Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Est qui nec veteris pocula Massici<br />
20 nec partem solido demere de die<br />
spernit, nunc viridi membra sub arbuto<br />
stratus, nunc ad aquae lene caput sacrae.<br />
Multos castra iuvant et lituo tubae<br />
permixtus sonitus bellaque matribus<br />
25 detestata. Manet sub Iove frigido<br />
venator, tenerae coniugis immemor,<br />
seu visa est catulis cerva fidelibus<br />
seu rupit teretes Marsus aper plagas.<br />
Me doctarum hederae praemia frontium<br />
30 dis miscent superis, me gelidum nemus<br />
Nympharumque leves cum Satyris chori<br />
secernunt populo, si neque tibias<br />
Euterpe cohibet nec Polyhymnia<br />
Lesboum refugit tendere barbiton.<br />
35 Quodsi me lyricis vatibus inseres,<br />
sublimi feriam sidera vertice.<br />
I 4<br />
Solvitur acris hiems grata vice veris et Favoni,<br />
trahuntque siccas machinae carinas.<br />
ac neque iam stabulis gaudet pecus aut arator igni<br />
nec prata canis albicant pruinis.<br />
19–22 ägnas goddagspilten.<br />
19 ’Massiskt vin’ från Mons Massicus, en bergskedja i Kampanien, räknades<br />
jämte Falerner- och Caecuberbinet till de bästa inhemska.<br />
23–28 för fram två entusiaster, krigaren och jägaren.<br />
23 Tuban och trumpeten (lituus) hörde krigarlivet till; den förra var rak och<br />
med en dov ton, den senare böjd som en biskopskräkla och gäll i tonen.<br />
28 Marserna var en italisk stam i Mellanitaliens bergstrakter; galten är förstås<br />
ett vildsvin (aper).<br />
29–34 Sist kommer Horatius till sin egen livsinriktning, <strong>poesi</strong>n.<br />
31 Om nymfer se AKS 140 (6. 12); även faunerna var skogsväsen (manliga)<br />
med bl. a. bockfötter och svans.<br />
57<br />
Den finns, som ej ett glas gott gammalt massiskt vin<br />
20 alls föraktar och ej att ifrån fulla da’n<br />
stjäla undan en bit, utsträckt i häckens skydd<br />
eller lyssnande till heliga källans sorl.<br />
Många lägret har kärt, tubans och gäll trumpets<br />
därmed blandade dån, kriget av mödrarna<br />
25 avskytt. Under en kall himmel är jägarn kvar,<br />
för den eggande jakt glömmer han hustrun späd,<br />
om hans stövareflock lyckats en hind få upp<br />
eller vältvinnat nät sprängts av en marsisk galt.<br />
Mig ger murgrönans krans, vittra bedrifters lön<br />
30 plats i gudarnas krets; svalkande lunden, där<br />
lätta nymfer sin dans tråda med fauners flock,<br />
gör från hopen mig fri, om mig Euterpe ej<br />
undanhåller sin flöjt, om Polyhymnia<br />
icke vägrar att slå lesbiska lyrans sträng.<br />
35 Om du se’n min lyrik håller för något värd,<br />
skall jag stjärnornas valv stolt med min hjässa slå.<br />
I 4<br />
Vinterns kyla nu flyr för vårens och västans ljuva växling,<br />
och ut på djupet halas torra kölar.<br />
Hjordarna trivas ej mer i stallet, ej bonden vid sin brasa,<br />
och fälten glittra ej av gråvit rimfrost.<br />
32 f. Euterpe och Polyhymnia var två av de nio muserna (sånggudinnorna),<br />
se AKS 140 (6. 11), deras instrument var flöjten resp. lyran.<br />
34 ’lesbiska lyrans sträng’ syftar på Horatius’ beroende av föregångarna<br />
från Lesbos, Alkaios och Sapfo, se AKS 71 (3. 17 f.); i st.<br />
f. lyra används här barbitos (med grek. böjning).<br />
35 f. Här anknyter Horatius till v. 1 f. med fint smicker för Maecenas’ litterära<br />
smak.<br />
I 4 En vårsång – men slutet i moll. Versmåttet är det fjärde archilokiska<br />
(Bg).<br />
5–8 Om Venus och Vulcanus och deras följeslagare och medhjälpare se<br />
AKS 139 f. (6. 7, 9).<br />
58