Latinsk poesi - Bokförlaget RADIUS

Ex. Horatiusodet I: 5, 16:
… so´m ett o´ffer åt ha´vets gu´d …
i) Ferekratén har en stavelse mindre än glykonén i slutet:
– – – ⏑⏑ –⏑
Ex. Hor. carm. I: 5, 15:
… mi´na dry´pande klä´der …
j) Den (mindre) sapfiska versen har följande schema:
– ⏑ | – ⏑ | – ⏑⏑ – | ⏑ – | ⏑ ,
består alltså enkelt uttryckt av två trokéer, en choriamb och
två jamber, den andra dock förkortad.
Ex. Catullus 2, 1:
Ha´n mig ty´cks i ly´cka en gu´dom li´kna …
k) Den (större) archilokiska versen består av fyra daktyler (de
tre första kan utbytas mot spondéer) + tre trokéer:
– ⏑⏑ – ⏑⏑ – || ⏑⏑ –⏑⏑ –⏑ –⏑ –⏑
Ex. Horatiusodet I: 4, 9:
Nu´ må vi li´nda en kra´ns av grö´nskande my´rten kri´ng
vår hjä´ssa …
B. De strofiska versmåtten är i detta poesiurval följande:
a) Elegiskt distikon är en tvåradig strof bestående av en hexameter
och en pentameter (ovan Aa och Ab), t. ex. hos Catullus
(13, 13 f.):
Vi´sst är det svå´rt att med e´ns ge u´pp den lä´nge man
ä´lskat,
ja´, det är svå´rt. Trots a´llt – va´d det må ko´sta, försö´k!
Elegiskt distikon finner vi hos Catullus (7. 9. 11–13. 15. 20. 22),
hos Tibullus och hos Ovidius (utom i Metamorfoserna).
Den mindre asklepiadén (ovan Af) ingår i fyra asklepiadeiska
versmått. Det första asklepiadeiska består av mindre asklepiadéer
ordnade stikiskt och har behandlats ovan.
b) Den andra asklepiadeiska strofen består av fyra verser, varannan
en glykoné (Ah), varannan en mindre asklepiadé (Af), t.
ex. Hor. carm. I: 13, 1–4:
VII
Nä´r du pri´sar din Te´lephu´s’
ro´senfä´rgade ha´ls, Ly´dia, Te´lephu´s’
va´xmjukt ski´mrande a´rm, ha, då´
svä´ller hjä´rtat av ha´rm, bri´ngas ej lä´tt till ro´.
Horatius har använt detta versmått i odena I: 13 och III: 9.
c) Den tredje asklepiadeiska strofen består av tre mindre asklepiadéer
(Af) och en glykoné (Ah). Horatius har använt den i
odet I: 24.
d) Den fjärde asklepiadeiska strofen består av två mindre asklepiadéer
(Af), en ferekraté (Ai) och en glykoné (Ah). Horatius
har använt den i odena I: 5, I: 23 och III: 13.
e) Den glykoneiska strofen består av tre glykonéer (Ah) och
en ferekraté (Ai). Den har använts av Catullus i Dianahymnen
(nr 24).
f) Den (mindre) sapfiska strofen består av tre (mindre) sapfiska
verser (Aj) och en kortvers (adoni´us): – ⏑⏑ – ⏑, t. ex. Hor.
carm. I: 22, 1–4:
De´n som ä´r osky´ldig och fri´ från bro´tt, han
e´j behö´ver mau´riska spju´t och bå´ge,
o´ch ej he´ller, Fu´scus, ett ko´ger fu´llt av
gi´ftiga pi´lar.
Catullus har använt denna strof i dikt nr 2 och 14, Horatius i I:
10. 22. 38; II: 6. 10. 16; III: 22 samt Sekularsången.
g) Den fjärde archilokiska strofen består av fyra verser, varannan
är den (större) archilokiska (Ak), varannan en jambisk
senar (Ac), som förkortats med en stavelse i slutet: Hor. carm.
I: 4, 5–8:
Re´dan lo´ckar Ve´nus till da´ns under må´nens ble´ka
skä´ra,
och ny´mfers flo´ck med tä´cka gra´cer bla´ndad
tra´mpar jo´rden med vä´xlande fo´t, medan blo´ssande´
Vulca´nus
cyklo´pers mö´dofy´llda sme´djor sy´nar.
VIII