Latinsk poesi - Bokförlaget RADIUS

19 – XIII
Cenabis bene, mi Fabulle, apud me
paucis, si tibi di favent, diebus,
si tecum attuleris bonam atque magnam
cenam, non sine candida puella
5 et vino et sale et omnibus cachinnis.
Haec si, inquam, attuleris, venuste noster,
cenabis bene: nam tui Catulli
plenus sacculus est aranearum.
Sed contra accipies meros amores
10 seu quid suavius elegantiusve est:
nam unguentum dabo, quod meae puellae
donarunt Veneres Cupidinesque.
Quod tu cum olfacies, deos rogabis,
totum ut te faciant, Fabulle, nasum.
20 – LXXXIV
’Chommoda’ dicebat, si quando ’commoda’ vellet
dicere, et ’insidias’ Arrius ’hinsidias’,
et tum mirifice sperabat se esse locutum,
cum, quantum poterat, dixerat ’hinsidias’.
5 Credo, sic mater, sic liber avunculus eius,
sic maternus avus dixerat atque avia.
Hoc misso in Syriam requierant omnibus aures:
audibant eadem haec leniter et leviter,
nec sibi postilla metuebant talia verba,
10 cum subito affertur nuntius horribilis,
Ionios fluctus, postquam illuc Arrius isset,
iam non ’Ionios’ esse sed ’Hionios’.
19–XIII Skämtsam inbjudan.
1 Fabullus i övrigt okänd.
12 Jämför nr 4, v. 1.
20–23 Skämt och oförskämt.
20–LXXXIV Obildat uttal: Arrius hade svårigheter med h-ljudet
(aspirationen) likt våra rospiggar. Han kan möjligen vara identisk
17
19 – XIII
Utsökt skall du få äta, min Fabullus,
om Gud vill, i mitt hus om några dagar,
om du själv plockar med dig god och riklig
mat, förglömmandes ej en älskvärd flicka,
5 vin och salt och, förstås, kalashumöret.
Om, som sagt, käre vän, du medför detta,
utsökt mat skall du få; ty din Catullus’
penningpung är nu full av spindlar bara.
Men i gengäld dig bjuds en doft av kärlek,
10 eller om något ljuvare kan tänkas:
ty parfym skall du få, som åt min flicka
Venus givit och alla kärleksgudar.
När den doften du känt, Fabullus, skall du
be till gudarna, att du helt blir näsa.
20 – LXXXIV
’Chonstigt’ sade Arrius jämt i stället för ’konstigt’,
menade ’insides’ han, sade han ’hinsides’ dock;
och just då var hans hopp, att han verkligen uttalat vårdat,
när han med all sin kraft skrikit sitt ’hinsides’ ut.
5 Så, kantänka, hans mor och så hans frigivne morbror,
ävenså morfar hans talat och mormodern med.
När han till Syrien sänts, hade allas öron fått vila:
orden man hörde nu mjukt uttalas och med finess,
ingen fruktade mer att sådant uttal få höra,
10 då ett fruktansvärt bud spred sig, att nu var det hänt:
sedan till Syrien Arrius for, farvattnen i öster
voro ej östliga mer, höstliga hette de nu.
med en Arrius, som Cicero (Brut. 242) beskriver som av enkel härkomst. Versmått:
elegiskt distikon (Ba).
5 f. Om fadern och dennes släkt inte ett ord!
7 Syrien, nyligen erövrat område vid östra medelhavskusten, dit Arrius väl
sänts i något offentligt uppdrag.
11 Ionios fluctus ’de joniska böljorna’, ’joniska havet’ söder och sydost om Apenninska
halvön.
18