Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
IV 607–629<br />
”Sol, qui terrarum flammis opera omnia lustras<br />
tuque harum interpres curarum et conscia Iuno,<br />
nocturnisque Hecate triviis ululata per urbes<br />
610 et Dirae ultrices et di morientis Elissae,<br />
accipite haec meritumque malis advertite numen<br />
et nostras audite preces. Si tangere portus<br />
infandum caput ac terris annare necesse est<br />
et sic fata Iovis poscunt, hic terminus haeret:<br />
615 at bello audacis populi vexatus et armis,<br />
finibus extorris, complexu avulsus Iuli<br />
auxilium imploret videatque indigna suorum<br />
funera; nec, cum se sub leges pacis iniquae<br />
tradiderit, regno aut optata luce fruatur,<br />
620 sed cadat ante diem mediaque inhumatus arena.<br />
Haec precor, hanc vocem extremam cum sanguine fundo.<br />
Tum vos, o Tyrii, stirpem et genus omne futurum<br />
exercete odiis cinerique haec mittite nostro<br />
munera. Nullus amor populis nec foedera sunto.<br />
625 Exoriare aliquis nostris ex ossibus ultor,<br />
qui face Dardanios ferroque sequare colonos,<br />
nunc, olim, quocumque dabunt se tempore vires.<br />
Litora litoribus contraria, fluctibus undas<br />
imprecor, arma armis; pugnent ipsique nepotesque.”<br />
IV 607–629 Didos bön.<br />
608 ’anstifterska’ nämligen som Iuno pronuba, se v. 166.<br />
609 f. Hekate var en underjordisk trolldomsgudinna, som dyrkades särskilt<br />
vid de farliga vägskälen, jfr till Catullus 24–XXXIV, v. 15 (Trivia). – ’furier’ gr.<br />
erinyer, se AKS 149 (6. 35). – Elissa var Didos egentliga namn.<br />
37<br />
IV 607–629<br />
”Sol, som människors verk med dina strålar belyser!<br />
Och, anstifterska du till kvalen och vittne, o Juno!<br />
Hekate, kallad med tjut vid städernas nattliga vägskäl,<br />
610 hämnande furier därtill och Elissas, den döendes, gudar!<br />
Hör mig! Betänk, som rättvist ju är, mitt olyckliga öde!<br />
Hör mina böner! Om tvunget det är, att den svekfulle mannen<br />
en gång når till en hamn och simmande närmar sig kusten,<br />
om så Juppiters vilja bestämt och orubbligt är målet,<br />
615 må han, i krig med ett tappert folk och av vapenmakt ansatt,<br />
hemlös, på flykt från sitt land och ur Iulus’ armar fördriven<br />
vädja om hjälp och se sina vänner oförskyllt döda,<br />
och, när han under en tung freds villkor tvingats sig böja,<br />
må han då ej få njuta sin makt och det älskade ljuset<br />
620 utan i förtid fälld ligga obegraven i sanden!<br />
Det är min bön och det sista ord jag med blodet nu fäller.<br />
Sedan, o tyrer, ni må hans ätt och hans kommande släkte<br />
plåga med evigt hat! Ge det som ett offer på graven!<br />
Ingen kärlek och inga fördrag må finnas bland folken!<br />
625 Må ur min aska en dag dock någon hämnare uppstå,<br />
vilken med eld och svärd kan nybyggarfolket förfölja<br />
nu och i kommande tid, närhelst honom krafter förunnas!<br />
Strand mot strand och bölja mot våg och vapen mot vapen<br />
önskar jag. Jämt mot varann må de själva och barnbarnen kämpa!<br />
615–620 Hur dessa onda önskningar uppfylldes, skildras i Aeneidens sex sista<br />
böcker.<br />
616 Iulus – Ascanius, Aeneas’ son.<br />
622–629 Dessa rader syftar på de puniska krigen, jfr kommentaren till v. 169.<br />
38
Change language