från ett intersektionellt perspektiv och som 

vill synliggöra den utsatthet och diskriminering som skapas i 

skärningspunkterna mellan exempelvis kön, ras/etnicitet, klass 

och sexuell läggning. 

• Forskning, kritisk mansforskning, om män och maskulinitetskonstruktioner 


105

• Forskning om jämställdhetpolitikens effekter. När fungerar 

jämställdhetspolitiska åtgärder? 

• Forskning ur ett genusperspektiv som studerar betydelsen av de 

stora pågående förändringarna i högskolans organisation, måloch 

resultatstyrningen, samt det växande ekonomiska nyttotänkandet. 

Den sista punkten är viktig. Det kan konkluderas, att forskning om 

jämställdhet i akademin har haft stor nytta av och själv bidragit till 

genusforskningen generellt. Genusforskningens teoretiska diskussioner 

och olika perspektiv och metoder avspeglas också i den 

utveckling som har funnits inom den relativt nya forskningsgrenen 

kön och (o)jämställdhet i akademin. Men samtidigt har genusforskningen 

endast i begränsad omfattning studerat nutidens stora 

strukturella förändringar. Just nu sker det förändringar i högskolans 

normer, styrning, organisation och relation till statsmakten. 

Strukturförändringar kan betyda nya möjligheter, men 

också nya begränsningar för jämställdhetssträvandena. Det behövs i 

allra högsta grad forskning ur ett genusperspektiv om effekten av 

dessa ganska stora förändringar. Annars riskerar erövrad mark att 

förloras igen. 

106

8 Alfabetisk lista över använd 

litteratur 

Abrahamsson, Lena och Fältholm, Ylva (2008a), ”Akademiskt 

entreprenörskap och genus”, i Genus i norrsken. Nr 1, s. 13–17. 

Luleå: Luleå tekniska universitet. 

Abrahamsson, Lena och Ylva Fältholm (2008b) ”Akademiskt 

entreprenörskap och genus”, s. 162–171, i Larsson, Göransson & 

Lagerholm (red). Sesam öppna dig. Forskarperspektiv på kvinnors 

företagande, VINNOVA-rapport 2008:20. 

Andersson, Anneli (2007). ”Vi blev antagligen för många”: 

könskränkande behandling i akademisk miljö (avhandling). Uppsala: 

Företagsekonomiska institutionen, Uppsala universitet. 

Andersson, Eva & Thomas Grysell (2002). Nöjd, klar och duktig. 

Studenter på fem utbildningar om studieframgång (avhandling). 

Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå Universitet. 

Angervall, Petra (2005). Jämställdhetsarbetets pedagogik: dilemman 

och paradoxer i arbetet med jämställdhet på ett företag och ett 

universitet (avhandling). Göteborg: Acta Universitatis 

Gothoburgensis. 

Sylvia Benckert & Else-Marie Staberg (1998)). ”Is it Really 

Worthwhile? Women Chemists and Physicists in Sweden” I 

Alison Mackinnon, Inga Elgqvist-Saltzman & Alison Prentice 

(eds.): Education into the 21st Century. Dangerous Terrain for 

Women? London: Falmer Press, s.118–31. 

Benckert, Sylvia & Else-Marie Staberg (2001).”Women in science: 

can they be disturbing elements?”, i Nora, Nordic Journal of 

Women’s Studies. Vol. 9, nr. 3, s.162–171. 

107

Bennich-Björkman, Li, Marie-Louise von Bergman, Drude Dahlerup, 

Katarina Eckeberg, Maud Eduards, Gullan Gidlund, Gunnel 

Gustafsson, Michele Micheletti, Ulrika Mörth, and Diane Sainsbury 

(2008).”Jämställdheten inom svensk statsvetenskap III – 

reflektioner och råd från tio statsvetarprofessorer”, s.430–35 i 

Statsvetenskapligt tidskrift 2008/4. 

Berg, Linda (2002). ”Bakom papper och stål: Ett tekniskt universitet 

och en disciplinkultur med särskilt fokus på region, industriell 

anknytning, kön och etnicitet”, i Lundgren, Britta (red.) 

Akademisk kultur: Vetenskapsmiljöer i kulturanalytisk belysning 

(s. 75–140). Stockholm: Carlssons. 

Berggren, Caroline (2006). Entering Higher Education – Gender 

and Class Perspectives (avhandling). Göteborg: Göteborgs universitet, 

institutionen för pedagogik och didaktik. 

Berggren, Caroline (2007). ”Arbetsmarknaden och efterfrågan på 

högre utbildning – ett köns och klassperspektiv”, i Olofsson, 

Jonas(red.) Utbildningsvägen – vart leder den? Om ungdomar, 

yrkesutbildning och försörjning (s. 55–69). Stockholm: SNS. 

Berggren, Caroline (2008). ”Matchande jobb för akademiker?”, i 

Arbetsmarknad och arbetsliv. Nr 1, s. 65–76. 

Berner, Boel (2003). Vem tillhör tekniken? Kunskap och kön i teknikens 

värld. Lund: Arkiv. 

Bjuremark, Anna (2002). Att styra i namn av akademisk kollegialitet. 

Avhandling vid Institutionen för samhälle, kultur och lärande 

vid Lärarhögskolan/Stockholms Universitet. 

Björnsson, Mats (2005). Kön och skolframgång: Tolkningar och 

perspektiv. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling. 

Bondestam, Fredrik (2003). Positiv särbehandling och akademin. 

Tjugofem år av ideologi, retorik och praktik. Uppsala: Sociologiska 

institutionen vid Uppsala universitet. 

Bondestam, Fredrik (2004a). En önskan att skriva abjektet. Analyser 

av akademisk jämställdhet (avhandling). Uppsala: Sociologiska 

institutionen, Uppsala universitet. 

Bondestam, Fredrik (2004b). “Signing Up for Status Quo? Semiological 

Analyses of Higher Education Sexual Harassment – A 

Swedish Example”, i Higher Education in Europe. Vol. 29, nr 1, 

s. 133–145. 

108

Bondestam, Fredrik (2004c). Könsmedveten pedagogik för universitets- 

och högskolelärare – en introduktion och bibliografi. Stockholm: 

Liber. 

Bondestam, Fredrik (2007). ”Omöjlig undervisning och strävan 

efter radikal öppenhet: Om kritisk, feministisk, mångkulturell 

och postmodern pedagogik” i Franck, Olof (red.) Genusperspektiv 

i skolan – om kön, kärlek och makt (s. 29–45). Lund: 

Studentlitteratur. 

Bosseldal, Ingrid & Carl Hansson (1998). Kvinnor i mansrum: 

jämställdhet och genus vid Sociologiska institutionen i Umeå. 

Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet. 

Bosseldal, Ingrid & Johanna Esseveld (1998). Bland forskande 

kvinnor och teoretiserande män: jämställdhet och genus vid Sociologiska 

institutionen i Lund. Lund: Sociologiska institutionen, 

Lunds universitet. 

Bosseldal, Ingrid & Merete Hellum (1998). Ett kvinnligt genombrott 

utan feminism? jämställdhet och genus vid Sociologiska 

institutionen i Göteborg. Lund: Sociologiska institutionen, 


Bosseldal, Ingrid & Sanja Magdalenic (1998). Det osynliga könet: 

jämställdhet och genus vid Sociologiska institutionen i Stockholm. 

Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet. 

Bosseldal, Ingrid & Stina Johansson (1998). Den frånvarande 

genusteorin: jämställdhet och genus vid Sociologiska institutionen i 

Linköping. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet. 

Bron, Agnieszka (1998). ”Graduate Women and Men Research 

Carreers at Uppsala University: Is there any Difference?”, i 

Christoph Wulf (red.) Education for the 21st Century (s. 559– 

74). München/New York: Waxman Münster. 

Bylund, Berit (red.)(2001). Lärares liv – vision och verklighet: universitetspedagogisk 

konferens i Umeå 15–16 februari 2001 : 

konferensrapport. Umeå: Universitetspedagogiskt centrum, 

Umeå universitet. 

Carbin, Maria & Tornhill, Sofie (2004). ”Intersektionalitet – ett 

oanvändbart begrepp?” Kvinnovetenskaplig tidskrift. Nr. 3, 

s. 111–114. 

Carls, Lina (2004). Våp eller nucka?: kvinnors högre studier och 

genusdiskursen 1930–1970. Lund: Nordic Academic Press. 

109

Carlsson, Wetterberg, Christina (1998). ”Genusperspektiv i undervisning 

och lärande: rapport från en lärarkurs”, i Lundgren, Eva 

(red.) Undervisning i kvinno- och könsforskning i Norden: rapport 

från symposium i Stockholm 28–29 september 

1998/[Lärdomar och lärande – nordiskt symposium om undervisning 

i kvinno- och könsforskning] (s. 98–101). Stockholm: Centrum 

för kvinnoforskning, Stockholms universitet. 

Carstensen, Gunilla (2004). Sexuella trakasserier finns nog i en 

annan värld: konstruktioner av ett (o)giltigt problem i akademin 

(avhandling). Eslöv: Gondolin. 

Carstensen, Gunilla (2006a). Könsmedveten pedagogik: konkreta tips 

och övningar för lärare. Uppsala: Avdelningen för utveckling av 

pedagogik och interaktivt lärande, Uppsala universitet. 

Carstensen, Gunilla (2006b). ”Äntligen hemma? Kvinnliga forskares 

skapande av kön och tillhörighet i akademin genom kläder”, 

i Kulturella perspektiv. Nr 1. 

Chrapkowska, Cecilia (2006). Akademins anrikning av män. En 

studie av svensk utbildningsstatistik 1957–2002, Uppsala universitet, 

publicerad i anslutning till den nationella jämställdhetskonferensen 

för universitet och högskolor, Uppsala universitet 

18–19 oktober 2006. 

Centrum för rättvisa (2009). Systematisk könsdiskriminering i den 

svenska högskolan 2009. Stockholm: Centrum för rättvisa. 

Dahlerup, Drude & Lenita Freidenvall (2008). Kvotering. Stockholm: 

SNS Förlag. Pocketbiblioteket nr. 32. 

Danielsson, Anna T (2007). The gendered doing physics: a conceptual 

framework and its application for exploring undergraduate 

physics students' identity formation in relation to laboratory work. 

Uppsala: Institutionen för fysik och materialvetenskap, Uppsala 

universitet. 

Danielsson, Anna T (2009). Doing Physics – Doing Gender. An 

Exploration of Physics Students Identity Constitution in the 

Context of Laboratory Work (avhandling). Uppsala: Acta 

Universitatis Upsaliensis. 

de los Reyes, Paulina (2001). Mångfald och differentiering: diskurs, 

olikhet och normbildning inom svensk forskning och samhällsdebatt. 

Solna: SALA, Arbetslivsinstitutet. 

110

de los Reyes, Paulina & Diana Mulinari (2005). Intersektionalitet. 

Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap. Malmö: 

Liber. 

de los Reyes (2007). Att segla i motvind: en kvalitativ undersökning 

om strukturell diskriminering och vardagsrasism i universitetsvärlden. 

Stockholm: Arbetslivsinstitutet. 

Dryler, Helen (1998). Educational Choice in Sweden. Studies on the 

Importance of Gender and Social Contexts. Stockholm: Institutet 

för social forskning. 

Ds: Departementsserien 1997:56. Jämställdhet för kunskap, insikt 

och kvalitet: slutrapport från JÄST-gruppen. Stockholm: Fritzes 

offentliga publikationer. 

Edgren, Margitta (1999). “Parliament and government actions to 

promote gender equality in higher education in Sweden”, i 

Fogelberg, Paul, Jeff Hearn, Liisa Husu & Teija Mankkinen, 

(red.) Hard Work in the Academic (s. 36–41). Helsinki: Helsinki 

University Press. 

Edvardsson-Stiwne, Elinor, Gunnel Hensing & Cecilia Åsberg 

(1999). Studenter, forskarutbildning och genus: En studie av övergången 

från grundutbildningen till forskarutbildningen vid Linköpings 

universitet. Linköping: Forum för kvinnliga forskare och 

kvinnoforskning, Linköpings universitet. 

Eduards, Maud (2007). Kroppspolitik: om moder Svea och andra 

kvinnor. Stockholm: Atlas. 

Egeland, Cathrine (2001). ”Bergsklätterskan och de militanta 

lebiska feministerna: om könskarriärer och jämställdhet inom 

akademin”, Kvinnovetenskaplig tidskrift. Nr. 1, s. 53–67. 

Ek, Anne-Charlotte, Kerstin Hamreby, Eva Magnusson, Nea Mellberg 

Nea, Elisabeth Moen & Malin Rönnblom Malin (1999). 

Metod, Makt och Kön i ett feministiskt samtalsrum. Umeå: Kvinnovetenskapligt 

forum, Umeå universitet. 

Eliasson, Margareta (1998). ”Man mår sämre än man tillåter sig”. 

Trakasserier som kan härledas till kön. En enkätstudie till studerande 

vid Göteborgs universitet. Göteborg: Studentkommittén 

vid Göteborgs universitet. 

111

Eliasson, Mona (1999). ”Makt och kön i akademin”, i Kvinnor i 

akademin Nordisk konferens om kvinnors villkor inom naturvetenskaplig, 

teknisk och medicinsk forskning, konferens i Göteborg 

20–22 augusti 1997. Göteborg: Chalmers tekniska högskola. 

Eliasson, Mona (2004). ”Genus i akademin: om motstånd mot förändring”, 

i Socialt perspektiv. Nr 4, s. 11–23. 

Eriksson, Henrik (2002). Den diplomatiska punkten – maskulinitet 

som kroppsligt identitetsskapande projekt i svensk sjuksköterskeutbildning 

(avhandling). Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. 

Erikson, Robert & Jan O. Jonsson (red.)(1996). Can education be 

equalized?: The Swedish Case in Comperative Perspective. Boulder, 

CO: Westview Press. 

Erikson, Robert & Jan. O Jonsson(2002). ”Varför består den 

sociala snedrekryteringen?”, i Pedagogisk forskning i Sverige. 

Nr. 3, s. 210–217. 

Erson, Eva (2006). "Skärp dig!": språk och kön i utbildningsmiljö. 

Stockholm: Norstedts akademiska förlag. 

Florin, Christina (2009). ”Bitter rot eller ljufva frukter?: om kön, 

utbildning och modernitet”, i Historien, barnen och barndomarna: 

vad är problemet?: en vänbok till Bengt Sandin (s. 101– 

124). Linköping: Linköpings universitet. 

Forsberg, Ulla (1998). Jämställdhetspedagogik. En sammanställning 

av aktionsforskningsprojekt. Umeå: Umeå universitet, Pedagogiska 

institutionen. 

Fredriksson, Göran (red.) (2003). Könsmaktens förvandlingar: en 

vänbok till Anita Göransson. Göteborg: Institutionen för arbetsvetenskap, 

Göteborgs universitet. 

Freidenvall, Lenita (2006). Vägen till Varannan damernas: om 

kvinnorepresentation, kvotering och kandidaturval i svensk politik 

1970–2002 (avhandling). Stockholm: Statsvetenskapliga 

Institutionen, Stockholms universitet. 

Fridh-Haneson, Britt Marie och Haglund, Ingegerd (red.) (2004). 

Förbjuden frukt på kunskapens träd: kvinnliga akademiker under 

100 år. Stockholm: Atlantis. 

Fridner Ann (2004). Karriärvägar och karriärmönster hos disputera(n)de 

läkare och medicinare (avhandling). Uppsala: Acta 

Universitatis Upsaliensis. 

112

Genusperspektiv i undervisning och lärande (2001). Lund: Lunds 

universitet 2001. 

Gonäs, Lena, Kerstin Rosenberg & Ann Bergman (2005). Osakliga 

löneskillnader mellan kvinnor och män: En studie vid Karlstad 

universitet. Karlstad: Institutionen för ekonomi, Karlstads 

universitet. 

Grave, Karin & Christine Werner (2004). Tjejer med auktoritet, 

killar med empati: Om jämställdhet och genusperspektiv på läkarprogrammet 

vid Uppsala universitet, Uppsala: Uppsala universitet. 

Gunnarsdotter Grönberg, Anna (2003). Meritvärdering ur jämställdhetsperspektiv: 

Språket i sakkunnigutlåtanden. Göteborg: 

Jämställdhetskommittén, Göteborgs universitet. 

Gunnarsson, Lena (2009). Gubbar, stress och kaxiga tjejer. En studie 

av könets betydelse för tiden som doktorand vid Örebros universitet. 

Örebro: doktorand sektionen, Örebro studentkår. 

Hanström, Maj-Britt(2000). Kvinnor och Män, like möjligheter till 

forskning? Stockholm: Rapport från KTHs jämställdhetskommitté. 

Hearn, Jeff (2005). What have men got to do with excellence in 

science and academia? Umeå: Kvinnovetenskapligt forum, Umeå 

universitet. 

Henningsen, Inge & Lis Højgaard (2002). ”The leaking pipeline” – 

Øjebliksbilleder af kønnede in- og eksklusionsproccesser i akademia. 

Forskningsprojektet ”Køn i den akademiske organiasation”, 

Institut for Statskundskab, Københavns Universitet, nr. 

9/2002. 

Henriksson, Malin, Maria Jansson, Ulrika Thomsson, Maria Wendt 

Höjer & Cecilia Åse, (2000). ”I vetenskapens namn: ett minnesarbete”, 

i Kvinnovetenskaplig tidskrift. Nr. 1, s. 5–25. 

Hensing, Gunnel och Charlotte Larsson (2000). Studiemiljö och 

kön: En kartläggning av förekomsten av sexuella och könsrelaterade 

trakasserier bland studenter och doktorander vid Göteborgs 

universitet. Göteborg: Jämställdhetskommitén, Göteborgs 

universitet. 

113

Hernborg, Emma (2002). ”’Small is beautiful”: en etnologisk studie 

av vardagen på en liten, ung högskola, med betoning på geografiskt 

läge, identitet och traditionsskapande”, i Lundgren, Britta 

Akademisk Kultur: Vetenskapsmiljöer i Kulturanalytisk belysning 

(s. 19–74). Stockholm: Carlsson. 

Husu, Liisa (2009). “Jämställdhet i forskning en icke-fråga i många 

länder”, i Forska. Nr.3, s.3-5. 

Hägerström, Jeanette (2002).”Genus, etnicitet och klass – inte det 

ena utan de andra. Med utbildningsfrågor som exempel”, i 

Hägerström et al, Mångkulturalism i praktik och teori. Malmö: 

Lärarutbildningen Malmö Högskola. Rapport om utbildning 

11/2002. 

Härnqvist, Kjell (1998). A longitudinal program for studying education 

and career development (Report 1998:01). Göteborg: Institutionen 

för pedagogik, Göteborgs universitet. 

Härnsten, Gunilla, och Britta Wingård (red.)(2007). Högskoleutbildning 

javisst, men för vem och för vad? Genusperspektiv i 

praktiknära forskning i högre utbildning. Växjö: Växjö University 

Press. 

Högskoleverkets rapportserie 2000:9 R. Goda exempel. Hur 

universitet och högskolor kan arbeta med jämställdhet, studentinflytande 

samt social och etnisk mångfald. Stockholm: Högskoleverket. 

Högskoleverkets rapportserie 2003:22 R. Jämställdhet inom universitet 

och högskolor. En bibliografi med kommentarer. Stockholm: 

Högskoleverket. 

Högskoleverkets rapportserie 2003:31 R. Lärosätenas arbete med 

Jämställdhet, Studentinflytande samt Social och Etnisk mångfald – 

en uppföljning av högskoleverkets Utvärdering 1999/2000. Stockholm: 


Högskoleverkets rapportserie 2005:41 R. Dold könsdiskriminering 

på akademiska arenor – osynligt, synligt, subtilt. Stockholm: Högskoleverket. 

Högskoleverkets rapportserie 2005:53 R. Akademins olika världar. 

Stockholm: Högskoleverket. 

Högskoleverkets rapportserie 2006:2 R. Forskarutbildning och 

forskarkarriär – betydelsen av kön och socialt ursprung. Stockholm: 


114

Högskoleverket 2006:26 R. Universitet och högskolor. Högskoleverkets 

årsrapport 2006. Stockholm: Högskoleverket. 

Högskoleverkets rapportserie 2007:43 R. Utvärdering av arbetet 

med breddad rekrytering till universitet och högskolor. En samlad 

bild. Stockholm: Högskoleverket. 

Högskoleverket 2008:23 R. Doktorandspegeln. Stockholm: Högskoleverket. 

Högskoleverket 2008:20 R. Kvinnor och män i högskolan. Stockholm: 


Högskoleverkets rapportserie 2009:12 R. Universitet och högskolor. 

Årsrapport 2009. Stockholm: Högskoleverket. 

Jakobsson, Ann-Katrin (2000). Motivation och inlärning ur genusperspektiv: 

en studie av gymnasieelever på teoretiska 

linjer/program (avhandling). Göteborg: Acta Universitatis 

Gothoburgensis, Göteborgs universitet. 

Jansson, Maria, Maria Wendt & Cecilia Åse (2009). “'Teaching 

Political Science through Memory Work”, i Journal of Political 

Science Education. Vol. 5, Nr. 3, s. 179–197. 

Jansson, Maria, Maria Wendt & Cecilia Åse (2008). “Memory 

Work Reconsidered”, i Nora – Nordic Journal of Feminist and 

Gender Reaseach. Vol. 16, nr. 4, s. 228–240. 

Jonsson, Pernilla (2006). ”Vetenskapseliten” i Anita Göransson 

(red.), Maktens kön, Falun: Nya Doxa, s.455–71. 

Jonung, Christina & Ann-Charlotte Ståhlberg (2008). “Reaching 

the Top? On Gender Balandc in the Economics Profession”, i 

Econ Journal Watch. Vol. 5, nr. 2, s. 174–192. 

Jonung, Christina & Ann-Charlotte Ståhlberg (2009). “Does 

Economics Have a Gender?”, i Econ Journal Watch. Vol. 6, nr. 

1, s. 60–72. 

Jordansson, Birgitta (1999). Jämställdhetspolitikens villkor: Politiska 

intentioners möten med den akademiska världen: exemplet 

”Thamprofessorerna”. Göteborg: Nationella sekretariatet för 

genusforskning, Göteborgs universitet. 

Jordansson, Birgitta (2000). ”Kvar i kylan? Universiteten och jämställdheten” 

i Feministisk Perspektiv. Nr. 2, s. 5–11. 

Jordansson, Birgitta (2003). Genusprofessurerna – skildring av en 

process. Var hände i universitetsvärlden när politikerna gjorde en 

satsning på genusprofessurer? Göteborg: Nationella sekretariatet 

för genusforskning, Göteborgs universitet. 

115

Jordansson, Birgitta (2005). ”Jämställdhet och genus på akademins 

villkor: Två exempel på det vetenskapliga fältets agerande i samband 

med politiska satsningar”, i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 

nr. 4, s. 23–41. 

Jorfeldt, Ingrid (2004). Att utbilda sig till sjuksköterska: Ett genusperspektiv 

på lärares och studenters beskrivningar av utbildningen 

(avhandling). Stockholm: Lärarhögskolan i Stockholm. 

Kallin Westin, Lena & Lena Palmqvist (red.) (2001) Från siffror till 

surfing. Könsperspektiv på informationsteknik. Lund: Studentlitteratur. 

Kullberg, Karin (2000). Hoppar MAN av?: En studie av män som 

avbrutit socionomutbildningen i Lund. Lund: Socialhögskolan. 

Källhammer, Eva & Ylva Fältholm (2007). ”Att vara man väger 

tyngre”. En studie om karriärstrukturer vid Luleå tekniska 

universitet. Forskningsrapport knuten till IDAS-projektet. 

Luleå: Institutionen för Arbetsvetenskap, Luleå Tekniska 

universitet. 

Källhammer, Eva (2008). Akademin som arbetsplats: hälsa, ohälsa 

och karriärmöjligheter ur ett genusperspektiv, Luleå: Luleå 

tekniska universitet. 

Källhammer, Eva och Ylva Fältholm (2009). Karriär och kön. En 

uppföljningsstudie av lektorers karriärutveckling vid Luleå 

tekniske universitet. Luleå: Institutionen för Arbetsvetenskap, 

Luleå Tekniska universitet. 

Levander, Lisbeth & Birgitta Jordanson (2000). En utvärdering av 

JÄST-projekten 1993/94–1996/97. Högskoleverkets arbetsrapporter. 


Lindberg, Leif, Ulla Riis & Charlotte Silander (forthcoming). 

”Gender Equality in Swedish Higher Education: Patterns and 

Shifts”. Växjö & Uppsala universiteten. 

Lund, Anna & Anna-Maria Sarstrand Marekovic (2009). I väntan 

på… En studie av jämställdhet och genusperspektiv vid en samhällsvetenskaplig 

universitetsinstitution åren 2006–2008. Växjö: 

Växjö universitet (2009:66). 

Lundborg, Agnes och Karin Schönning (2007). Maskrosfysiker: 

genusperspektiv på rekrytering, handledning och arbetsmiljö bland 

Uppsalas fysikdoktorander. Uppsala: Institutionen för kärn- och 

partikelfysik, Uppsala universitet. 

116

Lundgren, Britta (red.) (2002). Akademisk kultur, vetenskapsmiljöer 

i kulturanalytisk belysning. Stockholm: Carlsson. 

Lundgren, Eva (red.) (1998). Konstruktion och förändring. Genusaspekter 

på vetenskapen. Rapport från forskarkonferens, Stockholms 

universitet 28–29 september. Stockholm: Centrum för 

kvinnoforskning, Stockholms universitet. 

Lundmark, Annika, Helena Edvardsson & Laine Strömberg (1998). 

Lika men ändå olika – Vilka skillnader finns mellan kvinnliga och 

manliga studenters uppfattningar om studierna? Uppsala: Enheten 

för utveckling och utvärdering, Uppsala universitet. 

Lundmark, Annika, Laine Strömberg & Towe Wiiand (1999). Mest 

lika – delvis olika: Hur upplever kvinnliga och manliga studenter 

sin studiesituation? Uppsala: Enheten för utveckling och utvärdering, 

Uppsala universitet. 

Läkartidningen, vol. 97, nr. 46, 2000. ”Så skapas ’kvinnligt’ och 

’manligt’. Användbara teorier i undervisning av blivande läkare i 

frågor om könets betydelse”. 

Lövkrona, Inger, Cecilia Agrell & Kajsa Widén (2006). Ledarutvecklingsprogram 

för kvinnor vid Lunds universitet 2004–2005: 

erfarenheter av ett genusintegrerat ledarskapsprogram, Lunds 

universitet. 

Mark, Eva (2000). Jämställdhetsarbete. Teorier om pratiker. Göteborg: 

Jämställdhetskommittén, Göteborgs universitet. 

Mark, Eva (2003). Meritvärdering ur jämställdhetsperspektiv. Rekrytering 

av lärare och forskare: en begreppsanalys. Göteborg: Jämställdhetskommittén, 


Markusson Winkvist, Hanna (2003). Som Isolerade öar – de lagerkransade 

kvinnorna och akademin under 1900-talets första hälft 

(avhandling). Eslöv: Brutus Östling förlag Symposion. 

Martinsson, Lena (2009). ”Social mångfald?: om förutsägbar bildning 

och om demokrati som sätter värden på spel”, i Tidskrift för 

Genusvetenskap. Nr. 1, s. 43–58. 

Meurling, Birgitta (2003). ”Det akademiska könet. Kvinnliga forskares 

erfarenheter av universitetsmiljön”, i Kulturella perspektiv. 


Morhed, Anne-Marie (1998). Det motstridiga könet: Jämställdhet 

och genus vid Sociologiska institutionen i Uppsala. Uppsala 

universitet. 

117

Molnar, Christina (2000). Psykologutbildningen ur ett genusperspektiv. 

Utvärdering av kurslitteratur vid Institutionen för psykologi, 

Uppsala universitet. Uppsala: Uppsala universitet. 

Morsing Berglund, Barbro (red.) (1998). Jämställdhet, ett gemensamt 

ansvar: slutrapport från ett samverkansprojekt i lärarutbildningen. 

Växjö: Växjö högskola. 

Mählck, Paula (2001) “Mapping gender differences in scientific 

careers in social and bibliometric space”, i Science, technology, & 

human values. Vol. 26, Nr. 2, s. 167–190. 

Mählck, Paula (2003/08). Mapping gender in academic workplaces: 

ways of reproducing gender inequality within the discourse of 

equality (avhandling 2003). Sociologiska Institutionen, Umeå 

universitet. Publicerat som bok Saarbrücken: VDM Verlag 

Dr. Müller 2008. 

Mählck, Paula (2004). “The Symbolic Order of Gender in 

Academic Workplaces. Ways of Reproducing Gender Inequality 

within the Discourse of Equality”, i Ethnologia Europaea. 

Vol. 34, Nr. 1, s. 167–190. 

Mählck, Paulin (2006). ”Thams forskarassistenttjänster. En forskningspolitisk 

jämställdhetssatsning inom akademin”, i Sundin, 

Elisabeth & Ulla Göransson (red.) Vad hände sen? Långsiktiga 

effekter av jämställdhetssatsningar under 1980-och 90-talen (s. 

201–219). VINNOVA- rapport, nr 8. 

Nisser, Ulrika, (2006), Prefekt och kvinna: en rapport om akademiskt 

ledarskap ur kvinnors perspektiv, rapport från Kompetensforum, 

Enheten för kompetens- och organisationsutveckling, 

Uppsala universitet. 

Nordgren, Margreth (2000). Läkarprofessionens feminisering – ett 

köns- och maktsperspektiv (avhandling). Stockholm: Statsvetenskapliga 

institutionen, Stockholms Universitet. 

Norén, Petra, Gunbritt Sandström & Lennart Sauer (2003). ”Män 

på kvinnlig arena. Om rekrytering av fler män till socionomutbildningen”, 

i Socionomen. Nr. 5, s. 11–15. 

Numhauser-Henning, Ann (2006). ”Sweden – recruitment targets 

for women professors: mission impossible”, i Blanpain, Roger 

Women in academia and equality law: aiming high – falling 

short?: Denmark, France, Germany, Hungary, Italy, The Netherlands, 

Sweden, United Kingdom (s. 171–197). The Hague: 

Kluwer Law International. 

118

Nyström, Sofia, (2009), Becoming a professional: a longitudinal 

study of graduates' professional trajectories from higher education 

to working life (avhandling). Linköping: Institutionen för 

beteendevetenskap och lärande, Linköping universitet. 

Olsson, Gudrun (1999b). ”Kvinna i Akademia – gäst vid mannens 

bord”, i Nordisk psykologi. Nr. 51, s. 59–76. 

Pernrud, Björn (2004). Genus i akademin. Rapport från en undersökning 

av sexuella trakasserier vid Karlstad universitet. Karlstad: 

Institutionen för samhällsvetenskap, Avdelningen för sociologi, 

Karlstad universitet. 

Pettersson, Helena (2002). ”Vetenskap och identitet inom den nya 

akademin: en kulturanalytisk studie inom ämnet företagsekonomi 

vid Jönköpings internationella handelshögskola”, i 

Lundberg, Britta Akademisk Kultur: Vetenskapsmiljöer i Kulturanalytisk 

belysning (s. 141–224). Stockholm: Carlssons. 

Pettersson, Helena (2007). Boundaries, believers and bodies: a 

cultural analysis of a multidisciplinary research community 

(avhandling). Umeå: Institutionen för kultur och medier, Umeå 

universitet. 

Poulsen, Christian (2005). Prestige in Academia. A Glance At The 

Gender Distribution (avhandling). Lund: Sociologiska institutionen, 


Proposition 2001/2:15. Den öppna förskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet. 

Raum, Nina Cecilie (1995). “The political representation of 

women: a bird’s eye view”, i Karvonen, Lauri & Per Selle (red.) 

Women in Nordic Poltics. Closing the Gap (s. 25–55). Aldershot: 

Dartmouth. 

Risberg, Gunilla (2000). ”Så skapas ’kvinnligt’ och ’manligt’. 

Användbara teorier i undervisning av blivande läkare i frågor om 

könets betydelse”, i Läkartidningen. Nr. 46, s. 5335–5340. 

Rönnholm, Tord (1999). Kunskapens kvinnor. Sekelskiftets 

studentskor i mötet med den manliga universitetsvärlden (avhandling). 

Umeå: Institutionen för historiska studier, Umeå universitet. 

Salminen-Karlsson, Minna (1998). Att undervisa kvinnliga ingenjörsstudenter. 

NyIng-projektet. Linköping. 

119

Salminen-Karlsson, Minna (1999). Bringing Women into Computer 

Engineering. Curriculum Reform Processes at Two Institutes of 

Technology. Linköping: Institutionen för psykologi och pedagogik, 

Linköpings universitet. 

Salminen-Karlsson Minna (2002). “Gender-inclusive Computer 

Engineering Education: Two Attempts at Curriculum Change”, 

i The International Journal of Engineering Education. Vol. 18, 

nr. 4, s. 430–438. 

Salminen-Karlsson, Minna (2004). ”En hundraårig ”teknik” och 

ingenjörsutbildningens mansdominans”, i Kvinnoforskningsnytt. 


Salminen-Karlsson, Minna (2005). “The concept of technology and 

the gendering of engineering education”, i Arno, Bammé, 

Günther Getzinger & Bernhard Wieser (red.) Yearbook 2004 of 

the Institute for Advanced Studies on Science (s. 233–250). Wien: 

Technology and Society. Wien. 

Sarrimo, Cristine (2006), ”Professorn och kärleken. Sexuella 

trakasserier i fiktion och verklighet”, i Kvinnovetenskaplig tidskrift. 


SCB: Statistiska centralbyrån 2002:1. Forskar kvinnor mer än män? 

Resultat från en arbetstidsundersökning riktad till forskande och 

undervisande personal vid universitet och högskolor år 2000. 

Stockholm: Statistiska centralbyrån. 

SCB: Statistiska centralbyrån, Statistiska Meddelanden 2005. 

Personal vid universitet och högskolor. 

Schoug, Fredrik (2004). På trappans första steg: doktoranders och 

nydisputerade forskares erfarenheter av akademin. Lund: Studentlitteratur. 

Segerpalm, Henrik (2005). Att skapa jämställda löner. En studie om 

tolkning och genomförande av Jämställdhetslagens § 10 vid Stockholms 

Universitet (c-uppsats). Stockholm: Statsvetenskapliga 

Institutionen, Stockholms universitet. 

Silander, Charlotte (2005). Högskolesystemet och könsbalansen. En 

studie om jämställdhet i den svenska högskolan (avhandling). 

Växjö: Institutionen för samhällsvetenskap, Växjö universitet. 

Skjeie, Hege (1992). Den politiske betydningen av kjönn. En studie 

av norsk topp-politikk. Oslo: Institut for samfunnsforskning, 

92:11. 

120

Sohl, Lena (2000). Litteraturvetenskapen ur ett genusperspektiv. 

Uppsala, jämställdhetskommittén, Uppsala universitet. 

Sohl, Lena (2004). ”Men då ska man inte börja med herrar i min 

ålder...”: lärares och studenters tal om genus och jämställdhet vid 

Sociologiska institutionen, Uppsala universitet. Uppsala: Uppsala 

universitet. 

SOU 1995:110. Viljan att veta och viljan att förstå. Kön, makt och 

den kvinnovetenskapliga utmaningen i högre utbildning. Stockholm: 

Utbildningsdepartementet. 

SOU 1998:6. Ty makten är din: myten om det rationella arbetslivet 

och det jämställda Sverige: betänkande [kvinnomaktutredningen]. 

Stockholm. Fritzes offentliga publikationer. 

SOU 2000:47. Mångfald i högskolan. Reflektioner och förslag om 

social och etnisk mångfald i högskolan: slutbetänkande. Stockholm: 

Fritzes offentliga publikationer. 

SOU 2007:108. Kön, makt och statistik. Betänkande av Utredningen 

om kvinnor och män på maktpositioner i det svenska samhället. 

Stockholm. 

Schenk, Anett (2001). “Higher Education in Sweden – Between 

‘Rolling Reforms’ and Stable Patterns”. Training Paper 01/02, 

Research Training Network “Women in European Universities“. 

Münster/Sociologiska institutionen, Lunds universitet. 

Schenk, Anett (2003). “Female Professors in Sweden and Germany”. 

Training Paper 03/03, Research Training Network “Women in 

European Universities“. Münster/Sociologiska institutionen, 

Lunds universitet 

Schenk, Anett (2007). “New Universities and New Opportunities 

for Female Academics in Sweden”, i Siemienska, Renata / 

Zimmer, Annette (red.) Gendered Career Trajectories in Academia 

in Cross National Perspective (s. 75–96.). Warsaw: Wydawnictwo 

Scholar. 

Stridsberg, Sara & Jenny Westerstrand (1999). Juristutbildningen ur 

ett genusperspektiv. Uppsala: Jämställdhetskommittén, Uppsala 

universitet. 

Svensson, Allan & Bo Nielsen (2005). ”Vilka kommer in på juristutbildningen 

och hur klarar man studierna?”, i Pedagogisk 

Forskning i Sverige. Årg. 10, s. 1–23. 

121

Sveriges Förenade Studentkår, SFS (2006). Lite har blivit för lite 

mer. En rapport om högskolornas likebehandlingsarbete Stockholm: 

Stockholm: SFS 2006. 

Sveriges Förenade Studentkår, SFS (2009). Jämställdhet och kårobligatoriet. 

En översyn av jämställdhetsarbetet på studentkårerna 

och framtiden. Stockholm: SFS PM1–01/0910. 

Tidskrift för genusvetenskap (2009). Nr. 1. Temanummer ”pedagogik”. 

Trojer, Lena (1999). Kompetens för ledarskap inom forskningsorganisationer: 

en kvinnlig forskarskola för förändring vid teknisk 

fakultet. Rapport från projektet Kvinnliga forskarskolan. Luleå: 

Avdelningen för genus och teknik, Luleå tekniska universitet. 

Törnqvist, Maria (2006). Könspolitik på gränsen. Debatten om 

varannan damernas och Thamprofessurerna (avhandling). Lund: 

Arkiv. 

Udén, Maria (2000). Tekniskt sett av kvinnor. Kvinnors examensarbeten 

på civil- och bergsingenjörslinjerna, Tekniska högskolan i 

Luleå tekniska universitet 1971–1993 (Avhandling). Luleå: Luleå 

tekniska universitet. 

Uppsala Studentkår (2007). Granskning av kurslitteratur. Uppsala: 

Uppsala Studentkår 

”Utan en obstinat gen hade jag aldrig försökt” Intervjuer med 

62 framgångsrika kvinnor inom universitet och högskola. Växjö: 

DIAS-projektet 2006. 

Vetenskapsrådets rapportserie 2007:12. Från förskola till högskola: 

vilka avtryck ger forskning om jämställdhet? Stockholm: Vetenskapsrådet. 

Wahl, Anna et al. (2008). Motstånd och fantasi: historien om F. 

Lund: Studentlitteratur. 

Wennerås, Christine & Agnes Wold (1997). “Nepotism and sexism 

in peer-review”, i Nature . Vol. 387, nr. 6631, s. 341–343. 

Westberg, Annika (2005). Genusperspektiv i utbildning. Umeå: 

Jämställdhetsrådet, Umeå universitet. 

Westerståhl, Anna (1998). “På grundutbildningen är vi alla lika? 

Andra delen” i Elisabeth Hultcrantz (red.) Läkare. Doktor. 

Kvinna (s.140–52). Lund: Studentlitteratur. 

Westin Hellertz, Pia (1999). Kvinnors kunskapssyn och lärandestrategier? 

En studie av tjugosju kvinnliga socionomstuderande: 

Örebro. Örebro universitet. 

122

Wetterberg Carlsson, Christina (2001). Genusperspektiv i undervisning 

och lärande: rapport från en kurs för lärare inom området 

humaniora och teologi, Lunds universitet vårterminen 2000. 

Lund: Centrum för genusvetenskap, Lunds universitet. 

Widding, Ulrika (2006). Identitetsskapande i studentföreningen: 

Köns- och klasskonstruktioner i massuniversitetet (avhandling). 

Umeå: Pedagogiska institutionen, Umeå universitet. 

Wide, Jessika (2008). Genusperspektiv och kursspecifikt jämställdhetsarbete 

– En kartläggning. Umeå: Jämställdhetsrådet, Umeå 

universitet. 

Widerberg, Karin (2001). ”Kunskapens kön – ett generationsperspektiv” 

i Kvinnovetenskaplig tidskrift. Nr.1, s. 5–15. 

Widerberg, Karin (2005). ”Alternativa metoder – alternativa förståelser: 

att utforska det social och multipla ”jaget” genom minnesarbete”, 

i Åsa Lundqvist, Karen Davis & Diana Mulinari, Att 

utmana vetandets gränser. Malmö: Liber. 

Wiklund, Karin (2001). Genusperspektiv i utbildningen: om genusperspektiv 

i grundutbildning och forskning vid Karlstads universitet. 

Arbetsrapport 2001:11. Karlstad: Jämställdhetscentrum och 

ämnet genusvetenskap, Institutionen för samhällsvetenskap, 

Karlstad universitet. 

Wistedt, Inger (1998). Recruiting female students to higher education 

in mathematics, physics and technology. An evaluation of a 

Swedish initiative. Stockholm: Högskoleverket 

Wistedt, Inger (2001). Five gender-inclusive projects revisited. A 

follow-up study of the Swedish government’s initiative to recruit 

more women to higher education in mathematics, physics and technology. 


Wold, Agnes (2002). ”Meritokrati – för de svagas skull”, i Dagens 

Nyheter, 16 april. 

Wolming, Simon (1999). ”Ett rättvist urval”, i Pedagogisk Forskning 

i Sverige. Nr. 3, s. 245–258. 

”Ändrad kultur på Chalmers – jämställdhet integreras i allt”, i 

Universitetsläraren, 2009:18, s. 10–11. 

Öhrn, Elisabeth (2001). Kartläggning av jämställdhet inom utbildningsvetenskapliga 

området. Göteborg: jämställdhetskommittén, 


Öhrn, Elisabeth (2002). Könsmönster i förändring? – en kunskapsöversikt 

om unge i skolan. Stockholm: Statens skolverk. 

123

9 Appendix 

Urval och avgränsningar 

Denna rapport bygger på en genomgång av svensk forskning om 

jämställdhet i akademin över senaste decennium, från 1998 fram till 

slutet av 2009. 26 Avgränsningen i tid kan motiveras med utgångspunkt 

i 1998 års statliga utredning Ty makten är din… Myten om 

det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige (Kvinnomaktutredningen). 

Även om utredningen inte särskilt fokuserade jämställdhet 

i akademin, menar vi ändå att en översikt som sträcker sig 

tillbaka till Kvinnomaktutredningen utgör en relevant avgränsning i 

tid. Avgränsningen motiveras också i den begränsade tidsperiod, en 

och en halv månad, som vi haft på oss att utföra uppdraget. Val av 

de fem områden för granskningen, se förordet, har vi gjort i samförstånd 

med Delegationen för jämställdhet i högskolan. 

Databasen LIBRIS, i vilken även KVINNSAM ingår, har utgjort 

det främsta verktyget för denna kartläggning. 27 En systematisk sökning 

på samtliga kombinationer av orden ”kön”, ”genus”, ”jämställdhet”, 

”högskola”, ”universitet” och ”akademin” har företagits. 

Detta har resulterat i långt över tusen träffar, varav majoriteten 

dock inte är relevanta för vår sammanställning. Då vår sammanställning 

omfattar forskning på området, har vissa publikationer 

kommit att exkluderas på den grund att vi inte bedömer desamma 

som forskning. Vi har varit generösare i bedömningen på de 

26 

Kartläggningen omfattar främst forskning med empiri hämtad i Sverige, men även 

forskning som tar ett allmänt grepp om jämställdhet i akademin i de fall då forskaren är 

knuten till ett svenskt universitet eller en svensk högskola, eller publicerar sig i en svensk 

tidskrift eller skriftserie. 

27 

LIBRIS är en nationell söktjänst, under bland andra Kungliga bibliotekets ansvar, som 

uppdateras dagligen. LIBRIS innehåller information om titlar från svenska universitets-, 

högskole- och forskningsbibliotek, och även ett tjugotal folkbibliotek. Vid tiden för denna 

kartläggning finns närmare sex miljoner titlar i databasen. 

125

områden där det finns lite forskning, och mer selektiva på områden 

där det finns mycket forskning. Detta innebär att vissa rapporter 

och ej vetenskapligt granskade artiklar kommer att omnämnas. 

Stockholms universitetsbiblioteks och Digitala Vetenskapsarkivets 

databaser har fungerat som komplement, och ett antal 

kontrollsökningar har gjorts i dessa för att säkerställa att sökresultaten 

i LIBRIS täcker fältet. Vidare har en förfrågan om forskningstips 

ställts via Genuslistan 28 , samt till deltagarna på 2009 års 

Nationella jämställdhetskonferens för universitet och högskolor. 

Vi har också tittat igenom tidskrifterna Pedagogisk forskning i 

Sverige och Demokrati och utbildning. Därtill har en genomgång av 

de mest centrala publikationernas referenslistor företagits, även 

detta för att kontrollera att vi inkluderat relevanta referenser. En 

andra sökning i LIBRIS har därefter gjorts på samtliga namn som 

omfattas av vår kartläggning, för att säkra att alla relevanta publikationer 

finns med för varje författare. Universitetens och högskolornas 

hemsidor har inte sällan visat sig vara bristfälliga vad 

gäller uppdaterade publikationsöversikter. Publikationerna har 

sedan införskaffats via närlån, fjärrlån, inköp och utskrifter i den 

mån texterna finns tillgängliga elektroniskt, detta med undantag för 

ett fåtal titlar som inte varit möjliga att få tag på under den tidsperiod 

vi haft till förfogande. 

28 

Genuslistan är en e-postlista tillhandahållen av Nationella sekretariatet för genusforskning. 

126

Jämställdhet i akademin – en forskningsöversikt

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?