Latinsk poesi - Bokförlaget RADIUS

100 Nam mihi continuo maior quaerenda foret res
atque salutandi plures, ducendus et unus
et comes alter, uti ne solus rusve peregreve
exirem, plures calones atque caballi
pascendi, ducenda petorrita. Nunc mihi curto
105 ire licet mulo vel si libet usque Tarentum,
mantica cui lumbos onere ulceret atque eques armos.
Obiciet nemo sordes mihi, quas tibi, Tilli,
cum Tiburte via praetorem quinque sequuntur
te pueri, lasanum portantes oenophorumque.
110 Hoc ego commodius quam tu, praeclare senator,
milibus atque aliis vivo. Quacumque libido est,
incedo solus, percontor quanti holus ac far,
fallacem circum vespertinumque pererro
saepe forum, assisto divinis, inde domum me
115 ad porri et ciceris refero laganique catinum.
Cena ministratur pueris tribus et lapis albus
pocula cum cyatho duo sustinet, astat echinus
vilis, cum patera guttus, Campana supellex.
Deinde eo dormitum, non sollicitus, mihi quod cras
120 surgendum sit mane, obeundus Marsya, qui se
vultum ferre negat Noviorum posse minoris.
Ad quartam iaceo; post hanc vagor aut ego lecto
aut scripto quod me tacitum iuvet unguor olivo,
non quo fraudatis immundus Natta lucernis.
125 Ast ubi me fessum sol acrior ire lavatum
105 Tarentum (it. Taranto) i ”den italienska stövelns hålfot”, på Horatius’ tid
slutpunkt för Via Appia (se kartan ’Italien’ i AKS).
107 f. Tillius var (liksom Horatius) av låg härkomst, vilken yttrade sig i hans
snålhet: som pretor hade han bort betänka, att en sådan ställning som hans
förpliktar.
108 Tibur (nu Tivoli) är en liten bergsstad på några mils avstånd från Rom,
under den heta sommaren omtyckt av förnäma romare på grund av sitt klimat.
113 Circus (maximus), se AKS 168 (7. 10) med pl. V: 2; ’bedräglig’: i valven under
sittplatserna fanns förutom hantverkare och andra försäljare också diverse
lurendrejare som spåmän och stjärntydare, gärna från provinserna;
45
100 Ty då hade jag strax måst förvärva en rikare utkomst,
vandra på flera besök, ha den ene och andre som sällskap
ständigt, för att till främmande trakt och till landet ej resa
ensam; och föda jag måst långt flera betjänter och hästar,
flera vagnar ha med. Men nu däremot med en kortväxt
105 mula kommer jag fort, om det lyster mig, ned till Tarentum,
även om länderna skavs av packsäck och manken av ryttarn.
Ingen, min Tillius, då mig för snålhet beskyller, som dig när
fastän pretor du är, på vägen till Tibur dig följa
drängarna fem och bära på rygg vinkorgar och kokkärl.
110 På den punkten och tusen därtill, min ädle senator,
har jag det långt mer behagligt än du. Varthän det mig lyster,
vandrar jag ensam hän, och frågar, vad kålen och mjölet
kostar; jag ofta går runt på bedräglig Circus och Forum,
när det blir kväll, jag stannar hos spåmän, vänder därefter
115 hemåt igen till mitt fat med soppa på purjo och ärtor.
Maten besörjes av tre uppassare, bordet av marmor
bär två bägare, en tillbringare, därtill en enkel
skål samt offerflaska med fat, kampanisk är varan.
Därpå går jag till sängs, ej bekymrad att nödgas i morgon
120 stiga bittida upp och Marsyas möta, som säger,
att han ej kan fördra den yngre Novius’ uppsyn.
Stannar till tio i säng, och när sedan jag läst eller skrivit,
vad jag i tysthet har lust, promenerar jag eller mig oljar,
icke som snuskige Natta likväl, som plundrade lampan.
125 Men då en hetare sol mig manar tröttad att söka
detsamma gäller för Forum (Romanum), när väl köpenskapen hade slutat
för dagen.
118 ’kampanisk … vara’ nämligen från Capua, känt för sin tillverkning
av bronskärl; ytterligare ett exempel på Horatius’ enkla vanor – inga
silverkärl!
120 ’möta Marsyas’, d. v. s. inställa mig inför rätta; uttrycket syftar på en
staty nära domstolslokalen: denna staty skall med en hotfull åtbörd ha
pekat i riktning mot ett ”bankkontor” som tillhörde två bröder, ökända
ockrare, vid namn Novius (förklaringen kommer från en antik kommentar
till stället).
46